Varför Julien Barrot valt namnet Pure kan jag inte svara på men väl gissa mig till. Antingen är det för att vinet består av endast en druvsort – Grenache (med en ålder av mer än 100år) – eller så är det för att vinet utstrålar en naturlig renhet av aromer och karaktär? Jag tycker att man själv får välja vilket man föredrar men för mig stämmer bägge förslagen mer än väl in på vinet.
Öppnade en 2005 Pure - Chateauneuf du Pape från Domaine la Barroche. Detta var flaska nummer två i ordningen sedan inköpet i mars. Hade dessförinnan hunnit prova 2004 Pure och 2004 Cuvée Fiancée som lämnade lite osäkerhet efter sig.
2004 Cuvée Fiancée stämde inte alls för mig. Tyckte det var ett märkligt vin med en avsaknad av harmoni mellan doft och smak. En doft som lovar mycket med animaliska och grillade toner. Smaken är väldigt tunn med en vass syra och tydliga inslag av körsbär och citrus. Fick för mig att det är så typiskt för Syrah i denna årgång. 2004 Pure var mer ett vin i min stil men ändå inte den där riktigt stora upplevelsen. Saknade ”motstånd” i smaken. Jag hade i ärlighetens namn hoppats på mer (förväntningarna var nog för höga från min sida). Nu hann knappt flaskorna hem genom dörren innan de öppnades och provades vilket också kan ha medverkat till intrycken.
Jag hade ”spanat in” Barroche´s viner sedan Robert Parker redan i september 2007 gav en antydan om vad som skulle komma med sin första kommentar efter sitt augustibesök i distriktet:
“28th straight year visiting the Rhone...Two weeks and I suspect 1,500+ wines tasted from 05 and 06...as well as some late releases from 04...
The newest super-stars of the south (already apparent if you have read The Wine Advocate the last 3 years) are Clos Saint Jean, Saint-Prefert, Cristia and look out for Barroche...”
Vad säger han egentligen? Robert Parker, som nog är den kritiker som mest öppet deklarerat sin respekt och kärlek för distriktets viner, låter meddela att han provat mer är 1500 viner och skriver sedan, ”and look out for Barroche...”. Klart man blir nyfiken och intresserad. När rapporten sedan släpps i oktober får 2005 Pure 96 poäng och Parker refererar till Chateau Rayas som närmsta granne och stilreferens. Saken är klar. Detta vin måste jag bara få tag i.
Inte nog med att det visar sig att Domaine la Barroche har en snygg och informativ hemsida – man har dessutom en svensk importör som nyligen startat sin verksamhet. Får under november tag i Gabriel Enning (Bristly) som bekräftar att vinerna från 2005 ska komma hem någon gång på det nya året men att årgång 2004 ska släppas i beställningssortimentet först. Direkt på nya året har vi åter kontakt och ett löfte ges att jag ska få mina 2005 Pure. Underbart! Sedan slår bomben ned.
Robert Parker låter i januari 2008 meddela följande i sitt informella forum – The Hedonist’s Gazette:
“Another wine that I underrated (probably because of my generally conservative nature regarding new estates, and I had only tasted one previous vintage from this one) but the 2005 Domaine La Barroche Pure is an absolute elixir of 100% old vine Grenache from sandy soils not far from the Rayas vineyards in Châteauneuf du Pape. It is a brilliant wine.”
Och - så sätter han 100 poäng!
Nu är det kört tänkte jag. Alla troféjägare lär skanna marknaden och jag blir utan. Tack och lov kontaktar Gabriel mig dagen efter för att dela den goda nyheten och bekräftar återigen att jag kommer att få mina flaskor. Tack för att det finns folk som har heder och samvete i behåll. Därför kommer jag att kunna njuta av mina 2005 Pure länge ännu. Att sedan Fina Vinare startade en aktivitet utan dess like och som fick ringar på vattnet i diverse forum på nätet, oroade aldrig mig. Satt liksom säkert på behörigt avstånd och såg på!
2005 Pure är klart i färgen med en djup purpurröd nyans. Doften är stor med en bränd kryddig karaktär. Fikonmarmelad (nästan dadlar), kola, söt lakrits, kafferost, grillat kött och våt tobak. Jordgubbar och björnbärslikör med en parfymerad doft av rosor och julkryddor. Herbes de Provence. Helt underbar doft med både ursprungskänsla och modern solvarm frukt. Tycker ett typiskt drag går igen som jag känt i fler 2005or, den lite brända men strama fruktigt kryddiga doften. Påminner lite om 2005 Clos des Papes.
Smaken bjuder inga överraskningar. Koncentrerad tjock frukt. Jordgubbssylt och viol, fikon och bitter choklad. En aning eldigt med kryddig beska och en intensiv eftersmak. Rökig smak med kola och bärig frukt – hallon? Sedan tycker jag, hur märkligt det än låter att vinet smakar lite söt, inlagd ingefära! Gott är vinet verkligen och karaktärsfullt dessutom. Klart eget i sin stil och smak men ändå så typiskt Chateauneuf du Pape.
