En Vinkupp!

Eller varför inte kalla det för en Nebbiolochock! Det dricks mycket Nino Negri just nu och då ska inte jag vara sämre än att även jag kan damma av en butelj och faktiskt visa tvivlarna att det i Mina Vinares gömmor minsann finns lite Nebbiolo. Fler nyligen provade Nino Negri viner hittar ni här och här. Det finns säkert ännu fler notiser på nätet om man bara söker ihärdigt nog.

Valet föll på sista buteljen 1995 Nino Negri, Valtellina ”Sfursat 5 Stelle”. Firmans flaggskepp.

Senaste smakprovet skedde för nästan exakt tre år sedan, då denna fick ställa upp som sparringpartner till lite mer berömt motstånd. Vi provade tre olika viner av Paolo Scavino. Tyvärr har jag slarvat bort anteckningarna om vilka vinerna var exakt men tror att de tre var ”1998 Carobric”, ”1998 Bric del Fiasc” och ”1996 Rocche dell Annunziata”. Jag kan ha misstagit mig på årgångar och även på mitten vinet. Hur som helst var det tuffa utmanare.

Jag minns att jag vid det tillfället tyckte väldigt mycket om Nino Negris vin och faktiskt höll det som det godaste. Beror kanske på att vinet görs på torkade Nebbiolo druvor (eller Chiavennasca som den kallas i Lombardiet) i typisk Amaronestil. Jag gillar ju som bekant söta viner! Fick inte medhåll av mina medprovare som tyckte vinet passerat bäst före datum. Detta var som sagt för tre år sedan så lite nervös var jag allt när sista flaskan nu skulle upp på ”offeraltaret”. Jag menar - om nu mina medprovare hade rätt för tre år sedan lär ju inte föryngringsprocessen ha infunnit sig utan snarast skulle det nu resultera i ett ”stendött” vin.

Färgen är klar och tegelröd. Lystern är verkligen vacker.

Doften är stor med en varm och söt jordgubbssyltig ton. Marsipan och en rökig kryddighet med fikonmarmelad och lite smörkola. Doften är frisk trots det tydligt söta inslaget. Vidare kommer det aprikoser med lite karameller och tobak, asfalt samt lite ”köttiga” drag. Även ett drag av kryddig söt ek. Lite typisk känsla av gammalt hederligt saftkok. Jag ska återkomma med en liknelse i summeringen.

Smaken är friskt syrlig med koncentrerad fruktighet och tydlig jordgubbssmak. Sedan kommer en inte helt angenäm känsla av ”nötighet” av typen gamla torra nötter. Som mandel eller valnötter som inte känns helt färska. Kanske att det är ett lite oxiderat drag som lyser igenom? Aromen försvinner sedan snabbt för att sedan återkomma och därefter åter igen försvinna. Eftersmaken har drag av apelsinskal och pomerans med lite mentol. Mogna tanniner och violpastill i slutklämmen. Det här smakar moget, spännande och gott.

Det här vinet är absolut inte för gammalt eller för trött. Det både doftar och smakar hur bra som helst. Tror faktiskt att ytterligare 3-5år hade gjort vinet rättvisa men kanske inte uppåt tio år. Jag önskar att detta inte var den sista buteljen men gjort är gjort och upplevelsen var ju definitivt härlig så det finns ingen anledning till ånger.

Satt och funderade på vart tankarna hade vandrat om jag provat vinet blint? Aldrig att jag hade kunnat gissa ursprunget eller ens druvan. Faktiskt är att doften leder till Rhône och närmare bestämt de södra delarna. Grenache känns definitivt som ett hållbart alternativ. Även smaken leder lite åt samma håll. Kanske inte så tvärsäkert mot Frankrike men kanske mer åt Priorat och Spanien eller till och med Amarone och Italien? Vet att det brukar framhållas att just Grenache och Nebbiolo kan vara förväxlingsbara men jag brukar inte köpa det resonemanget. Hade en meningsskiljaktighet med Finare Vinare i somras men måste erkänna att om det var så här de menade så har de absolut rätt i det resonemanget. Jag är inte sämre än att jag kan svälja stoltheten och erkänna att det i detta fall var ytterst likt en bra och god Chateauneuf du Pape! Poängen då tänker ni? Eller kanske inte? Jag ger det i alla fall 94 (nästan 95) poäng - så får ni göra vad ni vill med den informationen.

Som kuriosa kan nämnas att jag inhandlade detta vin på Systembolaget i december 1997 till det facila priset av 191kr. Får väl närmast betraktas som fyndpris redan då. Dessutom hade jag helt ovetandes vunnit 8000kr på måltipset veckan innan så det rådde aldrig några tveksamheter var de pengarna skull återinvesteras. Härlig känsla att lämna den rosaröda lappen till ombudet som rättade den i maskin och därefter konstaterade att jag kanske fick ta mig till banken! Sådant fick gärna hända lite oftare. Vinna pengar alltså – och köpa Nebbiolo!