Den gången blev jag överrumplad av vad som kom ur flaskan när jag dekanterade den och även senare under provningen. Det var faktiskt lite av ett magiskt ögonblick för mig. Nådde inte hela vägen då men det kändes som om att en dag, kanske – om.
Efter en sådan känsla infinner sig värsta ruvelsen att kanske nästa flaska är för mogen - inte tillräckligt mogen – korkskadad - inte alls god. Ja, det blir liksom en låsning – att inte våga prova igen – i väntan på det perfekta vinet!
Domaine de la Janasse är en producent som jag av någon anledning tagit till mitt hjärta. Jag har aldrig besökt dem, har inte heller så värst mycket vin hemma från dem och inte heller har jag en lång historia med dem – men trots detta så känns det lite som om det är en favoritproducent. Kvällens vin - 2001 Domaine de la Janasse ”Cuvée Chaupin” är ett vin baserat på enbart Grenache. Min älsklingsdruva. Om något vin skulle kunna vara det perfekta vinet så måste det allt finnas bra mycket Grenache i vinet för att det ska kunna bli det perfekta vinet – för mig!
Cuvée Chaupin görs på 100% Grenache från läget ”Chapoin” som brukar betraktas som mer ”kallklimat” än övriga Chateauneuf du Pape. De äldsta delarna är planterade 1912. Mellan 12000 och 16000 flaskor per år produceras.
Färgen är klar och en aning tegelröd. Doften är lika direkt som senaste provade flaskan. Det doftar först massor av rök och lakrits. Nästan som om man stoppat lakrits i en öppen brasa. Även bränt gummi, violpastill och kryddor – Herbes de Provence är nog precis vad det handlar om för kryddor i detta vin – rökta dessutom. Nästan lite tjära och blodighet som känns klockrent typiskt för distriktet. Parfymerat och lite av ”mammas hårspray” som sticker lite fränt i näsan när glaset är tomt. Lavendel och stallighet med drag år Bordeaux kommer senare med lite portvinskänsla. Choklad, körsbär och fikon. Sedan infinner sig återigen den för mig så speciella känslan av bakelit – nästan skokräm. Kan det vara epoxitankarna som spökar?
Smaken är väldigt intensiv. Vinet känns först nästan lätt i munnen med mycket mineraler och en härlig friskhet – nästan som mentol – men gud vad lurad man blir. I nästa våg fullständigt knockas man av koncentrationen och eldigheten. Massor av kryddighet och jordgubbar eller är det hallon? Det är nog både och. I början av kvällen är lakritssmaken lite för dominerande med nästan en smak av turkiskpeppar och flytande lakrits. Eftersmaken är lång och kryddig med en känsla av Marc de Framboise och körsbärslikör. Avslutet är intensivt med torkad frukt typ fikon. Ingen sötma alls i smaken. Vinet känns närmast ultratorrt i strukturen. Nästan som ett nedtonat torrt portvin. Häftigt!
Helhetsintrycket lämnar efter sig ett vin som säkert klarar många år till i källaren och det som saknas lite i vinet är sötman. Känslan är mer att det skulle handla om ett burgundiskt vin än en Chateauneuf du Pape. Med mognad kommer säkert lite mer sötma och örtighet som kommer att göra vinet ännu elegantare och läckrare. I kväll är det inte det perfekta vinet men om några år kanske – om?
Jakten fortgår!
PS. Lustigt är att Parker gett vinet 95 poäng och dessutom publicerat två bedömningar i inofficiella Hedonist’s Gazette med 94 respektive 97 poäng som betyg – men han skriver: ” I decided to go with one of my all time favorite southern Rhônes, the 2001 Domaine de la Janasse Châteauneuf du Pape Cuvée Chaupin.” Varför då inte 100 poäng? Kanske handlar det ändå inte alltid om poäng? DS.
6 kommentarer:
om man gillar grenache samt viner från aus så kan jag skarpt reka kaeslers the fave, drack för ca 1-2 år sedan en flaska, tror det var årg 2003 och den var så sjukt god, 17% alkohol som inte lämnade ett ynka spår i vinet, man nästan blev rädd. hade bara en flaska i källaren och när den var slut och på måndagen efter skulle köpa mer för det till synes fyndpriset av 280 pix så fanns det inte längre i best sort. har inte prövat så mycket rena grenache viner men detta var sjukt gott, kanske en super årg, el så ligger vinet på denna nivå. Har dock inte sett det på boa sedan dess. kan även reka old bastard 2005 ett vin gjort på över hundra åriga shiraz stockar, mycket gott el deras stonehorse shiraz som jag blev besviken på efter jag prövat direkt efter inköp och korkade upp min andra och sista flaska i somras, nu var vinet ett helt annat, har färska minnen av en doyen willunga shiraz samt ett vin från mitolo, som dock behöver lagras som jag håller mycket högt och har några lådor av ikällaren men aldrig fått dricka med ålder, och den 4 åriga stonehorse shiraz för 180 kr vid inköp spöade dom båda, att vinet blivit så pass mycket bättre med lagring hade jag aldrig kunnat föreställa mig, sådan förändring på 4 år. vilken tur man sparade en flaska, gillar man aussie shiraz med bra truck i smaken kan jag reka denna fast divine har ju höjt priset på den sen sist från 180 till 226kr men fortfarande ett fynd med tanke på vad det växer till på 4 år. tycker förövrigt att importören divine har många viner som faller mig i smaken men deras priser är på tok för höga. För mycket avans tror jag. nice blogg förresten.
