1998 grundade de två bröderna Ben och Mario Barletta Australian Domaine Wines (ADW). Dessförinnan hade de under mer än tio år framgångsrikt arbetat som vinmäklare och handlare i Adelaide. Det var också där man 1993 började producera sin egen Clare Grenache under egen etikett – Barletta, vilket sedan ledde till grundandet av ADW efter att man avyttrat sin handelsverksamhet. Därefter har man vidareutvecklat konceptet genom flera joint ventures med en huvudsaklig inriktning på röda viner även om man emellanåt även producerar vitt vin.
Man äger mark och kontrakt i McLaren Vale, Barossa Valley, Clare Valley, Langhorne Creek and the Limestone Coast.
Ett joint venture är Hattrick Wines som härstammar från McLaren Vale. Flaggskeppet här består av en blend på Shiraz, Grenache och Cabernet Sauvignon som introducerades första gången med årgången 1997. Man gör även en Shiraz som heter Deaf Galah. Vinmakare fram till och med årgång 2003 var Tony DeLisio som numera gör vin under eget namn (kommer att rapportera om dessa framöver – kanonbra viner!).
Ett andra joint venture är Solitary Vineyards, vars första årgång är 2004. Involverade i detta projekt förutom ADW är vininvesterarna Guy och Simon White. Idén med detta JV är att producera strikt begränsade kvantiteter av superpremium vingårdsbetecknade varitalviner. Man begränsar sin produktion årligen till mellan 50 och 300 lådor (600 till 3600 flaskor) per vintyp! Vidare är tanken att inte låsa sig till ett ursprung utan varje årgång hitta den optimala frukten. Enda begränsningen är att det ska vara Shiraz och/eller Grenache vilka är ägarnas favorit druvor! Vinerna hanteras och görs av deras gode vän Neil Pike som äger Pikes Winery i Clare Valley. Tidpunkt för lansering är aldrig förutbestämd för att man ska kunna låta det unika med varje årgång få framträda. Resultatet släpps först när alla involverade är överens.
Första årgången (2004) och andra årgången (2005) har samma ursprung. De kommer från Greenock Creek regionen i Barossa Valley. 2006 kommer man att släppa fyra viner, två Shiraz från Barossa - Kalimna och Marananga och två Grenache, en från Rowland Flat i Barossa och en från Onkaparinga Hills i McLaren Vale.
Kanske inte alldeles uppenbart hur detta ska symbolisera det roliga med Australien? Fast tänk efter, visst är det fantastiskt att man "skapar” vin på det här sättet. Inga låsningar utan full skaparglädje och samarbete. Tror inte det finns någon annan del i vinvärlden där man hjälper varandra så mycket som här. Till och med konkurrenter hjälps åt och samarbetar. För mig illustrerar det här ren och skär nybyggaranda – även om materialet ibland är + 100 år!
Bestämde mig för att prova de bägge 2005orna mot varandra. Egentligen i sig ett unikt experiment eftersom det handlar om samma förutsättningar. Druvorna har bokstavligen vuxit sida vid sida om varandra. Bara druvan skiljer dem år samt delar av vinifieringen.
2005 Solitary Block Shiraz - Greenock Creek “Block 560”, jäste i nio dagar och lagrades därefter i 18 månader på en blandning av nya och 2-3 år gamla franska barriquer. Alkoholen är 15,7%. Jay Miller har gett denna 97 poäng.
2005 Solitary Block Grenache - Greenock Creek “Block 560”, kallmacererade i 4 dagar och jästes under 10 dagar i öppna jäskar. Därefter 18 månader på 2 år gamla franska barriquer. Alkoholen är 16,5%. Detta vin har fått 94 poäng av Jay Miller. Ungefär 130 lådor producerades = 1560 flaskor!
Detta är skillnaderna (förutom druvorna) nu är det frågan om vinerna var bra?
2005 Solitary Block Shiraz har en mörkröd, tät färg. Doften är stor med söt frukt. Choklad och nötter med kola och rostat kaffe. Tydliga charkaromer med viol, gummi rökiga kryddor. Sedan har den också det som jag älskar i doften på vin – aprikoser! Detta är så typiskt för bra Shiraz från ”Down Under” även om det förekommer i andra vintyper också. Helt överraskande är doften inte, precis vad man kunde förvänta sig och hoppas på. Inte så komplex eller utvecklad men helt korrekt. Fint!
Smaken gör mig mer förvånad. Inte helt vad jag förväntar mig efter doftupplevelsen. Ren frukt men för ovanlighetens skull – torra tanniner. Det är inte helt vanligt i denna typ av vin. Detta leder också till att frukten har en mer kärnig karaktär med inslag av körsbär. Här återkommer violerna från doften och även dom rökiga kryddorna. Choklad och eukalyptus. Lång intensiv eftersmak med en beska som inte är helt angenäm. Även en stramhet hos vinet och en påtaglig sälta stör helhetsintrycket. Mycket bra men inte mer. Jay Miller anger fönstret för konsumtion till mellan 2013-2030. Det kanske är det som stör vinet idag. Att det faktiskt handlar om en Shiraz som inte är direkt tillgänglig utan behöver tid för att komma samman? Jag nöjer mig med 94 poäng.
2005 Solitary Block Grenache har också en mörkröd färg men klar. Doften börjar som vinet ovan med en stor söt doft av frukt och bär. Här handlar det mer om det typiska för Grenache, körsbär (kirsch), jordgubbar och hallon. Visst finns det fat, choklad och kola i doften på detta vin också. Även kryddor och aromen av gummi och svett är tydlig. Den stora skillnaden mot ovan är en starkt parfymerad doft av rosor eller blommor i allmänhet. Detta är för mig också så typiskt för en lyckad aussie Grenache. Väldigt trevligt intryck och lovar gott inför avsmakningen.
Blev jag lite besviken och överraskad av Shiraz’n så är det motsatsen för detta vin. Här infrias förväntningarna. Stor ren söt smak med ett lite eldigt inslag. Kryddighet och vanilj med syltade jordgubbar. Vinet är visköst och har en koncentrerad lång sammetslen eftersmak. Som en körsbärslikör! Det är väl så här man bäst kan beskriva ”kirsch” som Parker så ofta refererar till. Även det lite ovanliga men dock så typiska för aussie Grenache finns i smaken, den av röd lakritsstång, den där söta varianten med gult i mitten. Mycket gott och tillgängligt vin. Jay Miller tycker att detta vin ska drickas mellan 2007 och 2025, vilket han faktiskt har en poäng med. Det behöver inte sparas utan man kan definitivt njuta det redan nu men det håller säkert länge i en bra källare. Mycket gott och ett trevligt helhetsintryck som gör att jag höjer Jay’s 94 poäng till 96 poäng! Han tycker för övrigt att vinet påminner om en Pegau från en topp årgång. Det kanske är lite magstarkt men kvalitén finns definitivt som en gemensam nämnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar