I väntans tider!

Nu är det snart bara två veckor kvar till årets Bordeauxlotteri och eftersom jag inte har möjlighet att personligen närvara får jag ställa mitt hopp till släkt och vänner. Det hindrar ju inte att man kan ”värma upp” med lite klassikt vin till ankan. Så fort det vankas ankbröst blir jag vansinnigt sugen på moget och klassiskt vin. Dagens val föll på ett vin som jag provade för drygt sex månader sedan i en blindprovning och då var det inte svårt att gissa vinets ursprung.

1996 Chateau Trotanoy lanserade i ett släpp för drygt fyra år sedan och var märkligt ”billigt” med tanke på dagens priser för vinerna från denna klassiska region. Dock inte en av de stora årgångarna eller succéerna för egendomen. Kanske därför man fick ”rea” bort överblivna partier från den internationella marknaden? Mig gör det definitivt inget. Det är tillfällen som dessa som gör att jag lägger pengar på annars så osäkra kort.

Chateau Trotanoy ligger i Pomerol och redan under 1800-talet hade man stora framgångar och nådde en hög ryktbarhet, fast under namnet Trop Ennuie. I början av 1900-talet gav Jean-Jacques Moueix egendomen namnet Chateau Trotanoy. Egendomen ingår i Jean-Pierre Moueix portfölj och anses i mången litteratur vara nummer två i Pomerol efter samma familjs Château Pétrus. Egendomen är på 7,2 ha och planterad med 90% Merlot och 10% Cabernet Franc. Den årliga produktionen ligger kring 25 000 flaskor. Christian Moueix ansvarar även för vinmakandet på egendomen. (Det där med att vara nummer två i Pomerol känns helt tokigt!).

Färgen är klar och ljust tegelröd. Doften är typiskt sötmogen med en örtighet och drag av salubrin. Svamp, tryffel och svarta oliver. Lite rökig med drag av viltkött. Är det också choklad och marsipan i näsan? Lite söt kryddighet typ kanel. Även en anings känsla av grön paprika som inte jag riktigt gillar. Det doftar gott och typiskt men inte sensationellt. En lika mogen Chianti Classico doftar inte annorlunda. Senare tillkommer lite kaffe och ”bläckiga” aromer. Efter drygt sex timmar doftar vinet bättre och det känns helt korrekt även om det inte ger någon känsla av eufori.

Smaken är lite av en besvikelse. Alldeles för trött och tunn i frukten. Nästan fadd karaktär. Det kommer lite körsbär efter ett tag. Tanninerna känns helt mogna och strävheten är obefintlig. Detta är intrycket direkt vid dekantering. Efter flera timmar (återhällt i buteljen) så händer det mer. Sötare och godare frukt med lite ”jordgubbskok” och en syltigare känsla. Även en kryddighet som drar åt kanel till samt mild lakrits. Balanserat och väldigt gott till maten. Inget obehag alls att dricka vinet.

Helheten lämnar efter sig ett vin som är riktigt gott och trevligt till maten. Ett vin att njuta utan mat är det inte. Då blir det allt för torrt och tråkigt. Man måste också fråga sig om priset är rimligt. Visst känns 399kr helt okej med tanke på dagens nivåer. Fast om jag fick valet att välja en 1996 Chateau Trotanoy eller två 2001 Torbreck ”The Steading” så är valet självklart för mig – även om bytet gällt en mot en.