Nittiosexkommaelvapoäng!

Det är klart att tröttheten känns lite extra i kroppen denna dag. Natten blev lång men läsningen ett sant nöje. Det är givetvis The Wine Advocates utgåva # 185 jag tänker på och dess rapport från Chateauneuf du Pape årgång 2007. En del förväntade resultat och några överraskande – både positivt och negativt. Om årgången generellt skriver Parker följande:

“Tasting the 2007s out of bottle has confirmed my thoughts – this is a truly historic and profoundly great vintage. As the following tasting notes and commentary suggest, this may be the most compelling vintage of any viticultural region I have ever tasted. I say that because the quality of a vintage is not only measured by what the reference point estates produce, but also by how well the generic appellations fare. I have never tasted better Côtes du Rhônes, Gigondas, or sumptuous, rich, complex Vacqueyras than the 2007s. Moreover, the profoundly concentrated, vividly aromatic, and remarkably fresh, yet substantial, full-bodied, and flawless 2007 Châteauneuf du Papes I tasted in the southern Rhône in late August and September were unforgettable.”



Vissa viner fick vad de förtjänade så att säga men jag tycker det finns en del betyg att förundras över.

Av alla de viner jag faktiskt provat och har en egen uppfattning om så upplever jag att Bob var lite snål mot följande viner (han kunde gott ha gett både två och tre poäng mer för dessa fyra):

Domaine de la Vieille Julienne, Chateauneuf du Pape (95p)

Domaine de Cristia, Chateauneuf du Pape "Cuvée Renaissance" (94+p)

Domaine la Barroche, Chateauneuf du Pape "Signature" (92p)

Domaine la Barroche, Chateauneuf du Pape "Terroir" (91p)

De jag upplever som allt för generösa och faktiskt i något fall mycket för höga poäng på är:

Clos du Mont Olivet, Chateauneuf du Pape "la Cuvée du Papet” (98+p)

Domaine Grand Veneur, Chateauneuf du Pape "Cuvée les Origines" (96p)

Paul Autard, Chateauneuf du Pape "Cuvée la Cote Ronde" (95p)

I övrigt en del riktigt trevliga överraskningar. Givetvis de två hundrapoängarna för Mas de Boislauzon, Chateauneuf du Pape "Cuvée du Quet" och Chateau de Saint Cosme, Gigondas "Hominis Fides". Nu har jag faktiskt provat bägge och håller med om att de har en exceptionell kvalitet. Själv stannade jag på 98 poäng men säger Bob 100 så är det 100 som gäller… eller kanske inte?

Mycket överraskande också - men inte helt oförtjänt var de 96 poängen till Domaine Raymond Usseglio, Chateauneuf du Pape "Cuvée Imperiale". Själv var jag något lägre men det var nog mest av "feghet".

Att Domaine de Ferrand fick 98+ poäng var in i he***te roligt! Jag gläds så med Philippe Bravay och hoppas att fler kommer att upptäcka hans viner. Även Isabel Ferrandos viner fick välförtjänt uppmärksamhet. Ett av dem är faktiskt vinet med ? i ett av mina tidigare inlägg. Läs mer här. Domaine de Saint-Prefert blev en riktig favorit i somras.

Det grämer mig dock en hel del att jag inte hunnit bli färdig med min egen rapportering innan Parker sa sitt. Jag lovar att försöka slutföra den så snart jag kan och att jag inte ska göra några efterhandskonstruktioner eller försköningar.

Lång dags färd mot natt!

Då jag satte mig både omtumlad och nöjd i bilen efter mitt besök hos Domaine de la Janasse borde jag ha återvänt till basen. Nu blev det inte så utan jag beslöt mig för att göra ett försök med ytterliggare ett besök. Detta för att hinna prova ett par viner som intresserat mig ett tag. Nu var det nog fel beslut för vinerna fick ingen ärlig chans efter den bedövande upplevelsen hos Janasse. Dessutom var jag nog allt för trött efter många provade viner och det kom istället mest att handla om att hinna med ytterliggare tre viner innan det blev stängningsdags. Jag inbillar mig fortfarande att jag hade tyckt bättre om de provade vinerna vid ett annat tillfälle och kanske borde jag ha återvänt för ytterliggare ett försök vid ett senare tillfälle. Nu blev det aldrig så. Därför kommer detta mycket att handla om en upplevelse som kändes som en besvikelse, istället för en upplevelse som skulle kännas som glädje - över att funnit en för mig ny bekantskap och eventuell framtida favorit.

När jag lämnat Courthezon och är på väg mot Philippe Bravay för att hämta mina viner beslutar jag mig för en liten omväg och ett extra stop på vägen. Precis när jag närmar mig egendomen ser jag honom körandes iväg i en stor vit skåpbil och tänker att det var ju själve den. Helt säker på att det är han kan jag inte vara eftersom jag tidigare bara sett honom på bild. Fast han är porträttlik och ser ut att ha samma gröna skjorta på sig som han har på många bilder. Jag chansar på att det finns någon annan där som kan öppna för mig. Det gör det inte. Däremot är dörren öppen och det är bara att kliva in. Det ekar helt tomt i den enormt stora provningslokalen. Inte en människa så långt ögat kan nå. Jag beger mig ut i vineriet och där verkar det vara lika öde. Stora rostfria tankar överallt och intrycket är enormt propert och påkostat, både provningsrummet utanför och själva produktionslokalen. Till slut hör jag ljud och inser att det är någon där inne varpå jag börjar ropa. Plötsligt får jag ett svar från någon som ber mig vänta. En kille i trettioårsåldern kommer mot mig och hälsar vänligt. Visst kan jag få prova vin men han tillägger att Jean-Paul just lämnat byggnaden.




Domaine Paul Autard som grundades 1924 ligger beläget strax utanför Courthezon med de flesta av sina parceller i närliggande vingårdar som alla ligger i den östra delen av distriktet. Man har sammanlagt 25 ha mark i AOC Chateauneuf du Pape varav 1 ha består av gröna druvor. Tillskillnad mot många andra producenter har man lägre andel mark utanför, än vad man har i, Chateauneuf du Pape och detta buteljeras då som AOC Côtes du Rhône (12 ha). Firman har nya fina lokaler som uppfördes 2005 av Jean-Paul Autard som för övrigt tog över ansvaret för egendomen endast 17år gammal. Som jag förstår det har man redan från starten 1924 alltid buteljerat hela skörden under eget namn. Stilen betraktas generellt som modern men Robert Parker har delvis en annan syn på saken:

“This gorgeous portfolio from proprietor Paul Autard includes a classically-styled traditional cuvee, a Cuvee la Cote Ronde, a decidedly modern-styled Chateauneuf du Pape, and the newest offering, the blockbuster Cuvee Juline which, despite the use of barriques for aging, is very much in the traditional school. The 2007s are all brilliant.”

Skörden genomgår hel avstjälkning och endast barriques används för lagring av vinerna från Chateauneuf du Pape. Dessa är:




Chateauneuf du Pape Blanc som görs i ca: 3500 flaskor per år. Görs av lika delar Grenache Blanc, Clairette och Roussanne. Jäsning och lagring på barriques. Genomgår däremot inte malolaktisk jäsning.

Chateauneuf du Pape som är firmans volymprodukt med ca: 71 000 flaskor årligen. Baseras på 70% Grenache, 15% Syrah och 15% Counoise. Lagras i 14 månader på 1-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée La Côte Ronde” som är en specialcuvée från ett enskilt läge vid namn Le Mourre de Gaud. Görs i en volym om ca: 10 000 flaskor årligen och gjorde sin debut med årgång 1989. Druvorna kommer från gamla stockar (75-100 år) och blandningen är 50% Grenache och 50% Syrah (även om det sägs ingå en del andra druvor också). Lagras i nya barriques under ca: 18 månader.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Juline" är en ny specialcuvée som lanserades första gången med årgång 2006 och den görs endast i ca: 2000 flaskor per år. Den är uppkallad efter Jean-Pauls två barn Jules och Pauline. I princip är råmaterialet och blandningen den samma som för "Cuvée La Côte Ronde” men vinifieringen skiljer sig åt. Jäsningen sker på barriques som står på högkant med ändstycket bortplockat. Efter avslutad jäsning försluts faten och lagringen fortsätter sedan på de samma.

Jag ber om att få prova de röda Chateauneuf du Pape cuvéerna och inget annat. Nu börjar en upplevelse som först nästan blir smärtsam. Efter all den söta och runda frukten hos Janasse slår en intensiv trä och fatkaraktär emot mig. Fast märkligt nog inser jag i skrivandes stund att jag nog egentligen gillade vinerna men att jag inte kunde ta dem till mig direkt efter föregående upplevelser. Dagens tidigare provningar hade levererat imponerande viner och då är det inte lätt att vara sist ut.

2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape har en purpurröd färg. Doften är först liten och en aning sluten. Efterhand kommer det kryddiga aromer med fikon och rökighet samt en dos kaffe. Kanske också en svag antydan av garrigue i bakgrunden.

Smaken är intensiv med kola, knäck och ekfat. Klart tuff med markerad strävhet och närmast avsaknad av frukt.

Ett inte alls integrerat vin som just nu känns avigt och obalanserat med eken liggandes utanpå. Ändå är det ett lovande och välgjort vin. Man måste imponeras av hantverket. Min erfarenhet av denna typ av vin med lagring är begränsad. Jag upplever det som om vinet är alltför tannindominerat och att de kommer från fat. Lite O-charmigt och hårt. Inte vad jag söker i viner från södra Rhône. Det räcker till 90 poäng vilket är i undre delen av Parkers betyg från fat. Han delade ut 90-93 poäng. Kostar € 27,- på plats. Wine Spectator 93 poäng.

2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée La Cote Ronde" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med smörkola, choklad, kokos och vanilj. Klart rökigt i stilen med massor av ekfatskaraktär. Läckert.

Smaken är tuff och intensiv med en eldig och stram eftersmak. Sträv med lakrits och trä, nästan hyvlat virke och sedan en antydan till frukt som letar sig igenom all fatkaraktär. En viss syrlighet finns även i smaken.

Doften är större och bättre än vad den är i det föregående vinet. Smaken är snarlik. Inte helt angenämt men precis som det första vinet upplever jag att det finns potential. Mycket karaktär och koncentration men också en hårdhet som inte stämmer med mina förväntningar. Inte riktigt min stil av vin och även om mina poäng blir ganska höga med 91+ känns det som det kvittar. Jag avstår och prislappen med sina € 38,- känns fel i mitt tycke. Parker anser från fatprov att betyget ska vara 92-94 poäng. Wine Spectator delar ut hela 95 poäng med följande beskrivning (James Molesworth):

“A stunner, combining the rich currant, fig and boysenberry fruit of the vintage with the region’s characteristic charred apple wood, graphite, aged tobacco and black tea notes. The long, invigorating finish is supported by riveting acidity and well-embedded grip. When power and finesse work together, it’s a beautiful thing.”

2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Juline" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med choklad, kolasnören, fikon och rökta kryddor. Ganska typisk på sitt vis och dessutom angenäm.

Smaken är ren och på gränsen till syltig med en intensiv frukt och kryddighet. Choklad, lakrits och violpastill med tydliga inslag av ekfat.

