Julafton!

Som ett barn har jag väntat på denna afton. Nu infann den sig två månader tidigare än normalt – redan fredagen den 24 oktober! Kompisen agerade Tomtefar och delade ut både hårda/kantiga och mjuka/runda paket.

Egentligen skulle jag vilja använda en annan rubrik men det vore stöld och dålig stil. Vinmannen har den ultimata rubriken i sitt senaste inlägg - Osannolikt överväldigad möter jag min Gud!

Om det hände honom då - hände det mig denna gång. Jag fick möta Skogens Drottning denna kväll men det var en annan Gud som stal föreställningen. Han kom ur maskinen! Undra om inte detta är Guden över alla – inklusive Amon-Ra. Men vi tar det från början:

Tolv viner från Chateauneuf du Pape. Tolv producenter. Tolv olika cuvéer - en från respektive producent. Alla från någon av årgångarna 2000, 2001, 2003 och 2005. Mästarens poäng från 94-100 med ett genomsnitt på 97 poäng! Kan det bli bättre?

Ungefär så mycket viste vi i förväg och även vilka producenterna skulle bli - om det inte dök upp någon obehaglig överraskning, så som ett defekt vin vill säga. Det fanns en reservlista om det värsta skull inträffa. De på förhand kända producenterna var:

Domaine du Pegau, Domaine de la Janasse, Domaine Roger Sabon, Domaine Bois de Boursan, Domaine de la Vieille Julienne, Domaine Grand Veneur, Domaine de la Mordorée, Domaine de Beaurenard, Domaine Pierre Usseglio, Clos Saint-Jean, Le Clos du Caillou och Domaine de Cristia.

Två reflektioner: Inga 2004or - och ingen Domaine la Barroche så långt ögat kan nå! Hur skulle det gå? Säkert alldeles utmärkt. Att slippa 2004orna känns befriande. Att inte få ha med ett vin av Julien Barrot känns också lite befriande med tanke på den senaste tidens hype. Lite synd naturligtvis att inte få ta tempen på 2005 Pure gentemot den övriga uppställningen - men Chateauneuf du Pape är så mycket mer än bara Domaine la Barroche.

Vinerna serverades ”blint” men eftersom jag har hyfsad koll på kompisens samling vet jag ungefär vad som kunde förväntas dyka upp – dock inte allt. Ett litet försprång eller handikapp beroende på hur man vill se det. Jag försökte helt koncentrera mig på vinernas kvalitet och inte på att försöka identifiera respektive vin. En inte alldeles lätt uppgift. Vinerna beskrivs i den ordning de serverades och som vanligt först mina noteringar, därefter vinets namn med Parkers poäng och avslutningsvis lite kommentarer och min summering. Eftersom alla satte poäng så tar jag även med gruppens syn på respektive vin. Vi var fjorton som provade. Alla poäng sattes innan vinerna avslöjades. Hoppas det blir kul läsning?

Vin 1
Färgen är klarröd. Doften stor med söta toner. Fikon, garrigue och parfymerad som en Gewürztraminer. Lite kemisk känsla som gasbinda och nagellack samt en örtig, stickig utvecklad ton. Rökig med soja och ost! Lite torkat papper som kanske beror på generös fatbehandling? Fint utvecklad och tilltalande. Smaken är frisk med en viss eldighet. Körsbär, jordgubbar och lakrits. Violpastill och lite torra tanniner med fin längd i eftersmaken. Det finns en viss vresig och kärv känsla i smaken bland allt det söta och fruktiga som blir tilltalande. Bärigt som en Pinot Noir. Detta är mycket gott och publikt.
2001 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape “Les Quartz”. Parker 96 poäng.

Ett vin som har provats förut. Jag har varit lite förvånad senaste gångerna över att vinet känns så moget och utvecklat – så även denna kväll. Mycket gott och lätt att ta till sig. Känns modernt och internationellt i stilen. Jag tycker att man kan hitta lite samhörighet med den 2005 Côtes du Rhône “Resérve” som provades i september. Gruppen gillar vinet och det gör jag med. För mig 95 poäng som förr lutar uppåt än nedåt. Gruppens snitt blir 94,2 poäng med intervallet 90-97 poäng. Succé direkt!

Vin 2

Färgen är klarröd och kanske lite ljusare än föregående vin. Doften mycket stor med massor av animaliska toner av stall och gödsel. Utvecklad med stora mängder kryddor – herbes de Provence. En djurisk köttighet med lite kall stålighet och konjak! Cederträ och lite tobak. Frukt är inte det som först kommer över mig när jag doftar på det här. Smaken är även den utvecklad med lite torkad frukt. Lakrits och portvinskänsla. Kanske lite klenare frukt gentemot föregående vin. Balanserat men ett något kort slut.
2000 Domaine du Pégaü, Châteauneuf-du-Pape “Cuvée Réservée”. Parker 95 poäng.
Jag är inte helt såld på detta vin. Lite för torrt i frukten - som om den inte finns kvar. Provade detta för ca: två år sedan och gillade det bättre då. Efter provningen visar det upp en helt annan sida och vinner då definitivt på att få sällskap av mat. Det här är nog ett mer utpräglat matvin än ett provningsvin. Jag är först ganska hård i min poängbedömning men sätter till slut 94 poäng. Var faktiskt nere på 91 ett tag men det tog sig. Gruppen gillar det med 94,6 poäng i snitt med intervallet 92-97 poäng. En trevlig fortsättning av provningen med mycket typisitet.

Vin 3
Färgen är klarröd och ljusare än tidigare viner. Doften är varm med fikonmarmelad, dadlar, garrigue och mineraler. Lakrits och nymalet kaffe med choklad och kola. Rökig och lite ”het” känsla i näsan. Underbart god doft och för mig den typisitet jag söker i vinerna från detta distrikt. Smaken är ren med mineraler och kryddighet med lakrits som nästan drar åt ”turkisk peppar”. Fikon med en värme som tilltalar mig mycket. Mycket lång och koncentrerad samt eldig eftersmak med ett drag av medicinaltoner. Som ett modernt torrt portvin - Mums!
2001 Roger Sabon, Châteauneuf-du-Pape “Cuvée Prestige”. Parker 94 poäng.
Första bekantskapen för mig med denna cuvée. Synd för hade jag bara vetat hur mycket jag gillade detta vin så hade jag nog försökt hitta några flaskor om det gått. Jag gillar detta skarpt. Har faktiskt provat den ännu mera prestigeladdade cuvéen ”Le Secret de Sabon” av årgång 1998 som var ett av de kraftigaste och mest portvinslika viner jag provat. Lite samma känsla får jag av detta vin. Jag tvekar aldrig på poängen utan sätter direkt 97+ poäng. Jag tror att det kommer att forstsätta utvecklas till något ännu större. Gruppen är mer försiktig med ett snitt på 94,8 poäng. Intervallet är 91-97 poäng. (Två medprovare håller med mig om 97 poäng!). En riktigt trevlig överraskning. Den dag Mästaren provar om vinet är jag säker på en höjning av betyget!

Vin 4
Färgen är ljust klarröd. Doften animalisk med en tydlig stallighet och samma drag av gödseltoner som vin 2. Garrigue och örter med en utvecklad varm och lite kemisk ton av ”mammas hårspray”. Rökig med tjära och faktiskt lite mint. En riktigt fin och trevlig doft. Stilmässigt mycket lik nummer 2 men detta känns fräschare och bättre. Smaken är tjock och koncentrerad med mörka körsbär och vingummin med violpastill. Tuffa tanniner och något torr frukt i eftersmaken. Det känns faktiskt lite knutet och oförlöst i smaken. Även om det är tufft i smaken så klipper den av lite abrupt. Lingon som stannar kvar längst i eftersmaken är inte riktigt min grej men i detta vin går det bra för det har så mycket ryggrad att det aldrig blir snipigt.
2000 Domaine Bois de Boursan, Châteauneuf-du-Pape “Cuvée des Felix”. Parker 96 poäng.
Stilmässigt är detta vin en klon av Pegau’n men här känns frukten livligare och harmonin blir bättre. Ett vin som det lite märkligt aldrig hörs så mycket om i vinkretsar. Vi provade 2005an i september och gillade det mycket då. Stilen i denna årgång känns väldigt lik 2005an fast mer moget och utvecklat givetvis. Klart större och kraftfullare än sin yngre version är dock denna 2000a. Jag är högre i poäng från början men landar på 95 poäng till slut. Gruppen på 94,5 poäng i snitt med intervallet 92-97 poäng. En klart godkänd fortsättning på provningen!

