fredag, september 26, 2008

En tröst!

Ikväll blev suget efter Noon så stort att jag fick göra mitt yttersta för att hålla fingrarna i styr. Vad göra? Sydrhônare igen? En Shiraz? En Spanjor? Nej, det får bli en GSM…


2001 Torbreck ”The Steading”. Ett av mina mer lyckade inköp. Bra pris i förhållande till kvaliteten har det alltid varit också (199kr). Tyvärr har jag inte sett till vinet på länge i Systembolagets sortiment. I Danmark har det gått bra att köpa vinet men prislappen känns lite för hög. Torbreck Vintners grundades 1994 av David Powell. Powell som hos Rocky O’Callaghan’s Rockford bland annat arbetade med att ”städa upp” gamla vingårdar och insåg vilken potential dessa hade. Efter att ha säkrat kontrakt kunde han 1995 för första gången göra vin under namnet Torbreck, som kommer av en skog i Skottland där Powell tidigare arbetade som skogshuggare. The Steading härstammar från planteringar som överlevde “the vine-pull” projektet i början av åttiotalet. Rotstockarna i många av gårdarna är prephylloxera och frukten som levereras är Grenache, Shiraz och Mourvédre (Mataro). Blandningen är 60%, 20% och 20%. Vinet har vilat 18 månader på redan använda fat av både franskt och amerikanskt ursprung.


Färgen är klar och tegelröd. Doften är stor och först väldigt animalisk med inslag av rökt kött och gummi, nästan som cykelslang. Stallig med oliver, typ tapenade. En svag kaffeton med örter och en rökig kryddighet. Kött, blodighet och tjära med läder och lakritsrot. Ju längre vinet luftas – ju mer söta bärtoner framträder. Syltade jordgubbar, smörkola och ljus choklad. En riktigt god och härlig doft som bara växer med tiden i glaset. Doften är aldrig påträngande - bara finstämd och tydlig.

Smaken är mycket ren och fruktig. En tydligt sötfruktig karaktär med jordgubbssaft och körsbärspaj. Stor och viskös med en kryddighet som påminner starkt om Chateauneuf du Pape. Sötlakrits med violpastill och en friskt mineralrik eftersmak. Ett mycket harmoniskt och gott vin.


Det finns en renhet i smaken som jag önskar alla fick uppleva. Det är detta jag älskar med många viner från södra Australien. När man lyckas på det sätt som David Powell gör, blir det alltid gott och njutbart. Hedonistiskt skulle säkert någon vilja kalla det. Jag nöjer mig med njutbart och harmoniskt. Vinet är inte lastgammalt men förmodligen har det nått sin topp. Provade en flaska förra sommaren (2007) som var fullständigt lysande. Vinet har alltid varit gott men den flaskan var på topp. Kvällens butelj är nummer två i ordningen efter den upplevelsen och det känns som att kurvan börjat vika nedåt. Mitt råd till dem som fortfarande har flaskor kvar är att börja konsumera dem nu. Några år till är säkert okej men jag tror inte att det sker någon förbättring med fortsatt lagring.

Faktiskt ingen dålig tröst. Enda problemet är att Noon suget består!

Inga kommentarer: