måndag, september 15, 2008

Ett brutet löfte!

Hade lovat mig att hålla fingrarna i styr men det gick liksom inte. Inga Australiensiska viner i helgen löd löftet. Solen skiner, grillen fortfarande inte iordningställd för vinterförvaring och för tredje söndagen i rad intalar jag mig att det nog är sista chansen för något gott på grillen. Undra om man står där till advent med samma motivering? Tror det var för två år sedan jag klippte gräset 1:a advent. Vad jag tänkte då lämpar sig inte för skrift.


Vad då göra när grillandan faller på? Självklart en Shiraz för att matcha grillaromerna och fetman i såsen - En producent som jag inte provat speciellt mycket av men som alltid finns i bakhuvudet när det ska köpas vin. Rolf Binder Wines heter firman idag men för några år sedan salufördes vinerna under namnet Veritas Winery. På grund av en varumärkes dispyt tvingades man ändra namnet på firman som varit i familjens ägor sedan 1955. Idag drivs firman av Rolf Binder tillsammans med systern Christa Deans. 2005 belönades de bägge med titeln – Barossa Winemakers of the Year. Prestigevinet heter Hanisch och är en 100% Shiraz. Står på önskelistan men priset är ganska respektingivande så det får väl stå kvar där ett tag till. Vinet görs endast i en kvantitet om ungefär 3500 flaskor per år.

Dagens val föll istället på vin nummer två i hierarkin - Heysen. Detta vin saluförs endast utanför Australien. Varför vet jag inte exakt men på den informativa hemsidan anges åter en varumärkes dispyt som anledning. Vad håller de på med där nere? Hursomhelst är detta ett vin gjort på Shiraz med en liten inblandning av Cabernet Sauvignon – mellan 2 till 5% beroende på årgång. Det handlar inte om stora mängder vin. Ungefär 7000 flaskor om året.


2005 Heysen är mörkt blåröd och tät. Doften är först så där underbart inställsamt söt som mången Barossa Shiraz. Vaniljkräm, björnbär, drottningsylt och vit choklad. Yummy! Cappucino, lakrits och violpastill. Aprikoser - som är så typiskt och härligt i denna typ av vin. Det kommer blåbärslikör och en mineralkänsla (som krossad sten) efter en stund. Mot slutet är det mer rökiga aromer med ved och kryddor. Kanske också lite animaliska toner som associerar sitt släktskap med norra Rhône. Fullständigt okomplicerat och njutbart. Inte speciellt krävande – och inget för den som vill göra saker och ting svårare än vad det är!

Smaken är inte heller den speciellt komplicerad. Ren och sötsyrlig frukt. Körsbärslikör, svartvinbärsgelé och syltiga jordgubbar i ett enda svep. Kryddig ek med vanilj och helt integrerade tanniner. Lite grillat kött och pepparbiff kommer efter att vinet luftats många timmar. Frukten drar då mer åt mörka hallon till med en frisk syrlighet och lite violpastill. Kanske också lite vingummi och charkighet. Jättegott. Varför är det så svårt för vissa vindrickare att acceptera denna typ av vin? Vad skrämmer dem? Vad är det som är så förfärligt? Är det för vulgärt? Är det för simpelt och okomplicerat?

Helheten ger ett redan njutbart vin som gör att man frågar sig varför man ska lagra och spara det? Vad händer med mer mognad? Vinet är inte på något sätt svulstigt eller överdimensionerat. Alkoholen måttliga 14,5% (nåja – med australiensiska mått mätt) vilket inte heller gör att det är besvärande att dricka vinet idag. Jay Miller ger 96 poäng och menar att konsumtion bör ske mellan 2013-2025. Poängen skriver jag under på men varför vänta till 2013? Vad tror han ska hända? Jag är beredd att vänta - men det blir svårt.


Ja, återigen blir man övertygad om att det inte är en tillfällig, övergående fluga som blåser förbi – som Ines Usman sa om Internet – utan här för att stanna. I alla fall i min samling. Perfekta vinet? Nja, det tror jag nog inte. Det vore väl att ta i lite för mycket.

PS. Läs gärna Rolfs dagbok på hemsidan. Riktigt trevlig läsning. Speciellt när han med sin amerikanske importör besöker Robert Parker för en bedömningsprovning av sina viner. DS

14 kommentarer:

Anonym sa...