Vin 5
Färgen är klarröd men mörkare än tidigare viner. Doften först lite knuten men kommer med tiden i glaset och utvecklas då med en frisk modern känsla. Mentol, lakrits, bärighet och en gräddighet av mjölkspann. Kaffepulver och rökighet med asfalt och fat som ger en ”råhet” åt doften och gör att det känns modernare än föregående viner. Även ett drag av aprikoser som jag gillar skarpt. Smaken är koncentrerad med kryddighet och fikonmarmelad samt likörkänsla med lakrits och en intensivt eldig eftersmak. Nästan smärtsamma tanniner med ett ”träigt” drag som inte jag tycker är helt angenämt. Vingummin i efterdyningarna som mildrar smärtan något. Ett väl tufft vin.
2003 Domaine de Beaurenard, Châteauneuf-du-Pape “Boisrenard”. Parker 94 poäng.
Det här vinet separerar modernister från traditionalister. Känns inte så ursprungstypiskt eller speciellt insmickrande i sin stil. Det som förvånar mig är att årgången inte lyser igenom tydligare. Jag tycker det påminner mer om de tuffa 2005or som jag provat och saknar de så inställsamma dragen från de flesta 2003orna. Lovande och klart lagringsbart. Jag har faktiskt provat detta vin för 2 ½ år sedan och tyckte då det var alldeles för tufft och kärvt. Det har rundats av något. Jag landar på 96+ poäng. Det här vinet är inte färdigt ännu. Gruppen på 95,8 poäng i snitt. Intervallet 91-99 poäng. Den stora spridningen visar på skillnaden beroende på provarnas preferenser. Som tur är skulle det mjukna lite i munnen med nästa vin.

Vin 6
Färgen är klarröd men tät och intensivare än föregående viner. Doften är söt med kola, choklad och gräddighet. Frisk med mentol och aprikoser samt citrustoner. Mandelmassa, körsbärspaj och en modernt syltig doft som avslutas med garrigue. Jättefint! Helt utan poängavdrag. Smaken är gräddigt modern med fikonmarmelad och lakrits med en kryddighet som är underbar. Harmoniskt och gott. Klart märkbara tanniner men söta. Kirsch och nötter i en skön förening. Kanske lite för kort eftersmak för att inte göra poängavdrag?
2005 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape “Vieilles Vignes”. Parker 96 poäng.
Detta är hedonistiskt. Jättegott och läckert. Modernt men ändå så typiskt för södra Rhône. Första vinet med 100% Grenache och det märks. Rundare, sötare och klart mer tillgängligt trots den unga åldern gentemot en del tidigare viner. Skulle vara kul att matcha det mot 2005 Pure. Inte helt säker på hur det skulle ha slutat. Jag gillar detta vin och ger det 98 poäng. Gruppen på 95,9 i snitt. Intervallet 91-99 poäng. En klar stilfråga. Kanske blir det för sött i frukten för en del provare. Jag kan acceptera det – men inte förstå det. Detta är en vinstil jag älskar. Nu gick vi mot ännu större diskrepanser med nästa vin.

Vin 7
Färgen är mörkt klarröd med lite blålila inslag. Doften är superläcker enligt mig. Andra är mer tveksamma. För mig är den stor med söta aromer av choklad, aprikoser, grädde och hallon. Parfymerad med violer, blommighet och mysk. Gummi, rökig ved och en lite mineralisk metallighet. Rostat kaffe och svettigt omklädningsrum. Doften är vild! Smaken är stor och koncentrerad med lakrits, violpastill och grädde med svartvinbärslikör och en lång intensiv eftersmak. Visköst med en modern känsla. Som en stor Shiraz från ”Down Under”
2005 Domaine Grand Veneur, Châteauneuf-du-Pape “Les Origines”. Parker 95 poäng.
Gud vad jag gillar detta vin. Kanske är jag skadad av alla marmeladbomber från Australien? Kanske måste man ha sina preferenser ditåt för att helt uppskatta detta vin? Jag är såld! Man ska veta att vi pratar om ett vin för ca: 300kr. Kvällens mest prisvärda vin enligt mig. Nästa nya stjärna? Jag är klart mest positiv tillsammans med en medprovare och ger 98+ poäng. Jag ”fegade” ur lite. Var faktiskt högre än så ett tag. Gruppen mer återhållsam med 94,1 poäng. Intervallet 89-98 poäng. Om vi var oense om detta vin var det raka motsatsen med nästa vin – det rådde enighet!

Vin 8
Färgen är klarröd med aningens drag av tegel. Doften är utvecklad med syltade körsbär och marsipan. Kola, kryddigt och mognad med örter och lite stickighet. Lite känsla av fin konjak och så denna doft av papper i likhet med vin 1. Är det fat? Det doftar gott och lovande men det är smaken som är omvälvande. Det smakar perfektion! Ren, koncentrerad utvecklad smak med soja, lakritspulver, grädde, kola, jordgubbssylt och aprikoskräm. En intensiv eldighet i eftersmaken som är närmast oändlig. Vingummin och fikonmarmelad. Holy Moses!
2003 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape “Vieilles Vignes”. Parker 97+ poäng.
Fantastiskt. Provade detta vin för inte så länge sedan och då var det mycket bra men inte riktigt så här bra. Stod bra placerat i flighten och kom helt till sin rätt. Janasse imponerar stort på mig, gång efter gång. Måste vara en av de mer underskattade producenterna trots Parker’s beröm. Undra varför? Denna kväll går vinet hem. Jag sätter 99 poäng. Gruppen sätter 97,4 med ett intervall från 92-99 poäng. Hela fem provare sätter 99 poäng och fyra sätter 98 poäng. Vi är mycket nöjda nu. Nästa vin blev för mig än mer omvälvande – dock gick det inte hem lika brett bland gruppens alla provare.

Vin 9
Färgen är klarröd. Doften är först lite återhållsam och sluten. Sedan kommer det kaffe i massor, kryddor, choklad, kola, fikonkompott med söta varma brända toner. Modernt med lakrits och svettigt omklädningsrum. Mycket fin. Smaken är sensationell. Ren och gräddig med lakrits och varm kryddighet med eldighet. Garrigue, varma syltade fikon med aprikospuré och violpastill. Visköst med jordgubbskräm och en intensiv eftersmak. Hur gott som helst. Svårt att i ord förklara vad som gör vinet så ruskigt gott.
2000 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape “Réservée”. Parker 99 poäng.
Det här är så jävla bra! Ni får ursäkta ordvalet men det var den största överraskningen under kvällen för mig. Dels trodde jag inte att kompisen hade någon flaska Réservée kvar dels kan jag inte begripa att det är en 2000a. Detta smakar så ungt och stort! Inte alls kärvt eller outvecklat - bara ungt! Så är det också 100% Grenache. Jag förstår faktiskt Parker’s lovord efter detta smakprov. Jag har aldrig tidigare provat vinet och är därför så tacksam för detta smakprov. I augusti månad i år provade Parker om en massa 2000or och gav då detta vin 100 poäng med följande beskrivning i Hedonist’s Gazette:“Vieille Julienne’s 2000 Réserve is a perfect wine by any standard of measurement. While still young, its extraordinary concentration of old vine Grenache, and the nakedness and purity of expression represent a tour de force in winemaking. You just want to stand up and salute this beauty it is so perfect, pure, and complex.” Jag satte 98-100 poäng i min bok men beslöt mig för att jämka till 99 poäng men tydligen så bokfördes ”bara” 98 poäng i den officiella statistiken. Det spelar ingen roll. Gruppen var något mer försiktig med 96,1 poäng i snitt. Intervallet var 90-99 poäng. Kan tillägga att Wine Spectator nöjde sig med 83 poäng! Undrar ni varför jag inte abonnerar på deras tjänster? Om detta var största positiva överraskningen så blev tyvärr nästa vin den största besvikelsen för mig.

