En Boxare!

Säga vad man vill om Mollydooker men uppmärksamhet har de rönt. Har provat en del av Sarah och Sparky Marquis viner och oberörd blir man inte. Måste erkänna att just 2005 The Boxer aldrig riktigt, för min del, levt helt upp till de kontroversiella 95 poäng Parker gett vinet.



Har provat fem flaskor och de senaste har varit ganska tveksamma, speciellt i provningar mot andra viner. Hur mycket jag än älskar Australiens viner så är 2005 The Boxer (100% Shiraz från McLaren Vale, Langhorne Creek och Padthaway) ett vin som gör att även jag kan förstå kritiken mot ”spritiga” och överdimensionerade monsterviner. 2006 Blue Eyed Boy har förstärkt det intrycket med än större tydlighet. Mer motsägelsefullt vin vet jag inte om jag provat.

Bestämde mig för ett tag sedan att inte spara på mina 2005 The Boxer och 2005 Two Left Feet. Däremot känns 2005 Carnival Of Love och 2005 Enchanted Path fortfarande som lovande investeringar för källaren.

Så, ikväll var det dags igen.



2005 The Boxer är oerhört mörkt och tätt i färgen, mörktrödbrunt - nästan svart.

Doften har aldrig varit något problem i det här vinet, så icke denna gång heller. Stor söt och fruktig med en kryddig eldighet. Cocos och fat såklart, fast på ett generöst och trevligt sätt. Grädde och mjölkspann med vanilj, nougat och choklad. Ved, skog och rökig tjära samt en medicinalton som inte alls avskräcker. Fint faktiskt. En lite mineralig jordighet kommer mot slutet och även en klassisk Syrah typisk köttig charkighet med gummi och kall stålighet. Ja, gott doftar vinet.

Smaken är nog det kontroversiella med vinet. Klart att alkoholen känns. Det här är inget vin för de svagsinta. Vinet känns konstigt moget och utvecklat först, nästan som ett halvtaskigt Portvin. Efter ett tag kommer dock en tydlig söt lakritssmak med plommon och syltiga björnbär. Fruktkaka och blåbärspaj med tjock, nästan likörlik svartvinbärsfrukt. Faktum är att jag under semestern åt filmjölk med drottningsylt och associationen till detta är inte långt bort.

Är då detta gott?

Det beror nog på var man befinner sig i vinvärlden. Gillar man finlemmade, finessrika viner så är nog svaret nej. Tycker man att det är kul med utmaningar och gillar stora, rika viner med mycket smak och arom så är svaret definitivt, JA! Själv befinner jag mig någonstans mitt emellan.

När jag efter ett tag konstaterar att jag betalt 122kr för vinet så kapitulerar jag och konstaterar att så mycket smak och upplevelse för pengarna är det nog svårt att få någon annanstans. Då får man nog dricka helt andra grejer!