onsdag, december 30, 2009

Nu är det Jul igen – eller en försenad Julhälsning ifrån en förtidig Julafton!

Förra årets Julafton inföll två månader förtidigt – nämligen den 24 oktober. Den aftonen blev minnesvärd med sina goda viner, speciellt ett vin som dessutom blev 2008års bästa vin för min del. Kompisen hade manat till samling för att prova några legendariska viner från fyra av årtiondets då främsta årgångar: 2000, 2001, 2003 och 2005.

Årets Julafton inföll inte lika tidigt men väl den 18 december. Ytterliggare en skillnad är att denna provning kom att avhandla en aktuellare årgång från favoritdistriktet Châteauneuf-du-Pape. Dessutom inte vilken årgång som helst utan "the vintage of a lifetime! – 2007" .


Tolv provare och lika många viner från samma antal producenter. Allt för att försöka skapa en så bred bild som möjligt av årgången och några av de i mitt tycke intressantaste vinerna. Det visade sig bli en ganska tuff uppgift för alla deltagare – inte minst de elva gästerna som inte hade en aning om vilka viner eller producenter som kunde tänkas dyka upp framför dem på bordet. Eftersom jag stod som värd för provningen hade jag både full koll på vinerna och ordningen men det blev inte enklare för det. Att prova tolv så lika viner är en sann utmaning. Däremot är det alltid lärorikt att samla in gruppens intryck och sammanställa dessa för att jämföra med varandra och vad kritikerna tycker. I detta fall skede jämförelsen mot den kritiker som varit mest positiv till årgången som sådan – Robert Parker.

Resultatet av gruppens samlade intryck blev lite överraskande. Dels för att vinnaren och tvåan inte tillhör de mest bejublade vinerna, även om Bob delat ut höga poäng som så. Fast mest för att två av de klassiska producenterna inte alls föll gruppen i smaken. Själv var jag kanske både färgad och påverkad av att veta hur startfältet såg ut på förhand. Mina egna bedömningar kom att stämma hyfsat väl mot Parkers även om ett och annat vin avvek både positivt och negativt. Kul var dock att gruppen i stort var ganska ense om slutresultatet även om vi i genomsnitt hamnade lite lägre än Parker. Gruppens genomsnitt på 95,56 poäng att jämföra mot Bobs hela 97,5 poäng i genomsnitt.

Om årgången och distriktet som så tänkte jag inte orda mer inledningsvis.

Vinerna presenteras i den ordning de serverades med mina syn, doft och smakintryck först. Därefter vinets namn och lite allmänna slutsatser samt presentation av gruppens resultat och jämförelse med Robert Parkers intryck. Kanske för mycket siffror för vissa men att bedöma kvalitetsintryck är för flera av oss den största och roligaste utmaningen i provningssammanhang.


Vin 1
Färgen är klar och ljust purpurröd. Doften är ganska stor med lakrits, backelit och violpastill. Söta mörka bär med ett visst inslag av kafferost och kola. Sedan mer tobak, rök och svettigt omklädningsrum som avslutas med en karaktär av grillat/rökt kött. En ganska modern och direkt doft som tilltalar en hel del. Smaken är ren och rik med en kryddig karaktär som leder mot en viss eldighet. Precis som i doften är inslaget av lakrits och violpastill påtagligt, nästan så att det smakar mer åt salmiak till. Svartvinbär, peppar och en lång fin eftersmak som klart markeras av kryddigheten i vinet. Ganska typisk stil på sitt vis. Jag får först ett ganska stort spann som sedan jämkas ihop till 94 poäng som känns stabila.
2007 Domaine Durieu, Châteauneuf-du-Pape "Réserve Lucile Avril"
En producent som mest verkar i det tysta och som fortfarande säljer största delen av sin skörd till uppköpare. Sedan några år är det sönerna i huset som tagit över ansvaret för egendomen och enligt Parker märks det nu med besked: “As noted in my last few reports on Chateauneuf du Pape, Domaine Durieu has emerged as one of the up-and-coming stars of Chateauneuf du Pape, although that is an expression used increasingly in this appellation, where a young generation of men as well as a surprising number of women are exploiting the diverse terroirs and impressive percentage of old vines at a level never before seen.” Även författaren till "The Châteauneuf-du-Pape Wine Book" – Harry Karis, gillar vinet. Han går så långt som att hävda att detta är ett av årgångens bästa viner i förhållande till sitt pris. Enligt samme man är Domaine Durieu en ganska traditionell producent som gör vin i en klassisk stil. Just "Réserve Lucile Avril" är en cuvée gjord av skörd från egendomens äldsta stockar och består till 90% av Grenache (lagrad på betongtankar) och resten Syrah samt Mourvèdre (som legat på barriques). Ett vin som både gruppen och Parker gillar en hel del. Bob slutade i senaste utgåva # 185 av The Wine Advocate på 95 poäng. Gruppens resultat: 94 / 94 / 96 / 94 / 94 / 95 / 93 / 94 / 93 / 97 / 93 / 94. Genomsnittet blir hela 94,25 poäng. Ett resultat som dock bara ger en tiondeplats i provningen.



Vin 2
Färgen är ljus, klar och purpurröd med blåstick i kanten. Doften otroligt sublim med hallon, smörkola och röda bär i allmänhet. Jordgubbar, persika och aprikos. Exotisk så det förslår med en härlig tuttifruttikaraktär samt knäckighet som ger ett närmast modernt, nyavärlden och Pinot Noir-likt intryck. Läckert. Smaken är även den ren och harmonisk med fruktighet av persika och aprikos. Lite lättare i stilen med mineraler och ett balanserat friskt intryck. Klart burgundisk i stilen med närmast ett drag av hallonsoda. Kanske kommer en viss körsbärsbeska mot slutet som ger ett lite torrt slutintryck. Charmigt och gott. För mig ett klart positivt förstagångsintryck som slutar på 96 poäng.
2007 Domaine Charvin, Châteauneuf-du-Pape
Kanske gynnar jag vinet lite extra bara för att jag vet vad som är i glaset. Jag vet rent teoretiskt vad jag har att vänta mig. Övriga provare är klart negativa och upplever vinet som torrt och klent med ett ganska eldigt och slappt intryck. Gammal typisk Châteauneuf-du-Pape som någon utrycker saken. Jag är lite överraskad över gruppens ganska ljumma intryck. Robert Parker går så långt som att dela ut hela 97 poäng med följande uttalande: “I believe the 2007 Chateauneuf du Pape is the finest wine ever made at Charvin.” Denna numera klassiska och erkända producent gör endast en cuvée som normalt består av 80% Grenache, 15% Syrah och resten övriga förekommande druvor, alla från lägen i den norra delen av distriktet. Allt lagras på cementtank. Det hjälper inte upp gruppens intryck av att Domaine Charvin är uppställningens förlorare och ”sämsta” vin. Betygen blir: 96 / 92 / 92 / 93 / 93 / 90 / 91 / 89 / 94 / 95 / 92 / 93 och ett genomsnitt på 92,5 poäng. En ganska stor diskrepans mot Parkers 4,5 poäng högre betyg.



Vin 3
Färgen är djupt purpurröd. Doften är stor med tydliga drag av choklad, kola, knäck och marsipan. Nästan oxiderad på ett sätt som ger ett tveksamt intryck. Portvin, fikon, sviskon och kafferost. Kardemumma, kanel och orientalisk kryddighet i allmänhet. En aning järn i stil med klassisk hederlig gjutjärnsgryta. Helt blint skulle nog Amarone dyka upp som troligt förslag. Smaken är ren, rund med choklad och Portvinsinslag. Russin, fikon och kola i nästa steg och därefter lakrits, bittermandel och sviskon i en lång eftersmak. Kanske en grön ton som även kan skönjas i doften. Återigen liknar vinet mer en Amarone eller faktiskt till och med Amarettolikör. Konstigt men spännande. Något fundersam delar jag ut 95 poäng med ett frågetecken på slutet.
2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"
Eftersom jag har provat vinet två gånger tidigare och även några av de övriga deltagarna, är vi överrens om att något är märkligt med denna butelj. Det handlar inte om ett defekt vin i ordets rätta bemärkelse men väl en udda flaska. Klart oxiderat i stilen och i mitt bakhuvud påminner två andra provade viner från distriktet om det här, en märklig flaska Clos des Papes från 2000 och den förvisso enormt läckra men även udda 2003 "Renaissance" provad tidigare i år. Förhoppningsvis är det en inte helt representativ butelj vi har i uppställningen. Det som oroar lite är att flera liknande intryck har rapporterats i etern. Kanske har den gode Julien en del att tänka på i sitt arbete i källaren? Ganska gott tycker några i gruppen ändå att det här smakar men vi är långt ifrån Parkers 99+ poäng från i höstas. Domaine la Barroche slutar nästsist i provningen med följande betyg: 95 / 96 / 96 / 95 / 95 / 91 / 88 / 88 / 95 / 96 / 93 / 96 som ger ett genomsnitt på 93,67 poäng. Synd på ett vin som jag hade höga förväntningar på.



