Ägarinnan till La Maison des Vins i Port Argelés var den som tipsade mig om egendomen. Vi diskuterade en annan producent – Domaine du Mas Blanc och i samband med det berättade hon att en annan Parcé gjorde bra viner från distriktet och i en lite modernare stil. Nyfikenheten växte och två flaskor inhandlades för test. Provet föll väl ut och ett besök hos egendomen blev genast prioritet.
Jag har aldrig tidigare varit i Banyuls-sur-Mer och första gången vi åkte dit så slumpade det sig inte bättre än att den första hänvisningsskylten jag fick syn på i centrum var till just Domaine de La Rectorie. Lika bra att börja där tänkte jag.
Väl framme vid grinden till egendomen började jag tvivla. Inte kan man göra vin i ett sådant hus sa jag till hustrun – det ser ju ut som om den franska förgreningen av Familjen Addams bor där.
Tomten och omgivningen var allt annat än välskött (men så upplever man det ju ofta när man lämnar de välansade svenska villaträdgårdarna bakom sig). Ett tag funderade jag på att låta bli att ringa på dörrklockan eftersom jag undrade om allt var en fälla. Något hotfullt väntade säkert där inne. Nåväl, suget efter vin var större än tvivlen och ganska snabbt efter att jag ringt på klockan så hördes rörelser inifrån huset. När dörren så öppnas står en liten och tunn man framför oss och han ser inte alls ut att kunna göra vin – inte heller ser han ut som Lurch. Han ser mer ut som en akademiker och liknar faktiskt en blandning av professor Kalkyl och Groucho Marx med sitt lockiga hår och små glasögon. Däremot bär han kläder som en riktig vinbonde. Ingen tvekan utan att klädseln indikerar att det nog ändå görs vin i huset.
Mannen är mycket vänlig och på knackig engelska förstår jag att vi nog kan få prova lite vin. Han berättar ivrigt om vinerna och hämtar en tredimensionell modell över vinmarkerna i området. Han pekar och berättar var de olika parcellerna finns. Nu dyker det även upp en mycket timid och försynt kvinna och hon ska tydligen ordna fram vinerna vi ska prova. Rummet är helt omöblerat med undantag för ett stort glasbord där själva provandet sker. Färgen håller på att trilla ned från taket och rummets skick i övrigt är allt annat än gott. På spiselkransen står firmans viner exponerade och på väggarna hänger det fina svartvita fotografier. Fönsterluckorna är tätt tillslutna men när dessa öppnas framträder ett mycket charmigt rum.
Samtidigt med detta händer något märkligt. När jag tittar ut ser jag att kvinnan plötsligt lämnat huset och frenetiskt jagar en höna ute i trädgården med hjälp av en stor käpp som hon håller i handen. Nu börjar jag på allvar att fundera på om detta besök var en bra ide. Lika snabbt som hon försvann är hon nu åter i rummet med samma mjuka och försynta framtoning. Till min glädje inser hon liksom mig att detta nog inte är den stunden på resan som barnen längtat mest efter. Hon hämtar ett antal Tintinmagasin (på franska) som hon ger barnen och låter dem därefter vistas i ett angränsande rum.
Så kommer äntligen vinerna fram på bordet och nu ska det provas vin. Under tiden har solen gett vika och tunga mörka regnmoln samt en tilltagande vind känns hotfulla. Kvinnan ser bekymrad ut och säger att det är en storm på väg. Är det så undrar jag lite oroligt (med tanke på min höjdskräck och serpentinvägarna som leder åter till hotellet). Kanske – säger hon lite mystiskt. Jag funderar på om invånarna i huset överhuvudtaget har någon kontakt med livet utanför. Det kan låta konstigt men efter att ha spenderat ett antal dagar i klassik turistmiljö och dessutom vistats i pittoreska Collioure så känns Banyuls-sur-Mer allt annat än välkomnande.
För mig är det första besöket i staden och den ger ett helt annat intryck än resten av området. Det känns som en lite halvsjaskig hamnstad som lever på smuggling och skumma affärer i allmänhet. Stämningen känns lite tryckt och eftersom det inte är högsäsong så verkar varenda invånare i staden notera att det är främlingar på besök. Hela denna inramning tillsammans med det lustiga huset och uppträdandet av personerna som bor i det gör att det känns lite kusligt men spännande på en och samma gång.
Självklart händer inget märkligt och inte heller finns det några onda krafter utan allt slutar med en mycket trevlig vinprovning. Allt faller på platts. Mannen är en av tre bröder i familjen Parcé som äger och driver både Domaine de La Rectorie och systeregendomen La Préceptorie de Centernach där man förutom de förstärkta söta vinerna från AOC Maury även gör torra viner under AOC Côtes du Roussillon. Man driver även en tredje gren i form av något man kallar V.O. Vins & Vignes Orientales där man buteljerar vin av uppköpta druvor men även hanterar de ekonomiska tranaktionerna (jag hänger inte helt med i turerna när mannen försöker förklara upplägget för mig). Den yngre brodern av de tre står för vinmakandet och alla tre bröder har barn som är engagerade i firman och hjälper till med odlingen. Brodern som tar hand om oss är tidigare fotograf vilket förklarar alla fina bilder man omger sig med. Han har därefter sadlat om och hjälper numera till i firman och det är hans hustru som är den mycket försynta och vänliga kvinnan som sköter vinprovningen. Vi får prova alla viner utom ett som är slutsålt. Jag väljer bort alla de söta vinerna eftersom de intresserar mig minst. Även om man spottar så är det en tillräcklig ansträngning att prova de totalt nio viner vi blir serverade – att dessutom ge sig på de sju söta vinerna efteråt känns övermäktigt.
2008 Domaine de la Rectorie, Collioure "L’Argile"
Ljusgul färg. Lätt ekkryddig doft med rostade toner och inslag av sälta/hav. Minerlig och elegant doft trots tydliga fatinslag. Smaken är ren, sötfruktig med päron, vanilj och citrus. Lite karamellig med tydliga associationer till nya världen Chardonnay. Ett harmoniskt, gott och ganska kraftfullt vin men med elegans och rondör. Ett av de två bästa vita vinerna provade under hela resan. Druvsammansättningen är Grenache Gris (90%) och Grenache Blanc (10%). Vinet urlakas på barriques och lagras därefter på dessa under ca: 8 månader. Jag gillar detta vinet skarpt och producenten anser att det går att lagra i upp till 15 år. Jag är inte så säker på att det är världens bästa idé att spara det så länge men att dricka det nu och fem år framåt smakar mumma. För mig ett vin i 92-93 poängnivå. Priset är 20 € och det är faktiskt det dyraste vita vinet från området som jag möter i Roussillon. Hursomhelst är det värt varenda cent. Ett mycket fräscht och spännande vin för att vara gjort på Grenache. Inte alls så klumpigt som det ofta kan blir.
Ljusgul färg. Lätt ekkryddig doft med rostade toner och inslag av sälta/hav. Minerlig och elegant doft trots tydliga fatinslag. Smaken är ren, sötfruktig med päron, vanilj och citrus. Lite karamellig med tydliga associationer till nya världen Chardonnay. Ett harmoniskt, gott och ganska kraftfullt vin men med elegans och rondör. Ett av de två bästa vita vinerna provade under hela resan. Druvsammansättningen är Grenache Gris (90%) och Grenache Blanc (10%). Vinet urlakas på barriques och lagras därefter på dessa under ca: 8 månader. Jag gillar detta vinet skarpt och producenten anser att det går att lagra i upp till 15 år. Jag är inte så säker på att det är världens bästa idé att spara det så länge men att dricka det nu och fem år framåt smakar mumma. För mig ett vin i 92-93 poängnivå. Priset är 20 € och det är faktiskt det dyraste vita vinet från området som jag möter i Roussillon. Hursomhelst är det värt varenda cent. Ett mycket fräscht och spännande vin för att vara gjort på Grenache. Inte alls så klumpigt som det ofta kan blir.
2008 La Préceptorie de Centernach, VdP Blanc "Terres Nouvelles"
Ljus halmgul färg. Doften är grön, örtig och kryddig med tydliga inslag av gräs. Det doftar som en Sauvignon Blanc. Smaken är ren, fet i texturen med pepprighet och inslag av citrus. Örtig och lite besk i den långa intensiva eftersmaken. Ett ganska ogeneröst vin just nu men med potential. Det smakar godare än vad det doftar. Ett vin för fisk och skaldjur säger producenten och jag kan hålla med om det. Görs av druvsammansättningen Grenache Gris (90%) och Macabeu (10%). Vinet både vinifieras och lagras på barriques som är mellan 1-3 år gamla. Jag går inte riktigt igång på detta. Hela 89 poäng blir ändå eftersom det finns potential i vinet och det är ett korrekt och välgjort vin men i en alltför grön stil för min pallett. Prislappen känns också lite väl tilltagen med sina 15 €.
2008 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon "Coume Marie - Blanc"
Ljusgul färg. Doften är ren och sötfruktig med inslag av melon och mineraler. Lite enkel och endimensionell. Smaken ger även den associationer till melon och den känns ganska fet samt rund med tydliga inslag av fat och vanilj. Päron och en ganska kryddig men besk eftersmak. Nja. Ett steg ner i kvalitet. Det här blir lite för enkelt. Även detta en blandning av Grenache Gris och Macabeu men förhållandet dem emellan vet jag inte. Vinifieras lika som vinet ovan. Här räcker det med 85-86 poäng och prislappen på 11 € känns fel.
2008 Domaine de la Rectorie, Collioure "Côte Mer - Rosé"
Rosa färg. Stor, söt doft av jordgubbar med en läcker bärighet och kryddighet. Smaken är stor och rund med mogna jordgubbar och vanilj. En pikant eldighet och karaktär av vit choklad. Lång eftersmak med söta bär. Ett mycket gott rosévin. Ett av de bästa jag provat. Passar säkert till en måltid som alternativ till ett kraftfullt vitt vin eller ett lätt rött. Druvorna som ingår är Grenache, Carignan, Counoise och Syrah. Vinet urlakas på barriques och lagras därefter på dessa under ca: 8 månader. Det här gillar jag mycket och betyget 90 poäng känns lite försiktigt men kanske är det för att det är just rosévin det handlar om. Priset 14 € är ju inte direkt fyndpris men kvalitén är hög så det får nog anses motiverat. Bättre rosévin provar jag inte under resan.
2007 Domaine de la Rectorie, Collioure "Coté Montagne"
Ljus och klar purpurröd färg. Doften är stor med rök, lakrits, violpastill och söt mörk frukt. Läder och lite animaliska drag mot slutet. Fin doft. Smaken är stor och kryddig med violpastill, lakrits och lite gummitoner. Minerlig, eldig och intensiv – nästan lite rå men lång eftersmak. Det finns även en söt och lite bränd karaktär i vinet. Kanske kommer värmen i smaken av att detta vin görs av druvor som växer i bergen i motsats till efterföljande vin som kommer från ett läge nära havet. Druvorna som ingår är Grenache, Carignan, Mourvèdre, Counoise och Syrah. Vinet lagras på både foudres och barriques i 18 månader. Ett mycket välgjort och potent vin som inte alls hade behövts skämmas för sig i en provning med viner från södra Rhône. Jag sätter 92 till 93+ poäng och tror att detta kan utvecklas ganska väl över tiden. Priset på 20 € är lite i överkant jämfört med mycket annat från området men vinet är välgjort så varför inte. Jag provar om en flaska två dagar senare på vårt lägenhetshotell med samma betyg som resultat. Dock får jag mer tid till analys och det som framträder mer är en närmast Chateauneuf du Pape lik karakteristik med garrigue, backelit och skokräm. Även en viss nötighet med mer drag av kola och choklad. Ett mycket trevligt vin.
2007 Domaine de la Rectorie, Collioure "Côte Mer"
Mörk, klar purpurröd färg. Doften är söt med kryddor och tydlig fatvanilj. Lite dammig och jordig med sälta och bränt gummi. Jordgubbar och bär samt även här lite animaliska drag. Smaken är sötfruktig med rondör och bärighet men samtidigt mycket mineraler och en ganska tuff tanninstruktur som ger vinet en kärvare karaktär gentemot det föregående vinet. Lakrits, vanilj och violpastill med mer röd än mörk frukt. Gott och välgjort men med mindre charm och direkthet än föregående vin. Detta kommer av druvor med havsnära läge och det märks. Druvorna är mestadels Grenache, med inslag av Carignan och Syrah. Detta förvånar något eftersom tanninstrukturen mer likar Syrah och Mourvedre. Vinet lagras i 18 månader på mestadels barriques. Mer lovande än förtjusande men det blir 92+ poäng och priset 14 € känns attraktivt. Även detta vin provar jag om men då fem dagar senare i Avignon. Resultatet då blev 91+ poäng men med mer Pinot Noir lik struktur. Jag har vid det tillfället noterat ”korrekt men inte spännande” i boken. Även som med vinet ovan upplevde jag mer garrigue och bakelit.
2005 Domaine de la Rectorie (V.O. Vins & Vignes Orientales), Collioure "Perdiguer"
Mörk purpurröd färg. Doften är stor, eldig, kryddig med peppar och rått kött. Lakrits, kryddig ek och gummi samt grillade aromer som värsta Côte Rôtie’n. En massiv och helt underbar doft. Det smakar söt lakrits, kryddig ek, gummi och violpastill samt aprikoser och blåbär. Syran är markerad men inte alls jobbig. Det här vinet har sin egen historia. Det lär vara endast i årgång 2005 som man buteljerat vinet. Normalt ingår druvorna i de andra cuvéerna men just 2005 ansåg man kvalitén exceptionell, varför man buteljerade skörden från läget separat. Det ska vara nästan ren Syrah i flaskan men man anger att det finns andra druvor men inte vilka. Ett vin som ligger väldigt nära Norra Rhône i stilen. Egentligen säljer man vinet under négociant etiketten V.O. Vins & Vignes Orientales men de flaskor man säljer på egendomen är etiketterade något annorlunda.
Mörk, klar purpurröd färg. Doften är söt med kryddor och tydlig fatvanilj. Lite dammig och jordig med sälta och bränt gummi. Jordgubbar och bär samt även här lite animaliska drag. Smaken är sötfruktig med rondör och bärighet men samtidigt mycket mineraler och en ganska tuff tanninstruktur som ger vinet en kärvare karaktär gentemot det föregående vinet. Lakrits, vanilj och violpastill med mer röd än mörk frukt. Gott och välgjort men med mindre charm och direkthet än föregående vin. Detta kommer av druvor med havsnära läge och det märks. Druvorna är mestadels Grenache, med inslag av Carignan och Syrah. Detta förvånar något eftersom tanninstrukturen mer likar Syrah och Mourvedre. Vinet lagras i 18 månader på mestadels barriques. Mer lovande än förtjusande men det blir 92+ poäng och priset 14 € känns attraktivt. Även detta vin provar jag om men då fem dagar senare i Avignon. Resultatet då blev 91+ poäng men med mer Pinot Noir lik struktur. Jag har vid det tillfället noterat ”korrekt men inte spännande” i boken. Även som med vinet ovan upplevde jag mer garrigue och bakelit.
2005 Domaine de la Rectorie (V.O. Vins & Vignes Orientales), Collioure "Perdiguer"
Mörk purpurröd färg. Doften är stor, eldig, kryddig med peppar och rått kött. Lakrits, kryddig ek och gummi samt grillade aromer som värsta Côte Rôtie’n. En massiv och helt underbar doft. Det smakar söt lakrits, kryddig ek, gummi och violpastill samt aprikoser och blåbär. Syran är markerad men inte alls jobbig. Det här vinet har sin egen historia. Det lär vara endast i årgång 2005 som man buteljerat vinet. Normalt ingår druvorna i de andra cuvéerna men just 2005 ansåg man kvalitén exceptionell, varför man buteljerade skörden från läget separat. Det ska vara nästan ren Syrah i flaskan men man anger att det finns andra druvor men inte vilka. Ett vin som ligger väldigt nära Norra Rhône i stilen. Egentligen säljer man vinet under négociant etiketten V.O. Vins & Vignes Orientales men de flaskor man säljer på egendomen är etiketterade något annorlunda.