Det här är vinet som jag hoppades skulle vara något av en sensation. Det blir inte riktigt så. I grund och botten gillar jag detta och tror dessutom att det är ett vin som kommer att bli mycket bättre med lagring. Ett riktigt kraftpaket som känns mycket modernt och kraftfullt i stil med Domaine Grand Veneurs och kanske även Domaine de la Mordorées viner. Däremot i relation till övriga provade toppviner under dagen framstår detta som det minst attraktiva. Kanske är det ett uns av trötthet som infinner sig när betyget stannar på 93/94 poäng. Parker positivare med 95-97 poäng från ett fatprov och följande kommentarer: ”My first note was “wow!,” and that was after tasting some truly great 2007s”. ”A remarkable cuvee, it should be one of the monumental wines of the vintage after sufficient time in the bottle.” Även många andra kommentarer på forum utrycker stort gillande för detta vin. I Danmark gick det nyligen riktigt bra då vinet fick utmärkelse som det nästbästa vinet i Smag & Behags tävling om bästa Chateauneuf du Pape. Jag avstår inköp eftersom prislappen i mitt tycke är för hög med sina € 50,- och då alternativen känns många och dessutom ganska mycket bättre, blir det ännu svårare att motivera ett inköp. I efterhand ångrar jag mig delvis. Jag hade velat följa det här vinet under några år. Jag tror kanske också att vinet är bättre än vad jag upplevde under denna tidiga kväll. Kanske ett utfall av vintrötthet? Wine Spectator ger 95 poäng med följande komentar: ”This has some toast to absorb, but it’s all there.”

(Jeb Dunnuck har inga noteringar om vinerna från Domaine Paul Autard i årgång 2007.)

Tja, allt kan ju inte vara guld som glimmar. Jag hade hoppats på en mer positiv upplevelse men jag ångrar inte besöket. Det hade givetvis varit kul att få träffa Jean-Paul men vem vet – kanske nästa gång. 2011 när alla 2009or lanseras?

Så var min första dag i Chateauneuf du Pape till enda. Ett behagligt lugn infinner sig i både kropp och själ. Även omgivningarna verkar ha gått ner i viloläge. Tempot är lågt och det känns som om verksamheten för denna dag är avslutad och i vingårdarna runt omkring sker inte mycket arbete. För min egen del återstår ett kort stopp hos Domaine de Ferrand och sedan bär det av ”hemåt” till familjen. En massa tankar virvlar runt i huvudet och mest funderar jag på hur i all världen jag ska hinna prova allt jag är intresserad av. Så många producenter och så lite tid. Dessutom är jag lite fundersam kring årgången – är 2007 så bra som jag hoppats på? I denna stund är jag inte helt övertygad. Egentligen var det nog mest hos Domaine de la Janasse det kändes som något extraordinärt. Ju längre veckan led så stärktes intrycket av att vissa lyckats bättre än andra men så brukar det ju vara varje årgång. Inget unikt för 2007. Fast nu snart fyra månader senare känns det som om 2007 är just så fantastisk som förhandsdiskussionen antytt.

”Imorgon är en annan dag” sjöng väl en känd schlagergeneral och så blev det i alla fall för mig. Tre nya producenter men betydligt färre viner och dessutom kortare besök. Första anhalten blev ett stopp där återigen högt ställda förhoppningar kom att grusas – jag som trodde jag skulle göra ännu ett fynd.

Knockoutdroppar!

Först är det som ett lätt slag under sparring - men ändå med tillräckligt eftertryck för att markera allvaret. Sedan kommer två jabbar – dessa har rejält med kraft och antyder att det gäller att se upp för nästkommande attack. Så kommer då först vänsterkroken och nästan golvar mig. Den raka högern som sedan träffar - slår knockout!

Så skulle man kunna sammanfatta intrycket av de fem provade vinerna. Sedan handlar det om i vilken ringhörna man hör hemma. Är man en del av Parkerfalangen så är det en fullträff men är man en del av motståndarfalangen så tycker man nog att det är en flåbuse till slugger som inte dansar så vackert i ringen och som därför får stilpoängsavdrag för avsaknad av elegans. Vem jag håller på är förhoppningsvis bekant vid det här laget. Enigheten bland anhängarna är stor och en del supportrar har redan delat ut 101 poäng till flaggskeppet!


Det är givetvis Domaine de la Janasse jag talar om och firmans Cuvée "Vieilles Vignes" i årgång 2007 som seglat upp som en favorit i förhandssnacket. På diverse forum har det gått att läsa om hyllningarna och om det inte räcker, så säger ju Parkers text en del om vad som väntar:

“It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development.”

Citatet ovan är hämtat från Bobs bedömning av ett fatprov och poängen sattes till 98-100. Jag tror med säkerhet att slutbetyget kommer att bli ett tal innehållandes tre siffror. I jämförelse med många andra stora viner som jag provade under resan, så visade inget vin på sådan urkraft som 2007 Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" gjorde.

Återigen blir det ett besök som inte direkt sprudlar av glädje och energi utan mest handlar om att prova vinerna under tystnad eller möjligtvis halvinspirerat tyst nickande och samtyckande. Det är klart att Isabelle Sabon ser att jag gillar det jag provar och Christophe Sabon smyger mest omkring i bakgrunden och småmyser. Jag har inte bokat exakt tidpunkt på förhand men anmält att jag tänker komma denna eftermiddag och dessutom meddelat vilka viner jag är intresserad av. Min spontana reaktion är att Isabelle inte har en aning om vem jag är eller att vi preliminärbokat på förhand. Nu är hon vänlig nog att visa runt mig i källaren och hon berättar när jag frågar men mycket mer än så är det inte. Hon är vänlig och jag får så mycket tid jag vill men hon verkar en aning besvärad av en liten pojke som hela tiden sliter och drar i henne och vill ha hennes uppmärksamhet. Jag förmodar att det är hennes son och en eventuell framtida stjärnvinmakare. Så småningom ansluter mamma Sabon (det vill säga den lille pojkens mormor) och allt lugnar ner sig en aning.

Egentligen är det lite lustigt att stämningen är så låg och att hela tillvaron på egendomen känns så sömning att man nästan skulle kunna tro att man hamnat hos en dussinproducent på väg mot ruinens brant. Att detta är en av de adresser i Chateauneuf du Pape som känns hetast med årgång 2007 är nästan omöjligt att förstå. Det gäller denna dag. Jag återvänder tre dagar senare och då råder kaos på parkeringen och även i butiken samt på lagret. Stället verkar svämma över av hugade spekulanter som inget annat vill än att handla vin i stora kvantiteter. Fast det är en helt annan historia.

När jag provar de viner jag anmält intresse för kommer så en annan person in i rummet/butiken och han verkar känna både Isabelle och Christophe. De samspråkar och verkar djupt inne i mer tekniska och djupgående frågor. Jag misstänker genast att killen som anslutit på något vis är i branschen men också att han inte är fransman. Detta visar sig stämma. Han erbjuds prova vinerna jag provar och när han vant gurglat runt vinet i munnen och med enorm pondus spottar ut det rakt i spottkoppen på en halmeters avstånd är jag ganska imponerad – det ser jäkligt tufft ut!

Han frågar mig om jag är svensk. Han har uppenbarligen sett min bil på parkeringen. Javisst svarar jag och undrar samtidigt vilken nationalitet han har. Österrikare säger han och tillägger att han jobbar i området hos en producent som heter Pegau. Då inser jag vem han är och att vi tidigare haft kontakt via e-mail. Han heter Andreas och förutom sin anställning hos Laurence Feraud driver han med sin hustru ett mindre pensionat med två rum inne i Chateauneuf du Pape. Vi hade tänkt hyra av dem ett par dagar men fastnade senare för ett annat alternativ utanför Avignon. Han minns också mig och världen känns plötsligt liten. Jag förundras återigen över att han som konkurrent står här och så vänskapligt umgås med syskonen Sabon. Alla ler och menar att det inte alls är några problem. Kunderna räcker till alla och egentligen är problemet det omvända – efterfrågan överstiger tillgången. Man har helt enkelt inte tillräckligt med vin att sälja. Dessutom tilläger Andreas att det oftast är samma kunder som besöker samma egendomar. Han menar att det finns en kundgrupp som kategoriskt besöker en viss grupp producenter och handlar av alla istället för att göra ett begränsat urval. Man samsas helt enkelt om samma kundgrupp och har ingen situation som kan liknas vid konkurrens. Intressant.

Domaine de la Janasse moderna historia började 1967 när Aimé Sabon kom tillbaks till egendomen efter avslutad militärtjänst. Han tog över från sin far och fortsatte precis som honom att sälja sin skörd till ett kooperativ i trakten vid namn Cellier des Princes. Detta ändrade sig 1973 då han beslöt sig för att bygga en egen källare och börja buteljera hela skörden under eget namn. Så kom 1991 då Christophe tog över från sin far och introducerade konceptet med flera olika cuvéer. Därefter anslöt sig systern Isabelle 2001 och därmed är hela familjen involverad i verksamheten. Man har även hjälp av den erkände konsulten från norra Rhône, Jean-Luc Colombo.

Namnet på egendomen togs från ett lieu-dit man hade parceller i, beläget högst uppe i nordöstra hörnet av distriktet. Övriga parceller är, förutom flera uppe i norr (däribland Chapouin), belägna i östra delen, i bland annat La Crau. Egendomen i sig ligger i utkanten av Courthézon, direkt i anslutning till A7/N7. Man har totalt 55 ha mark varav 15 ha ligger i AOC Chateauneuf du Pape (1 ha med gröna druvor). Resterande mark är fördelat med 6 ha i Côtes du Rhône Village, 17 ha i Côtes du Rhône, 12 ha Vin de Pays de la Principauté d'Orange och 5 ha är Vin de Table.

Man avstjälkar partiellt och till ungefär 80% beroende på årgången. Generellt hanteras all Grenache på betongtankar och foudres medan Syrah och Mourvedre jäses på stora ekfat och lagras i barriques. Man gör tre röda samt två vita viner med ursprung AOC Chateauneuf du Pape. Från övriga AOC och VdP gör man flera olika blandningar. Stilen betraktas generellt som traditionell vilket kan förvåna en del. Själv tycker jag vinerna är moderna men trogna sitt ursprung. Kanske har Robert Parker fångat det när han skriver:

“They have the intensity of the old-styled traditionalists, but the purity of a modernist.”

Jag beslutar mig för att undvika en situation där jag tvingas prova en massa vin jag inte är så intresserad av och berättar istället vika viner jag vill prova. Inga problem alls. Isabelle hämtar fram de fem vinerna och en fantastisk uppställning vin kommer nu att provas. Problemet är snarast att sammanfatta doft och smakintrycken. Det handlar om en så stor kvalitetsupplevelse att nyanserna och definitionerna av smakerna blir svår att beskriva. Jag glömmer liksom bort att söka efter den ena eller andra frukten, röda eller mörka bär, garrigue eller backelit. Det blir liksom totalupplevelsen som blir grejen. Därför kan kanske intrycken synas väl summariska men det beror inte på att detaljerna inte finns där utan på att jag snarast hade svårt att fånga dem – omtumlad som jag var.

Robert Parkers allmänna ord om Domaine de la Janasses presstationer med årgång 2007 kan vara på plats:

“Young Christophe Sabon, with his sister by his side and his father in the background, is doing as great a job turning out terrific wines as any vigneron in the world. With nearly 200 acres of vineyards, 45 of them old vines situated in Chateauneuf du Pape, there is enormous potential, all of it being exploited. The 1998s, 1999s, 2000s, and 2001s were all fabulous at this estate, the 2003s were slightly irregular as well as tannic, the 2005s were great, the 2006s are fabulous, and the 2007s may be the sine qua non of all his vintages.”

2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône Villages "Terre d'Argile" har en mörkröd färg. Doften är först lite dammig som en grusväg sedan kryddor och viol. Lakrits och mörk frukt samt ett drag av chark/kött. Ett klart slutet aromatiskt intryck.

Smaken är stor, rik och närmast lite eldig. Rökig, koncentrerad med lakrits, violpastill och choklad. Ordentligt bett i eftersmaken. Ett mycket bra och gott vin med härligt rund frukt.