Vin 4
Färgen är purpurröd. Doften är animalisk, stallig med häst och svettigt omklädningsrum. Rökt skinka, skokräm och backelit. En aning nötter, rök och varmrostad karaktär med gräddkola och minerallitet samt parfymerat av Crème de Cassis. Elegant är faktiskt ett ord som känns relevant i sammanhanget, speciellt dagen efter då de sista resterna ur karafferna provas. Smaken är väldigt direkt och tillgänglig. Ren, frisk smak med hallon, jordgubbar och lite tuttifruttikaraktär. Mineralisk och likörlik med svartvinbär och kirsch. Choklad, kaffe, lakrits och inslag av torkad frukt samt en aning animalisk i den långa fina eftersmaken. Ett sensuellt och mjukt vin som slutar på 95 stabila poäng från mig.
2007 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf-du-Pape "Réserve Auguste Favier"
Detta är ett underbart gott vin som jag provat åtskilliga gånger förut. Faktiskt har jag varit ännu positivare då och kanske är det omgivningen av många kraftfullare viner som drar ner mitt betyg något. När jag dagen efter provar om vinerna är detta ett av de viner som vunnit mest på att stå över natten. Det är då ännu godare och läckrare. Dessutom var detta ett av de viner som under sommarens vistelse i distriktet charmade mig mest. Ett vin som nog kan upplevas lite fruktsött i stilen men som med mognad säkert kommer att integrera detta utmärkt. Även Robert Parker gillar Isabel Ferrandos prestationer och delar ut 96 poäng med följande kommentar: “Full-bodied, young and unevolved, with massive depth, great concentration, and super purity, texture, and length, it requires 2-4 years of cellaring, and should easily age for two decades or more.” Vinet från Domaine Saint Préfert slutar sjua i denna drabbning och gruppen delar ut följande svit: 95 / 96 / 95 / 95 / 96 / 94 / 93 / 95 / 94 / 98 / 96 / 95 och medelbetyget blir 95,17 poäng. Ett av vinerna som gruppen är mest enig kring.



Vin 5
Färgen är klarröd med lätt inslag av purpur. Doften är kryddig och bärig med jordgubbar, örter och tropisk frukt. Kanske först något sluten och oförlöst, sedan mer kanel och orientaliska drag samt backelit och minerallitet. Tryffel/svamp och mörkrostade drag med garrigue och ett ganska exotiskt uttryck med parfymerade och blommiga inslag. Smaken är otroligt ren med hallon, jordgubbar, kirsch, kola och tropisk frukt. Eftersmaken är makalös och vill nästan aldrig ta slut. En viss eldighet och kryddighet med peppar och syltade jordgubbar. Ett otroligt rikt, friskt och koncentrerat vin. Fantastiskt gott och för mig som älskar hallonsoda är detta en fullträff. Den slutna doften drar ner betyget något men som ändå landar på 97+ poäng från mig.
2007 Château Simian, Châteauneuf-du-Pape "les Grandes Grenachieres d'Hippolyte"
Jag har provat vinet en gång förut och då med ett ännu högre betyg som resultat. Detta vin får nog betecknas som en av årgångens sensationer. Få lär ha hört talas om vinet tidigare. Förmodligen för att detta är premiärårgången av denna cuvée som kommer av druvor från några av Château Simians allra äldsta stockar planterade 1880 och som lagrats på ståltank i elva månader före buteljering. En producent som knappast gör mycket väsen av sig annars men som med denna cuvée fått flera utmärkelser och dessutom vunnit Parkers gunst med hela 98 poäng och följande beskrivning: “An incredible sleeper of the vintage to the extent anyone can find any of the 350 or so cases produced, it boasts a dense ruby/purple color in addition to an awesome aromatic display of spring flowers, sweet black raspberries and black cherries, and forest floor. The wine possesses amazing density and richness, yet flows across the palate like a delicate ballerina. This incredibly old vine material has an intensity, substance, and palate penetration that is nearly beyond belief, yet the wine never comes across as heavy. The purity, depth, and 60-second finish are to die for. As the last five words of my tasting note said, “Where can I find any?”” Gruppen gillar detta och även om vi inte når de 98 poängen i snitt kommer vinet på en stark sjätteplats med följande betyg: 97 / 97 / 98 / 93 / 97 / 94 / 94 / 94 / 95 / 95 / 96 / 94. Ett ganska enat omdöme som ger 95,33 poäng i genomsnitt.


Vin 6
Färgen är djupt purpurröd. Doften är stor, rökig och mineraldriven med jordighet samt örtighet. Lakrits, mentol, vanilj och kola samt choklad. Garrigue, rökta fikon, järn, tobak och hederlig kroppsodör av svett. En komplex och lovande doft. Smaken är ren och lång med en otrolig intensitet i eftersmaken. Choklad, fikon, svartvinbär, mörka körsbär och kafferost. En aning salmiak och tanniner i nästa steg som ger en känsla av råhet i smaken. Torkad frukt och ett lite träigt inslag som inte helt harmonierar med övriga smaker och som ger en beska samt kärvhet åt vinet. Lovande men tufft. Slutbetyget blir 96+ poäng.
2007 Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée du Quet"
Jämfört med tidigare smakprov så känns vinet i denna provning något kärvare. Ingen fruktbomb utan mer en kraftkarl som behöver lång tid att få mogna till sig. Jag har tidigare varit positivare med mina poäng även om jag inte helt hållit med om de 100 poäng Bob delade ut i höstas. Intressant är dock att övriga gruppen, som inte har en aning om vad de har i glaset, uppskattar kvalitén i vinet och placerar det på en hedrande femteplats i vår provning. Intrycket av att det saknas en del till perfektion delas av alla men ändå är gruppen mycket eniga om betyget med följande rad: 96 / 96 / 97 / 93 / 97 / 96 / 94 / 98 / 96 / 96 / 97 / 96 och ett genomsnitt på hela 96,0 poäng. Det har knorrats en hel del i bloggosfären beträffande detta vin men ska man vara kritisk verkar de flesta som gnällt, ha vetat vad de provat. Ingen i denna grupp vet att Mas de Boislauzon finns med i startfältet överhuvudtaget och sammansättningen av provare är ganska bred med fyra kvinnor, åtta män, folk i branschen, glada amatörer och de med klassik smak samt de som föredrar mer fruktdrivna moderna viner – ändå står vi enade om att detta är ett mycket bra vin men visst saknas det en del till de magiska 100 poängen.



Vin 7
Färgen är djupt purpurröd. Doften är mineraldriven med svartvinbärsfrukt och klassik gjutjärnsgryta. Kryddor, fikon, jordighet, rökighet och grillade inslag med lakrits och köttighet. Mörkrostad choklad, kaffe, stall och blommighet av rosor. Komplext och nyanserat till tusen. Smaken är ren och frisk med minerallitet och mörk likörlik fruktighet av citrus och svartvinbär. Rostade kaffebönor, lakrits och björnbär vilket ger en mycket robust och stram eftersmak som är lång men en aning bitter av tanniner. Lite för torr i frukten för att charma mig helt. Räcker dock till 96+ poäng.
2007 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape
En av de producenter som under senaste åren mer och mer framstått som min personliga favorit är just Domaine de la Vieille Julienne. Klassiska viner med stor potential. Inga moderna fruktbomber som det tyvärr ibland utmålas från mindre initierat håll. Detta är ett vin som Parker inte helt ohämmat höjde till skyarna trots sitt betyg med 95 poäng. Han verkar tycka att firman lyckades bättre 2005 och att man inte helt fått ut potentialen i den enligt honom bättre årgången 2007. Även producenten verkar hålla med om detta men jag är mer tveksam. Gruppen lite halvljummen med en slutplacering på åttondeplats fast med ett genomsnittsbetyg som faktiskt matchar Bobs: 96 / 98 / 95 / 96 / 96 / 95 / 93 / 94 / 97 / 92 / 94 / 95 och ett genomsnitt på 95,08 poäng. Helt överens med Bob således.



Vin 8
Färgen är mörk och djupt purpurröd. Doften är enormt stor och läcker med djuriska inslag av chark och välhängt kött. Diesel, parfym, rosor, örter och bär. Jordgubbsylt, choklad, vanilj och rostad fatkaraktär. Det finns något rent och exotiskt över aromerna som gör att hänryckningen är total. Helt perfekt. Smaken är lika ren som doften med jordgubbar i grädde och chokladvisp med marsipan samt aprikospuré. Svartvinbär, turkiskpeppar, lakrits och mynta. Grillad pepparbiff! Helt otrolikt rik och god smak som aldrig vill ta slut. Mållös! Jag kapitulerar och skriver 100 poäng i boken.
2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Réserve"
Riktigt kul och överraskande. Ett vin jag aldrig fick prova under mitt besök hos Clos du Caillou men som jag – tack och lov – gjorde ett inköp av i somras. Det är inte bara jag som faller pladask för det här vinet. Detta blir provningens vinnare och enigheten är stor om att detta är ett fantastiskt vin. Även våra grannar i väster gillade detta och röstade fram det till vinnare i Smag & Behags stora tävling i somras (läs mer här, längst ned på sidan). Ska man vara lite kritisk så är det faktiskt det vin i uppställningen som jag upplever som minst ursprungstypiskt. Helblint tror jag få skulle gissa på Châteauneuf-du-Pape. Jag kan tänka mig att många skulle fundera åt Spanien och den moderna stilen av Ribera del Duero till. Ett vin som känns modernt och anonymt skulle man kunna gnälla över men det gör inte jag. När vin smakar så här bra spelar det ingen roll varifrån det kommer, vilka druvorna är eller hur gammalt det är. Helt enkelt ett fantastiskt gott vin. Intressant dock är att detta är ett vin med låg andel Grenache jämfört med övriga viner denna kväll. Enligt uppgift 70% och resterande andel denna årgång är endast Mourvèdre. Hälften av musten lagras på nya och ett år gamla fat medan resten vilar på betong. Inte helt traditionellt alltså. Änkan kan tydligen hon också. Parker nöjd han med, även om vi gillar detta bättre än honom. Bob gav 97 poäng i höstas med följande kommentar: “This wine will probably not be as long-lived as the utterly perfect 2001, but it is a wine of considerable substance, richness, and appeal. Dense purple to the rim, this is an ethereal beauty of purity and substantial power, allied together in a wine offering up notes of licorice, incense, acacia flowers, black raspberry and black currant notes. It is full-bodied, deep, and for this particular cuvee, surprisingly accessible due to the sweetness of the tannins and the high levels of glycerin and rich fruit. This wine is irresistible already, although it will certainly develop more nuances aromatically over the next 4-5 years and evolve for at least two decades. This is sensational stuff and a great effort”. Gruppens slutsatser: 100 / 99 / 99 / 98 / 99 / 96 / 98 / 100 / 96 / 99 / 98 / 98 och snittbetyget 98,33 poäng – Numero uno!



