Just mirakel känns nära till hands nu när man sitter här med en 2005 Clos Saint Jean Deus ex Machina i glaset. Det är allt lustigt med detta vin för det känns som vi är ett på något konstigt sätt. Vi hör ihop! Innan jag släpper lös provninsnoteringarna måste jag få berätta om den osannolika händelseutvecklingen i veckan och för knappt ett år sedan!Allt började för några år sedan när 2003orna från Clos Saint Jean lanserades i Danmark. Pånyttfödd producent, höga betyg av Mästaren samt en spännande årgång. Klart man måste prova. Sedan rullade det på och årgång 2005 släpptes under sensommaren/hösten i Danmark, när de ännu endast var bedömda som fatprov av Parker. Visserligen höga poäng och av beskrivningen att döma kunde man tänka sig att det nog skulle vara ett riskfritt köp. Dessutom hade Parker börjat hissa upp betyget på 2003 Deus ex Machina och antydde ofta att här var det stordåd på gång. Många indikationer på Bulletin Board som pekade mot en allmän känsla av exceptionellt hög kvalitet. En Dansk medlem skrev efter sitt första smakprov att det nog var en 100 poängare på gång. Nåja – egentligen kvittade allt detta. Jag hade bestämt mig för att köpa 2005orna eftersom producenten ligger mig varmt om hjärtat och årgången är så lyckad.
Även om marknaden i Danmark är avreglerad så är det ändå inte riktigt köparens marknad. Nej – Dansken är sannerligen mer affärsman än Svensken och vet när man har eftertraktade varor. Man släpper inte ifrån sig eftersökt vin hur som helst. Fick jobba rätt hårt för att komma över mina 2005 Clos Saint Jean. En av de (dåvarande) tre representanterna hade en bra dag så jag fick till och med rabatt på mitt inköp. Dessutom lät han mig fylla på förrådet av 2003orna.
Någon månad senare släppte Robert Parker sin uppdaterade rapport och bedömning av årgång 2005 i Chateauneuf du Pape. Eftersom även Jay Miller samtidigt släppte sin första Australien rapport var spänningen på topp. Tror jag höll på att klicka sönder ”refresh” symbolen på webbläsare i väntan på att resultatet skulle publiceras. Spänningen går knappt att beskriva och rykten florerade på Bulletin Board om vad som skulle hända och vilka som skulle bli nöjda samt vilka som skulle bli mindre glada - En närmast elektrisk spänning. Sjukt faktiskt!
Minns inte om jag började med Chateauneuf- eller Australienavdelningen när utgåva 173 av The Wine Advocate slutligen fanns tillgänglig på hemsidan. Dock minns jag känslan när jag öppnade Chateauneuf delen och sorterade efter poäng. Två klockrena 100 poängare – en av dem var 2005 Deus ex Machina. Höll i stolen lite extra hårt trots att den spontana reaktionen snarast var att göra vågen! Att sedan 2005 La Combe des Fous fick 98 poäng var bonus och grädde på moset!
Nu kom den stora våndan. Efter de 100 poängen vågade jag knappt fundera på att öppna en flaska och prova. Det blev en slags fixering och låsning att inte röra dem. När så äntligen vinet nu lanserades i Sverige tänkte jag först inte ens försöka komma över en flaska eftersom priset dessutom är respektingivande. Sedan kom tanken smygande – tänk om jag kunde få tag på en i alla fall – då kunde jag ju prova en och ändå stå kvar på ruta ett så att säga. Sedan träder storhetsvansinnet in och funderingarna började glida iväg i banor typ – tänk att få tag på flera – då kunde man ju ta med vinet till någon av de kommande spännande provningarna framöver.
Nu var det goda omdömet kört i botten och en plan börjar utvecklas i huvudet – lysande Sickan!
Efter att ha kört förbi Hansakompaniet klockan åtta på morgonen och snabbt noterat att det redan då var nio personer i kön som skulle ha en flaska kändes det hopplöst. Två timmar i kö för en flaska vin som man redan har. Dessutom har man ett arbete att sköta? Nej – åter till plan A.
En snäll samt förstående kollega och jag åkte iväg till den närmast liggande Systembutiken och var först i kön. Ett par whiskeykonnässörer slöt upp och undrade oroligt vad vi skulle ha – vin, lugnade jag dem med.
