Ett spektakel!

De som bor i södra delen av Skåne - framförallt i Malmös omgivningar - skulle med anledning av rubriken kunna tro att detta ska handla om Sydsvenskans artikelserie som beskriver ”vardagen” för de lite mer frigjorda bland oss. Swinging Malmö skulle man kunna kalla det och då är det inte musik jag syftar på. Reportaget skapade ett ramaskri som var intensivt under några dagar för att sedan tystna helt. Några som verkar ha ägnat sig åt att kasta lystna blickar på annat håll och inte helt varit trogna är de tre paren: René och Isabelle Barbier, Fernando och Marta Zamora samt Christopher och Charlotte Cannan.



Alla verksamma i vinindustrin på olika sätt. René Barbier är naturligtvis välkänd som producent av både basviner och för sin prestigefulla Priorat egendom Clos Mogador. Christopher Cannan är kanske inte lika välkänd men han driver en av Europas stora vindistributions firmor - Europvin. Dessutom äger även han en framgångsrik egendom i Priorat – Clos Figueras. Det tredje paret tror jag inte är verksamma med egen vinframställning men knutna till industrin genom sina arbeten som önologer och lärare vid universitet i Tarragona.

De har alla enats i ett gemensamt projekt i Montsant. Detta distrikt som enligt många sägs ha en större potential än sin mer berömda granne Priorat. Montsant har varit känt länge för att producera bra och prisvärda viner men ingen riktig ”stjärna” har kommit fram i stil med de mer berömda Priorat egendomarna. Kanske har saker och ting ändrats nu - med lanseringen av Espectacle del Montsant?




Vingården, 2 ha liten, är belägen på berget i nordvästra delen av Montsant - i La Figuera - och planterad med 100+ åriga Grenache stockar. Bara att se bilderna från vingården ger mig som är lite höjdrädd svindel. Vingården sköts av Rene Barbiers team från Clos Mogador och vinifieringen sker på närliggande Celler Laurona av René Barbier – även detta ett Joint Venture mellan Barbier och Cannan. Intressant är att hela produktionen ryms i ett enda fat. Vinet vilar på ett 4000 liters fat av fransk ek. Ungefär 5000 flaskor produceras och det borde rimligtvis inte förkomma fatvariation!

Måste erkänna att man blir lite förundrad över att lanseringen i Sverige (endast 59 buteljer) inte rönt något större intresse. Ute i stora vida världen är vinet i princip slutsålt sedan länge. Visst är prislappen om 599 kronor lite respektingivande men med internationella mått mätt får det nog anses okej. Är då vinet bra och värt den höga prislappen? Om man samlar vin så är det säkert ett bra köp. Dricker man vin så är det också ett bra köp. Vinet har nämligen en del väldigt unika och intensiva egenskaper. Nu är mitt omdöme endast baserat på basis av en smakad flaska men jag har svårt att se att det inte skulle vara ett representativt smakprov. Förutsättningen för att gilla vinet är nog också att man tycker om Grenache och gärna konsumerar en och annan Chateauneuf du Pape.

2004 Espectacle del Montsant har en klar purpurröd färg. Doften är omtumlande! Enormt stor och rik med mineraler och parfym. Det doftar skokräm och backelit med en köttig ton. Blod, chark, gummi och järn. Det kommer även grillade aromer och kemiska av typen tvål, bildäck och motorolja. Lite svettigt omklädningsrum. Mint och apelsinskal med aningens nejlika. Violer och blåbärslikör. Rostat kaffe och fat i slutfasen. Vissa beskrivna aromer kanske inte känns helt tilltalande som isolerade fenomen men tillsammans ger de en intensiv doft som också är komplex och mångfasetterad. Det finns precis hur mycket som helst att dofta på i vinet. Imponerade och kul. Möjligen kan man klaga på att ju längre tiden förflyter så dominerar kaffearomen med en intensitet som känns som riktigt hederligt nymalda espresso bönor. Faktiskt doftar vinet både mest och godast inom den första timmen från öppnandet. Fast det finns ingen anledning att göra några poängavdrag – full pott!

Smaken är även den intensiv och koncentrerad - eldig och tanninrik. Lakrits och grillad pepparbiff med violpastill i den väldigt långa eftersmaken. Vilken intensitet och längd! Mineralrik och frisk i smaken med mörka hallon, bigarråer och vit choklad. Svartvinbärslikör med lite beska i slutet och en känsla av blommighet även i smaken om man kan beskriva det så. Dag två när resterna konsumeras är tanninerna nästan besvärande med sin strävhet. Smaken känns då också lite ”mörkare” i dragen. Inte full pott.

Helheten är givetvis också till belåtenhet. Vinet känns spännande och komplext med en karaktär som inte är helt vanlig bland vinerna man möter dagligdags. En kompis brukar benämna vissa viner i provningssammanhang som ”stönvin” och det är just vad detta är. Efter både doft och smakintryck av vinet så ligger det nära tillhands att framkalla lite lätt stönande ljud. För att jämföra med något annat så liknar det här inte alls Priorat vinerna utan snarast en blandning av Chateauneuf du Pape och en Grenache från Australien i stil med Clarendon Hills viner. Det finns ingen tendens till överextrahering eller sylt/frukt bomb utan en friskhet och mineral känsla som mer påminner om Bourgogne än något annat. Enda varningsklockan som ringer är att det finns lite likheter med Grenache viner jag smakat från Navarra som också växer på hög höjd i kalkstensjordar. Lite som Artadis experimenterande med Artazu vinet – Santa Cruz de Artazuri. Har ni provat det vinet så är det lite av samma drag i detta vin. Vilket i sig betyder att jag inte är helt övertygad om lagringspotentialen.

Inte ett helt okomplicerat vin. Hur kommer det att utvecklas? Kommer de aromer och smaker som finns i vinet idag att förstärkas eller tyna bort? Vad kommer det för nya sensationer med lagring – om det kommer några? Är det värt att spendera en ”förmögenhet” på att köpa in vinet i hopp om ännu större och lysande utsikter? Jag vet faktiskt inte. Man kan ju för ungefär samma pris (om man har tur vill säga) köpa en del av de 2005 Bordeauxer som lanseras i oktober och det finns ju en och annan Chateauneuf du Pape i samma prisklass (och lägre) att välja bland. Även prestigeviner från övriga Europa och nya världen finns att tillgå för samma pengar. Sattsar man på 2004 Espectacle del Montsant är det nog för att man söker ett personligt och unikt vin att följa genom åren framöver. Ett säkert köp är det inte.

Inte ens Jay Miller vågar ange något ”drickfönster” - men väl ge vinet 99 poäng – med slutklämmen: “It is as pure an expression of Grenache as exists anywhere on the planet and certainly the greatest example of Montsant ever produced.”

Eller så får man tro på Wine Spectator - som ger vinet 72 poäng!: "This powerful red shows ripe fruit and lavish oak, but there's an edge of dill and balsamic”

Spektakulärt!