Det börjar bra men doftintrycket gör mig lite konfunderad. Så lite? Kanske är problemet att vinerna redan är öppnade och har stått kallt vilket gör att doften känns så sluten? I vilket fall som helst är helhetsintrycket mycket positivt. Det här är ett mycket bra vin i ett prisläge som känns mycket attraktivt. Fungerar utmärkt som ett ”finvin” till både vardag och fest. Modernt och charmigt i stilen. Görs av lika delar Grenache, Syrah och Mourvedre – ett klassiskt GSM vin med Côtes du Rhône Village som ursprung. Syrah och Mourvedre lagras på barriques (1/3 nya) medan Grenache får ligga på foudre. I mitt tycke utmanar detta mycket av standardvinerna från Chateauneuf du Pape och även från mer uppskrivna områden i södra frankrike. Jag sätter 92+ poäng och tror att den dagen doften kommer loss så ökar betyget med någon ytterliggare poäng. Robert Parker har bedömt vinet från fat och delat ut 91-93 poäng med slutklämmen: “it is an incredible example of a Cotes du Rhone-Villages”. Ca: 20 000 flaskor per år produceras av detta vin som kostar € 13,50 på plats.

2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône "Les Garrigues" har en mörk purpurröd färg. Doften är jordig med mineralkaraktär och tydliga inslag av tobak, läder samt choklad. Återigen kött/chark och lakrits.

Smaken är mycket stor, rik och koncentrerad. Lakrits, violpastill och gummi. Kryddor, nötter (mandel) och en ganska eldig eftersmak. Syltade mörka körsbär och fikonmarmelad. Ganska tufft men oerhört gott!

Det här är kul. Ett vin som endast görs i 3000-5000 flaskor per år. Består av enbart Grenache från 60-80åriga stockar. 80% lagras på foudre och resterade andel på barriques. Ursprunget är Côtes du Rhône men kvalitén är mycket hög. Lika hög som de flesta producenters bästa viner från det finare distriktet. Ett bevis för att dagens appellationsgräns kanske inte är helt aktuell. Vinet ger utryck för mycket druvtypisitet och är gjort i en stil som mer liknar Barroches Pure. Läs gärna om en tidigare provad 2005a här. Ett lite ovanligt och udda vin som sällan marknadsförs ”öppet”. Mest för dem som redan känner till vinet. Inte ens på plats skyltar de med det. Själv kom jag första gången i kontakt med vinet via kompisen som lyckades lirka ut några flaskor vid ett besök. Jag hamnar på 94/95 poäng vilket är fantastiskt högt. Parker på 91-94 från fat med slutkommentaren: “It is one of the most extraordinary Cotes du Rhones I have ever tasted”. Kostar € 18,50 på plats.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape har en djupt purpurröd färg. Doften är ganska rökig med fikonkompott och kafferost. Svart/mörk i stilen av svartvinbärsfrukt.

Smaken är stor, koncentrerad och en aning sötfruktig med eldighet i den intensiva eftersmaken. Köttig med inslag av gummi och rökighet samt en lite rå ton av hav och sälta. Gott!

Riktigt bra men inte bättre än föregående vin. Denna känns något modernare i stilen och är enormt god samt lite tillgängligare än "Les Garrigues". Inte så stor produktion som man skulle kunna tro. Det görs mellan 15 000-18 000 flaskor per år och blandningen är 80% Grenache, 10%, Syrah och 10% Mourvedre. Vinet vilar till 80% på foudres medan resterande del mognar på barriques, varav 1/3 är nya. Jag sträcker mig till 94 poäng på plats. Den som hängt med tidigare vet att jag provat om en flaska på hemmaplan under sensommaren. Läs mer om den här. Som alla andra 2007or jag provat om hemma tyckte jag även detta vin var ännu godare då. Robert Parker anser att 93-96 från fat är ett lämpligt betyg och tillägger: “The 2007 Chateauneuf du Pape is Sabon’s finest example of this cuvee I have yet tasted.” Vill man köpa vinet kostar det € 27,- hos syskonen Sabon. Wine Spectator 92 poäng.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Chaupin" har en mörkt purpurröd färg. Doften är först lite dov och mörk i stilen med massor av fikonkompott och syltad frukt. Choklad, kryddor och parfym som av blommor i ett oförlöst paket.

Smaken är enormt intensiv och sötaktig med lakrits, violpastill och krossad choklad i kolasås. Fikon och Julkryddor i en lång och nästan oändlig eftersmak. Enorm koncentration.

Det här är ett stort vin. Återigen är doften lite sluten och det gör att man blir nästan chockerad när vinet kommer i munnen. Det fullständigt fyller ut hela gommen och inte en endaste smaklök förbli opåverkad. Ett mycket lovande vin. Givetvis är detta en typ av vin som inte faller alla på läppen och att dricka vinet så här pass ungt är kanske inte att rekommendera till alla. Även om de flesta 2007or smakar bra redan nu är koncentrationen i detta vin så hög att det säkert mår bättre av att få vila ett tag till. Ett av mina bästa vinminnen är samma vin i årgång 2001 för drygt tre år sedan. En omprovad flaska för ungefär ett år sedan var inte lika magisk men mycket bra. Läs gärna mer om den här. Betyget blir mycket höga 98 poäng men Parker har faktisk indikerat en ännu större potential med sina 95-99 poäng från fat. Han tillägger: “I have had so many terrific examples of the Chateauneuf du Pape Chaupin that it’s hard to say the 2007 is the finest of all, but it is truly an amazing, old vine Grenache cuvee.” Detta vin görs i hyfsat stora kvantiteter för att vara en prestigecuvée. Hela 12 000-16 000 flaskor årligen. Vinet görs av 100% Grenache från lieu-dit Chapouin där de äldsta stockarna lär vara planterade 1912. Det handlar således inte om selektering av fat utan ett vingårdsbetecknat vin från ett enskilt läge. Ungefär 70% vilar på foudres medan resten ligger på barriques, varav 25% är nya. För sin kvalitet ett ganska rimligt prissatt vin med sina € 40,- på plats. Wine Spectator 94 poäng.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkröd och tät färg. Doften är något sluten med en mörk och dov framtoning. Sedan Julkryddor med gummi och lakrits samt choklad i Portvin. En arom av fikonsylt avrundar det hela.

Smaken är väldigt ren men syltig och söt av aprikoser och fikon i chokladsås. Eftersmaken är enormt lång och intensiv för att inte säga oändlig. Det finns en eldighet som inte stör mig det minsta men naturligtvis kommer av en förmodad hög alkoholhalt. Fulländat!

Trots att det föregående vinet är så stort som det är, blir ändå upplevelsen nu att detta är en Kejsare. Ett Majestätiskt och monumentalt vin. Så mycket kraft och koncentration i några få centiliter vin har jag sällan upplevt. Vinet går för knockout och det lyckas också. Smakupplevelsen är total och omvälvande. Det går inte att tala om nyanser och detaljer i dagsläget utan allt handlar om framtiden. Ett så gott vin idag men så fullpackat och oförlöst måste ju bara resultera i ett legendariskt vin på sikt. Doften är precis som i de tidigare vinerna något sluten men i detta är den störst. Detta är inget broilervin som bara handlar om yta, utan ett vin att likna vid en stuveriarbetare i de mörkaste hamnkvarter med en naturlig inneboende råstyrka som skulle göra ”Let’s Dance Magnus” grön av avund. Trots all kraft och intensitet så besväras jag inte alls av någon garvsyra eller utanpåliggande tanniner. Detta är som en torr variant av Vintage Port. Helt fantastiskt bra.

Jag skriver 99 poäng i boken men naturligtvis är det mest trams. Självklart är detta ett 100 poängsvin. Vad som ska hända i framtiden är svårt att säga men naturligtvis ska detta inte drickas nu utan få ligga till sig i många år. Däremot går det utmärkt att dricka vinet redan nu men då måste man ha tolerans mot smakrikedom. Det är inget sötkladdigt vin i ordets bemärkelse utan en superkoncentrerad fruktbomb. Ett vin i min stil och jag kommer inte under resterande besök att få uppleva något vin som puttar ner detta från tronen. Parkers recension från fat säger en hel del, 98-100 poäng med beskrivningen:

“The 2007 Chateauneuf du Pape Vieilles Vignes is one of the vintage’s most compelling wines. Most of the fruit for this offering comes from the estate vineyards in La Crau, and it is usually a blend of 80% Grenache (aged in tank and foudre) and the rest equal parts Syrah and Mourvedre that are kept in small barrels. Approxmiately 5,000-6,000 bottles are produced. It is hard to say whether this is the finest wine Christophe Sabon has made since taking over for his father, but what a profoundly great effort! It is an elixir of Chateauneuf du Pape with an inky/blue/purple color and an extraordinary nose of kirsch liqueur, black raspberries, licorice, truffles, graphite, and spice. The wine boasts enormous richness, incredible harmony, and a finish that lasts more than a minute. It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development. It should last for 30+ years.”

"Vieilles Vignes" görs av 85% Grenache, 10% Syrah, 3% Mourvedre och resterande del övriga tillåtna druvor. Stockarnas ålder är mellan 60 och 100år och det produceras faktiskt så mycket som 10 000-15 000 flaskor årligen (det Parker skriver ovan är fel). Beståndsdelarna till vinet kommer från fyra olika parceller spridda från norr till sydöst och alla med olika jordmån. Vinet lagras till 75% på foudres och resterande del på barriques med andelen nya fat motsvarandes 40%. En butelj kostar € 54,- på egendomen. Wine Spectator 96 poäng. (Den som vill läsa vad jag tyckte om en provad 2005a kan göra det här.)

För att ta del av Jeb Dunnucks intryck i The Rhône Report går det bra genom att läsa här.

Domaine de la Janasse kvarstår givetvis som en favorit på min topplista även efter mitt besök. Detta är en i Sverige ganska okänd producent vilket är synd och skam. Jag har aldrig provat ett vin från firman som gjort mig besviken. Det är alltid stora och rika viner men aldrig överdrivna viner. Dessutom är det en av den nya generationens producenter som faktiskt varit med ett tag nu. Förmodligen har man nått en nivå där stabilitet och kvalitet känns mer garanterade än många av de nya producenter som kommit fram under 2000-talet.

Vid det här laget borde en lång dag ha nått sitt slut. Nu blev det inte riktigt så utan ytterligare en producent hann jag träffa innan det bar iväg till den väntande familjen (efter att hämtat ut mina viner hos Domaine de Ferrand). Nu var det kanske inte världens bästa idé att ge sig på ytterliggare smakprov för dels var gommen och sinnena slitna men framförallt kändes det osannolikt att något skulle kunna överträffa Domaine de la Janasses prestationer. Ek, ek och åter ek blev intrycket vid nästa anhalt.

Vänskapsband!

Som ett yrväder kommer hon invirvlandes och kindpussarna haglar på klassiskt franskt maner. Nu är det inte jag som står i centrum för Dominique Grangeons glädjeyttringar och uppmärksamhet utan ett Brittiskt par i övre medelåldern. De är sedan några år vänner och har etablerat ett något tätare förhållande än det normala som brukar gälla mellan köpare och säljare. Anledningen till Dominiques sena (och påtagliga) ankomst förklarar hon med en lunch i Orange som dragit ut på tiden och dessutom med alldeles för mycket rosévin. Som sällskap har hon haft Laurence Feraud från Domaine du Pegau och Karine Diffonty från Cuvée du Vatican.

Just detta gör mig först lite förundrad. Jag som trodde att alla i regionen var bittra konkurrenter och sysslade med intriger och falskspel. Det visar sig snarast vara tvärtom. Det råder en familjär stämning mellan producenterna och dessutom upplever jag att det förekommer vänskapsband mellan många av dem. Egentligen är det kanske inte så konstigt. Många har säkert följts åt i skolan, umgåtts via föreningsliv och lärt känna varandra genom den äldre generationen. Området är egentligen inte så stort och samhällena är inte större än att grannar har kontakt med varandra. Är man dessutom vinbonde så blir kanske gemenskapen ännu påtagligare. Faktum är att det känns ganska befriande och som besökare känner man sig välkommen i gemenskapen.



Vid min ankomst till Domaine de Cristia är jag lite försenad och anländer stressad med andan i halsen. Det hade jag inte behövt för Dominique är som ni förstått inte där. Istället möts jag av ett Brittiskt par som visar sig ha sommarhus i Bourgogne men besöker Chateauneuf du Pape regelbundet under sina vistelser i Frankrike. Medan vi väntar på Dominique serveras vi kaffe av mamma Grangeon. Det Brittiska paret och jag hinner bekanta oss med varandra. Han heter David och är som de flesta Britter både artig och belevad samt utrustad med talets gåva. Hans hustru minns jag tyvärr inte namnet på men det visar sig att hon inte gillar vin och deltar därför inte heller i provningen utan passar på att utföra lite andra ärenden. David däremot är en riktig vinälskare och samlare. Han investerar i vin från främst Bordeaux men även Bourgogne fast dricker helst vin från Chateauneuf du Pape. Kul tycker jag. Han berättar att han besökt området regelbundet under många år och hyser en speciell kärlek till söderns viner. Däremot investerar han aldrig i dem. De ska drickas anser han. Han berättar också att han lärt känna Dominique redan med årgång 2000 och att han sedan regelbundit besökt egendomen men även träffat Dominique i England under hennes resor dit. Att de har utvecklat vänskapsband kommer att bli uppenbart.

En som också besökte egendomen tidigt i deras karriär var Robert Parker. Dominique berättar att de en dag fick besök av Bob som hört ryktet om deras start med buteljering under egen etikett och han ville därför veta mer. Hon kan inte dölja sin tacksamhet för att han uppmärksammade dem tidigt och att det hjälpt dem mycket med hans beröm av framförallt premiären med "Cuvée Renaissance" i årgång 2000. Hon berättar att det är enormt svårt att sälja sina produkter på den inhemska marknaden som nyetablerad producent. Endast 10% av volymen säljs idag i Frankrike, resten går på export. Hon menar att den genomsnittlige franske vinkonsumenten misstror allt som är nytt och håller sig till de etablerade och redan kända egendomarna. Hon säger också att inte bara de själva utan hela regionen har mycket att tacka Robert Parker för. Om just Domaine de Cristia, skrev Parker nyligen följande:

“As I have indicated over the last few years, this is one of the superb newer producers in Chateauneuf du Pape.”

Idag drivs Domaine de Cristia av tredje generationen Grangeon. Det var 1942 som farfadern Etienne grundlade egendomen och hans son Alain tog sedan vid men även han fortsatte att sälja på bulk till négocianter. Ungefär 10% av volymen lär de ha behållit för eget bruk och försäljning till lokala bybor. På tur att ta över stod Baptiste som beslöt sig för att börja buteljera hela skörden under eget namn med årgång 1999. Ytterligare ett exempel på en företeelse vi sett förut. Enligt Dominique misslyckades dock det mesta med premiärbuteljeringen och mycket av det som nådde marknaden fick återkallas. Korkarna läckte. Nytt försök med årgång 2000 och speciellt då "Cuvée Renaissance" blev en succé. Denna kunde man dock inte lansera 2001 på grund av att brodern inte kunde hitta dokumentationen över cuvéens tillkomst och sammansättning.

Dominique berättar att man hade en tjej som utförde sin praktik på egendomen och Baptiste tyckte så bra om henne att de blev ett par. Tydligen slocknade glöden och de bröt upp och när så årgång 2001 skulle blandas insåg man vem som hade koll på receptet! Pappa Alain fick medla och därför kunde man återigen lansera cuvéen men först i årgång 2003. Så kan livet för en vinproducent också te sig.

Egendomen är belägen inne i Courthezon och markerna är spridda i den östra delen av AOC Chateauneuf du Pape. Man har totalt 21,5 ha mark som fördelar sig på 13 ha i Chateauneuf du Pape (varav 1 ha är planterade med gröna druvor). Resten är spridda mellan AOC Côtes du Rhône, Côtes du Rhône Villages och Vin de Pays. En del av marken ligger i ett lieu-dit med just namnet Cristia som i sin tur ligger granne med Rayas. Vinstilen anses tillhöra det man kallar halvmodern men om jag skulle ge mig på en klassificering tycker jag stilen är väldigt modern. De röda druvorna avstjälkas och i vissa år utför man samma typ av uppvärmning av druvmusten som Chateau de Beaucastel tillämpar. Detta för ökad extraktion. Sedan årgång 2008 är man certifierade av ECOCERT som Agriculture Biologique.

Man gör en herrans massa olika viner och dessutom har man en serie som baseras på uppköpta druvor. Nedan följer en sammanställning över de olika cuvéer från Chateauneuf du Pape som saluförs:

Chateauneuf du Pape Blanc ca: 5000 flaskor per år. Åldern på stockarna är mellan 20 och 50 år, blandningen utgörs av 30% Grenache Blanc, 30% Clairette, 30% Roussanne och 10% Bourboulenc. Vilar i 8 månader på ståltank förutom 10% som får ligga på nya barriques.

Chateauneuf du Pape Blanc "Vieilles Vignes" ca: 1200 flaskor per år från 50-70 år gamla stockar varav alla är Grenache Blanc. Vinet lagras i 8 månader på nya barriques.

Chateauneuf du Pape som kommer från ca: 9 ha och produktionen utgör årligen ungefär 36 000 flaskor. Druvsammansättningen är 80% Grenache, 15% Syrah och 5% Mourvedre. Genomsnittsåldern på stockarna är 50 år. Grenache lagras i cementtankar medan Syrah och Mourvedre lagras i 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Vieilles Vignes" gjordes första gången 2004 och har sedan lanserats alla efterföljande årgångar. Dock lär det inte släppas någon årgång 2008. Kommer från 1 ha med sandjord och utgörs av 100% Grenache. Åldern på dessa stockar är 70-80 år. Det görs ca: 3000 flaskor årligen och vinet lagras på 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Renaissance" gjordes med start årgång 2000 och har därefter lanserats 2003, 2004, 2005 samt 2007. Inte heller denna cuvée lär lanseras i årgång 2008. Görs från 1,5 ha med 60% Grenache (50-100-åriga stockar), 30% Mourvedre och 10% Syrah. Årligen görs det ca: 6000 buteljer. Vinet lagras på barriques varav 25% är nya och resterande 2-3 år gamla.

I jämförelse med mitt besök hos Le Clos du Caillou kunde skillnaden inte vara större. Klanderfri engelska och en riktigt engagerad provningsledare. Dominique sprudlar av energi och glädje när hon berättar om egendomen och vinerna. Att jag sedan har turen att pricka in mitt besök samtidigt som det trevliga paret från England gör inte saken sämre.

Så till de aktuella vinerna:

2008 Domaine de Cristia, Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache" har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med ljus röd frukt och en antydan till garrigue. Ingen märkvärdig eller stor doft att tala om.

Smaken är rund, örtig, fruktig med en aning kryddighet och smörkola. En antydan till grönhet även i smaken.

Nja, det här var knappast imponerande. Korrekt och helt okej som vin betraktat men någon stor upplevelse är det inte. Det känns generöst med 85 poäng men vinet är ju klart drickbart och i en stil som är trogen sitt ursprung. Ej bedömt av Parker. Vinet kostar € 5,40 vilket kanske inte direkt är prisvärt men inte heller avskräckande dyrt. Fast många viner för billiga pengar bjöd på betydligt större upplevelser. 100% Grenache under egna etiketten från Vin de Pays des Portes de la Méditerranée.

2008 Domaine de Cristia, Côtes du Rhône har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med inslag av läder, tuttifrutti och annat sött godis. Vanilj och allmänt sötfruktigt. Kanske något större i doften än det föregående vinet.

Smaken är rund, söt och fruktig med jordgubbar, lakrits och en pigg syrlighet. Nästan lite bubbelgum och drag av macération carbonique.

Inte heller detta imponerar så speciellt men betyget blir något högre, 87 poäng. Ännu ej bedömt av Parker. Jag kan återigen känna att alternativen i detta segment är betydligt attraktivare från många andra producenter. Kan sträcka mig till att vinet är korrekt och helt okej att dricka men det bjuder inte på någon komplexitet eller spänning att tala om. Vinet görs av 100% Grenache och även detta buteljeras under egna etiketten. Priset är € 6,90.

2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape har en ljus purpurröd färg. En större doft kommer nu ur glaset. Kryddigt med backelit, örter och viol. Kafferost och kanel.

Smaken är robust med tydliga tanniner och stramhet. Lakrits, med rå körsbärsfrukt och lite saffran. Lite egen i sin karaktär.

Inte heller detta var så värst imponerande eller omvälvande. Dock ökar kvalitén något och vinet bjuder på större doft och mer smak fast också lite mindre charm. Det blir 89 poäng vilket är lite generösare än Robert Parker som nöjde sig med endast 87 poäng. Snålt men detta är inget direkt insmickrande vin och jag kan förstå hans lite reserverade hållning. Jag tycker även att prislappen på hela € 23.- är helt i det blå och motsvarar inte alls den upplevelse vinet levererar.

2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en purpurröd färg. Doften är söt med kryddighet och lakrits med inslag av fatvanilj. Nästan syltig med kokos och mentol samt rostat kaffe. Choklad och karaktär av nya världen. Frisk och fräsch med en parfymerad slutknorr.

Smaken är sötfruktig med jordgubbar, lakrits och bärighet. Violpastill, finmalda tanniner och smörkola i den något eldiga eftersmaken. Lite lustigt så är smaken både stram och lite tuff med en viss torrhet, trots den annars söta framtoningen.

Kvalitetsstegringen är nu påtaglig. Det händer mycket mer i både doft och smak. Framtoningen är trots att det är ett stort vin, mera elegant och feminint än man skulle kunna tro. Det här är ett läckert vin som är ganska tillgängligt redan nu. Insmickrande i sin stil men med rejäl lagringspotential. När 2007an senare dök upp blev dock årgångsskillnaderna uppenbara. Jag sätter 95 poäng vilket är högre än Parkers 93 poäng. Återigen känns de lite låga. Jag inbillar mig att 2006orna utvecklats bättre än vad han trott. Rabatten på priset antyder ändå att man haft något svårt att sälja detta vin. Priset är € 40.- vilket är ganska mycket lägre än för det ett år yngre vinet.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape ljus purpurröd färg. Doften är stor och örtig med kryddor som kanel och lavendel. Lakrits och gummi.

Smaken är rund och mjuk med ett bärigt intryck. Lakrits, kryddor och körsbär. En aning gummi och eldighet i eftersmaken. Tanniner fast elegant och tillgängligt. Ett gott vin.

Absolut bättre än 2006an. Större och rikare i allt. Ett bra vin med framtiden för sig. Det blir faktiskt 93 poäng och det är något mer än Parkers 90-92 från ett fatprov. Spännande att se vad alla dessa bedömningar gjorda från fatprov kommer att ta vägen. Priset känns lite mer motiverat för denna årgång men det är ändå onödigt högt jämfört med många andra egendomar. Vinet kostar € 24.- på plats.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkt purpurröd färg. Det doftar kryddor och massor med nymalet kaffe. Choklad, kola, fikonkompott och kokosfett. Massor av mörk frukt med en aning bränd karaktär. Violer, torkad frukt och julkakor av ingefära och kanel. Animalsikt och närmast djuriskt mot slutet. Här finns det potential.

Smaken är söt med jordgubbar, kola och lakrits. Tanniner, eldighet och en stor samt lång och intensiv eftersmak som nästan är tuff. Fikon, gummi och Portvin. Mineralighet som en gjutjärnsgryta. Snackar vi utryck som “packat och fullt av framtidspotential” så är det här vinet ett lysande exempel på detta.

Min nyfunne Brittiske vän ler och säger att han förstår varför “you know who I mean” gillar det här. Han tänker givetvis på Bob. Han har från fatprov bedömt vinet till 95-98 poäng med tillägget: “This is prodigious stuff that should age into a monumental bottle of Chateauneuf du Pape in 7-10 years.” Jag håller med om texten men inte riktigt betyget. För mig blir detta lite svårbedömt. Det är ett kraftpaket utan dess like men det är samtidigt lite oförlöst och hårt. Jag kan inte helt förlika mig med vinet under provningen men senare ska jag få chansen att prova vinet i ensamhet och då övertygar det mer. Jag får totalt sett ett mycket stort spann under de dagar jag följer vinet. Jag varierar mellan 94 till 97 poäng men jämkar så småningom till 95/96 poäng och inbillar mig att det kommer att kännas försiktigt när vinet fått lite mognad. Lite för mycket av allt just nu och därmed något svårbedömt. Kostar hela € 52.- och är firmans dyraste vin. Värt så mycket pengar kan kanske aldrig vin vara men i förhållande till övriga marknaden så får det anses helt okej. Det görs ju faktiskt endast 3000 flaskor av vinet per år. Wine Spectator 96 poäng.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Renaissance" har en mörkröd och intensiv färg. Doften är stor med kryddighet och medicinalkaraktär. Nästan som gasbinda. Backelit och animalsikt med julkryddighet, choklad och kokos samt fikon och malört. Oerhört förföriskt i doften men också svalt och läckert i den varma stilen. Doften är för mig större och elegantare i det här vinet jämfört med det förra.

Smaken är ren och frisk med en intensiv samt koncentrerad eftersmak. Choklad, kola, lakrits och påtagliga, nästan tuffa, tanniner. Fikon och syltade körsbär med en härlig rondör. Mycket gott!

Det här vinet tilltalar mig direkt och jag faller för det. Jag känner att jag på något odefinierbart vis gillar detta bäst. Jag är också tryggast med betyget för det här vinet och sätter ganska direkt 95/96 poäng som inte ändras över de dagar jag sedan följer vinets utveckling. Robert Parker nöjde sig med betyget 93-96 poäng från fat och tillade “This should be one of the more remarkable wines from the vintage and capable of lasting two decades or more.” Vinet är något billigare än det förra och kostar € 48,- på plats. Så görs det ju också dubbelt så många buteljer per år. Wine Spectator 95 poäng.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes Blanc" har en ljusgul färg. Doften är stor och fet med ett vaxigt intryck. Apelsinskal och citrusfrukt. Ganska liten men fin doft.

Smaken är eldig, kryddig med fatinslag och varma toner. Ändå friskt. Apelsin, melon och citrus.

Det här smakprovet kommer lite olämpligt. Jag ber om att få prova vinet och Dominique plockar fram en redan öppnad flaska. Hon är först lite tveksam efter att ha doftat och smakat på vinet men beslutar sig för att låta mig få prova. Efter allt rött och de sista lite tuffare vinerna så kommer inte detta helt till sin rätt. Jag tycker att det känns lite orent och faktiskt även ointressant. Kanske är det jag, kanske är det en dålig flaska eller så är vinet så här. Jag landar på 89 poäng vilket för en gångs skull är lägre än Parker som ger 90 poäng. Vinet kostar € 38.- på plats.

För den som önskar läsa vad Jeb Dunnuck tyckte i sin The Rhône Report går det bra här.

Efter avslutad provning frågar Dominique mig om jag vill ha en öppnad flaska från provningen med mig (flaskorna har ungefär 2/3 av innehållet kvar). Självklart vill jag det och hon föreslår 2006 "Vieilles Vignes" eftersom jag varit lite obeslutsam kring denna. Jag accepterar men hon ser min fundersamhet och undrar om jag kanske vill ha någon annan istället? Plötsligt säger hon att jag kan ta en flaska till. Kanske samma vin från årgång 2007 så att jag kan jämföra dem? Hon ser återigen att jag har beslutsvånda och när jag börjar svamla om att jag är ganska säker på min sak när det gäller 2007 "Renaissance", klämmer hon i med att jag kan den med mig också. Därför får jag under loppet av tre kvällar chansen att följa dessa tre viner och då visar de delvis upp en annan sida.

Det är tydligt att årgång 2007 är betydligt mer koncentrerad än 2006. Det är också tydligt att tillsatsen av Mourvedre i "Renaissance" gör vinet mer klassiskt och elegant med en svalare och mineraligare framtoning. Kanske inte mindre koncentrerat men mer balanserat. Detta är något som jag upplever som tydligt för just årgången – att vinerna med en stor andel Mourvedre upplevs som något friskare än de viner som innehåller hög andel (eller endast) Grenache, vilka framstår som betydligt mer kompakta och sötfruktiga. Inte desto mindre är det just 2007 "Vieilles Vignes" som efter tre kvällar framstår som det bästa vinet. Jag är ganska övertygad om att jag kommer att älska det vinet när det blir dags för omprovning.

Nu gäller det att samla kraft och snabbt jaga vidare till nästa ställe – ett besök jag verkligen sett fram emot. Även om stämningen inte kommer att bli lika hög som hos Cristia, blir upplevelserna av vinerna total. Jag kommer inte att prova bättre viner under resten av vistelsen men det viste jag knappast då – tänk vad de åstadkommit, dessa Sabonare!

Änkan, Källarmästaren och Konsulten!

Tänk att det behövdes tre personer för att axla det arv Jean-Denis Vacheron lämnade efter sig vid sin tragiska död i en trafikolycka 2002. Han hade gjort allt rätt och fått mängder av beröm från både vinälskare och vinkritiker världen över. Inte minst av Parker som hade delat ut 99 poäng två gånger för La Réserve. Så kom också de legendariska 100 poängen med årgång 2001 men då var det för sent. Det var den sista årgången Jean-Denis hann skörda - men aldrig själv fick uppleva resultatet av.

Idag axlar hans änka Sylvie ansvaret med hjälp av Bruno Gaspard, som ser efter egendomen och konsulten Philippe Cambie, som har ett finger med i syltburken. För att vara helt korrekt fanns Cambie med redan 2001 och Sylvie var från början i högsta grad delaktig i verksamheten vid sidan av sin man. Bruno Gaspard tror jag dock äntrade scenen efter Jean-Denis bortgång.



Le Clos du Caillou är en ganska välkänd egendom men under åren efter Jean-Denis Vacheron bortgång falnade glansen något men nu verkar man vara tillbaks bland de stora igen. Man gör ganska många olika cuvéer men inte så stora kvantiteter som man skulle kunna tro. Man har 8,5 ha i AOC Chateauneuf du Pape som ger rött vin och även ynka 0,57 ha planterade med vita druvor. Förutom detta äger man 44 ha som enligt många tyckare tillhör det bästa av det som är AOC Côtes du Rhône. Enligt sägnen borde även stora delar av denna mark ha tillhört AOC Chateauneuf du Pape idag om det inte vore för att dåvarande ägaren, 1936 beväpnad med ett gevär, motade bort inspektörerna som skulle definiera appellationsgränsen. Om detta är helt sant eller ej vet jag faktiskt inte för jag har även läst att det berodde på att man inte ville betala de pengar som krävdes för att erhålla den högre statusen. Egendomen och vinmarken gränsar till berömda Chateau Rayas marker och ligger i den östra delen av appellationen som tillhör kommunen Courthézon, vilken utgör cirka 21% av arealen. Denna östra del som normalt är varmare än övriga området.

Le Clos du Caillou kom i familjen Pouizins ägor 1956 och redan då lär man ha buteljerat vin under eget namn. Det mesta av skörden såldes dock och det var först med generationsskiftet 1995/1996 man på allvar började satsa på vin under egen etikett. Det var då Claude Pouizin lät dottern Sylvie och svärsonen Jean-Denis Vacheron ta över driften av egendomen. Jean-Denis kom från Sancerre där hans familj sedan länge ägnade sig åt vinodling. Framgången blev så småningom total och resten är historia som det brukar heta.

Stilen på vinerna får nog betraktas som modern och man jobbar med avstjälkning (röda) samt både ny ek och barriques i lagringen. Man gör en väldig massa olika cuvéer och att gå igenom dem alla tar för mycket tid och plats. Av Chateauneuf du Pape gör man tre röda cuvéer, Les Safres - 95% Grenache och resten övriga druvor (ca: 10 000 flaskor), Les Quartz – 85% Grenache och 15% Syrah (ca: 10 000 flaskor) och Réserve – 60% Grenache, 20% Syrah och 20% Mourvedre (årgång 2007 är dock blandningen 70% Grenache med 30% Mourvedre) (ca: 6000 flaskor). Även en vit Les Safres görs på Roussanne, Grenache Blanc och Clairette (ca: 2400 flaskor). Ännu fler varianter av Côtes du Rhône har gjorts och görs. Kvalitén på dessa är ofta väldigt hög och brukar kunna jämföras med de flesta viner från Chateauneuf du Pape.

Mitt besök på egendomen var inte planerat i förväg utan jag åkte förbi Le Clos du Caillou mest för att prova vin. Jag hade haft mejlkontakt med Sylvie i förväg och hade koll på vilka viner som var tillgängliga och deras prisläge. Att prova och handla vin på egendomen är enkelt och ingen förhandsbokning behöver göras. Om man vill besöka källaren måste man däremot boka på förhand. Nu hade jag inte bokat utan besöket kom därför att koncentreras kring att prova de tillgängliga vinerna. Olikheterna mot mitt föregående besök hos Domaine de Ferrand kunde inte ha varit större. Nu handlade det om ett möte med en anställd som knappast talade engelska eller brann av iver eller engagemang att upplysa mig om vinerna och egendomen. Därför raskt till mina egna intryck av de provade vinerna:

2008 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône har en ljus purpurröd färg. Det doftar bärigt med smörkola, fatvanilj och jordgubbar med en aning backelit och örter på slutet.

Smaken är ganska ung, grön och örtig med en frisk fast kort eftersmak med en aning beska. Ganska anonym frukt och ingen stor smak att tala om.

Ett enkelt men korrekt vin. Årgången lyser nog också igenom och detta tillhör inte firmans mest prestigefulla viner. Faktiskt är det ganska svårt att sätta fingret på någon specifik karakteristik. Ett vin avsett för okomplicerad konsumtion och för mig ett vin i 85/86 poängs nivå. Parker har ej bedömt vinet och inga andra auktoriteter heller vad jag kan se. Priset på plats är € 7.-

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Bouquet des Garrigues" har en mörk purpurröd färg. Doften är kryddig och stor med smörkola, vanilj och fetma. Solvarm fruktighet.

Smaken är frisk, koncentrerad med jordgubbar och choklad. Lång, intensiv och nästan eldig eftersmak med lakrits och violpastill. Gott!

Ett hederligt och gott vin med potential för både den goda middagen och ett par år i källaren. Så kan man summera intrycket. Jag gillar detta och om jag drev restaurang skulle denna typ av vin vara självskriven som ”husets röda”. Det blir 90 poäng vilket är precis vad Parker gav som sitt betyg med tilläget: “It is a sexy, mouthfilling wine that is sure to please both the palate and the purse.” Priset är € 9,50.

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Les Quartz" har en mörkt intensiv röd färg. Doften är bärig med vanilj och söt frukt. En aning blodigt kött med kryddighet, rostat kaffe och solvarm karaktär.

Smaken är koncentrerad med sötfruktighet på gränsen till syltighet. Jordgubbar, sötlakrits med viss beska i den långa eftersmaken. Kaffetoner och fatvanilj samt choklad. Godare!

Ett riktigt bra och välgjort vin. Mer av allt jämfört med det föregående vinet. Kanske ger också den högre andelen Syrah (15%) detta vin lite mer struktur och kraft. Ett klockrent 91 poängsvin i min värld. Så även i Parkers. Bob ger också 91 poäng med slutklämmen: “this serious effort is accessible.” Priset är € 12,50.

