En annan amerikansk profet utnämnde årgång 2007 till "Vintage of a Lifetime" och det finns de som även tolkar detta som en domedagsprofetia.
Jag har väl varit kritisk mot vissa producenters prestationer men i det stora hela måste jag nog hålla med pastor Bob om att det är en magisk årgång. Kvällens vin är definitivt ett bevis på detta. Fjärde provade buteljen och bättre än någonsin:
2007 Domaine de l'Oratoire St Martin, Côtes du Rhône Villages - Cairanne “Haut-Coustias” har en djup intensiv mörk men klar färg. Doften är enorm redan ur buteljen och de animaliska inslagen är övertydliga. Höstskog, svamp, tryffel och trädbark väller ur glaset. Jordiga och murriga toner med kaffesump och metalliska aromer med en närmast förförisk komplexitet – ljuvligt. Visst finns både blåbärs och vaniljtonerna där men på ett mycket behagligt vis. Kanske även en urvriden disktrasa med fotsvett men det hör ju mer eller mindre till en druva som Mourvedre. Sedan nagellack och något mystiskt chokladlikt som får mig att hamna i Australien. Kalasfint!
Smaken är mycket ren och frisk med inslag av mörka körsbär och svartvinbärssaft. Kafferost, bitter och mörk choklad med blåbärsjuice samt en förnimmelse av vindruva och plommon med vispgrädde ur en väl använd plåttallrik. Sedan tuggtobak och lagerblad med kännbar strävhet i en lång och intensiv eftersmak med frisk syrlighet och en aning beska. Gott!
Helheten ger ett samlat intryck som får den mest prestigefulla Bordeaux att skämmas med tanke på prislappen. För mindre än 200kr får man ett vin som kanske en Bordeauxegendom bara kan drömma om i de bästa årgångar och då med en prislapp som måste multipliceras med tio.
Visst finns det bättre viner från regionen och årgången men för ett mindre framträdande AOC som Cairanne är det ändå ett bevis på vad årgången levererat. Robert Parker delar ut 94 poäng och använder delvis slitna fraser som “big time sleeper of the vintage” men även beskrivningar som “This is one of the most highly respected estates in the southern Rhone. Almost every insider speaks of l’Oratoire Saint-Martin, run by Frederic and Francois Alary, as an example of a perfectly managed, impeccably manicured vineyard as well as meticulous winemaking.” Själv landar jag på 94/95 poäng.
Konsult är ingen mindre än Philippe Cambi vilken jag hade nöjet att träffa och prata med förra helgen. Mer om detta en annan gång. Då även mer om årgång 2009 och 2010. Må gott!
PS. En lustig känsla av ungdomen infinner sig mot slutet. Minns ni sportdrycken Gatorade? Den eftersmaken infinner sig plötsligt och även om det kan synas märkligt smakar det faktiskt ganska gott. DS
PPS. Lite mysiga gitarriff att njuta av innan jorden går under…