Vin 9
Färgen är mörk men klar och purpurröd. Det doftar choklad, fikon, Portvin och mysk i massor. Parfymerad med rökighet och animaliska inslag samt orientalisk kryddbasar. Kanel, järn och dadlar. En aning mörk och dov i stilen men mig förför den. Smaken är stor, ren med svartvinbär, jordgubbar och gräddighet. Mogen och rund frukt med kanel och orientalisk kryddighet samt tuggtobak och vingummi. Te och tropisk frukt med en enorm eftersmak som är lång så det förslår och dessutom oerhört saftig. Supergott! Jag ger 99 poäng och är åter i trans.
2007 Clos des Papes, Châteauneuf-du-Pape
För mig är detta ett fantastiskt vin, enormt lovande men gott redan nu. Detta är tredje smakprovet och helt i linje med tidigare erfarenheter. Jag brukar alltid gilla Clos des Papes och kanske gör det att detta som vanligt passar mig extra bra. Även Parker gillar detta med sina 99+ poäng och intressanta kommentar: “I have not only tasted this wine at the estate, but I purchased it for my cellar, and have now drunk it on three separate occasions out of bottle. It is unquestionably one of the great Chateauneufs of my lifetime, and I suspect it will merit a three digit score after another 3-4 years of cellaring.” Märkligt nog så tillhör inte detta gruppens favoriter. Faktiskt är att det endast placerar sig som nummer nio av de tolv i startfältet. Jag är faktiskt ganska så överraskad över detta. Raden ser ut som följer: 99 / 97 / 93 / 96 / 97 / 92 / 92 / 92 / 96 / 94 / 94 / 96 och ett genomsnitt på 94,83 poäng. Varför detta inte faller gruppen mer i smaken kan jag faktiskt inte riktigt säga men kanske är det så att detta inte upplevs som lika inställsamt och tillgängligt som en del av de övriga (och i vissa fall) mer "moderna" vinerna. Skulle vi göra om samma provning om tio år, så skulle kanske resultatet se annorlunda ut. Jag sitter dock nöjd redan nu.



Vin 10
Färgen är tät och mörkt röd. Doften är söt, bärig med choklad och jordgubbsylt. Aprikoser, exotisk frukt, svett, vanilj och rökta kryddor. Fikon, kanel, järn och floral med en sensuell framtoning. Oerhört läcker men kanske inte så ursprungstypisk doft. Smaken är rik och generös med jordgubbar, aprikospuré och sötlakrits. Koncentrerad och en aning eldig med peppar, lakritsremmar och nästan salmiak i flytande form. Gummi och närmast avsaknad av syra som ger ett något fadd och slappt slutintryck. Samtidigt som jag gillar det här känner jag mig kluven och kan inte sträcka mig längre än 96 poäng med en viss reservation och ett stort spann inledningsvis.
2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes"
Märkligt är att jag har precis samma kluvna intryck som jag hade på plats hos Domaine de Cristia när jag provade vinet i somras. Jag gillar doften men har svårare för smaken. Inte så att jag ogillar den men det finns något som stör och jag gissar på att det är den i min smak alltför dominerande salmiaken som förstör för mig. Om den integreras kommer jag förmodligen att gilla detta vin mycket med lite mer ålder. Parker håller med mig om 96 poäng fast med ett litet plustecken efter som indikerar potential i hans värld. Gruppen stormförtjust med en andraplats för vinet. Jag är inte helt överraskad över att detta vin går hem men jag hade aldrig trott det skulle gillas så här mycket: 96 / 100 / 98 / 100 / 99 / 98 / 96 / 99 / 95 / 97 / 99 / 97 och hela 97,83 poäng i genomsnitt. Överraskande men inte desto mindre kul att detta gillas mer av gruppen än av Parker. Moderna grejor det här med 100% Grenache och lagring endast på barriques – klart provocerande för några kan tänkas.



Vin 11
Färgen är klar och purpurröd. Doften är stor, animalisk – närmast djurisk med rostade kryddor och kött. En aning diesel, lakrits och violer med blommighet i allmänhet samt baconfett. Det finns något exotiskt över doften som beror mer på kryddor än frukt. Urläckert! Smaken är stor och rik med lakritskola, gräddighet och kryddighet. Grillat kött, fikon, järn och en aning gummi i den närmast oändliga eftersmaken. Otroligt intensiv med mängder av karaktär och personlighet. Det finns lite Portvinsdrag men med ett stort inslag av Provence. Supergott! Det blir hela 99+ poäng och jag sitter nästan med ett fånigt leende på läpparna i skrivandets stund.
2007 Domaine de Ferrand, Châteauneuf-du-Pape
Ytterliggare en favorit från sommaren. Inget besök charmade mig så som det hos Domaine de Ferrand. Kanske blir jag nostalgisk och skenar iväg i tanken när poängen ska delas ut men jag tro ändå inte att det är så. Detta är precis så som jag tycker att ett vin från Châteauneuf-du-Pape ska vara. Parker tycks ju hålla med när han i höstas så höjde sitt ursprungliga betyg till 98+ poäng med följande kommentar: “An amazing effort, the 2007 Chateauneuf du Pape eclipses what I wrote about it last year. Every time I went back to it, the wine revealed more nuances as well as greater depth. Full-bodied and powerful, it exhibits a compelling bouquet of creme de cassis, ground pepper, incense, seaweed, garrigue, and licorice. The knock-out aromatics are followed by a wine with colossal richness, a multilayered texture, no sense of heaviness, an incredibly deep, penetrating palate feel, and a finish that goes on for 50+ seconds. Philippe Bravay is one of the most modest and serious Chateauneuf du Pape vignerons, and it is a thrill to see him hit a home run in this vintage. For statisticians, it is made from 80- to 85+-year-old vines from two of the great sectors of Chateauneuf du Pape, La Gardiole and Cabrieres. It is composed of 90% Grenache and the rest Syrah, Mourvedre, and Cinsault. Moreover, it is the quintessential traditional Chateauneuf du Pape aged 12-14 months in tank before being bottled without filtration. Bravo!” Visst går det även hem hos gruppen med en fjärdeplats som ju faktiskt är högre än Parkers egna ranking av de tolv viner vi provar. Gruppen har följande åsikt: 99 / 98 / 98 / 98 / 98 / 95 / 94 / 95 / 96 / 95 / 96 / 96 och ett genomsnitt på 96,5 poäng. Jag längtar redan till nästa smakprov.



Vin 12
Färgen är tät och mörkt purpurröd. Det doftar rostat/grillat kött, chark, blodig biff och diesel i en enda härlig mix. Kaffe, orientalika kryddor, fikon, rök, violer och ett lätt medicinaldrag som inte alls stör utan snarast förstärker det charkiga och blodiga intrycket. Kanske inte en lika tydlig och stor doft som några av de föregående vinerna. Smaken är däremot övertydlig och stor, enormt rik med körsbär, svartvinbär, lakrits, choklad och gräddighet. Kryddor, kola, portvin, persika, aprikos, violpastill och en eftersmak som klockar in på + 2 minuter. Intensiv fruktighet med tropiskt inslag och makalös koncentration. Knockout! Det slutar ännu en gång på 99+ poäng.
2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes"
Favoriten från i somras. Fast denna gång får Domaine de la Janasse faktiskt se sig besegrade av en annan egendom. Även ett par andra viner är i min smak likvärdiga men visst består intrycket av att detta är ett makalöst vin. Det är få viner jag har smakat med en så intensiv karaktär som detta. Ändå känns det aldrig för mycket utan snarast välbalanserat i all sin prakt. Återigen är det doften som känns lite oförlöst men en dag släpper greppet och då lär det här kunna bli ett 101 poängsvin. Ska man snegla mot Parker så drar han som bekant i med hela 100 poäng och följande beskrivning: “The perfect 2007 Chateauneuf du Pape Vieilles Vignes (tasted on four separate occasions) is composed of 85% Grenache, 10% Syrah, and the rest Mourvedre and other authorized varietals from 60- to 100+-year-old vines. The wine is aged in both tank (75%) and small oak barrels (25%). Its inky/purple color is followed by a phenomenal nose of spring flowers, creme de cassis, blackberries, boysenberries, licorice, truffles, and spice. Displaying massive body, incredible freshness, laser-like focus from the excellent acids, and a finish that goes on well past a minute, this prodigious Chateauneuf du Pape is the most extraordinary wine yet made at this estate.” Gruppen gillar det här men det räcker dock endast till en tredjeplatts med följande omdöme: 99 / 99 / 96 / 97 / 98 / 97 / 95 / 98 / 95 / 98 / 97 / 97 och ett genomsnitt på 97,17 poäng.



Efter alla dessa smaksensationer följde faktiskt fyra extraviner som återges längre ner i inlägget men först ett försök att summera det hela och knyta ihop säcken.

För mycket siffror och poäng? För mycket Robert Parker? Kanske - men många i vårt gäng tycker det är kul att jämföra våra egna intryck gentemot Mästarens ; )



Allvarligt talat så är det ganska kul att utmana Bob och frågan är om han har rätt eller fel den här gången? Har han löpt amok när det gäller Châteauneuf-du-Pape och årgång 2007? Det är givetvis för tidigt att svara på den frågan. Vinerna har endast varit i butelj i drygt ett halvår och hur goda och tillgängliga de än är, så är det självklart alltför tidigt att dela ut domen redan nu. Personligen tror jag att han har rätt i att 2007 är legendarisk. Från början var jag inte helt övertygad men idag är jag desto säkrare. Däremot finns det garanterat de viner som i andra årgångar är bättre än sina gelikar 2007 men rent generellt så är många viner av en högre kvalitet än normalt år 2007.

Alla provare håller med om att vinerna är otroligt goda och tillgängliga och egentligen är det endast två viner som ogillas av vissa i gruppen. Av någon anledning faller inte Charvin så många i smaken och jag kan faktiskt inte helt förklara det. Att Pure inte gillas av alla kan jag lättare förstå och i just detta fall är det garanterat en icke representativ flaska som ställer till det. Att Clos des Papes inte heller helt går hem förvånar mig desto mer. Ska man nu vara lite analytiskt så är det faktiskt så att de tre viner som hamnar i topp, samtliga tillhör den modernare skolan av Châteauneuf-du-Pape och kanske har de egenskaper som gör dem tillgängligare redan på ett ungt stadium, vilket i så fall skulle missgynnar de lite mer traditionella producenterna så som Charvin och Clos des Papes.



Nu är förvisso saken som så att flera av de viner som placerar sig före dessa bägge är ganska traditionella, vilket då omkullkastar teorin. Även Quet har svårt att leva upp till högt ställda förväntningar men med ett snittbetyg på 96 poäng så kan man knappast tala om fiasko. Viktigaste lärdomen är dock som vanligt att prova blint. Jag som arrangör vet exakt hur vinerna kommer och vilka de är. Övriga gruppen har ingen susning om vad som finns i glasen. Jag påverkas nog av vetskapen och kanske därför hamnar närmare Parker än övriga provare. Ändå kan man klart se att Bob vet vad han talar om. Även om vi inte helt är i linje med hans åsikter så är differenserna ganska små och inte speciellt iögonfallande, undantaget ovan. Hade vi hamnat runt de lägre nittio- eller övre åttiopoängen i snitt så hade saken hamnat i ett annat läge. Nyansskillnader finns alltid och smaken är ju bekant som baken men en sak är säker – gillar man inte påtaglig söt frukt och markerad alkoholhalt, som ju i grunden är ett karaktärsdrag för just Grenache, så ska man inte söka sig till dessa viner. Då finns det bättre alternativ att konsumera.

Lagring då? Givetvis vinner dessa viner på att sparas i många år. Jag tror att det var Stephen Tanzer som sa något i stil med att Bordeaux mognar på sina tanniner, Bourgogne mognar på sin syra och Châteauneuf-du-Pape mognar på sin alkoholhalt. De olika förutsättningarna som gäller för olika typer av vin bör man bära med sig när man utforskar denna härliga värld av olika vintyper.

En annan reflektion gäller de i mångas ögon så förhatliga "Specialcuvéerna". Själv har jag slutat att bekymra mig och accepterat deras existens, som dessutom förmodligen kommer att bli vanligare och vanligare. Jag gjorde en snabb kontroll och konstaterade att det finns 154 producenter samt ytterliggare ett 40tal negocianter och kooperativ som buteljerar vin under appellationen Châteauneuf-du-Pape. Gissa hur många specialcuvéer jag kunde räkna till? Håll i er – hela 176 stycken och då endast röda sådana. Lägger man till dem gjorda på gröna druvor så ökar antalet givetvis ytterliggare. Förmodligen är antalet större eftersom den lista jag har att tillgå inte är helt komplett. Ytterligare en intressant observation var att "The Usual Suspects” Clos Saint Jean och Domaine de la Janasse inte alls tillhör de värsta bovarna med sina respektive två specialare (Sanctus Sancturum borträknad) utan överträffades av ganska många producenter. Faktiskt är att en av "gamla världen kramarnas" favoriter Bosquet des Papes nuförtiden överglänser med sina tre specialcuvéer. Tråkigt är att så många fördomar och missuppfattningar fortfarande frodas i tider som dessa, när nästan all fakta finns endast en knapptryckning bort.



Våra extraviner då? Jodå, visst smakade även de. Tyvärr var jag allt för okoncentrerad när det gällde de första två extravinerna eftersom jag satt vid protokollet. I princip njöt jag dem utan att ta detaljerade anteckningar men klart var att de var vid god vigör och fortfarande uttrycksfulla även om de mattades efter en stund i glasen. Först ut var två viner från en bortgången legend - Jacques Reynaud.

1985 Château de Fonsalette, Côtes du Rhône "Reserve" har en djupröd färg. Doften stor, mogen och enormt uttrycksfull med tobak, cigarrlåda, rök, tryffel, körsbär och en släng av medicinaldrag. Smaken lite syrlig med citrus, körsbär, rårörda lingon, örter och massor av mognad. Ett gott och förföriskt vin som vinner mest på sin doft. Förmodligen inget att spara längre och kanske borde den ha njutits för några år sedan. Bob skrev redan 1996 att han ansåg år 2001 som slutet för vinets livslängd. Då nöjde han sig med 88 poäng och följande omdöme: “A textbook Cotes du Rhone, the 1985 Fonsalette exhibits a healthy dark ruby color with purple nuances (more youthful looking than the 1985 Rayas), an earthy, black-raspberry-scented nose, full body, juicy, plump flavors, and a soft, robust finish. Although drinkable since bottling, it reveals no signs of fruit loss or color deterioration.” Själv tycker jag att man kan ta i med 92 poäng för en skön upplevelse.



1988 Château de Fonsalette, Côtes du Rhône "Cuvée Syrah" har en tät mörkröd/brun färg. En lite kemisk doft med chark, djur, hästsadel/läder, tryffel, cigarrlåda och tobak. Något mindre charmig än föregående vins doft. Smaken är dock storleken större och godare med söt, rökig och körsbärsfruktig ton som avrundas med violpastill. Mycket gott. Det här var livligare än det förra vinet men för den sakens skull ska man nog inte spara vinet längre. Parker ansåg även 1996 att detta skulle konsumeras före år 2004 men med ett betyg på 92 poäng och följande små rader: “The 1988 Cuvee Syrah is a riveting wine, with a splendid dark ruby/purple color, a spicy Provencal herb and super-ripe cassis-scented bouquet, highly extracted flavors, and a rich, full-bodied, velvety texture; it needs at least 8-12 more years of evolution.” Denna gång är vi närmare varandra med mina 93 poäng som nästan lutar åt 94 förföriska pinnar.



Tack Claes! Tre viner från en legend på mindre än en månad – underbart. Att få prova "Cuvée Syrah" får anses som en helt otippad bonus. Trodde aldrig det skulle bli verklighet.




Nästa vin kommer från en nu levande legend och gullgosse – Julien Barrot – men som nog redan idag får anses som en raritet. Vid mitt besök i somras plockade Julien fram en neutral flaska och tillade att det var det enda vin han hittills gjort som han var helt nöjd med. Ett vin från 2007 men som inte kunnat buteljeras för kommersiellt bruk. Detta eftersom vinet lär ha en för hög restsockernivå (14 gram) och dessutom en alkoholhalt på hela 16,8 procent. Vinet består av 100% Grenache som buteljerats på 50cl flaskor och som enligt Julien är för privat bruk. Glad är jag att ha fått prova vinet men ännu gladare för att ha fått nektarn med mig hem!

Domaine la Barroche "Grenache" har en klar purpurröd färg. Doften är söt med gasbinda och medicinaldrag samt choklad och nötter. Jordgubbar, svartvinbär, kola, hallonsylt som mot slutet leder mot en sanslöst ren jordgubbsfruktighet. Fantastisk doft. Smaken är söt med choklad, russin, örter, lakrits, kryddor och kanel. En viss beska och eldighet som kanske drar ner betyget något. För mig i nivå med sommarens intryck och 95/96 poäng. Själv tycker jag nog Julien ska vara nöjdare med sin Pure. Ett vin som man inte riktigt vet vart det tar vägen med ålder. Kul i alla fall.



Så till desserten och ett riktigt sött vin per definition. Från sommarens eskapader men med ett ursprung ännu längre söderöver. Från en producentprovning som jag ännu inte hunnit blogga om.

2004 Domaine Lafage, Rivesaltes Tuilé Rimage har en djupröd färg. Doften domineras av tobak, cigarrlåda, läder, bär, örter och solmogen frukt. Jordgubbar, hallon och nötter. Kanske lite liten men ack så läcker. Smaken är ren, bärig, söt och något bränd i karaktären. Jordgubbar, hallon och en viss eldighet i eftersmaken. 91/92 poäng som fyller sin funktion. Ett ganska udda vin gjort av 100% Grenache som lagras på glastankar utomhus. Eftersom det är ett förstärkt vin klarar det dessa förhållanden utan att helt oxidera. Udda som sagt men klart spännande.



God Fortsättning, Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År!