Min fru, mamma och moster i kön till en annan butik i stan och telefonkontakt etablerad. Jag nås telefonledes av informationen att det inte alls går att beställa vin första dagen utan att damerna får vänta tills imorgon med att beställa. Sedan lägger de till att beställningarna ändå läggs in först efter klockan två på dagen. Satan (är första tanken) – att de aldrig kan få ordning på dessa nyhetslanseringar. Skarpa instruktioner till hustrun att stå på sig och kräva att de tar emot beställningen. Hon lyckas till slut övertyga två ur personalen att det nog trots allt ska gå bra att beställa flaskorna. Efter att de är färdiga tittar en ur personalen i datorn och konstaterar lite surt – ”Ett Franskt vin. Jag gillar inte Franska viner!” Blir man trött eller? Dessutom noterar de att det är noll på lager i depån.
Inser att efter deras långa och hetsiga diskussion kommer det säkert inte att bli någon leverans. Planen har nog misslyckats.
För mig och kollegan går det bättre. Jag står på god fot med killen i ”min butik” och han vet vad som gäller. Fast nu dyker det plötsligt upp två hantverkare som ska anvisas och dessutom börjar Whiskey köparna att bli oroliga och koncentrationen viker för ett ögonblick. Innan min beställning är inne i burken har minst tre minuter passerat. Typiskt tänker jag – hela planen skjuten i sank. Vi ser också nollan lysa oss hånfullt i synen när saldot kontrolleras. Skit samma, blir den känsla som får ge utryck för misslyckandet. Jag har ju redan vinet hemma.
Under tisdagen finns trots allt en känsla av hopp men efter telefonkontakt inser jag att det var en falsk förhoppning. Sedan slår det mig plötsligt att det känns som om det saknas sex flaskor i förloppet. Vet med säkerhet att Hansa fått 12st, Göteborg 12st och depån 24st samt Passagen 18st – men det blir ju bara 66st tillsammans. Det skulle ju lanseras 72 flaskor. Borde inte Passagen ha haft fler än 18st? Har de tappat en kartong i golvet av denna hett eftertraktade nektar? Snabbt samtal till Kundtjänst. Var har de sex ”försvunna” flaskorna tagit vägen? Personen i andra änden av luren hör efter med sina kollegor och till slut kommer någon på att det nog var en felplockning eller liknande som gick snett med leveransen till Passagen. De hade uppenbarligen fått sex flaskor för lite. Okej tänker jag – de hamnar väl där så småningom och någon huvudstadsbo blir säkert glad. Nästan direkt efter denna tanke slår det mig att kanske importören vet eller kan göra efterforskningar? Ringer dem strax efter klockan halvfem och de är mitt i en Sortimentsprovning med utvalda journalister. Fast personen i andra änden tycker det är lite lustigt att jag noterat att det ”saknades” sex flaskor vid lanseringen och bekräftade gissningarna om felleveransen till Passagen. Vidare låter han meddela att de sex flaskorna var tänkta att levereras till Passagen under tisdagen men att något gått fel i kommunikationen med distributören och att de istället levererats ut mot kundorder från depån – vidare trodde han sig minnas att det var tre flaskor som gått till Malmö! Ring mig imorgon - sa han - så kollar jag i vårt system.
Onsdag morgon och en lite tagen men ganska pigg och glad vinimportörsrepresentant låter meddela att – jodå, tre flaskor kommer att levereras under dagen till en butik i Malmö – Butiken där mina medhjälpare stångades med personalen på måndagsmorgonen.
Ett Mirakel!
Outgrundliga äro Herrens vägar. Vad betydde namnet nu igen? Gudomligt ingripande!
Efter denna dag står jag i evig tacksamhetsskuld till min fru, mamma och moster!
Tack vare dem och en något sorglustig händelseutveckling kan jag nu dela med mig av mitt första smakprov av 2005 Clos Saint Jean Deus ex Machina!
Färgen är klar och mörkt purpurröd.
Doften är direkt och första intrycket är en rökig kryddighet med animaliska toner och nyrostat kaffe. Asfalt, fat och Herbes de Provence med en sötaktig parfymerad arom av vanilj och rosor. En ganska bärig och elegant doft med en svag antydan av mint/mentol som kommer smygande i andra vågen med mörka körsbär och choklad. I nästa skede är det åter de mer vilda dofterna som träder fram med fikon och viltkött eller kanske mer åt lufttorkat kött till. Får mot slutet en känsla som påminner lite om 2003 La Combe des Fous – flyktig och träig med lite skog och virke. Trots en massa intryck och mycket typisitet så är jag inte helt nöjd. Tycker nog det ska finnas ännu mer och större dofter i ett 100 poängs vin.
