Tio Påvar!

Efter att ha levt rövare och skällt på Munskänkarna i diverse inlägg och kommentarer på grannbloggar, kändes det allt lite genant när det så dök upp en inbjudan till en alldeles fantastiskt lockande provning - Tio årgångar Clos des Papes.

Klart man vill prova!

Detta arrangemang anordnades av Specialprovningarna i Skåne (tidigare Specialsektionen) som enligt uppgift lär vara den enda av sin typ i landet. Att eldsjälen och ansvarig även är framgångsrik vinimportör med just Clos des Papes i portföljen gjorde ju inte upplägget sämre. Clos des Papes är för mig en gammal favorit och trotjänare. Årgångarna som provades var 2005, 2004, 2003, 2002, 2001, 2000, 1999, 1998, 1996 och 1995.

(Nu blev det tyvärr så att jag fick vatten på kvarn och diskussionen urartade till det mest märkliga anti Parker möte jag någonsin upplevt. Det enda som saknades var att bränna den Amerikanska flaggan! Ett tag trodde jag att kompisen skulle avvisas från lokalen i sitt försök att ifrågasätta de helt omdömeslösa kommentarerna om Parker. För att inte förstöra intrycken från provningen i sig - ägnar jag denna post helt åt vinerna. Det kommer en separat post, om det som skedde runt om kring provningen i övrigt för jag vill inte ta fokus från vinerna – vilket ju faktiskt är det primära. Fast bered er på ett ilsket inlägg senare.)

Clos des Papes ägs av familjen Avril med pappa Paul som styrman. Sonen Vincent verkar dock ha fått utökat ansvar senaste åren och läser man mellan raderna i Parkers recensioner av de senare årgångarna, kan man allt ana att Vincents tillskrivs lite av äran till de ständigt positiva omdömena. Redan 1896 började man sälja vin under etiketten Clos des Papes. Egendomen är på 32 ha med 24 olika parceller utsprida kring byn. Stockarna är relativt unga med en ålder om ca: 35år. Sedan 1989 avstjälkas druvorna helt. Tre olika viner produceras. En vit Chateauneuf du Pape, en röd Chateauneuf du Pape och en VdT ”Petit Vin d’Avril”. Om man deklassificerar vin säljs det till negocianter. Den röda baseras på 65% Grenache, 20% Mourvedre, 10% Syrah och 5% övriga. Det görs ingen specialcuvée.

Av de årgångar som fanns med har jag tidigare provat 2005, 2004, 2003, 2001, 2000 och 1998. Att 2003an är en favorit har nog den som följt bloggen förstått. Denna kontroversiella årgång, som en del undviker, vilket jag inte begriper. Visst finns det en ovanligt hög värme och koncentration i en del viner från denna årgång men i just Chateauneuf du Pape tycker jag det kvittar. De karaktärerna hör liksom till stilen ändå. De två yngsta årgångarna har jag provat ganska nyligen och 2005an känns väldigt bra men naturligtvis lite ung. 2004an har jag lite svårare för. Därför kul att se hur den står sig denna kväll. 2001an var det länge sedan jag provade och minnesbilderna minner om ett ”lätt” vin i strukturen och ett vin jag avstod från att köpa just därför – kanske får jag ångra detta efter kvällens smakprov? Årgång 2000 och 1998 har inte imponerat på mig. För torra, kärva och fruktklena för att passa min smak. Det lustiga är att just 1998an köpte jag på plats för åtta år sedan och då sjöng vinet. Jättegott och sötfruktigt samt mångas favorit på vår resa. Därefter har något hänt - antingen med min smak eller med vinets utveckling. Även detta en kul utmaning med kvällens provning.

För att kolla oddsen i förväg, så indikerar CellarTrackers medlemmar följande ranking (baserat på snittbetyget): 2005, 2001, 1995, 2004, 2003, 2000, 1999, 1998, 1996 och 2002.

Parker har följande ranking (baserat på sammanlagda provningar av årgångarna): 2003, 2005, 2004, 2001, 2000, 1999, 1995, 1998, 1996 och 2002. Lite svårt att jämföra och naturligtvis helt ovetenskapligt men de som skiljer sig är framförallt 2003an och 1995an, kanske även 2001an. Hur som helst – en riktigt kul och stimulerande utmaning att kasta sig över.