Mina Vinare




PS. Även en Jul och Nyårshälsning från Isabel Ferrando damp ner i brevlådan bland alla dem från släkt och vänner – ganska uppiggande faktiskt! DS


lördag, december 12, 2009

En Idol?

Tystnaden har varit lång men det har knappast berott på TV4s fredagsunderhållning. Fast av någon märklig anledning kom skrivlusten plötsligt åter just med anledning av Idol. Juryn, den breda massan och landets auktoriteter hyllar den strömlinjeformade och perfekt anlagde Erik medan outsidern Calle är chanslös mot etablissemanget.

Själv har jag under hela resan hejat på Calle. En inte helt perfekt eller tidsenlig Idol men däremot en mycket personlig artist som berör djupare än på ytan. Kanske Erik är motsvarigheten till Asinone och Brolio - eller rent av Graillot?

Kanske är Calle en Greenock Creek - någon som berör?



Efter att ha konsumerat en förfärlig massa Chateauneuf du Pape från 2007 så känns det skönt att få tugga lite Aussiefrukt igen. För några veckor sedan hade vi en prestigeprovning med vårt nya gäng - Snoken. Provningstemat är kvalitetsbedömning och inget annat. Efter att ha hållit några vardagsprovningar var det så dags för en fredagsprovning och en så kallad ”Kvalitetssnok”. Lite dyrare viner och lite mer prestige. En klar vinnare korades med ett snittbetyg från gruppen om 97 poäng. Förra helgen fick jag nog av Södra Rhône och plockade fram ett annat vin från samma producent och njöt i fulla drag. Så ikväll var det dags för lite Rock and Roll i samma anda som Calles fantastiska Led Zeppelin tolkning och dieseltunga rök i form av ytterligare ett vin från Greenock Creek2006 "Alice's Shiraz".

Givetvis ett vin som inte faller alla i smaken. Lite för mycket karaktär och känsla istället för slätstruken mainstream. Calle istället för Erik så att säga…



2006 Greenock Creek, Barossa Valley "Alice's Shiraz" har en djup, tät och mörkt blodröd färg. Pigmenten stannar på glaskanten i mer än sekunder.

Doften är stor och fruktig av hallon med massor av rök, grillat kött samt djuriska inslag. Blodigt kött, bränt bildäck och skokräm. Örter, kryddor, enbär och minerallitet med stendamm samt florala inslag av rosor och violer. Komplex, spännande och sensuellt på en och samma gång. I nästa våg mer choklad, mint och kola med rostade fat samt lakrits och espresso. Superskönt och fullständigt förförande. Vad mer krävs?

Smaken är ren och harmonisk i all sin prakt. Viskös, rik och tjock med enorm tyngd av lakritskola och aprikospuré. Gräddig men frisk av apelsinskal och körsbärsfrukt. En aning fatvanilj men absolut ingen tendens till vare sig eukalyptus eller mint – bara ren och skär njutning. Värme, intensitet och harmoni. Jättegott.


Återigen känns Robert Parkers hyllningar till producenten helt befogade. För er som varit med förut behövs kanske ingen närmare introduktion men för övriga finns mer att läsa här, här, här och här. Procenten Helge, procenten? Hela 17% men det är blygsammast av alla 2006orna. Poängen då? Nja, inte bättre än Snokenvinnaren (som i min värld några gånger varit nära ”the three digit score”) men lika bra som vinet från aprikoslunden år 2005. Det känns just nu som 95/96 poäng, vilka mycket väl kan utvecklas till något större om fru Fortuna är god. Hedonistiskt så det förslår dock.

Jag hoppas på förnyad energi och lust. Massor av spännande viner att skriva om finns i bagaget. Finlemmat då? Jodå, visst slinker även det ner men då måste det fortfarande vara med känsla!


fredag, oktober 30, 2009

Nittiosexkommaelvapoäng!

Det är klart att tröttheten känns lite extra i kroppen denna dag. Natten blev lång men läsningen ett sant nöje. Det är givetvis The Wine Advocates utgåva # 185 jag tänker på och dess rapport från Chateauneuf du Pape årgång 2007. En del förväntade resultat och några överraskande – både positivt och negativt. Om årgången generellt skriver Parker följande:

“Tasting the 2007s out of bottle has confirmed my thoughts – this is a truly historic and profoundly great vintage. As the following tasting notes and commentary suggest, this may be the most compelling vintage of any viticultural region I have ever tasted. I say that because the quality of a vintage is not only measured by what the reference point estates produce, but also by how well the generic appellations fare. I have never tasted better Côtes du Rhônes, Gigondas, or sumptuous, rich, complex Vacqueyras than the 2007s. Moreover, the profoundly concentrated, vividly aromatic, and remarkably fresh, yet substantial, full-bodied, and flawless 2007 Châteauneuf du Papes I tasted in the southern Rhône in late August and September were unforgettable.”



Vissa viner fick vad de förtjänade så att säga men jag tycker det finns en del betyg att förundras över.

Av alla de viner jag faktiskt provat och har en egen uppfattning om så upplever jag att Bob var lite snål mot följande viner (han kunde gott ha gett både två och tre poäng mer för dessa fyra):

Domaine de la Vieille Julienne, Chateauneuf du Pape (95p)

Domaine de Cristia, Chateauneuf du Pape "Cuvée Renaissance" (94+p)

Domaine la Barroche, Chateauneuf du Pape "Signature" (92p)

Domaine la Barroche, Chateauneuf du Pape "Terroir" (91p)

De jag upplever som allt för generösa och faktiskt i något fall mycket för höga poäng på är:

Clos du Mont Olivet, Chateauneuf du Pape "la Cuvée du Papet” (98+p)

Domaine Grand Veneur, Chateauneuf du Pape "Cuvée les Origines" (96p)

Paul Autard, Chateauneuf du Pape "Cuvée la Cote Ronde" (95p)

I övrigt en del riktigt trevliga överraskningar. Givetvis de två hundrapoängarna för Mas de Boislauzon, Chateauneuf du Pape "Cuvée du Quet" och Chateau de Saint Cosme, Gigondas "Hominis Fides". Nu har jag faktiskt provat bägge och håller med om att de har en exceptionell kvalitet. Själv stannade jag på 98 poäng men säger Bob 100 så är det 100 som gäller… eller kanske inte?

Mycket överraskande också - men inte helt oförtjänt var de 96 poängen till Domaine Raymond Usseglio, Chateauneuf du Pape "Cuvée Imperiale". Själv var jag något lägre men det var nog mest av "feghet".

Att Domaine de Ferrand fick 98+ poäng var in i he***te roligt! Jag gläds så med Philippe Bravay och hoppas att fler kommer att upptäcka hans viner. Även Isabel Ferrandos viner fick välförtjänt uppmärksamhet. Ett av dem är faktiskt vinet med ? i ett av mina tidigare inlägg. Läs mer här. Domaine de Saint-Prefert blev en riktig favorit i somras.

Det grämer mig dock en hel del att jag inte hunnit bli färdig med min egen rapportering innan Parker sa sitt. Jag lovar att försöka slutföra den så snart jag kan och att jag inte ska göra några efterhandskonstruktioner eller försköningar.

fredag, oktober 23, 2009

Lång dags färd mot natt!

Då jag satte mig både omtumlad och nöjd i bilen efter mitt besök hos Domaine de la Janasse borde jag ha återvänt till basen. Nu blev det inte så utan jag beslöt mig för att göra ett försök med ytterliggare ett besök. Detta för att hinna prova ett par viner som intresserat mig ett tag. Nu var det nog fel beslut för vinerna fick ingen ärlig chans efter den bedövande upplevelsen hos Janasse. Dessutom var jag nog allt för trött efter många provade viner och det kom istället mest att handla om att hinna med ytterliggare tre viner innan det blev stängningsdags. Jag inbillar mig fortfarande att jag hade tyckt bättre om de provade vinerna vid ett annat tillfälle och kanske borde jag ha återvänt för ytterliggare ett försök vid ett senare tillfälle. Nu blev det aldrig så. Därför kommer detta mycket att handla om en upplevelse som kändes som en besvikelse, istället för en upplevelse som skulle kännas som glädje - över att funnit en för mig ny bekantskap och eventuell framtida favorit.

När jag lämnat Courthezon och är på väg mot Philippe Bravay för att hämta mina viner beslutar jag mig för en liten omväg och ett extra stop på vägen. Precis när jag närmar mig egendomen ser jag honom körandes iväg i en stor vit skåpbil och tänker att det var ju själve den. Helt säker på att det är han kan jag inte vara eftersom jag tidigare bara sett honom på bild. Fast han är porträttlik och ser ut att ha samma gröna skjorta på sig som han har på många bilder. Jag chansar på att det finns någon annan där som kan öppna för mig. Det gör det inte. Däremot är dörren öppen och det är bara att kliva in. Det ekar helt tomt i den enormt stora provningslokalen. Inte en människa så långt ögat kan nå. Jag beger mig ut i vineriet och där verkar det vara lika öde. Stora rostfria tankar överallt och intrycket är enormt propert och påkostat, både provningsrummet utanför och själva produktionslokalen. Till slut hör jag ljud och inser att det är någon där inne varpå jag börjar ropa. Plötsligt får jag ett svar från någon som ber mig vänta. En kille i trettioårsåldern kommer mot mig och hälsar vänligt. Visst kan jag få prova vin men han tillägger att Jean-Paul just lämnat byggnaden.