Tja! Alltid trevligt med en god aussie. Har märkt att jag gillar dom flesta aus viner som du skriver om på din blogg men du pape vinerna, där är jag inte alls med dig. Domaine du Vieux Télégraphe tycker jag själv är alldeles för blaskigt, för kraftlöst, för oprisvärt för att kunna jämföras med många aussies i 250kr klassen, bara för att ta något ex. Jag dissar dock inte något land el druva utan vill ha det bästa från alla länder. Sen en fråga, var får du tag på alla aus viner som är så eftersökta? Privatimp? Kan hålla med dig om att Alto Mocayos viner var riktigt bra för att vara spa, läser livets goda och tycker det är klart sve bästa tidning när det gäller vin men med dom många olika poängbedömmarna så faller nog anders enqvist mest mig i smaken och anders mellden tycker jag inte alls har någon vidare smak men till saken hör att vinet kom i 2olika tappningar ett som kostade 199, och ett för hunnkan mer men det skiljde bara ett poäng mellan vinerna och jag jämförde dom direkt och måste säga att jag ger då det dyrare(299) minst 3p högre än det för 199kr, det vinet tyckte jag inte något annat jag druckigt från spa, förutom då möjligen aalto samt finca sandoval som jag tyckt varit okej. Tycker tex att les terrasses som j. miller ger 93p inte ska ha mer än 87p. Tycker tex att en 5år gammal peter lehman shiraz för 130:- vinner över terrassen vilken dag som helst. Nä gillade mer när parker satte poängen på vinerna från aus. Gillas det cab kan jag reka don melchor från chile för 349, en cab som är så pass köttig att den spöar en aussie i samma prisklass, samt det är den bästa årg dom gjort som säljs nu nämligen 2005an skulle ge det 96p, som referens skulle jag ge mitolo gam 93p. Och spana in Nicolas Catena Zapata som kommer vid årsskiftet om boa köper in årg 2004, skulle ge det 98p och är enligt mig bättre vin än Deus ex Machina, vilket jag skulle ge 97p. Måste dock vara nästan det enda vin från arg som jag kan säga fallit mig på läppen. Keep up the good work

Mina Vinare sa...

Hej anonym!

Kul att aussievinerna faller dig på läppen. Det är nog trots allt så att jag innerst inne alltid kommer att hålla dem högt – kanske högst. Blir sällan besviken på en riktigt bra Shiraz eller Grenache från Australien. Däremot Cabernet Sauvignon känns inte alltid lika kul. Tycker nog med min begränsade erfarenhet att Kalifornien lyckas bättre. Chile har jag ytterst lite erfarenhet av men det är värt att prova. Ska försöka kolla upp Chilenaren du rekommenderar. Nicolas Catena Zapata har jag dock provat några gånger i olika årgångar och visst är vinet bra men priset känns lite fel. Tror första årgången jag provade var 1997 och den var grymt bra. De efterföljande har aldrig riktigt kommit upp i samma nivå. En producent från Argentina vars prestigeviner jag gärna skulle vilja prova är Achaval Ferrer men de verkar stört omöjliga att få tag i.

Alvaro Palacios viner är grymt överskattade det håller jag helt med dig om. Har provat Les Terrasses, Finca Dofi och L’Ermita utan att bli så värst imponerad. Kanske behöver de mycket mognad för att helt komma till sin rätt men jag är inte beredda att chansa.

Alto Moncayo är kalasgoda – bägge tappningarna. Har skrivit om bägge på bloggen och håller med dig om att den dyrare (295 kr) Alto Moncayon är bättre men bara 2-3 poäng.

Håller också med dig om Parker. För min del hade han gärna fått fortsätta med Australien och Spanien i evigheter. Dock känns Jay Miller hyfsat kalibrerad med honom så det kunde ha varit värre – mycket värre – om någon av de övriga i gruppen hade tagit länderna istället för Jay.

