Min favorit tjej?

Självklart är det min dotter. Hustrun får ursäkta men det var länge sedan jag kallade henne för min tjej. Fast nu ska ju detta inte handla om min familj utan om vin, för i vinets värld finns det ett vin med det ganska flickiga namnet – Alice’s Shiraz.


Nu handlar det knappast om något ”tösavin” utan ett ganska stort och närmast maskulint vin från Seppeltsfield i Barossa Valley. Vinet gjorde sin debut med årgång 2000 och druvorna kommer från stockar planterade så sent som 1994 av Annabelle och Michael Waugh. De bägge grundade sin vinfirma Greenock Creek Vineyard & Cellars 1978. Man började först buteljera vin under eget namn 1988 och man fick under de första åren hjälp av gurun Chris Ringland. Idag producerar man hantverksmässiga viner i små kvantiteter. Endast rött vin och de olika vinmarkerna ger totalt åtta olika viner med en årlig volym om ca: 30 000 flaskor. För den som vill veta mer är det svårt. Mig veterligen har man ingen hemsida och den lilla information som finns att få tag i kommer främst från olika vinimportörer runt om i världen. Jag har skrivit om producenten tidigare, så läs gärna mer här och här för ytterliggare information. En som har kunskap och åsikter är Robert Parker som utrycker sig så här:

“If I had to select the number one Australian winery, it would be hard not to choose the Greenock Creek Winery, run by the humble, shy Michael and Annabelle Waugh. The quality that emerges from this estate is extraordinary. In short, these are thrilling, world-class wines that are about as compelling as wine can be.”

2004 Greenock Creek, Barossa Valley "Alice's Shiraz" Färgen är djup, tät och mörkt lilaröd. Doften är först direkt explosiv med massor av röd frukt. Hallon, körsbär och jordgubbar. Först i andra vågen kommer faten med sin karakteristiska rökighet och grillade ton. Ved, tjära och kolgrillat välhängt kött. Animalsikt, mineraliskt och charkigt med rostat kaffe och mörk bitter choklad. Lätt gräddighet med vanilj och syltburk som nästa intryck. Bondgård, tryffel, nybromsat bildäck och kryddighet med inslag av rosor och violer som avrundar det hela. Vin kan inte dofta godare än så här. Allt är på plats och komplext till tusen. Fantastiskt!

Smaken är rik och koncentrerad med en urläcker renhetskänsla. Lång och kryddig fatkaraktär med friska körsbär och mineralighet som av järn. Gräddighet och chokladighet med lätt fatkrydda och vanilj i eftersmaken. Aprikospuré, marsipan och en aning lakrits samt svartvinbärssaft i avslutet. Balanserad, harmonisk och frisk eftersmak som inte alls drar åt det sötkladdiga hållet till. Hur snyggt som helst. En aning bitterhet och malörtskänsla som växer mot slutet dock. Eftersmaken är lång men inte så den biter sig fast. Ett ganska mjukt intryck i allt det stora. Hur prydligt som helst.

Om jag ska vara kritisk så tycker jag att tidigare smakprov har gett större ”kickar”. För två år sedan handlade det om en bångstyrig och ouppfostrad vildbasse till tjej. Nu är babyfettet borta och balansen är möjligtvis mer i harmoni men någonstans lite mindre charmigt och mer korrekt. Tråkigt och förutsägbart blir det inte men lite mindre av en ”kick” är det och mer en fråga om ett mycket välgjort och balanserat vin. De två föregående smakproven för två respektive ett och ett halvt år sedan var för mig upplevelser i närheten av ren perfektion. Nu är vinet snarast så perfekt att jag blir lite besviken. Jag väntar mig en rejäl käftsmäll och så får jag då istället en öm smekning på min kind. Det senare låter ju onekligen trevligare men ibland känns det skönt att bli lite omruskad. Jag funderar länge och väl över det där med poäng. Föregående två smakprov har nästan känts som om det bara saknats en poäng till perfektion. Nu känns det som att det saknas mer. Det blir 97 poäng. The Wine Advocates Jay Miller har ju som bekant övertagit ansvaret från Bob när det gäller Australien och i sin första rapport från oktober 2007 tyckte Jay att detta vin var värt 98 poäng med följande kommentar:

“The 2004 Shiraz “Alice’s Block” received the same 28 months in used American oak. The riveting nose of smoke, asphalt, earth, truffle, blackberry, and blueberry roars from the glass. Dense, packed, and opulent, it somehow is able to concurrently exhibit finesse and elegance. Amazingly pure and long in the finish, one’s first reaction is that it cannot get any better. Remarkably, it does.”

I jämförelse med övriga årgångar av detta vin så framstår 2004an som väldigt civiliserad. Alkoholhalten är i dessa sammanhang blygsamma 15% och även om det är mycket så märks det inte alls. Jag provade ett annat vin i helgen med endast 12,5% som kändes betydligt mer obalanserat och tungt. Greenock Creek Vineyard & Cellars prestationer med årgång 2006 framstår däremot som betydligt mer skräckinjagande – men det blir en senare historia…