Ett mirakel!

Clos Saint Jean grundlades år 1900 av familjen Maurel. Man var tidigare primärt känt för att göra mycket traditionellt vin som man hade en tendens att lagra för länge på stora foudres av slovensk ek, där frukten ofta torkade ut. Denna vinstil ändrade sig då Pascal och Vincent Maurels far gick bort 2001 och sönerna övertog driften av den 44 ha stora domänen. Det första de två bröderna gjorde, var att anlita den kända önologen, Philippe Cambie, som konsulterande rådgivare. Men - det blev en tuff start för dem. En syndaflod av regn ödelade skörden 2002, så de var tvungna att sälja allt sitt vin till negocianter utan att tappa så mycket som en flaska under eget namn. Ganska annorlunda blev det 2003 när bröderna motstod frestelsen - trots det mycket varma vädret – att skörda tidigt. Detta medförde att deras druvor mognade helt perfekt utan det minsta tecken på att vara övermogna.

Den årgången var den första producerad efter Philippe Cambie’s filosofi och man producerar nu en Vin de Pays de Vaucluse (Les Calades) en Côtes du Rhône, en vit Châteauneuf du Pape samt 3 röda Châteauneuf du Pape Cuvéer:

Cuvée Tradition, Cuvée La Combe des Fous (”Galningens brant”) som är producerad på basis av primärt Grenache (samt barriquelagrad Syrah, Cinsault och Vaccareze) från en lott i ”La Crau”, som historiskt blev betraktad som för svår att odla. Firmans tredje Châteauneuf du Pape, ”Deus ex Machina” (”Gud ur Maskinen” - i de antika tragedierna blev gudarna intagna på scenen via kranliknande maskiner – som en symbol för ett mirakel), är framställt på basis av 60 % Grenache från mer än 100 år gamla vinstockar samt 40 % barriquelagrad Mourvedre. (Har hämtat informationen från diverse hemsidor hos importörer i Danmark och Sverige).

Har följt den här producenten sedan deras genombrott med årgången 2003. Första vinet jag provade var deras standard cuvée från 2003. Helt okej utan att bjuda på något unikt. Provade därefter 2004 Deus ex Machina som var väldigt bra och dessutom helt saknade de tvivelaktiga toner jag känt i många andra 2004or. Därefter har jag provat 2003 Deus ex Machina vid två tillfällen. Första gången under sensommaren 2007 då vinet var väldigt likt 2004an fast något mer utvecklat.

Provade om 2003an i en blindprovning (mitt eget vin, så ej blind för mig) under april månad 2008. Vilket vin! Lustigt nog hade Parker strax före detta tillfälle publicerat sina intryck av samma vin i sitt informella forum ”The Hedonist’s Gazette” och där bedömt vinet till 100 poäng. Blir man påverkad av detta faktum? Kanske. I alla fall så tycker jag precis som Parker skriver att vinet under loppet av ett par månader utvecklats till ett fulländat vin. Ganska stor skillnad på hur vinet smakade sju månader tidigare.

Eftersom det var en större provning så blev det få centilitrar att smaka på men de var länge i glaset och jag öppnade flaskan tidigt, så jag fick verkligen möjligheten att följa vinet i många timmar. Ett riktigt kraftpaket med hur mycket nyanser som helst - komplext!

Färgen är klar, purpurröd. Doften har tydligt inslag av den varma årgången, fikon - torkad frukt. Kryddig aningen rökig ton med mineral och chark. En antydan av choklad och svett. Herbes de Provence ligger ovanpå allt som sig bör. Härlig doft, typiskt Sydfrankrike men inte omedelbart tillgänglig. Behöver tid i glaset för att helt blomma ut.

Smaken är helt makalös. Stor och ren. Eldig och kryddig. Portvinskänslan är tydlig med en aning russinkaraktär. Violpastill, choklad och den där obestämbara känslan av sten – vulkan som jag ofta får av bra Grenachefrukt. Lång, lång eftersmak. Full pott för smaken. Vad det mig anbelangar, så blir inte vin godare än så här. Lite större och komplexare doft så håller jag med Parker om de 100 poängen!