Vid mitt besök letar man febrilt efter en flaska jag ska få prova men hittar först ingen utan tar den butelj som stått i mer än ett år på spiselkransen i rummet. De är lite oroliga för skicket men det behöver de inte vara. Det blir 95 poäng. Fyndvin! Priset är ringa 11 € per styck. Tillslut hittar man några fler flaskor i ett hörn i källaren (etiketterade i en tredje variant) och jag köper genast med en flaska hem för omprovning till kvällen. Då blir mycket annorlunda. Samma aromer men mer intryck av fat i form av terpentin och ved. Mer rostad men även örtigare och grönare toner. Smaken drar mer åt körsbär till och syran blir mer påtaglig. Buteljen provas om två kvällar senare och då framträder en lite besvärade grönhet i smaken som får mig att fundera på lagringsdugligheten. Kanske är det ett vin för direkt njutning och inget att spara på? Betyget blir mer ljumma 92 poäng vilket inte alls är dåligt med tanke på priset men det är ganska stor skillnad mot första intrycket. Synd.
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon " Terres Nouvelles"
Mörk purpurröd färg. Stor, söt, smörig doft med kolasnören och vanilj. Kokos och choklad. Smaken är rund och varm med jordgubbar, kola, choklad och ett lite pepprigt avslut med ett uns av eldighet och gummi. Ett direkt och gott vin. Kvalitén känns högre i det här vinet gentemot övriga. Det är svårt att förklara varför men det är något med detta vin som tilltalar mig mycket. Förmodligen är det stilen som starkt påminner om de många Grenachebaserade viner jag brukar gilla. Det är mestadels Grenache från Maury i det här vinet men även iblandning av Carignan. Lagras på barrique vilket delvis känns i den starkt kolainfluerade karaktären. Priset är lite högt med sina 20 €. Betyget blir 94 poäng. Även detta vin köper jag med mig för en omprovning samma kväll. Tillskillnad mot föregående vin så består detta vin testen bättre. Det framträder då en mer parfymerad och exotisk ton med rosor och mynta samt mycket choklad. Även i detta vin ett tydligt inslag av garrigue, backelit och animaliska drag. Smaken är väldig rund och söt men även frisk med hallon. Betyget består. Rester sparas i några dagar och det klarar inte heller detta vin av. Det mattas betänkligt då och jag tror inte att detta är viner för lång lagring. Nu finns det ingen anledning att spara öppnade buteljer i flera dagar så kanske är det inget att bry sig om men det var generellt så att de flesta av firmans viner förlorade en hel del över tiden. Betyget är efter två kvällar nere på 91-92 poäng.
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon "Coume Marie / Pose T"
Ljus purpurröd färg. Sötfruktig doft med mynta, kokos och jordgubbar. Rostad och modern ton. Smaken är fruktig med söta bär och violpastill. Viss syrlighet med körsbär och friskhet av mineraler. Aningen kaffe och choklad. Gott och hederligt. Ett vin som känns mycket modernt anlagt men samtidigt aldrig speciellt överarbetat. Vinet görs av Syrah, Grenache och Carignan. Jag har inga uppgifter om lagring men fatinslaget är ganska markant så jag gissar på en hel del barrique även i detta vin. Vinet sägs spegla den ”nya” stilen på torra viner från Maury som annars mest ger VDN. Priset är 11 € och helt okej i förhållande till kvalitén. Mitt betyg blir 92 poäng. Detta vin buteljeras i årgång 2007 under två olika etiketter. En specialutgåva har tagits fram för en utställning om pressfotografering i Perpignan – Pose T. Det är dock samma vin i buteljerna. Detta vin hade jag provat två dagar tidigare med ungefär samma intryck. Möjligtvis upplevde jag den flaskan mer dominerad av choklad och kokos med lite sötare och köttigare frukt.
Avslutningsvis tar jag med en notering på vinet som inte fanns tillgängligt för provning vid mitt besök. Jag köpte en flaska två kvällar tidigare på det lokala La Maison des Vins i Port Argelés och det var delvis den som gjorde att min nyfikenhet för producenten väcktes.
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon "Co Pain Comme Cochon"
Ljus, klar purpurröd färg. Det doftar garrigue, skokräm och möbelpolish. Jordgubbar, syltburk och karameller. Rosor som en Gewürztraminer och ett drag av exotisk frukt. Lite som en nya världen Pinot Noir. Vanilj och söt frukt men friskhet av mineraler. Smaken är ren och bärig med körsbär, jordgubbar och lite modern syltighet. En aning beska och fatinslag med vanilj, kryddor och dammighet. Ett väldigt läckert och finlemmat vin. Ett vin som görs av Grenache och Carignan. Hälften av druvorna (som är fullmogna) urlakas under fyra månader medan den andra hälften görs av druvor som plockas lite före mognad och endast urlakas i 15 dagar. Blandningen blir sedan slutresultatet som lagras både på barriques och foudre. Ett kul vin som blir mycket bärigt och friskt men med bra struktur. Det slutar med 91+ poäng och vinet kostar 11 €.
För att försöka summera ihop intrycken så gör man väldigt fina och goda viner som känns både moderna och tillgängliga i stilen men de blir aldrig vulgära. En producent vars viner skulle passa oss bra i Sverige. Bra prisbild och hög kvalitet. Inget vin föll ut. Två saker dock. De röda var väldigt lika varandra. Ingen större variation mellan vinerna. Nu är det i grund och botten samma druvsammansättning vilket självklart ger likheter men skulle man göra om en provning med de röda tror jag att det skulle vara svårt att identifiera de individuella vinerna – med undantag för Syrahvinet.
En annan fundering jag bär med mig är den om hållbarheten och utvecklingen med lagring. Jag är lite tveksam till hur vinerna kommer att utvecklas. Kanske faller de ihop med ålder och blir lite trista. Det är svårt att säga men intrycket blev att vinerna var som godast i början för att sedan tappa en del. Samtliga röda viner visade en klar försämring ju längre de varit öppnade. Nu är ju inte Medelhavsvärmen och klimatet optimalt för vinutvärdering. Fuktigt och 28-35 grader varmt med viner som åker ut och in i kylen gör knappast att förutsättningarna blir perfekta.
Vidare bör man betänka att de röda kommer från en årgång som hyllas som den bästa på länge (även 2005 anses vara väldigt bra). Hur de här vinerna smakar i en sämre årgång är inte lätt att veta.
Jag hade gärna sett möjligheten att få följa den här producenten en längre tid men det kanske blir svårt. Jag vet inte om man har någon importör i Sverige eller i övriga Norden. Jag kom mig aldrig för att fråga. Nästa besök bjöd på viner i en helt annan stil. Uttrycket ”Vin du gard” fick plötsligt ett ansikte.
