Oldies but Goldies!

Tja, viner från 1998 och 2003 är ju knappast oldies men vinerna i fråga är verkligen gamla i bemärkelsen historik och representation på vårt kära Systembolag. Både Clos des Papes och Domaine du Vieux Télégraphe känns som om de alltid funnits på Systembolaget som representanter för det mer traditionella Chateauneuf du Pape. Även Bosquet des Papes och la Nerthe får väl räknas till samma gäng och förr i världen (på den gamla goda tiden?) brukade även Beaucastel dyka upp som ett brev på posten. Är väl bara Mont Redon, Vieux Lazaret och La Fiole du Pape som varit trognare.

Det finns så ohyggligt mycket gott och kul vin från detta område och faktum är att på sista tiden har det även i vårt avlånga land börjat dyka upp lite nyare godbitar. Vi har nästan varit ett u-land med hänseende på bra modern Chateauneuf du Pape, i alla fall jämfört med Danmark.

Hur som helst, nu var det dags för två trotjänare att utmana varandra.

Blev så sugen på att prova en 2003 Clos des Papes att frestelsen tog överhand. Tänkte att det skulle vara kul att se hur den stod sig mot ett annat vin och valet föll på 1998 Vieux Télégraphe. Har följt bägge producenterna under hyfsat lång tid och just 1998 Vieux Télégraphe har fått mycket goda omdömen på sista tiden. Hade hittills inte vågat prova den eftersom tillgången varit ganska begränsad. Nå, nu var det i alla fall dags.

Efter dekantering och första provet så fick jag ånger. Var det verkligen lönt att försöka matcha 2003 Clos des Papes? Kändes som en match den skulle vinna på knock out! Typiskt tänkte jag, nu när man äntligen offrar en av 98orna så möter den övermäktigt motstånd.

Tänk vad fel det skulle visa sig vara efter många timmars provande. 1998 Vieux Télégraphe var som den där Duracell kaninen i reklamfilmen. Den bara ångade på och på, helt outtröttlig. Ju längre tiden led desto mer växte vinet. Fantastiskt!

Hade kampen fortsatt längre undrar jag om inte 1998 Vieux Télégraphe hade vunnit på poäng. Nu blev det inte så. 2003an från Clos des Papes vann på teknisk knock out. Intellektuellt vet i tusan om inte det äldre vinet trots allt var bättre. I vilket fall som helt bjöd utmaningen på stort nöje och riktigt, riktigt goda viner!

1998 Vieux Télégraphe har en klar mörk tegelröd färg. Doften är stor! Animalisk, stallig med tjära och massor av herbes de Provence. Mognad, lakrits, söt lite bränd ton och jordgubbssylt. Mycket typisitet. Väldigt fin och härlig doft. Det är just doften som gör helhetsintrycket så bra.

Smaken växer med tiden i karaffen. Väldig mycket gemensamma aromer med doften. Kryddig med animalisk stallig eldig känsla. Ved (om man nu kan smaka det) och tjära med rökig herbes de Provence karaktär. Mycket likörlik frukt i smaken, främst jordgubbar och mörka körsbär. Kirsch skulle nog Parker utrycka det. Violpastill och en aning beska. Sedan får jag, för mig den typiska, associationen med enbär och julmust! Även den för mig karakteristiska känslan av Stroh rom! Låter kanske konstigt men i vissa Grenache baserade viner kan jag få den lite unika kemiska karaktären, som för mig ger en association med Stroh rom.

Smaken är väldigt komplex och god men det är doften som verkligen sticker ut. Mer moget än såhär behöver inte vin vara för min del. Tror säkert vinet håller i många år till och kanske även utvecklas. Fast man behöver inte skämmas för att dricka vinet nu. Om det är mängden vin som får mig att tappa omdömet till slut och sätta 96/97 poäng, eller den rena glädjen över att prova så gott vin, vet jag inte men så bra tyckte jag det var. Jag var inte ensam om att dricka de två flaskorna vin om ni undrar (och de var igång i många timmar!).

2003 Clos des Papes är mycket mer mörkröd än det förra vinet. Doften är på sitt sätt väsensskild. Här handlar det om mer solmogna aromer, brända om man så vill. Det doftar söt varm frukt, jordgubbar i massor! Även lite gummi och viol. Det kommer marsipan och en kryddig rökighet senare. Kola, choklad och fikonmarmelad. Även te. Jag är ingen stor tedrickare men nog känner jag igen doften av Earl Grey!

Smaken är superkoncentrerad och generös. Det tar liksom aldrig slut. Solmogen frukt. Tjock viskös känsla med fikonmarmelad, nästan dadlar. Nötig och kola känsla med en vis eldighet. Rund söt eftersmak och så dessa underbara smaker som påminner om jul. Kanel, kardemumma och kryddnejlika. Mums! Fantastiskt gott!

Jag gillar detta vinet oerhört mycket. Trots sin lite extrema och varma framtoning är vinet så väldigt harmoniskt och gott. Jag tycker vinet påminner mycket om 2003 Clos Saint Jean Deux ex Machina, men med en sötare och elegantare framtoning. För mig är detta 98+ poäng. Kan tyckas mycket men för mig har detta vin allt jag kan önska mig. Det enda jag saknar är mognaden och en anings större komplexitet. Kommer det med åren och frukten och koncentrationen består, då blir det här ett perfekt vin!