Dagen efter Gårdagen!

Lite trött och hängig är man allt på morgonen – och lite torr i näbben. En lång kvällsprovning som blev till natt och på det en massa bloggande – puh. Visst är Chateauneuf du Pape underbart? Hög kvalitet till rimliga pengar och dessutom viner som är väldigt spännande att prova och som nästan alltid fungerar till mat. Så mycket vin för pengarna undrar jag om man får någon annanstans i världen – Australien kanske? Eller Spanien?

Hursomhelst även efter en bra provningskväll kommer ju en ny dag och en ny kväll. Klart man måste ha lite vin till maten även idag. Måste bli något kul – spännande – som lockar trötta smaklökar – samt ett trött huvud och lekamen. En stor Australiensare? Nej, inte tillräckligt stimulerande idag. En sydrhônare kanske? Nja, ganska sugen men synd att förstöra intrycken från gårdagen och det har dessutom varit lite mycket CndP senaste tiden. Jag behöver ett vin som lockar mer än så. Plötsligt är det självklart vilket vin det ska bli – ett vin som brukar kunna väcka de döda – eller åtminstone dem i koma - som mig!


2003 Bodega Numanthia Termes, Toro ”Numanthia”.


Det var ett tag sedan jag provade vinet senast – i vintras under en provning – men då endast ett glas. Hemma konsumerades nog senaste buteljen för drygt 1 ½ år sedan. Mina minnesbilder från den gången framkallar Tivedens John Bauer skogar och Småländska granskogar. Mörkt och murrigt med en anings fat för att använda en underdrift.



Första gången jag provade Numanthia var med årgång 2001 i en blindprovning och när det avslöjades att det var ett vin gjort på Tempranillo trodde jag man drev med oss. Så mycket Syrah och Norra Rhône hittar man knappt i en Hermitage. Efter denna dag fick jag en helt ny syn på Spanien och Tempranillo. Har därefter provat 2003, 2004 och 2005. Ingen av dem har uppvisat samma drag som 2001an gjorde – däremot har det varit bra viner med undantag för 2005an. Det är bra märkligt att alla de föregående årgångarna legat i Beställningssortimentet - - som varit internationellt erkända och eftersökta viner – och när så den mer ifrågasatta 2005an dyker upp – då lanserar Systembolaget vinet i det tillfälliga sortimentet! Journalistkåren är positiv och Munskänken uppmärksammar vinet. Det är bra tröttsamt.

Jay Miller var ganska snål i sitt omdöme med 92 ifrågasatta poäng. Han skrev bland annat följande i sitt omdöme:” This leads to a firm, very structured wine with questionable balance. The finish is long but tannic. This is a wine that demands cellaring but purchasing it is a gamble.”

Kritiserad och ifrågasatt vad han menade svarade han följande: ” Meaning if you buy it, recognizing that there may always be balance issues, you will need to cellar it in the hopes that time will round it out. If you want a sure thing, stay away.”

Var ju självklart tvungen att prova vinet och får nog hålla med Jay i hans omdöme. Ett väldigt kärvt och besvärligt vin. Men klart Systembolaget behöver ju inte bry sig om sådant. Efter att ratat de föregående årgångarna verkar plötsligt någon på inköp vaknat och kommit på att nu ska det köpas in Numanthia – och då blir det 2005an! Måste erkänna att jag ofta förundras över valen i Systembolagets lanseringar.

Nu har dessutom Familjen Eguren under 2008 sålt Bodegan till LVMH (Moët Hennessy – Louis Vuitton) vilket har gjort att många blivit oroliga inför framtiden. Kommer priserna att jagas upp? Kommer kvaliteten att hålla samma höga nivå? Många är frågetecknen och jag får nog vara glad för mina 2003or och 2004or. Allt Eguren bröderna rör vid, verkar omvandlas till guld och nu är de ju fortsatt igång i Toro med sin kvarvarande egendom Dominio de Eguren så hoppet kvarstår – kanske nästa stjärna?

Nu handlar ju detta inlägg dock om 2003 Numanthia!

Färgen är mörkröd och tät med ett lila inslag. Doften är stor med ett varmt och sötfruktigt inslag. Björnbärssylt och choklad. Vanilj och blåbärspaj/muffins som är riktigt härligt i näsan. Sedan kommer stalligheten med kafferost och de mer animaliska blodiga och rökiga aromerna med grafit/blyerts som får tanken att dra åt Bordeaux till. Doften är både modern och klassisk på en och samma gång. Riktigt trevligt och de mer tydliga träiga inslagen har dämpats ordentligt sedan senaste flaskan - Doften är mycket elegantare idag. Riktigt trevligt.

Smaken följer doften med en först söt björnbärssylt och svartvinbärslikör. Mineraler och en frisk lite kall smak med grafit/blyerts och röda friska bär i eftersmaken. Lakrits och viol med ganska tuffa tanniner framträder ju längre tiden går. En viss eldighet i eftersmaken och ett riktigt bra bett i avslutet. Smaken känns som en korsning mellan en Bordeaux och en Aussiecabernet!

Helhetsintrycket lämnar efter sig ett mycket behagligt och harmoniskt vin som har utvecklats väsentligt sedan senast jag provade vinet hemma. Till maten är det en riktig vinnare och skänker stor njutning. Glasen efter maten är lite besvärligare – men det kan ju bero på min dåliga dagsform – och känns mer igen från föregående buteljer. Har alltid legat kring 96/97 poäng på detta vin och det gör jag ikväll också – fast denna flaska vinner poäng på harmoni och elegans gentemot tidigare buteljer – som mer vunnit på urkraft och koncentration.

Ser fram emot ett smakprov av 2004an som är ett helt annat vin – eller var – det kan ju ha hänt massor sedan sist även med det vinet!