Smaken är ruskigt ren och harmonisk. Rödbärig med jordgubbssylt och en kryddighet i den väldigt – väldigt - långa eftersmaken. Lakrits och violpastill i mängder. Tanninerna är helt klart märkbara med en nästan besvärande fast ändå njutbar strävhet mellan varven. En rökig smak med tjära och salmiak men trots tuffheten finns en friskhet i vinet. Aprikoser och fikonmarmelad med en precision som är imponerande. Det finns en antydan till likhet med Portvin som gör att det känns som om andra mer mörka/murriga smaker kommer att utvecklas med ålder. Avslutningen i smaken påminner lite om en frukt/gräddbakelse som känns overklig men som jag inte kan släppa tanken på.
Helheten? Ett mycket elegantare och ”lättare” vin än vad jag förväntade mig. Tror det är minst tre år för tidigt att smaka på vinet. Skulle inte bli förvånad om helt andra aromer och nyanser visar upp sig med ytterligare tre/fyra års lagring. Långlivat lär vinet bli. Att dricka det idag är inte optimalt eller full utdelning på investerade pengar. Jag kan inte nå upp till 100 poäng hur gärna jag än vill. Saknar lite i doften och smaken samt att helheten lämnar utrymme för mer harmoni och utveckling. Om man ser till ”godhetspoäng” det vill säga hur gott vinet är idag så känns 97 eller möjligtvis 98 poäng realistiskt. Väger man in utvecklingspotential så kanske han har rätt att det här kommer att bli ett 100 poängs vin en dag – men den dagen är nog några år bort i tiden.
För att jämföra med några nyligen provade Chateauneuf du Pape viner så känns tillexempel 2003an av samma vin bättre och även 2006 La Combe des Fous som var direkt omvälvande de första timmarna. Även 2006 års version av vinet känns minst lika lovande och minnesbilderna av 2004an framkallar ett likartat vin. Förstår inte riktigt varför just 2005an fått 100 poäng och de tidigare årgångarna 95 poäng i officiellt betyg. Även 2005 Pure, 2003 Clos des Papes och 2003 Pegau känns minst lika bra – till och med bättre?
Kanske börjar jag ta skada av alla sötfruktiga marmeladbomber från Down Under! Fast de lämnar mig sällan besviken. Får kanske omvärdera inköpsstrategin igen – och gå tillbaks till mina Aussieviner på nytt. Jag som tänkte göra ett uppehåll!
Hursomhelst är avsmakningen riktig kul och efterlängtad. Kanske den sista skvätten vin - som är vikt för morgondagen - ställer allt på ända? Då återkommer jag!
Det enda som lägger lite sordin på den annars höga stämningen är att jag idag fick beskedet att 2006 Noon Eclipse nu är slut – gäller att hålla hårt i kvarvarande flaskor. Inte en 100 poängare men minst lika god – kanske till och med godare – Stay Tunned!
8 kommentarer:
Toppen! Tack för recensionen, mycket intressant. Och att jag dessutom har Pegau, Pure och Clos des Papes liggandes i flertalet gör ju inget..
/Jos
Hej Jos!
Det skulle vara riktigt kul att ställa de nämnda vinerna mot varandra i en provning. Kanske då att 2005 DeM skulle sticka ut som det mest koncentrerade vinet (utan att vara stöddigt) och kanske då kännas som det bästa eller mest potenta vinet. Helt säker är jag inte. Tycker mig upplevt godare, varmare och sötare frukt i framförallt 2005 Pure och 2003 Clos des Papes. 2003 Pegau är nog det vin som mest påminner om 2005 DeM med sin eldigare och kryddigare karaktär.
Ett säkert tipps och råd är att köpa 2006orna från Clos Saint Jean som lär dyka upp i februari. Mer lovande vin som unga har jag nog aldrig smakat – eller så var jag på rätt humör!
Ja du.. det skulle inte vara dumt! Jag har ju som sagt inte prövat DeM 05an men Pure 05 tycker jag nog bäst om i gänget även om man slänger in CdP 05. Har tyvärr bara provat Pegau 03 och inte riktigt "druckit" men däremot 04 och 05. Mon Aieul 04 tycker jag kvalar in också.. Gjorde intryck på mig sist, väldig väldigt bra utan tendens till att vara monstruös som vissa andra ibland ;)
Håller med dig lite i det duskriver, har testat 05;an vid två tillfällen och inte varit i närheten av 100p, kanske 95-96. tycker det finns flera från aus för runt 400 pengar som är tom godare. har aldrig riktigt gett samma höga poäng på just du pape vinerna som parker gör. hopppas bara att hans betygsättning stämmer bättre på mina shafer hillside -02:or som jag inte gett mig på än. tycker tom la Combe des Fous -05 är bättre.
