torsdag, oktober 09, 2008

Vinet på allas läppar!

Eller som reklamen för de vita, rosa och gröna godisbilarna lyder: ”Snart i var mans mun!” Alla surrar om Julien Barrot och hans viner. Speciellt cuvée Pure. Senast idag läste jag en ny tråd på Bulletin Board skriven av en av de mest ihärdiga Domaine la Barroche förespråkarna. Inte bara en utan hela fyra årgångar Pure har han nu provat samtidigt. Kul läsning för den intresserade. Den där kommande 2007an har antagit nästan mytologiska dimensioner.





Efter att ha provat både 2004an och 2005an så var självklart förväntningarna på 2006 Pure spända från min sida. Fågel eller fisk? 2005 eller 2004? Efter att ha läst Frankofilens recension så blev suget naturligtvis ännu större. Det lovade ju gott enligt honom. Nu var det bara rätt tillfälle som saknades. Det tillfället kom i lördags då vi hade vänner på besök. De är inte lika fanatiska som mig men väl vinintresserade och provar med viss regelbundenhet så varför inte bjuda på det mest omtalade vinet just nu? Fast det behövdes en flaska till. Vi var ju fyra personer och en utmanare sitter ju alltid bra.





Valet föll på ett vin jag både provat och bloggat om förut. Då med blandade känslor men även en ”obloggad” flaska strök med i somras som var bättre och godare än flaska ett. Kanske var det den ljumma sommarkvällen på Österlen som gjorde skillnaden? Ett nytt prov kändes motiverat!

Nu är kanske inte en traditionell ”parmiddag” optimala förhållande för en seriös bedömning av så viktiga saker som en ny årgång Pure - men vad göra? Positivt självklart att få andras synpunkter och kommentarer att väga in i helheten. Nu visade det sig att ett vin fick tre röster och det andra vinet en röst. Vilket fick tre?



2006 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape “Cuvée Pure” är klart och djupt purpurrött i färgen.


Doften är söt med kryddig frukt. Röda bär och syltighet med jordgubbar som största intryck. Mineraler, blommor och lite cigarr/tobaks känsla som känns igen från 2005an. Teblad och fikonkompott med kolasnören som lägger sig som godis ovanpå hela kalaset. Sedan denna intensiva lakrits doft som nästan är bedövande inledningsvis. Har inte känt så tydlig sötlakritsdoft i ett vin på länge. Det doftar gott och tillgängligt.

Smaken är lika god som doften. Ren med lite eldig söt frukt som drar åt jordgubbar till. Fikonmarmelad och en viss beska i eftersmaken som också är kryddig. Kanske lite torrare och kortare än 2005an? Till sist denna oerhört intensiva smak av sötlakrits. Hur mycket som helst. Det tar nästan aldrig slut. Faktiskt tycker jag annars att smaken påminner mycket om 2005an. Likheterna är större än olikheterna. Sötlakritsen är den stora skillnaden samt att 2006an inte är lika kompakt i strukturen som 2005an.



Överhuvudtaget är den äldre årgången ett bättre och större vin just nu. Kanske kommer 2006an att utveckla lite mera sekundära drag snabbt och då kan den kanske nästan matcha 2005an. I vart fall gör den det inte just nu. Öppen, direkt och lättillgänglig som en Grenache från Australien är den i vart fall - Tro det eller ej!






2003 Clos Saint Jean, Châteauneuf-du-Pape “La Combe des Fous” är klar och purpurröd I färgen. Ljusare än det förra vinet.




Doften är väldigt stor och komplex. Animalisk med rotfrukter, kaffe, jordgubbar och aprikoser. Konjak, nötter, torkade fikon och kola. Ved med tjära och skokräm samt rökta kryddor. Sedan också en behaglig kemisk arom av terpentin eller nästan diesel som värsta Rieslingen. Riktigt – riktigt häftigt att sitta och sniffa på. En helt annan stil än det förra vinet. Nästan omtumlande. Jag ger full pott för doften.

Smaken är i linje med doften. Ren och varm samt komplex. Eldig och kryddig med fikonmarmelad. Klart kännbara tanniner som gör att det här vinet ger lite motstånd. En rökig kryddighet med lakrits och violpastill. Lång intensiv eftersmak med en robusthet och kryddig fruktighet. Mycket gott! Essensen av Chateauneuf du Pape?


Under lördagskvällen spelar detta vinet på topp. Kanske till och med över sin normala kapacitet? I vart fall har det hänt mycket på bara två månader. Denna flaska nummer tre i ordningen bekräftar regeln: tredje gången gillt! Hur gott och spännande som helst.

Vi är fyra som provar/dricker av vinerna och de två kvinnliga provarna samt jag lägger vår röst på det sista vinet. 2003 Clos Saint Jean “La Combe des Fous” är denna kväll allt för bra för att 2006 Pure ska ha en chans. Kanske är det maten som påverkar oss men det sjunger verkligen om ”galningens brant” ikväll!

Hörde att Wine Spectator precis släppt sin bedömning av 2006 Pure. Det fick 95 poäng. Precis som Mina Vinare fast jag lägger gärna på ett plustecken. Var faktiskt uppåt 96 ett tag men även nere på 94. Därför känns 95+ poäng bra. Visst kommer det att hända mycket med utvecklingen av vinet med lite mognad. Det är kanske allt för tidigt att idag så kategoriskt sätta poäng? Behövs en del rutin för det. Bob kommer ju snart med en uppdaterad rapport. 2003 Clos Saint Jean “La Combe des Fous” får dock 97, nästan 98 Mina Vinare poäng denna kväll. Jösses vad häftigt det var!







Men vad nu?




Jodå, när gästerna gått hem och jag provade igenom resterna från flaskorna passade jag på att ta in en utmanare till. Sista resterna av fredagskvällens 2006 Noon ”Eclipse” provades mot de två Européerna. Guess what? Men det är en helt annan historia!

4 kommentarer:

Jos sa...

Aaahhh.. härligt med fler tokintressanta recensioner! Jag drack Pure 06 igår och var grymt irriterad över att min näsa inte var helt funktionsduglig. Damm från pågående renovering hade gjort sitt.. Dock gav den med sig efter ett tag och jag håller i stort med din beskrivning. Ska jag vara negativ så kanske draget av kirsch och sötlakrits är aningen för mycket men ändå, - jag älskar det vinet. Stilen känns helt klart konsekvent med de andra två men har lite drag som 04an saknar men saknar å andra sidan lite komplexitet i det intensiva som 05an har.

Mina Vinare sa...

Godmorgon Jos!

Ledsen men det blev för sent att svara dig i går. Man blir lite trött i fingrar, armar och nacke efter intensivt bloggande. Man är ju inte utbildad skrivmaskinist precis.

Håller med dig helt om sötlakritsen. Ett tag var det farligt nära gränsen som jag härdar ut. Det lugnade sig lite mot slutet. Nu tycker jag att resten av vinet ger så mycket att det klarar denna intensiva lakrits. Om inte frukten överlever i vinet med åldrandet kan det kanske bli bekymmer men jag tror inte det är någon risk. Det finns en fet struktur som håller emot.

Jag har aldrig tyckt att 2004an är så speciell men däremot 2005an. Nu tycker jag att 2006an påminner ganska mycket om 2005an fast lite ”lättare” i stilen. Det lovar gott inför framtiden. Beträffande 2004an så har jag bara provat den en gång och kanske missbedömt den då och kommer kanske att få ångra det? Kan ju tänkas att den bara behöver mer tid. ”Magkänslan” säger mig dock att både 2005an och 2006an kommer att förbli de två bättre vinerna.

Ha det bra!

Björn sa...

2003 förefaller alltmer vara en rent fantastisk årgång i Châteauneuf, och är den inte märkligt lågt bedömd av Parker? Med tanke på att han har en faiblesse för stilen generellt så kan man ju undra vad han har att invända mot nolltreorna?

Apropå 2003 så hittade jag idag, när jag kutade in på SB i Sumpan för att sno åt mig deras sista magnum Noaillac 2000 åt en kamrat, en alldeles ensam och dammig magnum Mont-Redon 2003. De har ju egentligen varit slut sedan länge så jag kunde inte motstå frestelsen och det blev givetvis köp, men jag vet inte om jag ska korka upp den snart eller om ett par år. Ah, ljuva korkskruvsångest, eller inte;-)

Mina Vinare sa...

Tjena Björn!

Kul att ha dig åter. Har saknat dina kommentarer.

Jag är barnsligt förtjust i 2003 rent generellt. Håller på med en post om vår Bourgogne provning och även där var det en 2003a som var bland de bästa vinerna. Jag har ju som bekant inga problem med nya världen och kanske är det just likheterna med denna värld som de Europeiska 2003orna framkallar? Kan inte påstå att jag provat väldigt många 2003or från CndP men kanske ett 15/20-tal och alla jag provat har varit riktigt goda och bra.

Jag minns att vi (kompisen och jag) hade riktigt höga förväntningar på 2003orna efter Parkers första rapport i december 2004. När sedan uppföljningen kom i februari 2006 så blev det lite av ett antiklimax. Han var lite kritisk och verkade inte helt såld. Däremot tycker jag att väldigt många 2003or just har fått högre poäng när han sedan provat om dem och skrivit om det i Hedonist's Gazette. Finns många lysande exempel på detta. Tror att han faktiskt underskattade en del viners potential i sin andra rapport. Det var kanske en svår årgång att bedöma?

Han skrev faktiskt följande rader i sin andra rapport:

”2003 has produced some wines with enormous concentration as well as remarkable intensity, along with high alcohol and tannin, that may turn out to be legendary efforts, but it is an irregular vintage.”

Tyvärr kan jag inte ge dig några råd beträffande din Mont-Redon. Dricka den kan aldrig bli fel.

Ha det gott!