Beträffande CndP så håller jag inte med dig. Tror det är en stilfråga. Anntingen gillar man den lite rustikare stilen med sina lite eldigare och stramare toner med mineraler och kryddor – eller så gör man det inte. Jag är barnsligt förtjust i vinerna när de ger en rå, lantlig nästan vulgärt animalisk känsla. Kommer aldrig att glömma en provning hos Beaucastel år 2000 då jag i källaren fick smaka en 1986a. Snacka om gödsel och animaliska toner. Förstår att det inte tilltalar alla. VT är nog ett vin man måste vänta på. Har provat dem som unga och blivit ganska besviken och förundrad. Får de sex/sju år eller mera så händer det massor. För gamla kan de nog vara ganska tunna och eländiga dock.

En del aussie´s är privatimport men mycket köper jag i Danmark. Precis som med CndP är Danmark ett föregångsland jämfört med Sverige. Även om det sistnämnda håller på att förbättras avsevärt i Sverige.

Tack för din uppmuntran!

Anonym sa...

Mycket trevlig läsning här, ser att du gillar viner från "down under" och jag undrar om du har provat några av viking wines el torbrecks billigaste shiraz?

Mina Vinare sa...

Hej!

Har aldrig provat Viking Wines men väl läst om dem. En svensk ingenjör från FMV tror jag som åkte till Australien för att arbeta med det stora ubåts projektet i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet. Har för mig det hette A-19 eller något liknande. Kockums byggde första båten i Sverige och sedan byggdes resterande i Australien. Ingenjören träffade kärleken både till vinet och andra könet väl på plats. Det är faktiskt Rolf Binder som är (eller var) vinmakare på Viking Wines. Har för mig att ägorna ligger granne med varandra. Finns i beställningssortimentet (eller fans i alla fall). Parker har faktiskt bedömt några årgångar med hyfsat bra betyg. Även James Halliday har bedömt vinerna – inte lika positiv. Själv har jag aldrig kommit loss att prova vinerna. För övrigt köper Penfolds lite druvor av Viking Wines (eller har gjort). Det var ett tag sedan jag läste på men sök på nätet så hittar du säkert lite kul bakgrundsinformation.

Torbreck har jag dock provat en del av. Tyvärr är ju priserna lite väl höga för de lite ”finare” vinerna i portföljen. Fick en 2001 Descendant mot 2003 Mordoree La Reine des Bois och en 2003 Janasse VV och i mitt tycke var Descendant bäst i trion – även om marginalerna var små och det egentligen kanske var både omöjligt och onödigt att ranka det godaste vinet. Deras billigare viner är alltid bra. Har 2001 The Steading hemma som kostade 199 kr när jag köpte det och det får nog anses som ett fynd. Även den vanliga Woodcutters Shiraz brukar vara pålitlig. En doldis i portföljen är annars The Struie som ligger i mitt skiktet prismässigt. Riktigt gott och välgjort. Tyvärr har man inte skött Torbreck riktigt ordentligt i Sverige men nu har tydligen Divine tagit över och de verkar satsa på en större portfölj. Nu innebär det säkert inte lägre priser utan kanske tvärtom högre men kan vara värt att hålla utkik efter vinerna här hemma. Jag har handlat en del i Danmark vilket inte heller innebär låga priser men tillgången har varit god. En favorit som jag hann prova men aldrig köpa mer av var just 2004 The Struie. Hittar du sådana så köp!

Anonym sa...

ja när dom togöver höjde dom priset på run rig me en hunka direkt, fan vad dom tar ut överpriser. kaeslers billiga viner har dom höjt priset på med 20procent på två år men producenten inte höjt ett öre det är synd för dom har mycket godsaker i sitt sortiment bla aalto, den har dom väll också höjt me en femtiolapp på slutet om jag inte mins fel

Mina Vinare sa...

Det märkliga är att enligt alla rapporter från USA så sjunker priserna på Australiensiska viner på marknaden. Fast i Sverige verkar det gå åt andra hållet. Fast just Divine är duktiga på att hitta godbitarna men tar också betalt för det.

Anonym sa...

jo det ska dom ha eloge för alla goda viner dom skrapar fram men dom kollar ju myckt på parker och försöker sen knyta producenterna till sig, så svårt är det ju inte att hitta topp producenter när parker finns. vet iaf att mollydooker är på g samt duck muck, men vilket pris dessa viner kommer att betinga kommer vara mycket intressant att följa. dom tog ju över torbreck och höjde deras woodcutter shiraz direkt till 209kr, en ökning med 30 procent, var ett fyndvin enligt mig men nu, mycket tveksamt

Mina Vinare sa...