Vin 10
Färgen är mörkröd och tät. Doften är klassisk och söt med en kryddighet som inte kan beskrivas på annat sätt än herbes de Provence. Garrigue, hav, tjära och soja. Mognad med örtighet och drag av fikon samt lakrits. Fin doft men den är mindre än många andra viner. Smaken är stor, viskös, gräddigt tjock. Lakrits, tjära, violpastill med gummi och med en eldighet och modernt anlagda fat samt tanniner. Tyvärr känns helheten lite mindre efter föregående vin och eftersmaken blir lite för kort. Inte helt harmoniskt.
2001 Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape “Cuvée de la Reine des Bois”. Parker 100 poäng.
Jag är i chock. Vinet är gott och bra men jag som väntat så länge på att få prova det hade hoppats på mer. Inte alls så omtumlande eller häftigt som andra viner under kvällen. Kanske kom det fel i uppställningen för att passa min smak eller så stämde det inte bättre än så här? Jag ger 96 poäng men är faktiskt lägre än så ett tag. Gruppen är ungefär lika nöjd med 96,9 poäng. Intervallet från 91-100 poäng med våran värd som mest positiv. Förvisso tre provare som ger 99 poäng och fyra på 98 poäng. Visst går vinet hem och det tillhör gruppens favoriter. Raskt vidare till nästa vin och försöka glömma förtreten.

Vin 11
Färgen är ljust klarröd. Doften kryddig med fikon och choklad. Nötter, örter, lite utvecklade drag med konjaksfat och Amaretto likör. Rökiga kryddor av herbes de Provence och lite mandel igen som hela tiden pockar på. Mycket fin och behaglig doft. Smaken är ren och utvecklad med gräddlikör och soja. Violpastill och lite chark med jordgubbar och mineraler som ger en känsla av krossad sten. Klara portvinsdrag med en eldig och lång intensiv eftersmak. Jättegott.
2003 Domaine Pierre Usseglio, Châteauneuf-du-Pape “Reserve des Deux Freres”. Parker 98 poäng.
Första bekantskapen för mig. Har aldrig provat detta vin förut och måste erkänna att jag är lite imponerad. Mer portvin än vad jag hade trott. Kanske det vin som ger minst motstånd och är bäst balanserat. Kanske lite för sött i stilen för att gå hem hos alla. Fast vår grupp gillar vinet väldigt mycket. Jag sätter 98 poäng och gruppens snitt blir 97,9 poäng med ett intervall från 95 till 100 poäng. Två satte 100 poäng. Nu var det bara ett vin kvar och det blev en sensation – eller skedde kanske ett mirakel?



Vin 12
Färgen är ljust klarröd. Doften är stor och varm med kryddor och fikonkompott. Syltig med jordgubbskräm och aprikospuré och viol. Svett! Asfalt och lakrits som känns rökt. Visst doftat det mycket. Mest imponerande är nog djupet. Det känns som om det finns så mycket oförlöst inneboende i doften på detta vin. Enormt. Smaken är dunderkoncentrerad med gräddlikörlik frukt och mineraler som liknar vulkan och krossad sten. Eldigt med gummi och gräddig lakrits i eftersmaken. Jordgubbspaj med fikonmarmelad och dadlar. Harmoniskt och en enormt lång eftersmak. Wow!
2005 Clos Saint Jean, Châteauneuf-du-Pape “Deus-Ex Machina”. Parker 100 poäng.
Det här vinet har allt. Jag har provat det förut. Då tyckte jag det var en bit kvar till perfektion. Tydligen behövde det lite motstånd för att man ska förstå hur bra vinet är. Utan tvekan kvällens höjdpunkt. Visst har han rätt den här gången. Jag kapitulerar och skriver 99-100 poäng i boken men "fegar ur" och lämnar in 99 poäng på lappen. Tre andra provare ger dock 100 poäng och vi är tre som ger 99 poäng. Fem sätter 98 poäng. Gruppen ger 98,1 i snitt. Intervallet blir 94-100 poäng. Visst, vinet kommer som sista vin i provningen och ofta kan man misstänka att det vinet ofta vinner på grund av en omedveten känsla av att sista vinet alltid är bäst. Vi är dock alla eniga om att detta är ett mycket bra vin som har den där så eftertraktade WOW faktorn. Bravo!

Vad säger man?

Det är självklart en ynnest att få vara med på en sådan här provning. De flesta vinerna är inköpta på plats samt något i Danmark. Att i privat regi i Sverige ställa upp en sådan starttolva till rimliga pengar är inte lätt att anordna. Vi tackar så klart vår värd och ciceron för denna provning - även resten av familjen som nog har fått spendera många timmars väntan i diverse lokala ”byhålor” under jakten på vinerna.

Beträffande årgångarna så konstaterar jag att det inte finns någon tydlig linje. Skillnaderna är små och troligen har vinerna denna kväll sådana kvaliteter att årgångarna blir mindre betydelsefulla. Visst känns något av vinerna från 2005 yngre än övriga men samtidigt känns något av vinerna från 2000 yngre än andra viner. Alla vinerna är mer eller mindre märkta av värme och hög koncentration och det är svårt att hitta någon distinkt karakteristik för en speciell årgång. Troligen spelar producenten och dess stil en större roll i detta fall. Även druvsammansättningen gör större skillnad än årgångarna.

Favoriterna för gruppen blir:

1) 2005 Clos Saint Jean, Châteauneuf-du-Pape “Deus-Ex Machina”
2) 2003 Domaine Pierre Usseglio, Châteauneuf-du-Pape “Reserve des Deux Freres”
3) 2003 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape “Vieilles Vignes"

Efter Julafton kommer Nyårsafton och så även denna gång. Parker's nya rapport med slutomdömen för 2006orna och första bedömningen av 2007orna borde komma om ungefär en vecka (även om känslan säger mig att den kanske kommer att bli försenad till slutet på december). Då börjar ett nytt år med nya vedermödor i jakten på alla godbitar. Det är som med det berömda ekorrhjulet, fast på ett positivt vis. Eftersom rapporterna för 2008 verkar antyda en svag årgång och brist på druvor för specialcuvéerna så får man nog köra ”all in” på 2007orna. Fast det känns ovissare än någonsin tidigare och man kan nog gissa att många kommit till samma insikt – man blir nog inte ensam i jakten. Priserna lär väl också öka eftersom årgångens förmodade kultstatus redan nu satt igång spekulationer på marknaden – trots världsekonomisk kris.

Ett vin saknade jag denna kväll. Ett vin som jag så gärna vill prova och vet var det finns - 2003 Cuvée du Vatican ”Réserve Sixtine”. Jag förstod ju före provningen att det inte skulle komma med, om det inte skulle komma som ett dolt extravin vill säga. Det gjorde det inte och jag får väl trösta mig på samma vis som man gör med barnen – att man inte ska ta allt det ”göttiga” på en och samma gång. Att man ska spara lite av det goda till en annan gång - kanske till nästa Julafton?

Åter ett tack för en riktigt bra och trevlig kväll! Provningen blev precis så kul och spännande som jag hoppats på. Vinerna var sagolikt goda och som vanligt var maten på minst samma nivå!

Ikväll bjuds det helt andra kulturella arrangemang. Måste ju ställa upp på annat än vin och kvällen ska spenderas med hustrun samt goda vänner på Victoriateatern i Malmö. Det ska bli ”picknickteater” och då man får ta med egen mat samt dryck. Det blir säkert ännu en utomjordlig upplevelse – det är nämligen Thomas Di Leva som uppträder. Behövs kanske helt annan stimulantia än vin för att uppskatta ett sådant ”performance”!