Är då detta ett 100 poängsvin? Inte för mig. Denna gång nöjer jag mig med 98+ poäng. Första flaskan gav jag ”endast” 97 poäng. Jag tycker att det finns utrymme för mer smak och koncentration i vinet och tror samt hoppas att det kommer med lite mer mognad. Som det är idag är doften felfri och helheten är så gott som perfekt men smaken lämnar något lite mer att önska. För att jämföra med något närliggande så tycker jag att Clos Saint Jean´s viner har den lilla extra koncentrationen som jag saknar i 2005 Pure men å andra sidan har den sistnämnda en doft som är överlägsen, vilket leder till ett helt underbart och lustfyllt vin. Min hustru som sällan reflekterar över vad det är i glaset blev lite ”skärrad” när jag förklarade bakgrunden till vad hon drack. Med en viss respekt i rösten sade hon: ”det är ett väldigt gott vin det här”. För att ta till en gammal klyscha så är det - försvinnande gott!
6 kommentarer:
Oj, vilket tempo. Kul att läsa om 2005 Pure. Har du handlat nollsexorna från Clos St Jean i Danamrk?
Hej Frankofilen!
Som jag svarade Björn kan man nog tolka dagen för publicerandet med dagen för konsumtion när man läser mina inlägg. Riktigt så är det inte. Inte medvetet från min sida utan det har blivit så att vissa viner provar jag och noterar intrycken på men publicerar inläggen först flera dagar senare. Ibland dock samma dag/kväll. Det gick faktiskt hela tre dagar mellan Pure och Clos Saint Jean ; )
Fantastisk kul att prova tre så bra viner inom loppet av några dagar (dessutom från favorit distriktet).
Har inte kunnat vara aktiv på några dagar men noterade i torsdags din SQN som ju inte direkt är något ”fredagsvin till kycklingen”. Förstår också att det väntar 2005 Pure i ”källaren”.
Beträffande Clos Saint Jean så är de inköpta i Danmark men numera finns det ju även en svensk importör så 2006orna lär väl dyka upp även här framöver.
Jag menade det mest som högt tempo på posterna. Här svischar det förbi i rasande takt. Jo, vi får väl se om Divine får in några Clos Saint Jean i tillfälliga lanseringarna framöver. Jag har ingen större erfarenhet av den producenten. Och visst ligger några 2005 Pure och väntar...
Tycker du ska prova Clos Saint Jean om du får chansen. Förstår att du både gillar distriktet och druvorna som ingår och då tycker jag definitivt att man ska prova denna producent. I Sverige är den hittills enda släppta årgången 2004 och det är lite synd. Personligen har jag problem med många 2004or och tror att även Clos Saint Jean präglas av detta. Nu har jag endast provat Deus ex Machina i årgång 2004 för ca: ett år sedan. Då led den inte av årgångens lite grönare tecken men hur den är idag vet jag inte.
Vet att Parker är kontroversiell i vissa sammanhang men jag litar mycket på honom. 2004 La Combe des Fous fick 93 poäng efter att först ha getts högre som fatprov. Mig säger det att just den cuvéen i den årgången kanske inte är någon vinnare. Nu ska man väl inta ta allt han säger som självklart men logiskt sätt borde det betyda att övriga årgångar är bättre. Gör ett försök med 2004 La Combe des Fous som fortfarande finns på SB men se den inte som självklart representativ för producenten med tanke på årgången. Finns andra årgångar tillgängliga hos The Wine Company i Danmark.
Provar faktiskt en 2004a ikväll fast från Gigondas: Saint Cosme ”Hominis Fidis”. Sådär - har lite svårt för deras viner generellt.
Självklart skall Clos Saint Jean provas, det var inget statement mot denna producent. De verkar ju gå från klarhet till klarhet, sedan får man ju se hur stilen passar en själv. Har bara inte blivit av, men några 2004 Deus Ex Machina väntar. Och 93 till Combe des Fous - det är ju ett högt betyg eller?
Själv har jag gillat de flesta nollfyror vi har provat. Saint Cosmes 2004 Valbelle var fin tex. Vad är det du inte tycker om i deras viner?
Visst är 93 poäng högt. Dessutom har jag hört från flera att de föredragit La Combe des Fous i just årgång 2004. Tänker bara att då de andra årgångarna (och Deus ex Machina) fått högre och ibland väsentligt högre poäng så känns de mer intressanta (om valmöjligheten föreligger).
Har provat (och har fortfarande i lager) 2001 Cuvée Valbelle samt 2005an, tidigare nämnda vin samt 2003 Cote du Rhône, både vitt och rött. Tycker de (röda) alltid har en kärv körsbärsfrukt som påminner mig för mycket om Italien. Inte för att Italien är fel men det är inte den känslan jag vill ha i viner från Södra Rhône. Dessutom tycker jag att de även oftast haft en lite ”torr” frukt som gör att både fat och tanniner gör sig för mycket påminda. Stilen känns lite rått ruffig och kanske måste de ha väldigt lång lagringstid eller så är det tvärtom. Att de är generösa och goda direkt men snabbt tappar sin spänst.
Skicka en kommentar