Min första bekantskap med Coma Blanca från Mas d’en Gil, Priorat, var under en Spanienprovning i vintras. Då provade vi 2004 Coma Blanca som fått hela 95 poäng av Jay Miller och han jämför till och med den med Beaucastel Blanc Vieilles Vignes. Ja, vad vet jag? Har aldrig provat det vinet. Coma Blanca är gjord på Grenache Blanc och Macabeo. Normalt brukar de blanda 50/50 men en viss variation förekommer. Franska fat ger ju en tydlig smör ton och fetma åt vinet. 2004an var väldigt bra men på gränsen till för mycket. Alla var överens om att vinet behövde mer mognad.
Så, för två månader sedan var det dags för årgång 2000 som Miller antyder i sina recensioner inte är helt i form. Det stämde också. Klart oxiderad ton och uttunnad fadd smak. Inte så värst kul.
Sprang på 2001 Coma Blanca och bestämde mig för att chansa. Denna årgången är ej bedömd men eftersom det är ett generellt bra år så kändes det ganska säkert att göra ett försök.
Gul, nästan guldfärgad. Först samma oxiderade doft som årgång 2000 men här finns trots allt lite frukt kvar. Nötter och fluor som en sherry men det kommer en mer äpplig fruktighet efter ett tag. Blommor och vanilj utvecklad fatig doft med kaffe och lakritskola. Inte helt oangenämt efter mycket luftning.
Smaken är fräschare. En ren frukt med drag av päron och smörkola. Ganska fet textur och ett eldigt avslut. Kaffe, mogen söt frukt och en lite metallisk karaktär dröjer sig kvar – mineraler?
Helhetsintrycket är bättre än årgång 2000 men sämre än 2004an. Klarar det här vinet verkligen mognad eller är det så här karaktären ska vara? Vet inte men helhetskänslan är att det doftar och smakar som en förtidigt mogen vit Bourgogne med lite Norra Rhône inblandat. Det betyder den där ”träiga” känslan Marsanne/Roussanne kan ge.
Det här vinet passar nog dem bäst som premierar mogna toner och udda karaktär än dem som gillar tydliga fruktiga generösa viner. Kul i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar