Nja, kul hade det varit och i princip finns ju listan över 2008års bästa ”Mina Vinare” viner redan klar för min del. Jag är ganska noga med att dokumentera allt jag dricker och provar nuförtiden. Dessutom sätter jag ju poäng på allt så det borde ju vara ganska enkelt att gå igenom anteckningarna och rangordna efter poäng – för det är väl det som det handlar om? Att göra sin lista baserat på det man anser höll högst kvalitet under året? Eller handlar det om att rangordna det man tyckte var den trevligaste vinupplevelsen till solnedgången, godaste vinet till picknicken, bäst till maten rent allmänt eller trevligast dryckessällskapet? Nej, det måste väl ändå vara det man tyckte var bäst – högst kvalitet - som hamnar på årsbästalistan – eller?
Nu tänker ni allt – ”here we go again”. Poäng och åter poäng. Jag förstår faktiskt inte skillnaden på att utrycka det man provar i numeriska termer eller att rangordna i listform. Är det någon skillnad?
Hursomhelst bestämde jag mig för att inte göra någon lista. Det skulle liksom inte kännas trovärdigt. Listan skulle bli allt för omfattande och i princip innehålla viner som redan finns beskrivna på min blogg. Inga direkta överraskningar – inget läsvärde. Fast sedan kunde jag inte släppa tanken på en lista. Fler och fler listor dök upp hos medbloggare och då gjorde sig behovet påmint om att kanske även jag borde förmedla min lista? Men, nej. Det gick liksom inte. Då slog det mig att jag skulle kunna ta kortversionen. Bara de allra bästa vinerna. Fem kanske max tio stycken. Fast skulle det kännas spännande eller överraskande för läsaren? Den skulle ju knappast innehålla några större överraskningar. Den skulle bli i högsta grad förutsägbar. Visst har jag några obloggade viner som skulle platsa in. Något vin provat före min blogg sattes till världen och även något vin provat under hösten som av olika anledningar ännu inte hamnat på bloggen. Fast i stort skulle det bli ganska förutsägbart – alltså ingen lista.
Eller…
Just i det ögonblicket slog det mig att jag kanske kan utse 2008års bästa vin alla kategorier. Ett enda vin som av olika anledningar etsat sig fast i minnet som något utöver det vanliga. Något som ruskat om mig och verkligen satt djupa avtryck i mitt minne. Ett oförglömligt vin. Finns det då ett sådant vin som provats/druckits under 2008? Svaret är absolut – Ja!
Fast så tänkte jag återigen på vad mina medbloggare skrivit i sina poster om 2008års bästa viner. Man måste ha njutit vinet i lugn och ro. Druckit det med andakt och i gott sällskap av mat eller vänner – eller måste man? Varför kan man inte ta med ett vin som i en provning visat upp sig från sin bästa sida? Ett vin som i kamp med andra stora viner visat sig vara en värdig vinnare och av olika anledningar visat sig vara det där extra ”snäppet” godare och bättre än sina medtävlare. Självklart kan det vara så – att just ett sådant vin kan ta hem titeln:
Årets vin 2008 (på min lista)!
Min vinnare blev ett vin som satte djupa avtryck i mitt minne. Ett vin som av någon anledning kändes som det perfekta vinet. Inte direkt - men efter en stunds provande och ständig jämförelse med sina medtävlare. För varje gång jag återvände till det glaset blev intrycket starkare och starkare. Helt enkelt ett vin som aldrig släppte greppet om mig. Varje sniff, varje smakprov, ja faktiskt varje gång jag återvände till glas nummer nio så hände något. Efter att övriga glas liksom inte längre bjöd på mer utan hade gjort sitt, så fortsatte glas nio att leverera. När så poänglapparna skulle lämnas in tog jag sista sniffen och klunken och tänkte att det här är nog ändå bland det bästa jag provat. Utan att ha en aning om vad det var i glaset – förutom ursprunget då – så kändes det som en ”en gång i livet” upplevelse.
När jag återgår till anteckningarna så ser jag tydligt hur vinet utvecklade sig från lite slutet till ett makalöst imponerade och gott vin. Ett vin som hade det där extra som gör att valet som 2008års bästa vin känns självklart. Ytterliggare en dimension bidrar till valet. Ja, absolut är det min respekt för Robert Parker men också ”wequedad”. Den signaturen har nämligen också funnit kärleken till detta vin. Hans (förmodare jag) omdöme på CellarTracker ger mig känslan av att vi har delat en unik upplevelse tillsammans – fast på var sitt håll. Ett annat omdöme antyder även att Manfred Krankle har det här vinet som ett av sina favoritviner – han med Sine Qua Non.
Robert Parker då? Tycker både att han och jag har fått mycket stryk under det halvår jag hållit igång. Just därför kändes det så skönt när jag efter provningen samt vetskapen av vad det var i glaset (och blev förälskad i), fick bekräftelsen på att även den jag ställer högst tillit till av alla – håller detta som ett av sina favoritviner. Jag provade vinet blint förutom att ursprunget var känt. Hade i ärlighetens namn och i min vildaste fantasi inte en aning om vad det var jag provade. Satte 98-100 poäng. Just detta – och det är ingen efterhandskonstruktion – blev den ultimata bekräftelsen på att jag vågar fortsätta lita på Bob. Det är ingen nyck – utan som visan lyder: ”Tryggare kan ingen vara, än…”
Min vinnare blev ett vin som satte djupa avtryck i mitt minne. Ett vin som av någon anledning kändes som det perfekta vinet. Inte direkt - men efter en stunds provande och ständig jämförelse med sina medtävlare. För varje gång jag återvände till det glaset blev intrycket starkare och starkare. Helt enkelt ett vin som aldrig släppte greppet om mig. Varje sniff, varje smakprov, ja faktiskt varje gång jag återvände till glas nummer nio så hände något. Efter att övriga glas liksom inte längre bjöd på mer utan hade gjort sitt, så fortsatte glas nio att leverera. När så poänglapparna skulle lämnas in tog jag sista sniffen och klunken och tänkte att det här är nog ändå bland det bästa jag provat. Utan att ha en aning om vad det var i glaset – förutom ursprunget då – så kändes det som en ”en gång i livet” upplevelse.
När jag återgår till anteckningarna så ser jag tydligt hur vinet utvecklade sig från lite slutet till ett makalöst imponerade och gott vin. Ett vin som hade det där extra som gör att valet som 2008års bästa vin känns självklart. Ytterliggare en dimension bidrar till valet. Ja, absolut är det min respekt för Robert Parker men också ”wequedad”. Den signaturen har nämligen också funnit kärleken till detta vin. Hans (förmodare jag) omdöme på CellarTracker ger mig känslan av att vi har delat en unik upplevelse tillsammans – fast på var sitt håll. Ett annat omdöme antyder även att Manfred Krankle har det här vinet som ett av sina favoritviner – han med Sine Qua Non.
Robert Parker då? Tycker både att han och jag har fått mycket stryk under det halvår jag hållit igång. Just därför kändes det så skönt när jag efter provningen samt vetskapen av vad det var i glaset (och blev förälskad i), fick bekräftelsen på att även den jag ställer högst tillit till av alla – håller detta som ett av sina favoritviner. Jag provade vinet blint förutom att ursprunget var känt. Hade i ärlighetens namn och i min vildaste fantasi inte en aning om vad det var jag provade. Satte 98-100 poäng. Just detta – och det är ingen efterhandskonstruktion – blev den ultimata bekräftelsen på att jag vågar fortsätta lita på Bob. Det är ingen nyck – utan som visan lyder: ”Tryggare kan ingen vara, än…”
Årets Mina Vinare vin 2008!
2000 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape “Réservée”.
Jag är evigt tacksam för att ha fått prova det här vinet. Visste att kompisen (han finns på riktigt – han heter inte Morgan) hade just det här vinet i årgång 2001 och 2003 men jag visste också att de hade strukit med under tidigare provningar. Att han även hade en 2000 och dessutom att den fanns kvar hade jag ingen aning om. Därför blev överraskningen total när vinet avslöjades. Det här är inte bara 2008års bästa vinupplevelse för mig utan även en av de största någonsin. Detta vin i vilken bra årgång som helst måste vara ett av världens bästa viner. I samma division som många mer kända producenters prestigeviner. Lustigt nog är fortfarande Domaine de la Vieille Julienne ett relativt okänt namn i Sverige. På andra sidan sundet har Vieille Julienne en helt annan status. Är det Monopolets fel? Är det den Svenska vinjournalistiken fel? Jag vet inte men en sak är säker – vi har mycket kvar att lära än i detta avlånga land.
Parker har ju som jag tidigare antytt även han en viss fäbless för just det här vinet. Jag har ju som de flesta läsare nog förstått starka sympatier för Robert Parker. Just att vi förenas i vårt gillande av detta vin gör mig extra glad. Att jag, provandes vinet blint, får känslan av att det är något alldeles unikt i glaset och sedan läser Parkers omdömen om vinet gör att jag blir både rörd och stolt. Inte för att jag vill vara Brorduktig - utan för att det känns så bra att den person vars smak och omdömen lett till många investeringar i källaren uppenbarligen håller med mig. Respekt, som Zlatan skulle säga. För att understryka vad det handlar om följer härefter lite blandade kommentarer från Robert Parker om vinet. Han har officiellt bedömt vinet först från fat till 98-100 poäng och därefter fastställt 99 poäng i februari 2003. Det finns även åtta provningsnoteringar i Hedonist’s Gazette som berör just detta vin. Alla utom en har slutat på 100 poäng. Den som inte resulterade i 100 poäng var korkskadad. Läs och njut:
“The potentially perfect 2000 Chateauneuf du Pape Reserve boasts a dense ruby/purple color as well as a phenomenal bouquet of blackberry and blueberry jam combined with pepper, a hint of garrigue, and minerals. This massively constituted, full-bodied effort possesses huge amounts of glycerin in addition to a staggeringly concentrated, multilayered attack and mid-palate. The sumptuous finish lasts for nearly a minute. The purity, seamlessness, and overall symmetry are spectacular in this wine, which, in spite of its 15% alcohol, is relatively light on its feet. A riveting Chateauneuf du Pape, it is a candidate for wine of the vintage.!”
“The 2000 Chateauneuf du Pape Reserve (15.5% alcohol; 100% Grenache) is a wine of magnificent intensity as well as majestic texture and richness. Layers of concentrated fruit cascade over the palate. Opaque purple-colored and extremely full-bodied, with a gorgeous nose of minerals, white flowers, black fruits, pepper, and garrigue, this sumptuous, seamless 2000 Chateauneuf must be tasted to be believed. I have had this wine a half dozen times in blind tastings that included some of the finest 2000 Chateauneuf du Papes, and it consistently ranks as one of the top 2 or 3 wines in the tastings. Then again, I'm looking at its overall potential as it is not the most forward or evolved of the 2000 Chateauneuf du Papes. It is a magnificent tour de force in winemaking.”
“The Vieille Julienne 2000 Châteauneuf du Pape Réserve may be greatest Châteauneuf I have ever tasted when one considers its possible longevity and awesome potential. It has everything - a deep ruby/purple color, an extraordinary nose of blackberries, sweet kirsch, licorice, and flowers, a voluptuous, full-bodied personality with laser-like precision, amazing purity and depth, and a finish that goes on for over a minute.”
“It was an extraordinary night, and I could not think of two wines I would rather drink for my last meal on Earth than these two.”
“Vieille Julienne’s 2000 Réserve is a perfect wine by any standard of measurement. While still young, its extraordinary concentration of old vine Grenache, and the nakedness and purity of expression represent a tour de force in winemaking. You just want to stand up and salute this beauty it is so perfect, pure, and complex.”
Hallelujah!
Bör kanske tillägga att det var med årgång 2000 som man på egendomen började implementera biodynamiska principer.
Kan även tillägga att Wine Spectator nöjde sig med 83 poäng som betyg på samma vin – seriöst?
Vad den svenske importören skriver om 2006an kan ni läsa här.
Också in på 2008 årsbästalista måste följande lilla film. Som sann Malmöpåg och uppväxt bokstavligt talat ett stenkast från Malmö Stadion så klappar självklart ett himmelsblått hjärta i kroppen. Varför MFF nuförtiden tycks sjabbla bort alla tillfällen till att ta tillvara gamla trotjänare är ett mysterium. Så mycket kunskap och hjärta det finns i före detta spelare som man bara nonchalerar. Nog är det något som är ruttet?