Domaine Paul Autard som grundades 1924 ligger beläget strax utanför Courthezon med de flesta av sina parceller i närliggande vingårdar som alla ligger i den östra delen av distriktet. Man har sammanlagt 25 ha mark i AOC Chateauneuf du Pape varav 1 ha består av gröna druvor. Tillskillnad mot många andra producenter har man lägre andel mark utanför, än vad man har i, Chateauneuf du Pape och detta buteljeras då som AOC Côtes du Rhône (12 ha). Firman har nya fina lokaler som uppfördes 2005 av Jean-Paul Autard som för övrigt tog över ansvaret för egendomen endast 17år gammal. Som jag förstår det har man redan från starten 1924 alltid buteljerat hela skörden under eget namn. Stilen betraktas generellt som modern men Robert Parker har delvis en annan syn på saken:

“This gorgeous portfolio from proprietor Paul Autard includes a classically-styled traditional cuvee, a Cuvee la Cote Ronde, a decidedly modern-styled Chateauneuf du Pape, and the newest offering, the blockbuster Cuvee Juline which, despite the use of barriques for aging, is very much in the traditional school. The 2007s are all brilliant.”

Skörden genomgår hel avstjälkning och endast barriques används för lagring av vinerna från Chateauneuf du Pape. Dessa är:




Chateauneuf du Pape Blanc som görs i ca: 3500 flaskor per år. Görs av lika delar Grenache Blanc, Clairette och Roussanne. Jäsning och lagring på barriques. Genomgår däremot inte malolaktisk jäsning.

Chateauneuf du Pape som är firmans volymprodukt med ca: 71 000 flaskor årligen. Baseras på 70% Grenache, 15% Syrah och 15% Counoise. Lagras i 14 månader på 1-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée La Côte Ronde” som är en specialcuvée från ett enskilt läge vid namn Le Mourre de Gaud. Görs i en volym om ca: 10 000 flaskor årligen och gjorde sin debut med årgång 1989. Druvorna kommer från gamla stockar (75-100 år) och blandningen är 50% Grenache och 50% Syrah (även om det sägs ingå en del andra druvor också). Lagras i nya barriques under ca: 18 månader.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Juline" är en ny specialcuvée som lanserades första gången med årgång 2006 och den görs endast i ca: 2000 flaskor per år. Den är uppkallad efter Jean-Pauls två barn Jules och Pauline. I princip är råmaterialet och blandningen den samma som för "Cuvée La Côte Ronde” men vinifieringen skiljer sig åt. Jäsningen sker på barriques som står på högkant med ändstycket bortplockat. Efter avslutad jäsning försluts faten och lagringen fortsätter sedan på de samma.

Jag ber om att få prova de röda Chateauneuf du Pape cuvéerna och inget annat. Nu börjar en upplevelse som först nästan blir smärtsam. Efter all den söta och runda frukten hos Janasse slår en intensiv trä och fatkaraktär emot mig. Fast märkligt nog inser jag i skrivandes stund att jag nog egentligen gillade vinerna men att jag inte kunde ta dem till mig direkt efter föregående upplevelser. Dagens tidigare provningar hade levererat imponerande viner och då är det inte lätt att vara sist ut.



2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape har en purpurröd färg. Doften är först liten och en aning sluten. Efterhand kommer det kryddiga aromer med fikon och rökighet samt en dos kaffe. Kanske också en svag antydan av garrigue i bakgrunden.

Smaken är intensiv med kola, knäck och ekfat. Klart tuff med markerad strävhet och närmast avsaknad av frukt.

Ett inte alls integrerat vin som just nu känns avigt och obalanserat med eken liggandes utanpå. Ändå är det ett lovande och välgjort vin. Man måste imponeras av hantverket. Min erfarenhet av denna typ av vin med lagring är begränsad. Jag upplever det som om vinet är alltför tannindominerat och att de kommer från fat. Lite O-charmigt och hårt. Inte vad jag söker i viner från södra Rhône. Det räcker till 90 poäng vilket är i undre delen av Parkers betyg från fat. Han delade ut 90-93 poäng. Kostar € 27,- på plats. Wine Spectator 93 poäng.


2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée La Cote Ronde" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med smörkola, choklad, kokos och vanilj. Klart rökigt i stilen med massor av ekfatskaraktär. Läckert.

Smaken är tuff och intensiv med en eldig och stram eftersmak. Sträv med lakrits och trä, nästan hyvlat virke och sedan en antydan till frukt som letar sig igenom all fatkaraktär. En viss syrlighet finns även i smaken.

Doften är större och bättre än vad den är i det föregående vinet. Smaken är snarlik. Inte helt angenämt men precis som det första vinet upplever jag att det finns potential. Mycket karaktär och koncentration men också en hårdhet som inte stämmer med mina förväntningar. Inte riktigt min stil av vin och även om mina poäng blir ganska höga med 91+ känns det som det kvittar. Jag avstår och prislappen med sina € 38,- känns fel i mitt tycke. Parker anser från fatprov att betyget ska vara 92-94 poäng. Wine Spectator delar ut hela 95 poäng med följande beskrivning (James Molesworth):

“A stunner, combining the rich currant, fig and boysenberry fruit of the vintage with the region’s characteristic charred apple wood, graphite, aged tobacco and black tea notes. The long, invigorating finish is supported by riveting acidity and well-embedded grip. When power and finesse work together, it’s a beautiful thing.”



2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Juline" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med choklad, kolasnören, fikon och rökta kryddor. Ganska typisk på sitt vis och dessutom angenäm.

Smaken är ren och på gränsen till syltig med en intensiv frukt och kryddighet. Choklad, lakrits och violpastill med tydliga inslag av ekfat.

Det här är vinet som jag hoppades skulle vara något av en sensation. Det blir inte riktigt så. I grund och botten gillar jag detta och tror dessutom att det är ett vin som kommer att bli mycket bättre med lagring. Ett riktigt kraftpaket som känns mycket modernt och kraftfullt i stil med Domaine Grand Veneurs och kanske även Domaine de la Mordorées viner. Däremot i relation till övriga provade toppviner under dagen framstår detta som det minst attraktiva. Kanske är det ett uns av trötthet som infinner sig när betyget stannar på 93/94 poäng. Parker positivare med 95-97 poäng från ett fatprov och följande kommentarer: ”My first note was “wow!,” and that was after tasting some truly great 2007s”. ”A remarkable cuvee, it should be one of the monumental wines of the vintage after sufficient time in the bottle.” Även många andra kommentarer på forum utrycker stort gillande för detta vin. I Danmark gick det nyligen riktigt bra då vinet fick utmärkelse som det nästbästa vinet i Smag & Behags tävling om bästa Chateauneuf du Pape. Jag avstår inköp eftersom prislappen i mitt tycke är för hög med sina € 50,- och då alternativen känns många och dessutom ganska mycket bättre, blir det ännu svårare att motivera ett inköp. I efterhand ångrar jag mig delvis. Jag hade velat följa det här vinet under några år. Jag tror kanske också att vinet är bättre än vad jag upplevde under denna tidiga kväll. Kanske ett utfall av vintrötthet? Wine Spectator ger 95 poäng med följande komentar: ”This has some toast to absorb, but it’s all there.”



(Jeb Dunnuck har inga noteringar om vinerna från Domaine Paul Autard i årgång 2007.)

Tja, allt kan ju inte vara guld som glimmar. Jag hade hoppats på en mer positiv upplevelse men jag ångrar inte besöket. Det hade givetvis varit kul att få träffa Jean-Paul men vem vet – kanske nästa gång. 2011 när alla 2009or lanseras?

Så var min första dag i Chateauneuf du Pape till enda. Ett behagligt lugn infinner sig i både kropp och själ. Även omgivningarna verkar ha gått ner i viloläge. Tempot är lågt och det känns som om verksamheten för denna dag är avslutad och i vingårdarna runt omkring sker inte mycket arbete. För min egen del återstår ett kort stopp hos Domaine de Ferrand och sedan bär det av ”hemåt” till familjen. En massa tankar virvlar runt i huvudet och mest funderar jag på hur i all världen jag ska hinna prova allt jag är intresserad av. Så många producenter och så lite tid. Dessutom är jag lite fundersam kring årgången – är 2007 så bra som jag hoppats på? I denna stund är jag inte helt övertygad. Egentligen var det nog mest hos Domaine de la Janasse det kändes som något extraordinärt. Ju längre veckan led så stärktes intrycket av att vissa lyckats bättre än andra men så brukar det ju vara varje årgång. Inget unikt för 2007. Fast nu snart fyra månader senare känns det som om 2007 är just så fantastisk som förhandsdiskussionen antytt.



”Imorgon är en annan dag” sjöng väl en känd schlagergeneral och så blev det i alla fall för mig. Tre nya producenter men betydligt färre viner och dessutom kortare besök. Första anhalten blev ett stopp där återigen högt ställda förhoppningar kom att grusas – jag som trodde jag skulle göra ännu ett fynd.

söndag, oktober 18, 2009

Knockoutdroppar!

Först är det som ett lätt slag under sparring - men ändå med tillräckligt eftertryck för att markera allvaret. Sedan kommer två jabbar – dessa har rejält med kraft och antyder att det gäller att se upp för nästkommande attack. Så kommer då först vänsterkroken och nästan golvar mig. Den raka högern som sedan träffar - slår knockout!

Så skulle man kunna sammanfatta intrycket av de fem provade vinerna. Sedan handlar det om i vilken ringhörna man hör hemma. Är man en del av Parkerfalangen så är det en fullträff men är man en del av motståndarfalangen så tycker man nog att det är en flåbuse till slugger som inte dansar så vackert i ringen och som därför får stilpoängsavdrag för avsaknad av elegans. Vem jag håller på är förhoppningsvis bekant vid det här laget. Enigheten bland anhängarna är stor och en del supportrar har redan delat ut 101 poäng till flaggskeppet!