För mig är inte detta vin en 100p, kräver faktiskt betydligt mer av ett vin för att det skall få 100 pinnar. Då är ju vinet fulländat, men det är inte detta vin. inte ens om 5-10 år. Kul att prova och veta hur parker sätter sina 100 pinnar har ofta tyckt att man får dra bort en 2,3-4p speciellt på han billigare aussies. Måste iaf säga att Hermitage La Chapelle 2003 spöar Deus Ex Machina viken dag som helst. Ännu mera fynd att köpa genom boa nu när dom "rear" ut vinet , har sänkt priset med 200 pix. Nä man får spara sina rest 3 pavor av parkers "FULLÄNDADE VIN"i källaren helt enkelt
Jos!
2004 Mon Aieul har jag inte provat men 2006an verkar ju värd att jaga. 2005 Clos des Papes har jag provat två gånger. Första gången hemma i lugn och ro. Då tyckte jag väldigt mycket om vinet men i senaste blindprovningen var den sådär. 2003an däremot älskar jag. Jag har en nästan sjuklig fixering av vinet som jag tror kommer av att den lyckas förena allt jag söker i ett vin. Kanske lite för varm och bränd frukt om man ska ta upp något negativt. 2004 Pegau tyckte jag var märkligt ”lätt” i stilen och inte höll måttet hela vägen. 2005an har jag inte velat prova ännu men en tillförlitlig vinkompis tycker den är ”sämre” än 2004an. Låter inte så kul.
PS Specialsektionen i Malmö anordnar en vertikal på tio årgångar av Clos des Papes. 1995 – 2005 (saknas gör 1997). Låter riktigt kul. DS
Till de bägge Anonyma:
Kul att få medhåll även om det hade varit trevligare om vi varit eniga om att det är ett 100 poängsvin. Jag funderade igår på om jag fått vinet blint - och inte var påverkad av att veta att det är en 100 poängare – vad jag satt för poäng? Tror att jag varit lägre än de 97/98 jag fick ihop igår. Det känns som det är alltför lätt att påverkas positivt av att det är ett 100 poängsvin. Har inte velat prova någon 2005 La Combe des Fous men är bra sugen.
Ett rykte eller skröna – vad vet jag – är att Parker själv lär ha köpt 3 (eller om det var 4) lådor av 2005 La Combe des Fous på magnumbutelj för egen räkning och inga 2005 Deus ex Machina! Om det är sant kan man ju undra varför?
Vet inte om ni provat 2003 Deus ex Machina men den är nära 100 poäng enligt mig. Dock inte första gången 2007 men väl i våras. Provade 2004an för ett år sedan och hade ungefär samma intryck som nu för 2005an och första 2003an. 2005an är nu ca tre år gammal sedan skörd och om man beaktar att intrycket är ungefär som 2004an och första 2003an kan man undra om inte tidpunkten är fel vald. Kanske var vinet godare när Parker bedömde det för drygt ett år sedan eller att det kommer att bli när det närmar sig fem år som 2003an? En teori eller förhoppning?
Dock borde en 100 poängare under alla omständigheter ge betydligt mycket mera än vad den gjorde igår
Beträffande Australien så håller jag inte med. Jag är ofta rörande överens med Parkers poäng. Vist blir det lite för bra ibland på de billigare men inte som regel. Tror det enda vin jag varit nära att ge eller tycka är ett 100 poängsvin var 2002 Amon Ra i vintras. Helt i min smak.
Cabernet från Kalifornien är inte min grej. Känner några som brukar prova och baserat på deras intryck känns det som om Parker brukar vara en ganska skicklig och konsistent bedömare av dessa. 1997 Harlan osv. Fel prisklass för mig dock!
Håller med dig om att varken Pegau 04 eller 05 är någon höjdare nu men jag tror de kan bli riktigt, riktigt bra med 5+ år på nacken. Pegau 05 ska absolut inte öppnas nu. Men visst smaken är som baken. Själv håller jag Mon Aieul 04 väldigt högt som faktiskt är sämst av 2000-talets enligt Parker. Dock gillar jag ju iofs 03an också..
Skicka en kommentar