Prishöjningen på Torbreck var lite för iögonfallande. Synd att Torbreck är så ”felprisade” gentemot många andra aussieviner. Även i Danmark är prisbilden hög.

Har faktiskt funderat på varför Mollyddoker inte representerats i Sverige. Inte speciellt överraskande att just Divine vill ha det uppdraget. Är det bara ett ryckte eller är det bekräftat?

Wild Duck Creek låter ju grymt spännande om de skulle komma till Sverige. Är du säker?

Ha det gott!

Anonym sa...

jo duck muck är spikat, dom bokat en mindre kvantitet av Duck Muck att skeppas med andra viner men lär dröja till våren 2009. Galningen själv mr duck som han kallas har lovat att komma till Sverige när vinerna anländer. Mollydooker är väl inte officielltän men dom borde dyka upp innan.

Mina Vinare sa...

Tänk att det aldrig tar slut. Nya spännande viner som strömmar i över gränsen! Minns varunytt i början av nittiotalet. Då kunde man nästan räkna nyheterna på bägge händernas fingrar – åtminstone de röda. Inte för att jag längtar tillbaks men det var enklare!

Anonym sa...

Ja så långt tillbaka sträcker sig inte min erfarenhet men man börjar ju få svårt att välja vilka viner man skall lägga degen på till varje nyhetssläpp. Några pavor av samma vin vill man ju också ha så man kan följa utvecklingen ett tag. I början av mitt samlande så köpte man mycket strö flaskor vilket var idiotiskt. Den 15e oktober så släpps ju bordeauxs 05or så den månaden lär det ju inte bli så värst mycket sparat heller. verkar som oom priserna stigit lite väl mycket om man ser till poängen, men några flaskor skall det bli. Verkar ju också som om årg 2006 är lika bra fast till bättre priser. Tycker dock att dom som lyckas vid dom lite sämre åren ofta gör riktiga bra viner, kanske pga dom beskär så jökla hårt och jobbar mycket hårdare ute i vingården en vid en bra årg när dom får allt serverat. Man får väl köra igenom vinerna på wa och se vilka man skall lägga degen på, några bestämda köp redan?

Mina Vinare sa...

Ja, samma här – med strö flaskor. Köpte också ofta en, två ibland tre flaskor och då är det lite svårt att följa utvecklingen. Nu avstår jag hellre och väljer med omsorg det jag vill ha och sattsar på fler av samma sort. Bordeaux blir ett lotteri. Jag kan själv inte vara på plats utan får hoppas på hjälp från släkt och vänner. Har en lista men den är ganska omfattande. Känns som om man får satsa brett med förhoppning om att få något på listan. Jag är ingen stor Bordeaux fantast så jag kan ta ett nederlag men det hade varit kul med några stycken. Mest lockar Clos Fourtet (trots det höga priset – över min normala prisgräns) men det är nog inte bara mig den lockar så man blir säkert utan. Det där med 2006 viste jag inte. Trodde den ansågs dålig som årgång?

Anonym sa...

Har också funderat på den men över min prisgräns, har satt en gräns vid 500 när det gäller vin. fast ska försöka få någon flaska av den samt Pontet-Canet och Ch Fleur-Cardinal. Enligt parker som har betygsatt 06orna så ligger dom bara något poäng sämre och vissa tom högre till ett humanare pris. enligt livets goda som i senaste nr testade 05orna så var andreas larsson mycket besviken och tyckte många viner var för "gröna" med själkiga drag men parker gillar dom iaf och det betyger räcker för mig.

Mina Vinare sa...

Jag funderar på samma två som dig utöver Fourtet. Tror du det är fler som gör det ; ) Jag räknade ut att för de viner jag är intresserad av kommer ca: 60 köpare i hela landet att få vin om alla tar max kvoten första dagen. Imponerande volymer vi har att tillgå i vårt land eller hur?

Måste nog kolla 2006orna. Du ser hur intresserad jag är av Bordeaux som inte ens kollat Parkers betyg av 2006orna!

Ha det bra!