Det är givetvis Domaine de la Janasse jag talar om och firmans Cuvée "Vieilles Vignes" i årgång 2007 som seglat upp som en favorit i förhandssnacket. På diverse forum har det gått att läsa om hyllningarna och om det inte räcker, så säger ju Parkers text en del om vad som väntar:

“It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development.”

Citatet ovan är hämtat från Bobs bedömning av ett fatprov och poängen sattes till 98-100. Jag tror med säkerhet att slutbetyget kommer att bli ett tal innehållandes tre siffror. I jämförelse med många andra stora viner som jag provade under resan, så visade inget vin på sådan urkraft som 2007 Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" gjorde.

Återigen blir det ett besök som inte direkt sprudlar av glädje och energi utan mest handlar om att prova vinerna under tystnad eller möjligtvis halvinspirerat tyst nickande och samtyckande. Det är klart att Isabelle Sabon ser att jag gillar det jag provar och Christophe Sabon smyger mest omkring i bakgrunden och småmyser. Jag har inte bokat exakt tidpunkt på förhand men anmält att jag tänker komma denna eftermiddag och dessutom meddelat vilka viner jag är intresserad av. Min spontana reaktion är att Isabelle inte har en aning om vem jag är eller att vi preliminärbokat på förhand. Nu är hon vänlig nog att visa runt mig i källaren och hon berättar när jag frågar men mycket mer än så är det inte. Hon är vänlig och jag får så mycket tid jag vill men hon verkar en aning besvärad av en liten pojke som hela tiden sliter och drar i henne och vill ha hennes uppmärksamhet. Jag förmodar att det är hennes son och en eventuell framtida stjärnvinmakare. Så småningom ansluter mamma Sabon (det vill säga den lille pojkens mormor) och allt lugnar ner sig en aning.

Egentligen är det lite lustigt att stämningen är så låg och att hela tillvaron på egendomen känns så sömning att man nästan skulle kunna tro att man hamnat hos en dussinproducent på väg mot ruinens brant. Att detta är en av de adresser i Chateauneuf du Pape som känns hetast med årgång 2007 är nästan omöjligt att förstå. Det gäller denna dag. Jag återvänder tre dagar senare och då råder kaos på parkeringen och även i butiken samt på lagret. Stället verkar svämma över av hugade spekulanter som inget annat vill än att handla vin i stora kvantiteter. Fast det är en helt annan historia.

När jag provar de viner jag anmält intresse för kommer så en annan person in i rummet/butiken och han verkar känna både Isabelle och Christophe. De samspråkar och verkar djupt inne i mer tekniska och djupgående frågor. Jag misstänker genast att killen som anslutit på något vis är i branschen men också att han inte är fransman. Detta visar sig stämma. Han erbjuds prova vinerna jag provar och när han vant gurglat runt vinet i munnen och med enorm pondus spottar ut det rakt i spottkoppen på en halmeters avstånd är jag ganska imponerad – det ser jäkligt tufft ut!

Han frågar mig om jag är svensk. Han har uppenbarligen sett min bil på parkeringen. Javisst svarar jag och undrar samtidigt vilken nationalitet han har. Österrikare säger han och tillägger att han jobbar i området hos en producent som heter Pegau. Då inser jag vem han är och att vi tidigare haft kontakt via e-mail. Han heter Andreas och förutom sin anställning hos Laurence Feraud driver han med sin hustru ett mindre pensionat med två rum inne i Chateauneuf du Pape. Vi hade tänkt hyra av dem ett par dagar men fastnade senare för ett annat alternativ utanför Avignon. Han minns också mig och världen känns plötsligt liten. Jag förundras återigen över att han som konkurrent står här och så vänskapligt umgås med syskonen Sabon. Alla ler och menar att det inte alls är några problem. Kunderna räcker till alla och egentligen är problemet det omvända – efterfrågan överstiger tillgången. Man har helt enkelt inte tillräckligt med vin att sälja. Dessutom tilläger Andreas att det oftast är samma kunder som besöker samma egendomar. Han menar att det finns en kundgrupp som kategoriskt besöker en viss grupp producenter och handlar av alla istället för att göra ett begränsat urval. Man samsas helt enkelt om samma kundgrupp och har ingen situation som kan liknas vid konkurrens. Intressant.


Domaine de la Janasse moderna historia började 1967 när Aimé Sabon kom tillbaks till egendomen efter avslutad militärtjänst. Han tog över från sin far och fortsatte precis som honom att sälja sin skörd till ett kooperativ i trakten vid namn Cellier des Princes. Detta ändrade sig 1973 då han beslöt sig för att bygga en egen källare och börja buteljera hela skörden under eget namn. Så kom 1991 då Christophe tog över från sin far och introducerade konceptet med flera olika cuvéer. Därefter anslöt sig systern Isabelle 2001 och därmed är hela familjen involverad i verksamheten. Man har även hjälp av den erkände konsulten från norra Rhône, Jean-Luc Colombo.

Namnet på egendomen togs från ett lieu-dit man hade parceller i, beläget högst uppe i nordöstra hörnet av distriktet. Övriga parceller är, förutom flera uppe i norr (däribland Chapouin), belägna i östra delen, i bland annat La Crau. Egendomen i sig ligger i utkanten av Courthézon, direkt i anslutning till A7/N7. Man har totalt 55 ha mark varav 15 ha ligger i AOC Chateauneuf du Pape (1 ha med gröna druvor). Resterande mark är fördelat med 6 ha i Côtes du Rhône Village, 17 ha i Côtes du Rhône, 12 ha Vin de Pays de la Principauté d'Orange och 5 ha är Vin de Table.



Man avstjälkar partiellt och till ungefär 80% beroende på årgången. Generellt hanteras all Grenache på betongtankar och foudres medan Syrah och Mourvedre jäses på stora ekfat och lagras i barriques. Man gör tre röda samt två vita viner med ursprung AOC Chateauneuf du Pape. Från övriga AOC och VdP gör man flera olika blandningar. Stilen betraktas generellt som traditionell vilket kan förvåna en del. Själv tycker jag vinerna är moderna men trogna sitt ursprung. Kanske har Robert Parker fångat det när han skriver:

“They have the intensity of the old-styled traditionalists, but the purity of a modernist.”

Jag beslutar mig för att undvika en situation där jag tvingas prova en massa vin jag inte är så intresserad av och berättar istället vika viner jag vill prova. Inga problem alls. Isabelle hämtar fram de fem vinerna och en fantastisk uppställning vin kommer nu att provas. Problemet är snarast att sammanfatta doft och smakintrycken. Det handlar om en så stor kvalitetsupplevelse att nyanserna och definitionerna av smakerna blir svår att beskriva. Jag glömmer liksom bort att söka efter den ena eller andra frukten, röda eller mörka bär, garrigue eller backelit. Det blir liksom totalupplevelsen som blir grejen. Därför kan kanske intrycken synas väl summariska men det beror inte på att detaljerna inte finns där utan på att jag snarast hade svårt att fånga dem – omtumlad som jag var.



Robert Parkers allmänna ord om Domaine de la Janasses presstationer med årgång 2007 kan vara på plats:

“Young Christophe Sabon, with his sister by his side and his father in the background, is doing as great a job turning out terrific wines as any vigneron in the world. With nearly 200 acres of vineyards, 45 of them old vines situated in Chateauneuf du Pape, there is enormous potential, all of it being exploited. The 1998s, 1999s, 2000s, and 2001s were all fabulous at this estate, the 2003s were slightly irregular as well as tannic, the 2005s were great, the 2006s are fabulous, and the 2007s may be the sine qua non of all his vintages.”

2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône Villages "Terre d'Argile" har en mörkröd färg. Doften är först lite dammig som en grusväg sedan kryddor och viol. Lakrits och mörk frukt samt ett drag av chark/kött. Ett klart slutet aromatiskt intryck.

Smaken är stor, rik och närmast lite eldig. Rökig, koncentrerad med lakrits, violpastill och choklad. Ordentligt bett i eftersmaken. Ett mycket bra och gott vin med härligt rund frukt.

Det börjar bra men doftintrycket gör mig lite konfunderad. Så lite? Kanske är problemet att vinerna redan är öppnade och har stått kallt vilket gör att doften känns så sluten? I vilket fall som helst är helhetsintrycket mycket positivt. Det här är ett mycket bra vin i ett prisläge som känns mycket attraktivt. Fungerar utmärkt som ett ”finvin” till både vardag och fest. Modernt och charmigt i stilen. Görs av lika delar Grenache, Syrah och Mourvedre – ett klassiskt GSM vin med Côtes du Rhône Village som ursprung. Syrah och Mourvedre lagras på barriques (1/3 nya) medan Grenache får ligga på foudre. I mitt tycke utmanar detta mycket av standardvinerna från Chateauneuf du Pape och även från mer uppskrivna områden i södra frankrike. Jag sätter 92+ poäng och tror att den dagen doften kommer loss så ökar betyget med någon ytterliggare poäng. Robert Parker har bedömt vinet från fat och delat ut 91-93 poäng med slutklämmen: “it is an incredible example of a Cotes du Rhone-Villages”. Ca: 20 000 flaskor per år produceras av detta vin som kostar € 13,50 på plats.



2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône "Les Garrigues" har en mörk purpurröd färg. Doften är jordig med mineralkaraktär och tydliga inslag av tobak, läder samt choklad. Återigen kött/chark och lakrits.