Nä, poäng är knappast allt och särskilt inte vad Parker tycker att vin ska ha i poängväg. Både tidpunkt, personlig smak och måltid kan göra att ett vin som i sig inte är perfekt ändå är perfekt. Jag tänker dock fortsätta leta efter ett vin som ensamt ger mig sådan njutning att jag kan bära minnet med mig för resten av livet.
För några år sedan när jag provade Mouton 1986 hade jag så höga förväntningar efter Parkers 100p att det blev rena magplasket. Visst var det ett fantastiskt vin, men för mig, och vid det tillfället, tog det klart stryk av Cheval Blanc från samma år. Nästa gång, om det blir något returmöte, kanske det blir ett annorlunda utfall.
F.n. hyser jag istället mest hopp om att Julien Barrot ska bjuda mig på det perfekta vinet, för även jag är omåttligt förtjust i Grenache och Pure känns självklar som en kandidat för framtiden.
Till Anonym!
Nu blir jag allt lite avundsjuk. Just 2003 The Fave var ett vin jag aldrig fick tag i. Sedan kom nya årgångar och 2004an tror jag aldrig bedömdes och 2005an fick ett konstigt omdöme av Parker som gjorde att jag aldrig köpte några. Tror en kompis har just 2003an och får väl försöka ställa in mig hos honom för ett smakprov. Just Grenache från Australien kan ta sig lite andra utryck än sina franska syskon men stilen passar mig. Tycker det blir mer choklad (vit) och en mer parfymerad doft med rosor. Känns som det blir lite kladdigare och sötare drag men man ska nog inte döma på basis av unga viner. Den producent som tilltalar mig mest för just Grenache är annars Clarendon Hills vars viner brukar få lite mer europiska drag. Har provat Roman Bratasiuks viner både som unga, mellan unga och mogna och just de sistnämnda brukar utveckla drag som är väldigt druvtypiska. Kaeslers viner i övrigt tycker jag kan bli lite för mycket ibland men även väldigt goda när man lyckas. Old Bastard är nog den enda förutom just The Fave som jag inte provat. Deras Cabernet kan jag rekommendera. 2002 Stonehorse Shiraz har jag druckit en del av och för två år sedan var den ruskigt bra. Provade om en i somras som dock inte var lika tilltalande. Har inte gjort något inlägg om den men funderar på att skriva ett i efterhand. Mitolo ska nog så riktigt lagras för att få en chans att visa upp sig från sin bästa sida. Om jag hinner ikväll ska jag skiva om dagens vin som också kommer från Australien (kunde inte låta bli)! Tack för positivt omdöme om bloggen. Håller med dig om Divine. Märkligt att de alltid är 100 lappen dyrare än i Danmark (Bolaget?).
Hej Björn!
Nu blir jag ännu avundsjukare! 1986 Mouton! Om jag får gissa skulle jag tro att om något vin har förutsättningar att bli det perfekta vinet är det kanske just en mogen Bordeaux. Kanske fick du vinet vid fel tidpunkt och som du skriver är det så mycket annat som spelar in. 2005 Pure vet i tjyven men kanske 2007an kommer att bli det perfekta vinet. Haussen är ju enorm i alla fall. Låt oss hoppas. Får du rätt med 2005an så kommer inte jag att bli ledsen!
Hehe, nu la du orden i munnen på mig en aning. Jag skrev inget om 2005 Pure. Jag har faktiskt ingen ännu då de precis tagit slut när jag fick tag på Gabriel på Bristly. Dock har jag tänkt försöka lösa det på annat sätt och genom att spara alla tre årgångarna 2005-2007 har jag garanti för många trevliga stunder framöver. Kanske t.o.m. den perfekta stunden med det prefekta vinet.
Angående -86 Mouton så har det fortfarande garanterat framtiden för sig. Även -86 Cheval Blanc torde ha framtiden för sig, även om det förmodligen vid vår provning för fem år sedan var det mest tillgängliga. Vid tillfället provade vi även fem andra Bordeaux -86:or som var mycket bra, bl.a. Ducru-Beaucaillou, L'Evangile och La Mission Haut-Brion så sammantaget är det den hittills bästa provning vi haft. Den bästa och häftigaste vinupplevelsen är dock några härliga minuter med en Vosne-Romanée 1er Cru Malconsort 1959. Det var helt slutet när vi öppnade flaskan, men efter fösriktig dekantering öppnade det sig till närapå fulländning under ca 20 minuter. Det är det som man har att "spöa" nu och jakten fortsätter:-)
Hej igen Björn!
Som du mycket riktigt skriver säger du inget om 2005 Pure. Mitt fel. Där ser man hur tokigt det kan bli om man inte läser ordentligt vad som står i texten!
Men en Bourgogne från 1959? Levde den mer än 20 minuter eller var det slut sen? ; )
Ha det bra!
Nåja, du läste in det jag först tänkte, och det är i alla händelser inga fara för allvarligare missförstånd.
Om vår Bourgogne levde i 20 eller 40 minuter vet jag inte exakt, men jag kan bekräfta att den helt plötsligt var helt borta både avseende doft och smak. En säregen upplevelse var det.
Skicka en kommentar