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Réserve" har en mörkt purpurröd färg. Doften ger ett intryck av rostade fat med vanilj, choklad och fikonkompott. Smörkola, julkryddor, backelit och sötlakrits med blommighet. Klart animaliska och kryddiga (garrigue) inslag. Chark, svett och grillat kött med peppar. Aprikoser och björnbär. Friskheten är mitt i allt det söta oerhört tydlig med minerallitet som nästan ger frukten ett svalt intryck i näsan. Sublimt!

Smaken är mycket viskös med massor av tjock och koncentrerad fruktighet. Fikon, choklad och sötlakrits samt violpastill. Salmiaklika och pulvriga tanniner i den intensiva och långa eftersmaken. Bra bett i smaken, nästan som Rom & Cola! Gräddigt med ganska låg syra och massor av hedonism. Aprikospuré och drottningsylt som värsta Aussieshirazen. Godast!

För sitt enkla ursprung är det ett imponerande vin. Många Chateauneuf du Pape producenter skulle vara mer än nöjda med en så hög kvalitet i sina viner från det finare AOCet. Kanske kan någon bli orolig för att detta är för sött i sin stil med tanke på min beskrivning. Det behöver man inte bli. Vinet är väldigt balanserat i sin rikedom och det blir aldrig klumpigt eller simpelt. Detta vin innehåller förutom Grenache (85%) även Mourvedre (15%) vilket ger en mer robust karaktär åt vinet. Riktigt gott smakar det och jag gav vinet 94/95 poäng på plats. Jag har även provat om vinet en gång hemma med exakt samma poängbedömning. Parker är betydligt snålare med sina 91 poäng fast i texten kan man skönja en större potential: “Year in and year out, Domaine du Caillou’s finest Cotes du Rhone offering is the Le Clos du Caillou Reserve. The 2007 boasts a superb bouquet of blueberries, blackberries, cassis, scorched earth, grilled meats, and licorice. This full-bodied, pure effort possesses gorgeous purity as well as a superb finish. I would not be surprised to see it evolve for a decade.” Om man är spekulant kostar en butelj € 16,50.

2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Les Safres" har en mörkdjup röd färg. Det doftar jordgubbar, fikonsylt och lite backelit. Choklad, kola, vanilj och godistoner överlag. Enormt mycket frukt.

Smaken är sötfruktig med smörkola, kokos och intensivt rund hallonsyrlig frukt. Ren, snygg frukt med ett friskt intryck.

Återigen ett korrekt och gott vin som inte imponerar så mycket för sin struktur som för sin njutbarhet och friska fruktighet. Kanske inte så komplext men hederligt gott. Jag sträcker mig till 92 poäng vilket är lite högre än Bobs 89-91 från fat. Firmans basvin och instegsmodell i Chateauneuf du Pape sortimentet men enklare än det förgående vinet och knappast värt sitt högre pris i form av € 22,50.

2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Les Quartz" har en djup och närmast blåröd färg. Det doftar kokos, viol, choklad och solvarm söt frukt. Blommigt och vaxigt med kolasnören och en enormt inställsam direkthet. Fantastsikt läcker doft.

Smaken är god och sötfruktig med massor av choklad och kola. Jordgubbssylt, kokos, sötlakrits i en lång fin eftersmak. Frukten känns på gränsen till kokt, sötkladdig och aningen besk. Kanske lite för mycket?

Man skulle kunna tro att jag älskar det här? Fast inte riktigt. Det blir nästan för mycket av det goda. Jag får lite känsla av överekad vaniljbomb från Rioja. Jag vet inte vad som inträffar men jag går tillbaks och jämför flertalet gånger med 2007 Côtes du Rhône "Réserve" och jag tycker att det vinet är betydligt bättre balanserat med en svalare fruktighet. Ändå måste poängen bli hög, 94 stycken. Parker från fatprov landade på 92-95 poäng. Han tillägger: “A layered, gorgeous, grand cru red Burgundy-styled Chateauneuf with excellent purity, freshness, and depth.” En sådan Bourgogne skulle jag vilja prova!

Jag köper faktiskt inga flaskor med mig och eventuellt kommer jag att få ångra mig. Jag är ganska säker på att jag kommer att få prova om vinet någon gång och kanske blir det då med bitterhet eftersom jag tror att det finns en stor sannolikhet för at vinet tar sig enormt med lagring. Priset på plats är € 38.-

Tyvärr får jag inte prova 2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Reserve" med sina 95-98 poäng från Bob och dessutom framröstat som Danmarks bästa Chateauneuf du Pape. Läs mer om det här (längst ned på sidan). Det gick däremot utmärkt att handla vinet och då kostar en butelj hela € 55.- på egendomen.

Jag har inte hittat några referenser till vad Wine Spectator tyckte men däremot så har Jeb Dunnuck (The Rhône Report) testat alla vinerna och hans omdömen finns här. Det är väl egentligen endast 2007 Châteauneuf-du-Pape "Les Quartz" som vi inte är så överens om.

För att runda av det hela har jag lagt in Robert Parkers syn på egendomen och dess vin här nedan:

“Year after year, this estate continues to produce some of the finest Chateauneuf du Papes and Cotes du Rhones.”

“Along with the Coudoulet of Beaucastel, the limited Cotes du Rhone cuvee from Vieille Julienne, Domaine Janasse, and the Cotes du Rhones made by Alain Dugas at La Nerthe, this estate produces the finest Cotes du Rhones of the appellation.”

Bra viner och enkelt samt tillgängligt att prova dem i en trevlig lokal. Speciellt minnesvärt blev dock inte besöket utan det kom snarast att bli en provning under tystnad. Det kan man knappast säga om nästa anhalt. Där rådde en hög stämning under ledning av ett riktigt yrväder. Ett av de trevligaste och vänskapligaste mötena – dessutom fick jag med mig tre av de öppnade buteljerna för fortsatt provning på egen hand. Sådant ger alltid pluspoäng…

Vid regnbågens slut!

Det sägs ju att det är vid denna man hittar skatten av renaste guld. Nu var det varken regn eller regnbåge på himlen när jag gav mig iväg från Domaine de la Vieille Julienne men det känns som om jag hittade en riktig skatt vid mitt nästa stopp. Vägen dit var inte lång men väldigt smal. Längs D72 mot korsningen till D68, strax efter Vieille Julienne, så svänger det upp en liten väg till vänster och följer man denna kommer man fram till en egendom som inte gör så mycket väsen av sig. Fast väg och väg. Det rör sig snarast om en traktorstig som inte känns så kul att färdas på med tanke på just ett möte med en traktor – inte ens en cykel om jag ska vara ärlig. Värt att färdas längs denna väg var det dock, för vid ankomst stötte jag på en helt underbar person, vars vin måste vara årets största överraskning och fynd.

Inte för att jag var helt oförberedd på att det med stor sannolikhet skulle vänta ett prisvärt vin vid ankomst men att kvalitén skulle vara så hög som ryktet gjort gällande, det vågade jag inte hoppas på. Nu var det verkligen så och en av resans trevligaste upptäckter gjordes längs denna oansenliga grusväg där plötsligt texten på skylten löd - Domaine de Ferrand.



Philippe Bravay tog över ansvaret från fadern Charles 1995 och med årgång 1997 började han buteljera det mesta av skörden under eget namn. Dessförinnan såldes skörden till negocianter med undantag för en liten del som närmast buteljerades för husbehov. Känns mönstret igen? Finns det något annat distrikt i världen som känns så dynamisk som Chateauneuf du Pape? Jag tycker inte det. Möjligtvis då vissa distrikt ännu längre söderöver – nämligen på södra halvklotet.

Egendomen grundades av Charles 1960 men har en historia som är betydligt äldre. Man har hittat egendomen på kartor daterade 1760. Den består av mark som ger både AOC Côtes du Rhône (10 ha) och AOC Chateauneuf du Pape (5,5 ha). Precis som Vieille Julienne ligger gården i den del som tillhör kommunen Orange i Quartier Le Grès. Man gör enbart rött vin och stockarna har en genomsnittsålder av 80+ år och de är alla belägna i den norra delen av distriktet. Man avstjälkar beroende på årgång. All vinifiering och lagring sker på betong, stål och epoxitankar. Ingen ek används överhuvudtaget. Inte ens foudres. Philippe försöker göra ett så naturligt vin som möjligt och använder koldioxid för att förhindra oxidation och minimera användningen av svavel. Endast en buteljering görs och det förkommer ingen special eller prestigecuvée. Basen är ca: 90% Grenache och resterande del utgörs av de övrigt förekommande druvorna. Ungefär 15 000 till 18 000 flaskor per år buteljeras av firmans Chateauneuf du Pape. Ytterliggare 30 000 flaskor Côtes du Rhône och ca: 12 000 flaskor Côtes du Rhône "Cuvée Antique Vieilles Vignes" buteljeras under firmans etikett. En mindre del av skörden säljs även av till uppköpare.




Man kan fråga sig hur det kom sig att jag hamnade hos Philippe Bravay denna dag. Jag hade knappast tagit någon notis om egendomen dessförinnan. Mitt enda minne om att jag uppmärksammat den var när Decanter placerade 2004an högt upp på deras lista över bästa viner från distriktet i årgång 2004. Annars har jag knappast lagt märke till producenten överhuvudtaget. När Robert Parkers noteringar (från hans fatprov av årgång 2007) publicerades i oktober förra året, ägnade jag denna rapport en hel del tid och analys. Poängen för Domaine de Ferrand var ganska höga men framförallt var det något i följande text som fick mig intresserad:

“I hope proprietor Charles Bravay receives the recognition he deserves from Chateauneuf du Pape enthusiasts. Domaine de Ferrand has been a top performer over the last decade, and these are classic old style Chateauneufs that are meant to age. They represent the essence of an open-air Provencal market.”

Även notiser på Bulletin Board gjorde mig intresserad och när Harry Karis skrev följande här växte nyfikenheten. Harry börjar ju bli en lika stor auktoritet på området som Bob själv. Fler notiser följde och även denna drog uppmärksamheten till sig.

Hade då Parker sovit på sin post fram till och med 2007an? Inte då. Redan 1995an uppmärksammas och även efterföljande årgångar. Betyget i siffror har kanske inte alltid varit så lysande men hans text har ju antytt en viss begeistring. Kanske ligger det ändå något i att texten är viktigare än siffrorna? Döm själva:

1995: “Domaine de Ferrand may be an estate worth watching.” (85-87 poäng)

1998: “it displays all the characteristics of a future star.” (92 poäng)

2003: “Philippe Bravay came to my attention a number of years ago, and he is one of the most serious of the young generation of vignerons in Chateauneuf du Pape. His Cotes du Rhones are real sleeper selections, and not that far off the mark of his brilliant Chateauneuf du Pape . Both his 2003 and 2004 vintages have provided beautiful wines that frugal consumers should be checking out. These are brilliant wines.” (92 poäng)

2004: “Another young Turk of Chateauneuf du Pape making waves and raising the overall level of quality is Philippe Bravay, who has created a name for this domaine over the last decade or more. These are traditionally made Chateauneuf du Papes with loads of character and oozing with Provencal typicity. If you don’t like pepper, kirsch, roasted herbs, and meatiness in your wines, stay far clear of these, which offer those characteristics in spades.” (91 poäng)

Jag tycker alltid att det är lika kul att läsa Parkers noteringar och analyser. Säga vad man vill men han är vaken för nya intryck. Synd bara att det dröjde så länge innan jag själv upptäckte att detta är en producent värd att undersöka. Ibland förblindar nog siffrorna trotsallt.