Smaken är mycket stor, rik och koncentrerad. Lakrits, violpastill och gummi. Kryddor, nötter (mandel) och en ganska eldig eftersmak. Syltade mörka körsbär och fikonmarmelad. Ganska tufft men oerhört gott!

Det här är kul. Ett vin som endast görs i 3000-5000 flaskor per år. Består av enbart Grenache från 60-80åriga stockar. 80% lagras på foudre och resterade andel på barriques. Ursprunget är Côtes du Rhône men kvalitén är mycket hög. Lika hög som de flesta producenters bästa viner från det finare distriktet. Ett bevis för att dagens appellationsgräns kanske inte är helt aktuell. Vinet ger utryck för mycket druvtypisitet och är gjort i en stil som mer liknar Barroches Pure. Läs gärna om en tidigare provad 2005a här. Ett lite ovanligt och udda vin som sällan marknadsförs ”öppet”. Mest för dem som redan känner till vinet. Inte ens på plats skyltar de med det. Själv kom jag första gången i kontakt med vinet via kompisen som lyckades lirka ut några flaskor vid ett besök. Jag hamnar på 94/95 poäng vilket är fantastiskt högt. Parker på 91-94 från fat med slutkommentaren: “It is one of the most extraordinary Cotes du Rhones I have ever tasted”. Kostar € 18,50 på plats.



2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape har en djupt purpurröd färg. Doften är ganska rökig med fikonkompott och kafferost. Svart/mörk i stilen av svartvinbärsfrukt.

Smaken är stor, koncentrerad och en aning sötfruktig med eldighet i den intensiva eftersmaken. Köttig med inslag av gummi och rökighet samt en lite rå ton av hav och sälta. Gott!

Riktigt bra men inte bättre än föregående vin. Denna känns något modernare i stilen och är enormt god samt lite tillgängligare än "Les Garrigues". Inte så stor produktion som man skulle kunna tro. Det görs mellan 15 000-18 000 flaskor per år och blandningen är 80% Grenache, 10%, Syrah och 10% Mourvedre. Vinet vilar till 80% på foudres medan resterande del mognar på barriques, varav 1/3 är nya. Jag sträcker mig till 94 poäng på plats. Den som hängt med tidigare vet att jag provat om en flaska på hemmaplan under sensommaren. Läs mer om den här. Som alla andra 2007or jag provat om hemma tyckte jag även detta vin var ännu godare då. Robert Parker anser att 93-96 från fat är ett lämpligt betyg och tillägger: “The 2007 Chateauneuf du Pape is Sabon’s finest example of this cuvee I have yet tasted.” Vill man köpa vinet kostar det € 27,- hos syskonen Sabon. Wine Spectator 92 poäng.



2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Chaupin" har en mörkt purpurröd färg. Doften är först lite dov och mörk i stilen med massor av fikonkompott och syltad frukt. Choklad, kryddor och parfym som av blommor i ett oförlöst paket.

Smaken är enormt intensiv och sötaktig med lakrits, violpastill och krossad choklad i kolasås. Fikon och Julkryddor i en lång och nästan oändlig eftersmak. Enorm koncentration.

Det här är ett stort vin. Återigen är doften lite sluten och det gör att man blir nästan chockerad när vinet kommer i munnen. Det fullständigt fyller ut hela gommen och inte en endaste smaklök förbli opåverkad. Ett mycket lovande vin. Givetvis är detta en typ av vin som inte faller alla på läppen och att dricka vinet så här pass ungt är kanske inte att rekommendera till alla. Även om de flesta 2007or smakar bra redan nu är koncentrationen i detta vin så hög att det säkert mår bättre av att få vila ett tag till. Ett av mina bästa vinminnen är samma vin i årgång 2001 för drygt tre år sedan. En omprovad flaska för ungefär ett år sedan var inte lika magisk men mycket bra. Läs gärna mer om den här. Betyget blir mycket höga 98 poäng men Parker har faktisk indikerat en ännu större potential med sina 95-99 poäng från fat. Han tillägger: “I have had so many terrific examples of the Chateauneuf du Pape Chaupin that it’s hard to say the 2007 is the finest of all, but it is truly an amazing, old vine Grenache cuvee.” Detta vin görs i hyfsat stora kvantiteter för att vara en prestigecuvée. Hela 12 000-16 000 flaskor årligen. Vinet görs av 100% Grenache från lieu-dit Chapouin där de äldsta stockarna lär vara planterade 1912. Det handlar således inte om selektering av fat utan ett vingårdsbetecknat vin från ett enskilt läge. Ungefär 70% vilar på foudres medan resten ligger på barriques, varav 25% är nya. För sin kvalitet ett ganska rimligt prissatt vin med sina € 40,- på plats. Wine Spectator 94 poäng.



2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkröd och tät färg. Doften är något sluten med en mörk och dov framtoning. Sedan Julkryddor med gummi och lakrits samt choklad i Portvin. En arom av fikonsylt avrundar det hela.

Smaken är väldigt ren men syltig och söt av aprikoser och fikon i chokladsås. Eftersmaken är enormt lång och intensiv för att inte säga oändlig. Det finns en eldighet som inte stör mig det minsta men naturligtvis kommer av en förmodad hög alkoholhalt. Fulländat!

Trots att det föregående vinet är så stort som det är, blir ändå upplevelsen nu att detta är en Kejsare. Ett Majestätiskt och monumentalt vin. Så mycket kraft och koncentration i några få centiliter vin har jag sällan upplevt. Vinet går för knockout och det lyckas också. Smakupplevelsen är total och omvälvande. Det går inte att tala om nyanser och detaljer i dagsläget utan allt handlar om framtiden. Ett så gott vin idag men så fullpackat och oförlöst måste ju bara resultera i ett legendariskt vin på sikt. Doften är precis som i de tidigare vinerna något sluten men i detta är den störst. Detta är inget broilervin som bara handlar om yta, utan ett vin att likna vid en stuveriarbetare i de mörkaste hamnkvarter med en naturlig inneboende råstyrka som skulle göra ”Let’s Dance Magnus” grön av avund. Trots all kraft och intensitet så besväras jag inte alls av någon garvsyra eller utanpåliggande tanniner. Detta är som en torr variant av Vintage Port. Helt fantastiskt bra.



Jag skriver 99 poäng i boken men naturligtvis är det mest trams. Självklart är detta ett 100 poängsvin. Vad som ska hända i framtiden är svårt att säga men naturligtvis ska detta inte drickas nu utan få ligga till sig i många år. Däremot går det utmärkt att dricka vinet redan nu men då måste man ha tolerans mot smakrikedom. Det är inget sötkladdigt vin i ordets bemärkelse utan en superkoncentrerad fruktbomb. Ett vin i min stil och jag kommer inte under resterande besök att få uppleva något vin som puttar ner detta från tronen. Parkers recension från fat säger en hel del, 98-100 poäng med beskrivningen:

“The 2007 Chateauneuf du Pape Vieilles Vignes is one of the vintage’s most compelling wines. Most of the fruit for this offering comes from the estate vineyards in La Crau, and it is usually a blend of 80% Grenache (aged in tank and foudre) and the rest equal parts Syrah and Mourvedre that are kept in small barrels. Approxmiately 5,000-6,000 bottles are produced. It is hard to say whether this is the finest wine Christophe Sabon has made since taking over for his father, but what a profoundly great effort! It is an elixir of Chateauneuf du Pape with an inky/blue/purple color and an extraordinary nose of kirsch liqueur, black raspberries, licorice, truffles, graphite, and spice. The wine boasts enormous richness, incredible harmony, and a finish that lasts more than a minute. It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development. It should last for 30+ years.”



"Vieilles Vignes" görs av 85% Grenache, 10% Syrah, 3% Mourvedre och resterande del övriga tillåtna druvor. Stockarnas ålder är mellan 60 och 100år och det produceras faktiskt så mycket som 10 000-15 000 flaskor årligen (det Parker skriver ovan är fel). Beståndsdelarna till vinet kommer från fyra olika parceller spridda från norr till sydöst och alla med olika jordmån. Vinet lagras till 75% på foudres och resterande del på barriques med andelen nya fat motsvarandes 40%. En butelj kostar € 54,- på egendomen. Wine Spectator 96 poäng. (Den som vill läsa vad jag tyckte om en provad 2005a kan göra det här.)

För att ta del av Jeb Dunnucks intryck i The Rhône Report går det bra genom att läsa här.



Domaine de la Janasse kvarstår givetvis som en favorit på min topplista även efter mitt besök. Detta är en i Sverige ganska okänd producent vilket är synd och skam. Jag har aldrig provat ett vin från firman som gjort mig besviken. Det är alltid stora och rika viner men aldrig överdrivna viner. Dessutom är det en av den nya generationens producenter som faktiskt varit med ett tag nu. Förmodligen har man nått en nivå där stabilitet och kvalitet känns mer garanterade än många av de nya producenter som kommit fram under 2000-talet.

Vid det här laget borde en lång dag ha nått sitt slut. Nu blev det inte riktigt så utan ytterligare en producent hann jag träffa innan det bar iväg till den väntande familjen (efter att hämtat ut mina viner hos Domaine de Ferrand). Nu var det kanske inte världens bästa idé att ge sig på ytterliggare smakprov för dels var gommen och sinnena slitna men framförallt kändes det osannolikt att något skulle kunna överträffa Domaine de la Janasses prestationer. Ek, ek och åter ek blev intrycket vid nästa anhalt.