En Fylking!

Visst är det pinsamt när man står där och tittar på sina viner för att välja något att korka upp och man lite lamt konstaterar att man inte har något kul att dricka. Jag kan bli så arg på mig själv när det händer men inte desto mindre händer det förvånansvärt ofta. Troligen har det med vintrötthet att göra och man lyckas inte mobilisera kraft för ett rationellt val utan tar något som man från början inte haft en tanke på att öppna.

För min del handlar det ofta om att jag inte vill röra vissa viner för att jag har för få flaskor eller att jag fått för mig att de absolut ska sparas. Oftare beror det på att jag tror att det är fel tidpunkt att öppna vinet, därför att det skulle vara förhäxat av det så kallade ”tunnelspöket” (som jag nog egentligen inte tror på). Fast allra oftast beror det nog på att det känns som att det var igår jag drack vinet senast.

Därför blev det extra lyckat ikväll när jag, likt Gert Fylking inför beskedet från de Aderton om årets Nobelpristagare, fick utbrista – Äntligen!



Det var fyra år sedan senast och då i en provning med en hel del stora och mer berömda pjäser från Down Under. En delad förstaplats i provningen knep den här outsidern och många hade aldrig hört talas om producenten. Ända sedan den kvällen har jag funderat över när nästa flaska skulle korkas upp och om upplevelsen då skulle upprepas. Att det dröjt nästan fyra år beror helt enkelt på att jag en gång i tiden endast fick tag på två stackars flaskor – faktiskt det enda problemet med det här vinet:

2004 De Lisio, McLaren Vale "Catalyst" har en tät och djupt blodröd färg. Doften är direkt och explosiv med tydliga inslag av rök, fat och tjära. Blodig biff, skinka och charkuterier med nyrostat kaffe samt mörk choklad. Tryffel, terpentin och vedspis samt blommor och parfym med örtighet av mynta och rosmarin. Solvarm frukt, mintchoklad och körsbärslikör. Fenomenalt inställsam men även komplex till tusen – full pott!

Smaken är otroligt fruktig och ren med massor av röda bär och vit choklad. Vanilj, aprikoser, drottningsylt med en urläcker kryddighet och inslag av rostade fat. Likörlik koncentration och fantastisk balans med bitter mörk choklad och en aning sötlakrits. Mot slutet en del portvinslika drag och inslag av espresso. Bra syra och aldrig sötkladdigt.

För dem som vill läsa mer om producenten går det bra i ett tidigare inlägg här. För dem som tycker att det inte går att sätta numeriska betyg på vin så blir utlåtandet – Skitgott!

Vill man ha en numerisk analys så anser jag att vinet är värt 97 poäng, vilket är en mer än vad Bob delade ut på den gamla goda tiden - då han stod för härliga bedömningar som den här:

“A blockbuster in the making, the 2004 Shiraz/Grenache The Catalyst (80% Shiraz and 20% Grenache aged in primarily neutral French wood) boasts fabulous aromas of flowers, lead pencil shavings, blackberries, cassis, and subtle wood. This full-bodied, intensely packed and stacked effort possesses huge fruit extract, wonderful, mouth-coating glycerin, and a purity as well as seamlessness that must be tasted to be believed. Drink this undeniably profound Australian red over the next 10-15 years.”

Som sagt – Äntligen - och tänk att det skulle behövas lite aussie i glaset för att få tillbaks lusten!

Ond eller God?

Tony De Lisio – visst låter det som namnet på en maffiaboss? Eller kanske ger det associationer åt de godas sida – en tuff New York polis som går sina egna vägar? Han är nog trots allt på den mörka sidan. Han gör ju vin i Australien – dessutom i södra. Sedan är det mer en smakfråga om den mörka sidan är av ondo eller av godo!

För mig var namnet helt obekant ända tills den dagen jag läste om hans viner i Robert Parkers The Wine Advocate. Tre av hans 2004or fick 96 poäng rakt av. Aldrig hade hans tidigare årgångar bedömts och självklart blev en Aussiefantast som mig jätteintresserad. Hur skulle jag få tag i vinerna? Gick det överhuvudtaget att hitta någon som sålde vinerna i min närhet. Som så många gånger förut fanns räddningen på andra sidan sundet. Danskarna kan det här med att nosa upp nya spännande förmågor – oavsett ursprung.

Tony De Lisio har mer än trettio års erfarenhet av vinindustrin i södra Australien och har bland annat varit ansvarig vinmakare för vinet The Hattrick som görs av de två bröderna Ben och Mario Barlettas Australian Domaine Wines. Tony som inte överraskande har ett Italienskt ursprung har via sina kontakter tillgång till några av de bästa vingårdarna i regionen. Efter att ha agerat vinmakare åt andra bestämde han sig för att buteljera vin under eget namn. Ett bra beslut tydligen. Parker uppmärksammade hans prestationer och belönade tre av 2004orna med 96 poäng. Därefter verkar något hänt. Betyget för 2005orna var inte alls lika övertygande. Något som förvånar med tanke på att det är en annars generellt lyckad årgång. När så Jay Miller bedömde 2006orna rasade poängen ner till mer rimliga nivåer – med undantag för 2006 De Lisio Grenache.

Efter en mycket trevlig bekantskap med hans vin i vintras var jag naturligtvis sugen på att prova det vin som Jay Miller uppenbarligen gillade mest. När jag så fick chansen till ett inköp i somras slog jag till med en provbutelj. För att ”dryga ut” inlägget något tar jag även med två andra provade viner från Tony De Lisio.



Tony De Lisio’s Grenache kommer från torr odlade ”Bush Vines”. Hälften av druvorna kommer från en 80årig vingård i Blewitt Springs som är en svalare region i McLaren Vale och anses ge mer elegant strukturerade och parfymerade viner. Den andra halvan kommer från en 45årig vingård i McLaren Vales huvudregion och ger en mer robust struktur med djupare färg och jordigare karaktär.

2006 De Lisio Grenache är klar i färgen och mörkt röd. Doften är först påträngande stor och söt. Parfymerad på det där så typiska sättet för Aussie Grenache. Lavendel och ljus choklad, blommig med en kryddighet som påminner om dill och inlagd smörgåsgurka. En kemisk ton av nagellack och konjaksfat. Nymalt kaffe och en svag aning av chark och animaliska toner. Dag två doftar det hur mycket Rhône som helst. Chark och Herbes de Provence, svettigt omklädningsrum och skokräm.

Smaken är helt i linje med förväntningarna. Ren, snygg frisk fruktighet med en eldig smak av hallon och jordgubbar. Härlig syra men även klart märkbara tanniner – balans tror jag det kallas. Kirsch, smörkola och sötlakrits. Lite karameller typ Kungen av Danmark. Dag två har smaken förstärkts med mörkare frukt och violpastill samt en fetare struktur.

Måste erkänna att Jay Millers 92-95 poäng kändes väl i överkant efter första dagens smakprov. Fast dag två hände det något. Vinet kom samman och hela strukturen kändes rundare och fetare med mer harmoniska drag. Mer komplext och mindre insmickrande godistoner. Om det är ett tecken på vad som kommer att hända med mognad önskar jag att källaren innehöll några flaskor till. Nu blev det en engångsbekantskap och det får räcka med det. Det finns så mycket annat gott att satsa pengarna på. Även om jag dag två lätt accepterar 95 poäng.



Krystina är en ren Shiraz från en 10årig vingård planterad i Onkaparinga Ridge, McLaren Vale. Vingården har grund jord ovanpå kalksten och skiffer samt är belägen på en av de högsta punkterna i McLaren Vale. Vinet har lagrats på franska fat varav hälften var nya. Namnet är taget efter Tonys fru – Krystina.

2004 De Lisio Krystina har en mörk, djup nästan svartröd färg. Doften är stor, fin och elegant med choklad och fat med en tydlig rökighet. Animalisk med chark och nästan baconsvål. Kafferost med syltig frukt typ aprikoser och hallon. Viol, mineraler, tallbarr, grillat kött och svett! Elegant kanske det inte låter som men det är faktiskt hur det uppfattades i sin helhet.

Smaken är tjock - viskös och koncentrerad med söt och mogen ren frukt. Syrlighet med friska körsbär och fruktiga aprikoser – det smakar som ”kransekage”. Plommon doppade i konjak och svartvinbärslikör. Det känns utvecklat men ändå ungt och koncentrerat. Mycket gott!

Jag provade det här vinet någon dag efter 2006 De Lisio Grenache bara för att jag upplevde det vinet så olika dag två gentemot dag ett. Kände att jag behövde verifiera hans stil och vin med ytterligare ett smakprov. Det var också lockande att testa vinet med tanke på att det är en av de 2004or som Parker gav 96 poäng. Skulle det vara så bra eller hade Bob missuppfattat saken och den gode Jay Miller tagit ner förväntningarna till en mer rimlig nivå? Jag tycker faktiskt att Parkers 96 poäng är en för lite – 97 Mina Vinare poäng. Ett riktigt gott och lyckat exempel på hur bra det blir när man gör vin med känsla och själ!

Catalyst är vinet som förenar de två tidigare. En blend på Shiraz och Grenache. Tony De Lisio ville visa vad de två i förening kan ge och valde därför att skapa en blend under namnet Catalyst. Shirazdruvorna kommer från samma vingård som druvorna i Krystina. Grenachedruvorna kommer från en 70årig vingård i Blewitt Springs, McLaren Vale. Proportionerna är 80% Shiraz och 20% Grenache och det lagras primärt på tidigare använda franska ekfat.

2004 De Lisio Catalyst har en mörk tät röd färg. Doften är helt fantastisk med aprikoser och syltig rödfruktighet. En rökig och charkig arom med påläggskorv. Nymalet kaffe och vanilj med tydliga inslag av konjaksfat. Lite asfalt som smyger sig på.

Om doften är god är det inget mot smaken. Här råder fullständig harmoni. Ren frukt med choklad och likörlik koncentration. Espresso och en intensiv eftersmak med lakrits och violpastill samt en kryddig portvinslik fruktighet. Det råder ingen konkurrens mellan smakerna utan allt är i fullständig balans. Supergott och harmoniskt.

Till saken hör att detta vin provades blint mot elva andra viner från Australien i en provning arrangerad av mig i vintras. Provat blint i en grupp bestående av tio provare (nio bedömningar) fick vinet 96 poäng i snitt och ett spann från 91-98 poäng (1st 91, 2st 95, 3st 96, 1st 97 och 2st 98 poäng). Vinet kom på delad första plats. Bra gjort med tanke på motståndet. Ni ska veta att Australiensiska viner inte tillhör vardagsdrycken för många av de övriga provarna. Parkers 96 poäng förblev oemotsagda. Det var så kul att ett vin som detta kan förena en grupp provare med så olika preferenser. Ett gott betyg!

Australia Rules!