Ond eller God?

Tony De Lisio – visst låter det som namnet på en maffiaboss? Eller kanske ger det associationer åt de godas sida – en tuff New York polis som går sina egna vägar? Han är nog trots allt på den mörka sidan. Han gör ju vin i Australien – dessutom i södra. Sedan är det mer en smakfråga om den mörka sidan är av ondo eller av godo!

För mig var namnet helt obekant ända tills den dagen jag läste om hans viner i Robert Parkers The Wine Advocate. Tre av hans 2004or fick 96 poäng rakt av. Aldrig hade hans tidigare årgångar bedömts och självklart blev en Aussiefantast som mig jätteintresserad. Hur skulle jag få tag i vinerna? Gick det överhuvudtaget att hitta någon som sålde vinerna i min närhet. Som så många gånger förut fanns räddningen på andra sidan sundet. Danskarna kan det här med att nosa upp nya spännande förmågor – oavsett ursprung.

Tony De Lisio har mer än trettio års erfarenhet av vinindustrin i södra Australien och har bland annat varit ansvarig vinmakare för vinet The Hattrick som görs av de två bröderna Ben och Mario Barlettas Australian Domaine Wines. Tony som inte överraskande har ett Italienskt ursprung har via sina kontakter tillgång till några av de bästa vingårdarna i regionen. Efter att ha agerat vinmakare åt andra bestämde han sig för att buteljera vin under eget namn. Ett bra beslut tydligen. Parker uppmärksammade hans prestationer och belönade tre av 2004orna med 96 poäng. Därefter verkar något hänt. Betyget för 2005orna var inte alls lika övertygande. Något som förvånar med tanke på att det är en annars generellt lyckad årgång. När så Jay Miller bedömde 2006orna rasade poängen ner till mer rimliga nivåer – med undantag för 2006 De Lisio Grenache.

Efter en mycket trevlig bekantskap med hans vin i vintras var jag naturligtvis sugen på att prova det vin som Jay Miller uppenbarligen gillade mest. När jag så fick chansen till ett inköp i somras slog jag till med en provbutelj. För att ”dryga ut” inlägget något tar jag även med två andra provade viner från Tony De Lisio.



Tony De Lisio’s Grenache kommer från torr odlade ”Bush Vines”. Hälften av druvorna kommer från en 80årig vingård i Blewitt Springs som är en svalare region i McLaren Vale och anses ge mer elegant strukturerade och parfymerade viner. Den andra halvan kommer från en 45årig vingård i McLaren Vales huvudregion och ger en mer robust struktur med djupare färg och jordigare karaktär.

2006 De Lisio Grenache är klar i färgen och mörkt röd. Doften är först påträngande stor och söt. Parfymerad på det där så typiska sättet för Aussie Grenache. Lavendel och ljus choklad, blommig med en kryddighet som påminner om dill och inlagd smörgåsgurka. En kemisk ton av nagellack och konjaksfat. Nymalt kaffe och en svag aning av chark och animaliska toner. Dag två doftar det hur mycket Rhône som helst. Chark och Herbes de Provence, svettigt omklädningsrum och skokräm.

Smaken är helt i linje med förväntningarna. Ren, snygg frisk fruktighet med en eldig smak av hallon och jordgubbar. Härlig syra men även klart märkbara tanniner – balans tror jag det kallas. Kirsch, smörkola och sötlakrits. Lite karameller typ Kungen av Danmark. Dag två har smaken förstärkts med mörkare frukt och violpastill samt en fetare struktur.

Måste erkänna att Jay Millers 92-95 poäng kändes väl i överkant efter första dagens smakprov. Fast dag två hände det något. Vinet kom samman och hela strukturen kändes rundare och fetare med mer harmoniska drag. Mer komplext och mindre insmickrande godistoner. Om det är ett tecken på vad som kommer att hända med mognad önskar jag att källaren innehöll några flaskor till. Nu blev det en engångsbekantskap och det får räcka med det. Det finns så mycket annat gott att satsa pengarna på. Även om jag dag två lätt accepterar 95 poäng.



Krystina är en ren Shiraz från en 10årig vingård planterad i Onkaparinga Ridge, McLaren Vale. Vingården har grund jord ovanpå kalksten och skiffer samt är belägen på en av de högsta punkterna i McLaren Vale. Vinet har lagrats på franska fat varav hälften var nya. Namnet är taget efter Tonys fru – Krystina.

2004 De Lisio Krystina har en mörk, djup nästan svartröd färg. Doften är stor, fin och elegant med choklad och fat med en tydlig rökighet. Animalisk med chark och nästan baconsvål. Kafferost med syltig frukt typ aprikoser och hallon. Viol, mineraler, tallbarr, grillat kött och svett! Elegant kanske det inte låter som men det är faktiskt hur det uppfattades i sin helhet.

Smaken är tjock - viskös och koncentrerad med söt och mogen ren frukt. Syrlighet med friska körsbär och fruktiga aprikoser – det smakar som ”kransekage”. Plommon doppade i konjak och svartvinbärslikör. Det känns utvecklat men ändå ungt och koncentrerat. Mycket gott!

Jag provade det här vinet någon dag efter 2006 De Lisio Grenache bara för att jag upplevde det vinet så olika dag två gentemot dag ett. Kände att jag behövde verifiera hans stil och vin med ytterligare ett smakprov. Det var också lockande att testa vinet med tanke på att det är en av de 2004or som Parker gav 96 poäng. Skulle det vara så bra eller hade Bob missuppfattat saken och den gode Jay Miller tagit ner förväntningarna till en mer rimlig nivå? Jag tycker faktiskt att Parkers 96 poäng är en för lite – 97 Mina Vinare poäng. Ett riktigt gott och lyckat exempel på hur bra det blir när man gör vin med känsla och själ!

Catalyst är vinet som förenar de två tidigare. En blend på Shiraz och Grenache. Tony De Lisio ville visa vad de två i förening kan ge och valde därför att skapa en blend under namnet Catalyst. Shirazdruvorna kommer från samma vingård som druvorna i Krystina. Grenachedruvorna kommer från en 70årig vingård i Blewitt Springs, McLaren Vale. Proportionerna är 80% Shiraz och 20% Grenache och det lagras primärt på tidigare använda franska ekfat.

2004 De Lisio Catalyst har en mörk tät röd färg. Doften är helt fantastisk med aprikoser och syltig rödfruktighet. En rökig och charkig arom med påläggskorv. Nymalet kaffe och vanilj med tydliga inslag av konjaksfat. Lite asfalt som smyger sig på.

Om doften är god är det inget mot smaken. Här råder fullständig harmoni. Ren frukt med choklad och likörlik koncentration. Espresso och en intensiv eftersmak med lakrits och violpastill samt en kryddig portvinslik fruktighet. Det råder ingen konkurrens mellan smakerna utan allt är i fullständig balans. Supergott och harmoniskt.

Till saken hör att detta vin provades blint mot elva andra viner från Australien i en provning arrangerad av mig i vintras. Provat blint i en grupp bestående av tio provare (nio bedömningar) fick vinet 96 poäng i snitt och ett spann från 91-98 poäng (1st 91, 2st 95, 3st 96, 1st 97 och 2st 98 poäng). Vinet kom på delad första plats. Bra gjort med tanke på motståndet. Ni ska veta att Australiensiska viner inte tillhör vardagsdrycken för många av de övriga provarna. Parkers 96 poäng förblev oemotsagda. Det var så kul att ett vin som detta kan förena en grupp provare med så olika preferenser. Ett gott betyg!

Australia Rules!

Tio Bourgogner!

Så här i Bordeauxtider känns det uppfriskande att få göra ett inlägg om Bourgogne!

Först ska jag börja med att erkänna en sak - Pinot Noir och speciellt Bourgogne är inte vardagsdricka för mig. Ett helt pålitligt sanningsvittne är jag alltså inte. De kommande noteringarna och intrycken från denna (för mig) unika provning av röd Bourgogne är skrivna av en sann Syrah och Grenache fantast. Gärna då med ett ursprung från Australien, Spanien och Rhône. Bär det med er när ni tar del av ”resultatet”.

Fast vid närmare eftertanke kanske likheterna är fler än olikheterna? När jag började intressera mig för vin på alvar för ca: sjutton år sedan var faktiskt just Pinot Noir och Bourgogne favoriterna. Jag tror att jag lockades av den kryddiga och syltiga röda frukten i dessa viner. Även en viss animalisk ton som lockade mig mer än stalligheten i Bordeaux. Faktum är att riktig mogen Chateauneuf du Pape och Bourgogne påminner mycket om varandra. Även en stor och stöddig Bourgogne kan ha likheter med sina släktingar i norra Rhône. Gemenskapen är kanske större än man först tror. Även vinmakartraditionen har nog mer gemensamt mellan Rhône och Bourgogne än vad den har med Bordeaux. Alltså inte helt ologiskt att mina preferenser har vandrat den väg de har gjort.

Nu till själva provningen. I vårt vingäng, ”Gomseglet”, har vi emellanåt gästspelare som antingen är med i provningarna eller som vid denna provning, håller helt i trådarna. I detta fall spelade en riktig ”vin och Bourgogneexpert” första fiolen och ledde oss igenom vinerna samt distriktets historia och reglemente. Bra att fräscha upp kunskaperna. Vår provningsledare är verksam i branschen och representerar en av Sveriges största och mest kända vinimportörer så vinvalet föll naturligt på deras viner. Det skulle visa sig att hela nio viner kom från ett hus och det sista vinet från ett annat mycket berömt hus.

Min första tanke efter provningen var faktiskt att jag var lite besviken på att det blev hela nio viner från en och samma producent – Maison Louis Jadot. Fast vid närmare eftertanke så var det ett smart val. Eftersom vi provade i fyra flighter och vinerna varierade i både ålder och ursprung så blev det en riktigt pedagogisk jämförelse. Det lär vara samma vinmakare, Jacques Lardière, som gjort alla nio vinerna – trots en spridning på 16 år. Även om vissa av vinerna kom från Jadots egna vinodlingar och andra från deras négociant verksamhet så har de passerat genom samma vinmakares händer och processer. Därmed borde detta möjliggöra en mycket bra jämförelse mellan ursprung och ålder. Att sedan det sista vinet kom från Domaine de la Romanée-Conti blev bara grädde på moset! (För mer information om producenterna följ länkarna i namnet)

Vinerna serverades i fyra flighter med variation av ålder och ursprung. Innan provningen viste vi inget om producent, vinernas ursprung eller ålder. Allt som var känt på förhand var att det skull bli röd Bourgogne. Sist men inte minst intressant är att vinerna provades ur av provningsledaren tillhandahållna Riedelglas. Naturligtvis av typen Vinum Burgundy. En lyx man inte råkar ut för varje dag. Enda bekymret är nu att om man blev biten av Bourgogne så skulle det inte räcka med en förmögenhet för inköp av viner utan även en tung post i inköp av nya glas! Tydligen ska Pinot Noir vara extremt känslig för glasets utformning. Eller bara ett försäljningstrick? Nejdå, vi var nog överrens om att glasets utformning var mycket viktig för upplevelsen.

Jag beskriver vinerna i den ordning de serverades. Först mina noteringar och sedan vinets namn med lite efterföljande kommentarer.

Flight 1

Vin1
Färgen är klar och purpurröd. Doften har en lite köttigt blodig ton med höstlöv och rotfrukter. Prickigkorv. Jordgubbar med en varm syltig frukt. Smaken är söt jordgubbsfruktig och lite eldig med ett inslag av fat. Körsbärssyrlig frukt med en aning karamellighet och eftersmaken har en viss värme med lakrits och fatbeska. Hederligt och gott.
2005 Louis Jadot, Beaune 1er Cru ”Les Boucherottes” (The WA: DS 88-90 poäng)
Detta är från Jadots egen mark som man helt kontrollerar. Det här vinet gillas av många och det allmänna intrycket är att det är det bästa vinet i flighten. På så vis att potentialen är stor och med mognad och ålder kommer det att bli bättre än de två efterföljande vinerna. Jag nöjer mig med 90+ poäng.


Vin 2
Färgen är klarröd och aningen åt tegel till. Doften bjuder på en viss antydan av rökighet och lite svamp/tryffel. Sötmogen doft med viss örtighet, lite stall och tobak. Smaken är även den sötmogen med lite syrlig körsbärsfrukt och inslag av citrusfrukter. Mogen smak men ett bra bett i eftersmaken fast slutet ger en lite vass syra med lingon och beska.
1997 Louis Jadot, Beaune 1er Cru “Les Toussaints” (Ej bedömd av The WA)
Kommer från inköpta druvor. Ingen är överdrivet entusiastisk över detta vin men många tycker att det doftar gott. Jag håller helt med om doften men smakmässigt är det lite för klent. Ger ändå 90 poäng för en fin helhet och bra mognad.


Vin 3
Färgen är ljust tegelröd. Doften ger ett “murrigt” intryck med skog och svamp aromer. Även en viss blommig och parfymerad ton med ett kemiskt drag av gasbinda. Örter, gummi, chark och en mineralig lite dammig jordig ton. Smaken är rund och sötmogen i sin stil med lite karamelliserad frukt av röda bär. En fin och harmonisk eftersmak med jordgubbar.
1989 Louis Jadot, Beaune 1er Cru “Les Toussaints” (Ej bedömd av The WA)
Skillnaden mot det yngre vinet är ganska stor. Vi konstaterar att denna känns ”fetare” och fylligare i strukturen jämfört med de två yngre vinerna. Tydligen symptomatiskt för röd Bourgogne. Jag tycker detta är bäst hittills med 91 poäng. Om 2005an mognar som man kan tro, kommer det definitivt att bli ett lika bra eller bättre vin. Detta avslutar flight 1 som ger oss en bra bild över skillnaden i mognadsgrad. Intressant och kul. Förmodligen de ”enklaste” vinerna ur ett kvalitetsperspektiv.

Flight 2

Vin 4
Färgen är klarröd med svag tegelnyans. Doften utvecklad med rotfrukter, svamp, jordiga toner och skog med höstlöv. Aningens vedig rökighet och ett blodigt drag. Som en mogen Rioja! Smaken är ren med en syrlig fruktighet och faktiskt lite mynta. Bärig karamelliserad frukt. Slutet är tufft och kärvt med för tydliga tanniner och en vrång känsla av kärnighet samt stjälkighet. Inte min typ av vin.
1995 Louis Jadot, Volnay 1er Cru ”Santenots” (Ej bedömd av The WA)
Tydligen är 1995 känt för sina jobbiga tanniner och årgången har visat på långsamt mognande tuffa och rustika viner. Ingen är helt såld på detta vin och när det blir känt att det kommer från Volnay är vi många som blir förvånade. Jag ger trotsallt 90 poäng men är nere på 88 ett tag fast i jämförelse med övriga viner så ska det kanske ändå ha 90 poäng för sin fortsatta lagringsduglighet.

Vin 5
Färgen är klarröd och ljus. Doften är söt med jordgubbar, mineraler och en allmän känsla av karameller i näsan. En anings kafferost med en viss rökighet och en modern läcker syltig känsla. Smaken är sötfruktig med en ren och koncentrerad men fint balanserad eftersmak. Lite eldighet i den långa eftersmaken och tydligt drag av smörkola. Ett riktigt gott och läckert vin.
1999 Louis Jadot, Chambolle-Musigny (The WA: PR 87-89 poäng)
Ett kommunvin. Bäst hittills. Som så många gånger förr tycker jag att 1999 som årgång sticker ut. Dessutom är vinerna från Chambolle-Musigny ofta i en stil som passar mig. Inte första gången ett kommunvin härifrån tilltalar mig mycket. Jag ger 93 poäng. En del andra provare är dock inte lika övertygade som mig. En stilfråga?

Vin 6
Färgen är tegelröd. Doften är varm med en söt ton av kola, choklad och nötter. Fat och lite varm kryddig jordgubbsfrukt. Köttig, animalsikt och stallig arom som växer fram. Jättefin doft. Smaken är även den först lite sötfruktig och kryddig. Koncentrerad och ren med en viss beska och en eldighet i eftersmaken som avslutas med en syrlig körsbärsfrukt. Synd att smaken inte håller hela vägen.
1993 Louis Jadot ”Vosne-Romanée” (The WA: RP 70 poäng)
Undra vad som störde Bob i augusti 1995 när han tyckte vinet endast var värt 70 poäng? Så dåligt kan jag inte förstå att han tyckt om vinet. Jag hamnar på 91+ poäng. Detta är ett vin som många gillar. Med detta avslutas flight 2 och det känns som om vi trappat upp kvaliteten och komplexiteten gentemot första flighten. Nu börjar det kännas som det ”riktiga” Bourgogne snart är på gång!

Flight 3

Vin 7
Färgen är djupt röd och klar. Doften är definitivt uppskruvad gentemot tidigare viner. Nu närmar vi oss likheterna med Syrah och Norra Rhône. Köttig, charkig lite rökig doft med inslag av tjära och nybromsade bildäck. Skokräm, backelit och kryddig ek. Mynta, violer och en blommigt parfymerad karaktär. Mineraler, korv och björnbär. Smaken har en ren och fruktig karaktär med körsbär och violpastill. Mineraler, fat och lite vedighet i den långa eftersmaken. Värme!
2003 Louis Jadot ”Corton-Pougets” (Ej bedömd av The WA)
Det här vinet delar gruppen i två. Jag älskar de drag som årgången uppvisar. Detta vin bekräftar min åsikt att Frankrike med årgång 2003 visar upp sin rätta potential! Så trevligt, gott och inställsamt är inget av de tidigare vinerna. Jag är nu uppe på 94+ poäng och har nått nivån när köplusten för första gången infinner sig. Tyvärr är priset sådant att jag snabbt nyktrar till igen. Fast bra är det.

Vin 8
Färgen är djupt tegelröd. Doften har en svag kemisk medicinal-karaktär som känns udda mot tidigare viner. Söt kola ton med örtighet. Kryddigt viltkött med gummi och skog samt höstlöv. Smaken är tyvärr lite syravass och vresig med förvisso frisk körsbärsfrukt. Eftersmaken är lång och fin. Nu får jag genast problem igen. Jag har så svårt för smaker som detta vin ger. För stramt och vasst.
1995 Louis Jadot ”Corton-Pougets” (The WA: PR 88-90 poäng)
Det här är en vinstil som jag direkt känner mig säker på. Korrekt, klassiskt, stramt och så vidare – men aldrig riktigt gott. Eftersom årgången uppenbarligen är tuff kanske det är helt fel tidpunkt att prova vinet? I vilket fall som helst känner jag ju potentialen och grundkvaliteten som gör att 92 poäng känns rimligt. Då var denna lilla flight med endast två viner tillända och nu inser alla att vi närmar oss provningens höjdpunkt - de två sista och förmodat bästa vinerna.

Flight 4

Vin 9
Färgen är klar och sammetsröd. En vacker lyster i glaset. Doften som möter oss är köttigt fruktig med kryddig ek och en parfymerad blommig doft. Chark och blodighet. Åt samma håll som vin sju. Smaken är ren med en eldig lite besk syra. Jordgubbar, fruktig och örtig smak. Kanel, och intensivt kryddig eftersmak. Nu är det betydligt mera drag under galoscherna gentemot tidigare viner.
2005 Louis Jadot ”Bonnes Mares” (The WA: DS 93-95 poäng)
Nu är nog alla överens om att detta är ett bra vin. Vi märker att ribban höjts successivt och detta är en nivå som inte det ”normala” Bourgognevinet når upp till. Det markerar ju även prislappen (1200kr). Även om det handlar om mycket pengar så kan jag acceptera att det finns vinälskare som köper denna typ av vin för framtida njutning. Personligen har jag har svårt att motivera det – men det hindrar ju inte att jag kan sätta 95+ poäng på vinet.

Vin 10
Färgen är klarröd. När det är dags för första doftprovet inser jag att detta nog är ett “halleluiah moment”! Frågan är om det inte är bland det godaste jag doftat på. I alla fall topp fem. Exotiskt är bara förnamnet. Lika bra att ”rabbla på”. Parfymerad blommighet, vaniljstång, bivax, mineraler, kokos, ljus choklad, kryddig ek, rosor, Gewürztraminer, Muscat, druva, söta fruktkarameller och mejeri! Den som påstår att nya världen är ”för mycket” borde dofta på det här. Jag älskar det. Smaken tar dock ner mig på jorden igen. Inte lika imponerande men mycket gott. Stor och ren söt frukt. Väldigt rund smak med syltighet och smörkola som nästan drar åt knäck till. Jordgubbar.
2005 Domaine de la Romanée-Conti “Echezeaux” (The WA: DS 94-95 poäng) Visst – det här är ett sjuhelvetes bra vin – men priset! 2100kr för en flaska vin. Klart man måste fundera i termer som: en av denna eller två av förra eller till och med fyra av vin nummer sju? För att provocera lite så kan man ju även tänka sig alternativet fyra stycken 2006 Amon-Ra? Mycket lätt att svara på för mig. Säkert lika lätt för någon annan. Om man vore ekonomiskt oberoende vore svaret ännu enklare – både och! Jag sätter 96+ poäng och inser att detta utan konkurrens är det bästa vin från Bourgogne jag någonsin provat och förmodligen kommer att få prova. Eller kanske inte? Visst var den där 2002 Domaine Robert Arnoux, Nuits St. Georges 1er Cru ”Les Corvées Pagets” ruskigt bra i våras? Kanske inte ska vara så där kategorisk. Satte ju 96 poäng på den med!


Om jag kommer att stå i kö de första dagarna i november? Aldrig i livet - snart kommer ju 2007 Chateauneuf du Pape! Måste ju börja spara någon gång.

Som vanligt ett stort tack till M som ”driver” på oss och även provningsledaren som var en lidelsefull ciceron under hela provningen.

En högtidsdag!

Onsdagen den 15:e oktober är inte bara dagen det släpps en massa vin från Bordeaux på vårt Systembolag, det är även min födelsedag. Känns lite kul att monopolet uppmärksammar den så till den milda grad att man lanserar de så hett eftertraktade vinerna från detta klassiska distrikt. Fast egentligen hjälper det inte mig ett dugg. Samma rutiner (eller avsaknad av rutiner) gäller lika för mig som alla andra. Inte har jag någon fördel av att fylla år denna dag. Just till denna lansering kunde jag inte själv delta i lotteriet utan fick ta hjälp av två medhjälpare. Kunde inte helt avstå ett försök att få tag på några förmodade framtida klassiker. Hustrun skickad till en butik, en kollega till en annan. Blandad framgång får jag förmoda och man vet nog inte hur det egentligen gått innan man har buteljerna i handen. Men trots denna ovisshet måste ju högtidsdagen firas med vin – och vem behöver fira dagen med strama Bordeauxer när man kan få sällskap under kvällen av kungen över alla gudar!

Amon-Ra är Ben Glaetzers eget vin och skapelse. Första årgången gjordes 2001. Namnet betyder kungen över alla gudar och templet känt som Karnak lär ha varit det första att plantera en egen vingård. Ögat på etiketten är Horus allseende öga och symboliserar beskydd. Ögat representerar en figur med sex delar som ska liknas vid de sex sinnena – känsla, smak, hörsel, tanke, syn och doft. Ben skapade Amon-Ra för att tilltala samtliga dessa sinnen. Vinet görs av 100% Shiraz från Ebenezer sektorn i norra Barossa Valley. Åldern på stockarna är mellan 98-110år (2003an) och man konstbevattnar inte.

Årgång 2003 har lagrats i 14 månader på ek varav 20% är av amerikanskt och 80% av franskt ursprung. Årgången är betraktad som mycket besvärlig med en rekordlåg skörd. Barossa Valley drabbades av ett kraftigt regn i slutet på februari som påverkade 90% av odlingarna. Därefter följde en intensiv värmeperiod. Man beslöt att lämna druvorna på rankorna ända till slutet av april för att försöka maximera druvornas utveckling. Ett beslut som var lyckosamt för kvaliteten i slutprodukten – men resulterade i endast 250 lådor av Amon-Ra (3000 flaskor). Läs mer om tidigare Glaetzer vin här.

2003 Glaetzer Shiraz Amon-Ra, Barossa Valley är djupt mörkt rött och tätt i färgen.

Doften är stor med rökt kött, ved, enbär och animaliskhet. Violpastill, lakrits, peppar och kryddiga ekfat. Blyerts, kola, choklad och mineraler. Aprikospuré med björnbärssylt och lite körsbärskompott. En frisk fruktighet med hallon och mynta. Grädde och mjölkspann med kokos och en parfymerad vaxig doft med en slutkläm som drar åt svettigt omklädningsrum och faktiskt gödsel till. Tror ni jag gillar doften? Oh yes! Det här är precis så underbart gott att dofta på som så många andra lyckade viner från detta underbara vinland!

Smaken är tjockt koncentrerad med syltig frukt och en eldig eftersmak – mums! Violpastill som Läkerols halstabletter och aprikospuré. Helt integrerade tanniner med balanserad syra. Mycket harmoniskt. Mörka körsbär med en gräddkola och chokladpralin. Hallon, plommon och te. Även en smak av tuggtobak. I avslutet underbart kryddiga ekfat. Mycket gott!

Detta är ett vin helt i min stil. Mycket stämmer. Vinet har utvecklats en hel del sedan senaste smakprovet för två år sedan. Då var smaken mer ”mustig” och rå fast på ett trevlig sätt. Doften är bättre nu men smaken hade gärna fått haft mer av sin karaktär kvar från senaste buteljen. Då hade det varit farligt nära perfektion för mig – nu slutar det med 97/98 Mina Vinare poäng. Parker satte 96-100 poäng som fatprov i oktober 2004.

Detta var kungen över alla gudar. Drottningen över alla gudinnor då? Jag hoppas få möta henne nästa fredag. 2001 års utgåva av skogens drottning alltså!

PS. The Wine Advocate har fullständigt rört ihop sina noteringar för Amon-Ra. Man har bladat ihop dem med Glaetzer Shiraz. För att få korrekt information rekommenderas Glaetzers egen hemsida. De har koll. Även en Amon-Ra med McLaren Vale som ursprung gjordes 2001 och 2002 men dessa är extremt ovanliga. DS

Ett Lotteri!

Nej, det ska inte handla om onsdagens Bordeauxsläpp. Det ska handla om när man sätter korkskruven i en Moulin Touchais. Defekt eller korrekt? Hörde någonstans att detta vin samt den berömda 1983 Anjou Blanc från samma firma tillsammans med Chateau Musar tillhör de mest reklamerade vinerna på Systembolaget. Kan tänka mig att många korrekta buteljer av dessa faktiskt reklameras som defekta på grund av deras ganska unika och speciella karaktär. Fast det gäller nog många söta Chenin Blanc från Loire överhuvudtaget.

För ungefär fem år sedan hade vi en vertikalprovning av just Moulin Touchais. Tror det var åtta årgångar om jag minns rätt. De två äldsta var i alla fall årgångarna 1959 och 1969. Det märkliga var att 1969an blev det mest omtyckta vinet och alla var överens om att det var perfekt moget och gott. Däremot kändes 1959an för ung och knuten!

Jag skojar absolut inte. Det var en ganska märklig känsla att ett 44år gammalt vin kändes för outvecklat. Det vittnar nog om den enorma lagringsdugligheten i Moulin Touchais viner.

Ett tag tror jag att det var något lurt med 1983 Anjou Blanc för det dök upp i olika lanseringar med flera års mellanrum. En kompis (inte han med alla Chateauneufer) har en teori om att de nog står där bakom bensinmacken och buteljerar lite vad de har för handen och sätter på etiketten 1983 Anjou Blanc för att de råkar ha så många av dem – etiketterna alltså. Kanske är det inte riktigt så illa men nåt lurt är det nog ; )

I helgen har det dock konsumerats ett annat vin – nämligen 1987 Moulin Touchais, Coteaux du Layon.

Färgen är gyllengul. Doften är stor med först citrusfrukt och lite petroleum som nog skulle kunna lura många till Tyskland och Riesling. Sedan kommer lite mer klassiskt vått ylle med en lite kemisk ton typ terpentin. Mandelmassa/klister och arrak samt en kryddig fruktighet. Kanske också en aning solution och cykelverkstad.

Smaken är ganska viskös med vanilj och päronsplit. Frisk och inte överdrivet sötsliskig. Smörkola och knäck. Faktiskt också lite lakritskola. Bittermandel i eftersmaken. Även ett drag av honung.

Helt okej och med tanke på prisvärde så känns de 169kr i januari 2001 som välinvesterade pengar. Kvalitetsmässigt dock inte i närheten av varken 1959an eller 1969an. Fast vem vet om sådär 30/40år vad som händer med vinet?

En Vinkupp!

Eller varför inte kalla det för en Nebbiolochock! Det dricks mycket Nino Negri just nu och då ska inte jag vara sämre än att även jag kan damma av en butelj och faktiskt visa tvivlarna att det i Mina Vinares gömmor minsann finns lite Nebbiolo. Fler nyligen provade Nino Negri viner hittar ni här och här. Det finns säkert ännu fler notiser på nätet om man bara söker ihärdigt nog.

Valet föll på sista buteljen 1995 Nino Negri, Valtellina ”Sfursat 5 Stelle”. Firmans flaggskepp.

Senaste smakprovet skedde för nästan exakt tre år sedan, då denna fick ställa upp som sparringpartner till lite mer berömt motstånd. Vi provade tre olika viner av Paolo Scavino. Tyvärr har jag slarvat bort anteckningarna om vilka vinerna var exakt men tror att de tre var ”1998 Carobric”, ”1998 Bric del Fiasc” och ”1996 Rocche dell Annunziata”. Jag kan ha misstagit mig på årgångar och även på mitten vinet. Hur som helst var det tuffa utmanare.

Jag minns att jag vid det tillfället tyckte väldigt mycket om Nino Negris vin och faktiskt höll det som det godaste. Beror kanske på att vinet görs på torkade Nebbiolo druvor (eller Chiavennasca som den kallas i Lombardiet) i typisk Amaronestil. Jag gillar ju som bekant söta viner! Fick inte medhåll av mina medprovare som tyckte vinet passerat bäst före datum. Detta var som sagt för tre år sedan så lite nervös var jag allt när sista flaskan nu skulle upp på ”offeraltaret”. Jag menar - om nu mina medprovare hade rätt för tre år sedan lär ju inte föryngringsprocessen ha infunnit sig utan snarast skulle det nu resultera i ett ”stendött” vin.

Färgen är klar och tegelröd. Lystern är verkligen vacker.

Doften är stor med en varm och söt jordgubbssyltig ton. Marsipan och en rökig kryddighet med fikonmarmelad och lite smörkola. Doften är frisk trots det tydligt söta inslaget. Vidare kommer det aprikoser med lite karameller och tobak, asfalt samt lite ”köttiga” drag. Även ett drag av kryddig söt ek. Lite typisk känsla av gammalt hederligt saftkok. Jag ska återkomma med en liknelse i summeringen.

Smaken är friskt syrlig med koncentrerad fruktighet och tydlig jordgubbssmak. Sedan kommer en inte helt angenäm känsla av ”nötighet” av typen gamla torra nötter. Som mandel eller valnötter som inte känns helt färska. Kanske att det är ett lite oxiderat drag som lyser igenom? Aromen försvinner sedan snabbt för att sedan återkomma och därefter åter igen försvinna. Eftersmaken har drag av apelsinskal och pomerans med lite mentol. Mogna tanniner och violpastill i slutklämmen. Det här smakar moget, spännande och gott.

Det här vinet är absolut inte för gammalt eller för trött. Det både doftar och smakar hur bra som helst. Tror faktiskt att ytterligare 3-5år hade gjort vinet rättvisa men kanske inte uppåt tio år. Jag önskar att detta inte var den sista buteljen men gjort är gjort och upplevelsen var ju definitivt härlig så det finns ingen anledning till ånger.

Satt och funderade på vart tankarna hade vandrat om jag provat vinet blint? Aldrig att jag hade kunnat gissa ursprunget eller ens druvan. Faktiskt är att doften leder till Rhône och närmare bestämt de södra delarna. Grenache känns definitivt som ett hållbart alternativ. Även smaken leder lite åt samma håll. Kanske inte så tvärsäkert mot Frankrike men kanske mer åt Priorat och Spanien eller till och med Amarone och Italien? Vet att det brukar framhållas att just Grenache och Nebbiolo kan vara förväxlingsbara men jag brukar inte köpa det resonemanget. Hade en meningsskiljaktighet med Finare Vinare i somras men måste erkänna att om det var så här de menade så har de absolut rätt i det resonemanget. Jag är inte sämre än att jag kan svälja stoltheten och erkänna att det i detta fall var ytterst likt en bra och god Chateauneuf du Pape! Poängen då tänker ni? Eller kanske inte? Jag ger det i alla fall 94 (nästan 95) poäng - så får ni göra vad ni vill med den informationen.

Som kuriosa kan nämnas att jag inhandlade detta vin på Systembolaget i december 1997 till det facila priset av 191kr. Får väl närmast betraktas som fyndpris redan då. Dessutom hade jag helt ovetandes vunnit 8000kr på måltipset veckan innan så det rådde aldrig några tveksamheter var de pengarna skull återinvesteras. Härlig känsla att lämna den rosaröda lappen till ombudet som rättade den i maskin och därefter konstaterade att jag kanske fick ta mig till banken! Sådant fick gärna hända lite oftare. Vinna pengar alltså – och köpa Nebbiolo!

Vinet på allas läppar!

Eller som reklamen för de vita, rosa och gröna godisbilarna lyder: ”Snart i var mans mun!” Alla surrar om Julien Barrot och hans viner. Speciellt cuvée Pure. Senast idag läste jag en ny tråd på Bulletin Board skriven av en av de mest ihärdiga Domaine la Barroche förespråkarna. Inte bara en utan hela fyra årgångar Pure har han nu provat samtidigt. Kul läsning för den intresserade. Den där kommande 2007an har antagit nästan mytologiska dimensioner.

Efter att ha provat både 2004an och 2005an så var självklart förväntningarna på 2006 Pure spända från min sida. Fågel eller fisk? 2005 eller 2004? Efter att ha läst Frankofilens recension så blev suget naturligtvis ännu större. Det lovade ju gott enligt honom. Nu var det bara rätt tillfälle som saknades. Det tillfället kom i lördags då vi hade vänner på besök. De är inte lika fanatiska som mig men väl vinintresserade och provar med viss regelbundenhet så varför inte bjuda på det mest omtalade vinet just nu? Fast det behövdes en flaska till. Vi var ju fyra personer och en utmanare sitter ju alltid bra.

Valet föll på ett vin jag både provat och bloggat om förut. Då med blandade känslor men även en ”obloggad” flaska strök med i somras som var bättre och godare än flaska ett. Kanske var det den ljumma sommarkvällen på Österlen som gjorde skillnaden? Ett nytt prov kändes motiverat!

Nu är kanske inte en traditionell ”parmiddag” optimala förhållande för en seriös bedömning av så viktiga saker som en ny årgång Pure - men vad göra? Positivt självklart att få andras synpunkter och kommentarer att väga in i helheten. Nu visade det sig att ett vin fick tre röster och det andra vinet en röst. Vilket fick tre?

2006 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape “Cuvée Pure” är klart och djupt purpurrött i färgen.

Doften är söt med kryddig frukt. Röda bär och syltighet med jordgubbar som största intryck. Mineraler, blommor och lite cigarr/tobaks känsla som känns igen från 2005an. Teblad och fikonkompott med kolasnören som lägger sig som godis ovanpå hela kalaset. Sedan denna intensiva lakrits doft som nästan är bedövande inledningsvis. Har inte känt så tydlig sötlakritsdoft i ett vin på länge. Det doftar gott och tillgängligt.

Smaken är lika god som doften. Ren med lite eldig söt frukt som drar åt jordgubbar till. Fikonmarmelad och en viss beska i eftersmaken som också är kryddig. Kanske lite torrare och kortare än 2005an? Till sist denna oerhört intensiva smak av sötlakrits. Hur mycket som helst. Det tar nästan aldrig slut. Faktiskt tycker jag annars att smaken påminner mycket om 2005an. Likheterna är större än olikheterna. Sötlakritsen är den stora skillnaden samt att 2006an inte är lika kompakt i strukturen som 2005an.

Överhuvudtaget är den äldre årgången ett bättre och större vin just nu. Kanske kommer 2006an att utveckla lite mera sekundära drag snabbt och då kan den kanske nästan matcha 2005an. I vart fall gör den det inte just nu. Öppen, direkt och lättillgänglig som en Grenache från Australien är den i vart fall - Tro det eller ej!

2003 Clos Saint Jean, Châteauneuf-du-Pape “La Combe des Fous” är klar och purpurröd I färgen. Ljusare än det förra vinet.

Doften är väldigt stor och komplex. Animalisk med rotfrukter, kaffe, jordgubbar och aprikoser. Konjak, nötter, torkade fikon och kola. Ved med tjära och skokräm samt rökta kryddor. Sedan också en behaglig kemisk arom av terpentin eller nästan diesel som värsta Rieslingen. Riktigt – riktigt häftigt att sitta och sniffa på. En helt annan stil än det förra vinet. Nästan omtumlande. Jag ger full pott för doften.

Smaken är i linje med doften. Ren och varm samt komplex. Eldig och kryddig med fikonmarmelad. Klart kännbara tanniner som gör att det här vinet ger lite motstånd. En rökig kryddighet med lakrits och violpastill. Lång intensiv eftersmak med en robusthet och kryddig fruktighet. Mycket gott! Essensen av Chateauneuf du Pape?

Under lördagskvällen spelar detta vinet på topp. Kanske till och med över sin normala kapacitet? I vart fall har det hänt mycket på bara två månader. Denna flaska nummer tre i ordningen bekräftar regeln: tredje gången gillt! Hur gott och spännande som helst.

Vi är fyra som provar/dricker av vinerna och de två kvinnliga provarna samt jag lägger vår röst på det sista vinet. 2003 Clos Saint Jean “La Combe des Fous” är denna kväll allt för bra för att 2006 Pure ska ha en chans. Kanske är det maten som påverkar oss men det sjunger verkligen om ”galningens brant” ikväll!

Hörde att Wine Spectator precis släppt sin bedömning av 2006 Pure. Det fick 95 poäng. Precis som Mina Vinare fast jag lägger gärna på ett plustecken. Var faktiskt uppåt 96 ett tag men även nere på 94. Därför känns 95+ poäng bra. Visst kommer det att hända mycket med utvecklingen av vinet med lite mognad. Det är kanske allt för tidigt att idag så kategoriskt sätta poäng? Behövs en del rutin för det. Bob kommer ju snart med en uppdaterad rapport. 2003 Clos Saint Jean “La Combe des Fous” får dock 97, nästan 98 Mina Vinare poäng denna kväll. Jösses vad häftigt det var!

Men vad nu?

Jodå, när gästerna gått hem och jag provade igenom resterna från flaskorna passade jag på att ta in en utmanare till. Sista resterna av fredagskvällens 2006 Noon ”Eclipse” provades mot de två Européerna. Guess what? Men det är en helt annan historia!