Tyvärr visade det sig att man bestämt sig för att köra provningen helt öppet, vilket betyder att vinerna serverades och provades i åldersordnig med yngsta vinet först. Jag gjorde mitt bästa genom att ”hoppa” mellan glasen för att försöka hitta en logisk ordning att bedöma vinerna. Det kan vara svårt när man sitter på facit att inte påverkas av förhandskunskaper. Vidare visade det sig att vinerna (trots upphällda ett par timmar i förväg) kom att behöva lång tid i glasen för att helt visa upp sina doftspektra. Då hade å andra sidan temperaturen i glasen ökat så pass att temperaturen drog ner smakerna. Inte optimalt.

En reflektion var att vinerna hade oerhört många gemensamma drag och att det snarast kändes som att årgångarna knappast påverkat vinerna annat än i mognadsgrad. Kanske ett gott betyg att man lyckas producera så pass jämn och likartad kvalitet men samtidigt lite ”tråkigt”. Kändes nästan som NV Champagne! Likartat och utslätat men ändå gott. Håller noteringarna kort för att inte tråka ut med för mycket upprepning.

2005 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 95 poäng.
Färgen är klar och ljust purpurröd. Varm, ”julkryddig” doft med drag av lite brända fikon och kola/choklad. Solvarm frukt och en aning mint. Smaken är ren och stor med söt frukt samt choklad, lakrits, viol och lite fikonmarmelad. Tanniner och eldigt avslut i eftersmaken. Gott, ungt och mycket lovande. Tycker 94 poäng känns bra.

2004 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 95 poäng.
Klar mörk purpurröd färg (tätare och mörkare än 2005an). Lite sluten doft. Kryddor och tobak med en lite rökig och rå ton av tjära. Viol, mörka körsbär och lite viltkött. Smaken är ren i frukten med tydliga tanniner och en viss beska i eftersmaken. Det blir lite för mycket örtig och vresig körsbärsfrukt för min smak. Lite kärning och stjälkiga gröna smaker med gummi och lakrits i den relativt korta eftersmaken. Vi är varnade för att just denna årgång är i en sluten fas och inte är helt optimal att prova idag. Det är också ett av de viner som ”vinner” mest på att stå i glaset och luftas. Jag gillar normalt inte 2004 som årgång och således är detta ett av de viner jag gillar minst. Trots detta ett gott vin och värt 91 poäng men det är först efter mycket ”luftning”.

2003 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 97 poäng.
Klar ljus purpurröd färg. Doften är varm och aningen bränd i karaktären med en rökighet som påminner om nytjärat rep. Syltig körsbärspaj och fikonmarmelad med lite dadlar. Smaken är ren och syltig med jordgubbar och fikonmarmelad. Kryddig med fina rena tanniner och gummi med viol samt lakrits i den otroligt långa harmoniska eftersmaken som sitter i länge. Jag tycker detta är riktigt gott men det tar en stund även för denna årgång att helt komma till sin rätt. Jag tycker som Bob – 97 poäng!

2002 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 88 poäng.
Klar lite tunn nästan tegelröd färg. Tryffel och svamp med lite oliver blir första intrycket i näsan. Läder, svag antydan till tjära med en vegetativ dammig och mineralig doft. Även en känsla av mandellikör. Smaken är lite stram med en eldighet och örtighet i körsbärsfrukten. Viol och lakrits i den friska och fina men korta eftersmaken. Faktiskt riktigt trevligt och okej för ett vin från en så svår årgång. Inte alls oävet. Jag sätter 89 poäng som smakar bättre än vad man kan tro.

2001 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 95 poäng.
Lite “oren” aningen tegelröd färg. Ganska sluten doft först med svamp, läder och rökighet. Ganska mogen och stallig doft. Oliver och örter med en söt doft av viltkött. Smaken är ren med tydliga tanniner och lakrits, violpastill med en lite syrlig körsbärsfrukt. Elegant men samtidigt eldig och besk eftersmak med en ”vresighet”. Detta är också ett av de viner som blir bättre ju längre det står i glaset. Dock är det lite för oharmoniskt för att jag ska ge mer än 92 poäng. Detta är ett av vinerna som många har som sin favorit. Jag tycker det underpresterar- eller så stämmer det inte med mina smakpreferenser. Jag avstod ju faktiskt inköp för flera år sedan.

2000 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 95 poäng.
Mörk lite lila/sammetsröd färg och inslag av tegelrött. Stor och riktigt sötmogen doft. Ammarone är det första man tänker på. Choklad, likör fikonsylt, med mandelmassa/marsipan. Kirsch! Smaken är ”tjock” med portvinsdrag och choklad med marsipan och körsbärslikör. Lång eldig intensiv eftersmak. Kanske lite alkoholtung i stilen för att vara helt harmonisk. Tycker ändå att 94 poäng känns helt okej. Det är ett av de roligaste glasen att återvända till under provningen. Självklart ett av de mer kontroversiella vinerna och många är tveksamma till hur det doftar och smakar. Klart mycket bättre än den flaska jag drack för ett år sedan – kul!

1999 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 94 poäng.
Klart och ljust purpurrött i färgen. Lätt örtig doft med stall och läder. Animaliskt och jordigt med mognad. Lite höstlöv och allmän känsla av Bordeaux i näsan. Mörka körsbär. Smaken är kryddig med kanel och sötmogen frukt. Gummi och violpastill. Lakrits och lite viltkött. Fin och lång eftersmak. Imponerande gott och klassiskt. Tycker 93+ poäng blir bra. Tror att vinet kanske till och med kommer att bli ännu bättre om några år. Detta är också ett av vinerna som många har som sin favorit tillsammans med 2001an.

1998 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 90 poäng.
Färgen är klar och svagt tegel/purpurröd. En varm och kryddig doft med syltiga toner. Jordgubbar, kanel, örter och läder. Lite choklad och kola med rökighet och lätt dammigt med en antydan till mint. Smaken är ren med sandiga tanniner och kanske en aning fruktklen i avslutet. Varm körsbärskryddighet med gummibeska, lakrits och violpastill som avslutas lite vresigt och syrligt åt vingummi till. Jag gillar inte helheten i vinet men det är värt 91 poäng. Vinet känns konsekvent hela kvällen och ändrar sig inte mycket. Någon har det som sin favorit tillsammans med årgång 2000.

1996 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 89 poäng.
Ljust tegelrött i färgen. Doften är örtig och mogen med en lätt ”kolanötig” arom (nougat?) . Te och källare med svamp och rökighet samt en ”grön” ton i slutet. Smaken är klen och uttunnad i frukten. Kryddig och mogen starkvinston med en syrlig frukt i eftersmaken. Beska, rotfrukter och oxidation i slutet som gör att Rioja känns nära tillhands. Har nog passerat bäst före datum men väl värt 89 poäng för att vinet känns harmoniskt i sin mognad.

1995 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape – RP 92 poäng (omprovat 2003). 94 poäng i första rapporten 1997.
Mörkt tegel/sammetsrött i färgen. Doften är stor med tydlig mognad. Svamp, tryffel animaliskt med viltkött och rökta kryddor. Läder, källare, lakrits och mineraler. Superhärlig doft! Kvällens vinnare aromatiskt. Smaken är mycket god med ren stram fruktighet och en balans som är fantastisk. Gummi och violpastill i den långa fina intensiva eftersmaken som avslutas med lakrits och mineraler. Jättegott! Absolut kvällens stora överraskning och jag slutar på 95+ poäng. Jag tror att vinet har mer att ge. Det som hindrar mig från att sätta 97 poäng som jag var uppe i ett tag under provningen är att de övriga vinerna växer under kvällen men det gör inte detta vin. Kanske faktiskt att det tappar lite med tiden och vid sista glaset har inget mera hänt – detta drar ner betyget lite från min sida. En höstkväll med lite gott vilt som tilltugg och en flaska av detta vin skulle sitta som en smäck – då tror jag också de 97 poängen kommer tillbaks.

En kul provning. Alltid roligt med en vertikalprovning men lite ”negativt” var att årgångarna var kända på förhand och att dofter och smaker var så lika varandra i alla årgångar. Spänningen försvann efter ett tag med undantag för 2003an, 2000an och 1995an som stack ut mest (enligt mig). 2005an blir säkert riktig bra om några år och faktiskt är att om det finns likheter med 1995an så kommer den om tio år att vara ett storartat vin.

Synd att diskussionen före och efter provningen blev så snedvriden och märklig att lite av det roliga och trevliga med vinprovningen i sig förtogs. Man kunde väl ha hållit en Clos des Papes provning rakt upp och ned – utan att dra in en massa tyckande om Parker, Wine Spectator, Amerika och vinjournalism överlag. Jag kommer att fylla på med en post om denna diskussion (eller ett bättre ord – monolog) som förkom under kvällen – var så säkra!