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon " Terres Nouvelles"
Mörk purpurröd färg. Stor, söt, smörig doft med kolasnören och vanilj. Kokos och choklad. Smaken är rund och varm med jordgubbar, kola, choklad och ett lite pepprigt avslut med ett uns av eldighet och gummi. Ett direkt och gott vin. Kvalitén känns högre i det här vinet gentemot övriga. Det är svårt att förklara varför men det är något med detta vin som tilltalar mig mycket. Förmodligen är det stilen som starkt påminner om de många Grenachebaserade viner jag brukar gilla. Det är mestadels Grenache från Maury i det här vinet men även iblandning av Carignan. Lagras på barrique vilket delvis känns i den starkt kolainfluerade karaktären. Priset är lite högt med sina 20 €. Betyget blir 94 poäng. Även detta vin köper jag med mig för en omprovning samma kväll. Tillskillnad mot föregående vin så består detta vin testen bättre. Det framträder då en mer parfymerad och exotisk ton med rosor och mynta samt mycket choklad. Även i detta vin ett tydligt inslag av garrigue, backelit och animaliska drag. Smaken är väldig rund och söt men även frisk med hallon. Betyget består. Rester sparas i några dagar och det klarar inte heller detta vin av. Det mattas betänkligt då och jag tror inte att detta är viner för lång lagring. Nu finns det ingen anledning att spara öppnade buteljer i flera dagar så kanske är det inget att bry sig om men det var generellt så att de flesta av firmans viner förlorade en hel del över tiden. Betyget är efter två kvällar nere på 91-92 poäng.
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon "Coume Marie / Pose T"
Ljus purpurröd färg. Sötfruktig doft med mynta, kokos och jordgubbar. Rostad och modern ton. Smaken är fruktig med söta bär och violpastill. Viss syrlighet med körsbär och friskhet av mineraler. Aningen kaffe och choklad. Gott och hederligt. Ett vin som känns mycket modernt anlagt men samtidigt aldrig speciellt överarbetat. Vinet görs av Syrah, Grenache och Carignan. Jag har inga uppgifter om lagring men fatinslaget är ganska markant så jag gissar på en hel del barrique även i detta vin. Vinet sägs spegla den ”nya” stilen på torra viner från Maury som annars mest ger VDN. Priset är 11 € och helt okej i förhållande till kvalitén. Mitt betyg blir 92 poäng. Detta vin buteljeras i årgång 2007 under två olika etiketter. En specialutgåva har tagits fram för en utställning om pressfotografering i Perpignan – Pose T. Det är dock samma vin i buteljerna. Detta vin hade jag provat två dagar tidigare med ungefär samma intryck. Möjligtvis upplevde jag den flaskan mer dominerad av choklad och kokos med lite sötare och köttigare frukt.
Avslutningsvis tar jag med en notering på vinet som inte fanns tillgängligt för provning vid mitt besök. Jag köpte en flaska två kvällar tidigare på det lokala La Maison des Vins i Port Argelés och det var delvis den som gjorde att min nyfikenhet för producenten väcktes.
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon "Co Pain Comme Cochon"
Ljus, klar purpurröd färg. Det doftar garrigue, skokräm och möbelpolish. Jordgubbar, syltburk och karameller. Rosor som en Gewürztraminer och ett drag av exotisk frukt. Lite som en nya världen Pinot Noir. Vanilj och söt frukt men friskhet av mineraler. Smaken är ren och bärig med körsbär, jordgubbar och lite modern syltighet. En aning beska och fatinslag med vanilj, kryddor och dammighet. Ett väldigt läckert och finlemmat vin. Ett vin som görs av Grenache och Carignan. Hälften av druvorna (som är fullmogna) urlakas under fyra månader medan den andra hälften görs av druvor som plockas lite före mognad och endast urlakas i 15 dagar. Blandningen blir sedan slutresultatet som lagras både på barriques och foudre. Ett kul vin som blir mycket bärigt och friskt men med bra struktur. Det slutar med 91+ poäng och vinet kostar 11 €.
För att försöka summera ihop intrycken så gör man väldigt fina och goda viner som känns både moderna och tillgängliga i stilen men de blir aldrig vulgära. En producent vars viner skulle passa oss bra i Sverige. Bra prisbild och hög kvalitet. Inget vin föll ut. Två saker dock. De röda var väldigt lika varandra. Ingen större variation mellan vinerna. Nu är det i grund och botten samma druvsammansättning vilket självklart ger likheter men skulle man göra om en provning med de röda tror jag att det skulle vara svårt att identifiera de individuella vinerna – med undantag för Syrahvinet.
En annan fundering jag bär med mig är den om hållbarheten och utvecklingen med lagring. Jag är lite tveksam till hur vinerna kommer att utvecklas. Kanske faller de ihop med ålder och blir lite trista. Det är svårt att säga men intrycket blev att vinerna var som godast i början för att sedan tappa en del. Samtliga röda viner visade en klar försämring ju längre de varit öppnade. Nu är ju inte Medelhavsvärmen och klimatet optimalt för vinutvärdering. Fuktigt och 28-35 grader varmt med viner som åker ut och in i kylen gör knappast att förutsättningarna blir perfekta.
Vidare bör man betänka att de röda kommer från en årgång som hyllas som den bästa på länge (även 2005 anses vara väldigt bra). Hur de här vinerna smakar i en sämre årgång är inte lätt att veta.
Jag hade gärna sett möjligheten att få följa den här producenten en längre tid men det kanske blir svårt. Jag vet inte om man har någon importör i Sverige eller i övriga Norden. Jag kom mig aldrig för att fråga. Nästa besök bjöd på viner i en helt annan stil. Uttrycket ”Vin du gard” fick plötsligt ett ansikte.
PS. Lustigt nog så släpptes nya utgåvan av The Wine Advocate idag – Issue # 183. Som av en slump så innehåller denna utgåva just viner från Roussillon och även några av vinerna ovan finns omnämnda. Ansvarig för dessa omdömen är David Schildknecht och han är inte i närheten så positiv som mig. Han har uppenbarligen provat det mesta innan buteljering och utrycker ganska stor besvikelse. Eftersom jag läst hans omdömen efter jag skrev min text avslutar jag med att ge er hans allmänna kommentar om producenten samt de betyg han gett viner som finns omnämnda ovan. DS
”Marc, Pierre, and Thierry Parce’s meticulous, biodynamic devotion to (and often, separate vinification of) some thirty terraced parcels along the coast between Collioure and Banyuls and extending well into the interior mountains is strikingly documented by Pierre (a professional photographer) and eloquently articulated in the course of tasting, which makes it a source of frustration as well as disappointment that many of their dry red wines were numbingly and dryly tannic and at times downright funky; their sweets often simply confectionary, with elements of alcohol and wood interfering with rather than framing the fruit. (For reviews of wines from the Parce’s estate in Maury, see under “La Preceptorie de Centernach.”) The Parces are champions of Grenache Gris, but I found the sole example I tasted (in an admittedly incomplete survey of 2006s and 2007s at their two estates) spare, saline, and without much depth.”
2007 Domaine de la Rectorie, Collioure "Coté Montagne" : 87 poäng
2007 Domaine de la Rectorie, Collioure "Côte Mer" : 84 poäng
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon " Terres Nouvelles" : 84-85 poäng
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon "Coume Marie / Pose T" : 88 poäng
”Marc, Pierre, and Thierry Parce’s meticulous, biodynamic devotion to (and often, separate vinification of) some thirty terraced parcels along the coast between Collioure and Banyuls and extending well into the interior mountains is strikingly documented by Pierre (a professional photographer) and eloquently articulated in the course of tasting, which makes it a source of frustration as well as disappointment that many of their dry red wines were numbingly and dryly tannic and at times downright funky; their sweets often simply confectionary, with elements of alcohol and wood interfering with rather than framing the fruit. (For reviews of wines from the Parce’s estate in Maury, see under “La Preceptorie de Centernach.”) The Parces are champions of Grenache Gris, but I found the sole example I tasted (in an admittedly incomplete survey of 2006s and 2007s at their two estates) spare, saline, and without much depth.”
2007 Domaine de la Rectorie, Collioure "Coté Montagne" : 87 poäng
2007 Domaine de la Rectorie, Collioure "Côte Mer" : 84 poäng
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon " Terres Nouvelles" : 84-85 poäng
2007 La Préceptorie de Centernach, Côtes du Roussillon "Coume Marie / Pose T" : 88 poäng
PPS. Jag har noterat att David och jag tycker ganska olika om nästkommande producent också. Däremot är vi väldigt synkroniserade vad gäller den fjärde och sista producenten jag tänkte skriva om. Den tredje producenten har man lyckligtvis ännu inte upptäckt. DS