Nu stod jag där på uppfarten tillslut och vid ankomsten av ett motorfordon tittade Mamma Bravay genast ut från sin balkong och meddelade vänligt att Herrn i huset var på väg. Jag tror det var det hon sa. Jag kan ingen franska att tala om men det var så jag tolkade hennes ord. Strax efter dök så Philippe upp och kom genandes över gården. Jag kände direkt igen honom från bilder på nätet. Sedan började ett av de trevligaste och hjärtligaste besöken under hela resan.

Han berättade om egendomen och om sin filosofi i vingården och vinmakandet. Ganska snart stod det klart att han i grunden är en vinbonde med fötterna i myllan. Vinifieringen verkar han ägna sig så lite som möjligt åt. Kul var det att höra honom berätta att han först var djupt missnöjd med sin 2007a och inte ville prova den alls under lagringen. Han ville helst glömma bort den. Så fick han i januari besök av sin Brittiske importör och givetvis ville man provsmaka från tank. Motvilligt lät han sig övertalas men till sin stora förvåning blev han mycket positivt överraskad. Plötsligt smakade det gott! Det blev mer och mer uppenbart under vår diskussion att Philippe är en enkel man med en stor dos ödmjukhet. Vänlig, rolig och mycket sympatisk på alla vis. Att redogöra för allt vi diskuterade går inte men vi berörde allt från det Svenska Vin & Sprit Monopolet (går sällan att undvika) till hans dagliga vedermödor som vinproducent. Det var inte svårt att känna sympati för honom – en riktig hedersman.

När jag så skulle prova visar det sig endast finnas Chateauneuf du Pape att tillgå. All Côtes du Rhône är redan slutsåld, säger han. Visst säger jag, det blir bra. Han berättar att han buteljerat 2007an den 18 juni – fem dagar före mitt besök. Så infinner sig genast oron att jag inte ska tycka om det jag får i glaset och att jag ska behöva komma upp med någon krystad undanflykt till varför jag inte kan handla något vin med mig. Gissa vad som händer? Just det, jag blir alldeles betagen. Jag vill handla nu! Jag frågar försiktigt vad priset är? Han svarar utan att röra en min att prislappen är € 16,80 per styck. Jag missuppfattar det han säger och ber honom upprepa priset och tror inte det är sant. I huvudet börjar nu hjärnan arbeta för fullt och jag undrar hur mycket jag kan få med mig och hur mycket pengar detta motsvarar. Då tillägger han att jag bara kan få köpa sex buteljer…

Nu börjar en mardröm. Här har jag hittat skatten och så får jag inte ta den med mig. Allt känns hopplöst och jag undrar varför jag inte kan få köpa fler flaskor. Han förklarar att trycket är enormt och att alla vill ha mer. Jag bönar och ber men inser att jag inte kan sikta högre än mot tolv flaskor men han är benhård. Jag försöker spela på strängar som att om jag bara får köpa sex flaskor kommer jag aldrig att våga öppna en flaska förrän det är för sent. Får jag tolv flaskor med mig kan jag ju dricka de första sex under de närmaste åren och spara de sista sex till långt senare. Han funderar länge och som så många gånger förut – förlorar den som först bryter tystnaden. Han erkänner sig besegrad och har stora kval men ger med sig och säger att det får väl vara okej då, för den här gången. Mitt livs affär är just genomförd!

Problemet är nu att han givetvis inte tar kreditkort och jag har inte tillräckligt med kontanter på mig. Vad göra? Återkom ikväll säger han, så kan du hämta vinet då. Jag misstänker att detta är en undanmanöver och att jag nog inte kommer att komma hem med en enda butelj till Sverige. När jag så återvänder till kvällen möter han mig igen men ser lite tröttare ut. Han säger att telefonen ringt hela dagen och att alla vill handla men nu får det vara stopp. Han berättar att han helt enkelt inte tänker sälja mer. Jag får mina tolv flaskor och är nu en lycklig man!

2007 Domaine de Ferrand, Châteauneuf-du-Pape har en klar purpurröd färg. Doften är väldigt stor med klart animaliska drag och tydliga toner av herbes de Provence. Garrigue, parfym, rosenvatten och lavendel. Lite kemiska inslag så som skokräm och backelit. Frukten består av fikon, jordgubbar, blåbär och björnbär. Det finns även ett drag av sötlakrits, marsipan, nötter och choklad. Orientalisk kryddbasar samt rök, asfalt och tjära med rostat kaffe. Mot slutet känns den nästan blodiga och djuriska doften lite rå. Jag kan inte annat än tycka att doften förtjänar alla överbetyg som man bara kan ta till. Helt förförisk och perfekt för sitt ursprung. Jag tror att begreppet ”funky” stämmer väldigt väl in på det här.

Smaken är rund, söt och intensivt kryddig med violpastill, lakrits och choklad. Jordgubbskompott, kola, bittermandel och fikonsylt. Rostat kaffe, aprikospuré och persika. Nästan karaktär av soja samt blåbärskräm. Enormt viskös men samtidigt en frisk och elegant framtoning. Det finns ibland en ”kladdig” och koncentrerad karaktär men som ändå balanseras av en fin friskhet och en intensiv kryddighet. Detta gör att smaken aldrig hamnar på fel sida om vad som kan anses som ”för mycket av det goda”.

Helt klart är detta ett vin som kan tänkas polarisera en hel del. Antingen faller man pladask för stilen och charmeras samt förförs av den intensiva och hedonistiska framtoningen. Eller så blir man misstänksam och börjar fundera i banor som alkoholhalt och restsötma. Jag tycker att detta är så mycket södern att det knappast går att hitta en bättre representant. Parker skriver i sin recension av 2007an att Philippe Bravays viner: “represent the essence of an open-air Provencal market”. Just den enormt Provensalska framtoningen gör att den söta och kompakta frukten aldrig blir för mycket. Dessutom inbillar jag mig att vinet har en perfekt struktur för lagring. Jag går givetvis igång på det här och vid mitt besök och första smakprov sätter jag lite försiktigt 95/96 poäng vilket ligger i linje med Robert Parkers 94-96 poäng från fat. Nu hör det till saken att jag provat om vinet tre gånger på hemmaplan med betyg som snittar på 97/98 poäng. Det kan synas väl mycket men det finns en sådan kvalitet i det här vinet att om man bara gillar stilen så blir det knappast bättre än så här. Komihåg att vinet på plats kostade €16,80!

Under min vecka i distriktet stöter jag på ytterliggare ett vin som charmar mig på samma vis som Domaine de Ferrand gör. Dock doftar inget annat vin bättre. Kanske finns det de som når upp i samma nivå – men inget annat vin överträffar doften i denna skapelse. Väl hemma igen har samtliga tre smakprov överträffat förväntningarna. Ett imponerande facit. Nu kan man fundera på om det är trovärdigt att jämföra en enkel Chateauneuf du Pape i betyg mot en storhet som tillexempel Chateau Pavie? Jag anser att det går men den som har svårt för söderns stil håller säkert inte med mig. När man betänker att man får en hel låda av Philippe Bravays nektar för samma kostnad som en flaska av de dyrare årgångarna Pavie blir det nästan lite olustigt. Dessutom gör Pavie ungefär 100 000 flaskor per år, att jämföra med Domaine de Ferrands ca: 18 000 flaskor.

Om någon nu skulle tro att jag är ensam om att ha fått fnatt, kan det vara bra att följa länken här. Denna går till Bulletin Board och ett inlägg om tre provade viner från Chateauneuf du Pape årgång 2007.

Tre dagar senare återvänder jag till Andreas Becker på Domaine de la Vieille Julienne och han frågar mig hur veckan varit? Jag berättar om mina intryck och plötsligt frågar han mig om jag någonsin var hos Domaine de Ferrand och vad jag tyckte. Jag berättade precis som det var och Andreas frågar genast om jag fick köpa något vin med mig? Jodå. Jag berättar som det var och då skrattar Andreas och berättar att han försökt köpa vinet på uppdrag åt ett par kunder (efter mitt besök hos Vieille Julienne) men att han fått nobben – då kände det ännu bättre med ett tolvpack i bagaget!

Nästa anhalt blev betydligt mycket tråkigare som möte betraktat men vinet gick inte av för hackor. Producenten där sten får symbolisera namnet på både egendomen och en av cuvéerna?

PS. Glömde helt bort Wine Spectator. Tänkte att det kunde vara kul som motvikt till Parker att ha med en annan referens när det gäller alla 2007or. Så här tyckte James Molesworth efter att han gett vinet 94 poäng:

“This is seriously dark, with bittersweet chocolate, braised beef,
fig, tar and ground espresso notes leading the charge, while dark
plum and currant fruit wait in the background. Cuts a broad swath
on the muscular finish. Very backward, with a ways to go, this has
harnessed more grip than most in this vintage. Best from 2010
through 2030.”

. DS

Med fjärilar i magen!

Så kom då äntligen morgonen jag längtat så efter. Inte utan en viss förväntan gick jag och la mig kvällen innan (som ett barn inför Julafton). När så klockan ringde for jag upp som en fjäder (vilket inte händer så ofta) och gjorde mig redo för dagens äventyr. Tre producentbesök bokade och minst ett par som jag planerat att köra canvasbesök hos (fast tvärtom, köpa – inte sälja). Skulle vinerna från 2007 verkligen vara så bra som ryktet gjort gällande, skulle jag få tag i alla viner jag ville ha och framförallt, skulle någon finnas på plats för att möta mig, när jag så anlände till dagens första anhalt?

Det sista var i högsta grad en relevant fråga. Jag hade nämligen ganska tidigt under året bokat med Mr alltiallo på egendomen men sedan något överraskande i mars fått ett mejl från honom som meddelade att han bestämt sig för att lämna sin post. Vad skulle nu hända? Ingen skillnad alls, svarade han mig. Kom som avtalat så möter jag dig och förklarar närmare då. Märkligt tänkte jag, först slutar han, sedan ska han ändå möta mig på egendomen vid mitt besök. Klart att jag funderade i bilen på väg dit, skulle han verkligen vara där och ta emot mig eller skulle jag få vända i dörren?



Visst stod han där på gården när jag kom, i sällskap med ägaren och vinmakaren i egen hög person – Jean Paul Daumen. Nu blev det bara ett kort hej till honom och sedan tog Andreas Becker med mig ut i vingården. Så började ett informativt och trevligt besök hos den producent som under senare år seglat upp som min personliga favorit - Domaine de la Vieille Julienne.

Först måste dock frågan om hans framtid redas ut. Varför detta märkligt komplicerade upplägg? Jo - Andreas berättade att han länge närt en dröm om att börja handla med vin på ett bredare plan och inte bara jobba med en egendom och producent. Alltså hade han tagit beslutet att starta upp en service som kortfattat går ut på att han på uppdrag åt all världens kunder (privatpersoner) köper upp vin och ombesörjer transport runt hela jordklotet. Tanken är att den som är intresserad av ett eller flera viner från Rhône (både norra och södra) ska kunna kontakta Andreas som i sin tur, försöker förhandla fram bästa möjliga pris. För detta tar han 10% på ordervärdet och sedan kan han antingen ombesörja transport eller samla upp vinerna, på en förutbestämd plats. Bekvämt för kunden men går det verkligen att leva på detta undrar jag? Enligt Andreas så har han kunder som gärna köper både en och två pall vin så kanske går det ändå. Hursomhelst, den som vill, kan nå Andreas Becker här (verkar vara högst provisoriskt än så länge).

Varför stod han då framför mig nu? Han hade ju en ny karriär på gång. Förklaringen är att han inte helt brutit med Jean Paul Daumen utan att han även i fortsättningen, på uppdrag av egendomen, kommer att förmedla dess viner till hugade spekulanter. Lite märkligt upplägg kan tyckas men nu stod han ju där och tänkte både berätta om egendomen samt låta mig få prova lite vin – något som jag längtade mycket efter, även om klockan bara var förmiddag.

Vieille Julienne ligger i distriktets nordligaste del, som tillhör kommunen Orange. Denna del motsvarar ungefär 12% av arealen, av den totala del som omfattar AOC Chateauneuf du Pape. Egendomen ligger på ”fel” sida om D72an och hamnar därför precis norr om appellationsgränsen. Gårdens vinareal som ligger direkt i anslutning hamnar således utanför det som får kallas AOC Chateauneuf du Pape och skörden blir därför istället buteljerat som AOC Côtes du Rhône. Den mark som ger råmaterialet till firmans Chateauneuf du Pape ligger till största del på en norrslutning mitt emot egendomen på andra sidan landsvägen. Man har även parceller på andra platser men alla i norr. Marken är blandplanterad vilket betyder att de olika sorterna får samsas i vingårdarna.

Se bilderna nedan och gissa vad som är Grenache och vad som är Mourvedre (ståendes bredvid varandra i Côtes du Rhône marken):

I vissa bra år när det anses berättigat, buteljerar man även en prestigecuvée under namnet Réservé. Denna görs av druvor som kommer från egendomens äldsta parceller och som är planterade i ren sandjord. Åldern på rankorna är plus hundra år och består av ungefär 1ha planterade med Grenache (90%) och Syrah (10%) När högre makter och Jean Paul så vill, beslutas det om man ska göra en Réservé eller inte. Förvånansvärt nog avstod man just i årgång 2007 med att göra en Réservé. Detta eftersom Jean Paul ansåg skillnaden för liten gentemot standardvinet. Nu har jag läst att det nog finns ytterliggare orsaker till detta, att det delvis skulle bero på Jean Pauls principfasthet. Han arbetar strikt efter principen att varje tank som används vid skörd ska vara full av must till kvällen och innehålla minst 50% Grenache. Detta gäller bägge vinerna. Om inte detta kriterium uppfylls blir det helt enkelt inget. Just 2007 verkade bedömning vara att alla druvor inte skulle vara mogna samtidigt – därför ingen Réservé.

Andreas berättar senare när vi besöker källaren att den stora fördelen man har hos Vieille Julienne, gentemot många andra egendomar, är att markerna ligger i direkt närhet, vilket gör att druvorna efter skörd kommer oerhört snabbt i tank. Därför kan man minimera användandet av svavel och undviker oxidation genom snabbhet i processen (en liten dos svavel tillsätts även vid buteljering). Just detta problem är annars stort för många odlare som har ganska lång väg från plockning till tank. Norrläget samt den sandiga jorden gör att man avstjälkar alla druvor helt, eftersom man annars skulle få vänta på tok för länge på stjälkarna att mogna. Man använder ingen ny ek under lagring samt buteljerar helt utan filtrering och klarning. All jäsning och lagring sker på betongtankar och foudres.

Man producerar ett normalår ungefär 24 000 flaskor av standardvinet och 2 400 flaskor av Réservé när denna görs - annars går musten i standardcuvéen. Ingen vit Chateauneuf du Pape görs. Även vin under AOC Côtes du Rhône och Vin de Pays buteljeras men antalet vet jag inte. Eftersom arealen för dessa är större än för Chateauneuf du Pape och skördeuttaget borde vara högre, kan man gissa på att det är uppåt 40 000 till 50 000 flaskor per år. Stilen på vinerna får nog betraktas som mer traditionell än modern - även om de är ganska fruktdrivna. Fram till och med årgång 2001 gjordes även en Chateauneuf du Pape "Vieilles Vignes" men sedan dess går den musten till standardcuvéen.

Så till smakproven.

Vid mitt första besök fick jag prova 2007 och 2003 av Chateauneuf du Pape samt 2006 Réservé. En flaska 2007 Côtes du Rhône fick jag med mig för avnjutning i huset men noteringen från det smakprovet kommer även med i detta inlägg. Tre dagar efter mitt första besök var jag så tillbaks på egendomen och provade då som hastigast om 2007 Chateauneuf du Pape. Dessutom har faktiskt en flaska av den senare även slunkit ned på hemmaplan under sommaren och därför kommer mitt intryck av det vinet att baseras på helheten från tre separata provningstillfällen.

2007 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape har en djupt mörk purpurröd färg. Doften domineras först av lakrits, viol och salmiak med en mörk och kompakt fruktighet. Orientaliskt kaffe och mörk choklad med mentol och nötter samt en underbar minerallitet. Backelit, järn och peppar. Skog, våt grusväg och svett med en härlig tobakskaraktär mot slutet. Frukten associerar till fikon, jordgubbar och svartvinbär. Jag gillar detta enormt mycket. Speciellt den omprovade flaskan på hemmaplan övertygar stort i doften.

Smaken är ren och koncentrerad med en sval och frisk karaktär som leder mot massor av mineraler och närmast sälta. Lakrits och violpastill som en halstablett. Mörka körsbär, blåbär och ett köttigt animaliskt inslag med en lång eftersmak. Örter, svartvinbär och fikon kommer med luftning. En viss malörtsbeska med runda tanniner och hallonfruktigt med kirschkaraktär efterhand. Riktigt gott.

Ett imponerande vin i sin friskhet och mineraldrivna karaktär. Behöver rikligt med luft och bör njutas långsamt. På plats noterade Andreas först min förvåning över att fruktigheten var så pass dämpad. Han påpekade att många kommenterat just det faktum att man förväntat sig en sötare fruktkaraktär och istället möts av mycket mer minerallitet än man varit bered på. Det är inte utan att jag blir lite förvånad. Är det så här 2007 ska vara? Det ska senare visa sig att det varierar kraftigt beroende på producent. Just Vieille Julienne kom för mig att kännas som ett av de mer strukturerade vinerna och mindre inställsamt. Lite i samma stil som Clos des Papes. Första intrycket var mest svårbedömt, en flaska öppnad en dag före mitt besök och dessutom provad på förmiddagen. Andra smakprovet var på eftermiddagen och en helt nyöppnad butelj. Tredje gången hemma, blev det en hel flaska över två kvällar.

Allt detta tillsammans gör att poängintervallet kom att variera kraftigt. Från 94-97 poäng. Det intressanta är att alla tre gångerna var intrycket att vinet blev bättre och bättre vilket alltid är ett gott omen. Jag tror att vinet ska ligga i den övre delen av mitt betyg. 96/97 poäng är rimligt med tanke på hur väl det utvecklas i glaset. Robert Parker har från fat föregående år bedömt vinet till 93-95 poäng medan Neal Martin delade ut hela 97 poäng under sin turné i området. Wine Spectator lite försiktigare med 94 poäng och Jeb Dunnuck med sin The Rhône Report uppe på 97 poäng. "För vem ska jag tro på, tro på, tro på när allt är såhär?" Ett bra vin är det. Alla kommer inte att gilla det. Söker man söt jordgubbsfrukt kanske detta inte är rätt val. Vill man ha ett mer Burgundiskt vin och gillar komplexitet så är nog detta ett av årgångens mest spännande viner. Jag är en supporter och tror stenhårt på att detta är en vinnare i längden. Pris på plats € 44.-

2006 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape "Reserve" har en mörk och intensiv röd färg. Det doftar mörk choklad, kafferost och söt blåbärsylt. Kola, Cassis och massor av bär. Parfymerat och blommigt med rosenvatten. En kompakt och svår doft att tränga igenom på kort tid och med det lilla innehåll jag har i glaset.

Smaken är intensiv med ren frukt och lakrits samt violpastill i en lång, lång eftersmak. Gummi och mineraler med Creme de Cassis samt tanniner som biter sig fast. En lätt beska mot slutet. Ett oerhört kompakt vin.

Kul att få prova det här. Ett av de bästa viner jag någonsin provat är samma vin i årgång 2000 - ett helt magiskt vin. Detta är mycket stramare och kompaktare vilket säkert släpper med mognad men just nu är det mycket kraft och potential. Smaken är förvisso god redan nu men det är ingen lättviktare. Det är betydligt lättare att poängbedöma det här. Det blir 97 poäng och jämfört med Bob så ligger de i linje med hans 96+ poäng. Samma som Neal Martin. Från fat var dock Parker inne på ett högre betyg än vad det blev tillslut (96-100). Enligt uppgift gjordes endast 1500 flaskor av denna årgång. Smakar det så kostar det. Hela € 240.- landar prislappen på. Jag avböjer bestämt erbjudandet att köpa några buteljer. Att prova kostar dock ingenting mer än sorgen att inse att jag troligen aldrig kommer att få prova vinet igen.

Vi börjar sedan diskutera den så omdebatterade årgången 2003. Jag är nyfiken på Andreas syn på saken och han menar som flera andra, att de som lyckades 2003, gjorde fantastiska viner. Han älskar själv årgången. Just 2003 Réservé sägs vara ett av de mest monumentala viner som gjorts. Han menar att de odlare som väntade ut septemberregnet och inte skördade för tidigt fick perfekta druvor. Att sedan skörden inte påminde om något man tidigare upplevt, är en annan femma. Redan från början insåg man att 2003 inte var som något man tidigare upplevt. Denna åsikt mötte jag hos fler producenter under min vecka. Andreas gick ned i källaren och kom upp med en flaska 2003 av standardvinet som han tycker att vi ska prova. Jag protesterade inte.

2003 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape har en svagt utvecklad tegelröd färg. Doften är stor med mognadstoner och klara inslag av fikon samt kokt sylt. Utvecklad med kaffe, choklad, läder och tobak. Gummi, kaffe, viol och en aning animalisk. En härlig och typisk doft som inte alls chockerar mig. Härligt.

Smaken är stor och ren med intensiv mineralkaraktär och lite eldig med peppar och kryddor i allmänhet. Bra längd och ganska tuff för sin ålder. En aning fikon och kanderade körsbär. Mörkfruktig med vingummikaraktär. En lita udda fågel jämfört med de två föregående vinerna. Gott hur som helst.

Jag gillar normalt 2003orna och så även denna. Kanske saknar den ändå all den minerallitet som för mig är Vieille Juliennes adelsmärke. Vinet känns också förvånansvärt utvecklat och kanske är det så att den extrema årgången kommer att spöka framöver i många viner. Absolut ett spännande vin och jag slutar på 94/95 poäng, vilket är högre än Parkers 92 poäng i februari 2006. Ett vin som nog inte går hem i alla läger. Jag är svag för 2003 och det gör att jag inte lider det minsta av att detta vin har en värme och söthet som är lite mer än vad det brukar vara. Det finns fortfarande flaskor kvar att köpa för € 46.- per styck.

2007 Domaine de la Vieille Julienne, Côtes du Rhône "Lieu-Dit Clavin" har en mörkt purpurröd färg. Det doftar sälta, mineraler och lakrits med viol. Elegant. Choklad och syrliga körsbär med en aning backelit och skokräm. Garrigue. Fin och korrekt doft. Helt i linje med de större vinerna.

Smaken är frisk och syrlig med lakrits, körsbär och en antydan till fikon. Aningen kort i eftersmaken med ett lite torrt avslut. Jordgubbar, hallon och friskhet. En lättare smak än vinerna från det mer prestigefulla distriktet.

Ett bra vin och med tanke på prislappens €12.- så är det ganska mycket vin för pengarna. Det här är en stil som ofta är njutbar till mat och “vardagsbehov” och i det syftet fyller det sin funktion mer än väl. Det blir 90 poäng som smakar gott. Parker från fat på 88-90 med tillägget. “one of the finest wines of the appellation”.

Så var då debuten lyckad och nästa anhalt blev ett canvasbesök hos en producent nästgårds och ytterliggare lite längre norrut. Lustigt nog hade Andreas aldrig provat den producentens vin men han var nyfiken på att få veta vad jag tyckte, om jag lyckades få ett smakprov. Det lyckades jag med. Bara ett vin att skriva om men vilket vin sedan – resans fynd! En “Dark horse” utan dess like.

Beträffande Domaine de la Vieille Julienne så stärkte de sin position på min topplista. Tidigare inlägg om egendomen finns här och här.