I alla fall så bedriver Sydsvenskan just nu en tävling - Malmös bästa Youtube-klipp. Se hela listan här.
Min givna favorit och dessutom ett enormt roligt klipp är den där Hasse Mattison ska lära Afonso Skånska glosor – många sanningar i den filmen!
Årets låt?
Det var ju med en sång allt började. Bloggandet alltså. I snabbt behov av ett alias en fredagskväll i maj. Slumpen eller ödet gjorde att det blev en favoritlåt som bidrog till pseudonymen. En cover. Johnny Cashs fantastiska version av Stings - I hung my head…
“Early one morning with time to kill, I borrowed Jeff’s riffle and sat on the hill
I saw a LONE RIDER crossing the plane, I draw a beet on him to practise my aim
My brothers riffle went off in my hand, a shot a rang out, across the land
The horse he kept running
The rider was dead
I hung my head - I hung my head…”
Det var ju med en sång allt började. Bloggandet alltså. I snabbt behov av ett alias en fredagskväll i maj. Slumpen eller ödet gjorde att det blev en favoritlåt som bidrog till pseudonymen. En cover. Johnny Cashs fantastiska version av Stings - I hung my head…
“Early one morning with time to kill, I borrowed Jeff’s riffle and sat on the hill
I saw a LONE RIDER crossing the plane, I draw a beet on him to practise my aim
My brothers riffle went off in my hand, a shot a rang out, across the land
The horse he kept running
The rider was dead
I hung my head - I hung my head…”
Gott Nytt År!
2 kommentarer:
Jag begriper mycket väl dina tveksamheter om att sätta upp listor och dylikt om årets vin.
Jag håller med dig om att ibland är det miljön, umgänget, etc som kan "förföra" och inget fel i det.
Jag kommer ihåg när jag och min fru satt på en uteservering någonstans i den grekiska övärlden med utsikt över hamnen och med den obligatoriska solnedgången och åt grillade sardiner med Retsina (med kapsyl, rädda för korksskador?) Fantastiskt !!!. När jag kom hem tänkte jag att jag skall ge Retsina en ny chans. Sagt och gjort, fram med grillen på med blandad fisk och nyinköpt Retsina från SB, minst 5 gånger så dyr som den vi drack i Grekland. Resultatet kan du redan gissa dig till antar jag. Katastrof !. Jag borde ha lyssnat till mitt sunda förnuft ( Hmmm!)jag har aldrig annars tyckt om Retsina och varför skulle jag plötsligt göra det nu. Till saken: Röda viner för i år var: Vega Sicilia "Unico" 1970( Mycket koncetrerad, stor smak av solmogen frukt av mörka bär, stor sötma, fasta tanniner som satt i hela provningen, Bordeaux lik). Detta var på en 1970 provning (halvblint) och som på delad 1:a plats La Tour (och då menar jag från Bordeaux) )98+ Parker poäng.(Magnifikt vin, stor koncentration i färgen, Bordeaux likt, mycket tobak, ceder, svarta bär, spänstiga tanniner som blivit sandiga, känns inte gammalt men ålderns sötma finns, stort vin) Hör till saken att jag blandade ihop dessa 2, dvs Vegan blev La Tour och La Tour blev Vega. Dom andra vinerna i "flighten" höll inte samma mått men var bra ändå.
Ditt Ch 9 Pape vin låter ju fantastiskt men vad hittar man det?. Det verkar som ett garage vin som inte går att få tag på, eller har jag fel, eller är orättvis?. Men för att kasta sig in i debatten om Ch 9 de Papes hypen så begriper jag inte riktigt varför många vinbloggare (inte alla) skriver och provar dessa viner på längden och på tvären. Har jag missat någon trend ?. Jag själv drack ytterligare en Gamla Telegrafen från 1999 köpt på stället 2002 för ca 250 kr.
Dracks under julhelgen. Den var mycket bra men ingen tegelkant och borde säkert ligga en 5 till 6 år till. Det var kul att komma till den Gamla T, en ensam man stod och korkade viner vid en gammal apparat och masade sig över till provninsbordet och poppade upp rött och vitt, punkt slut. Det enda vettiga han sade om det röda var minimum 6 till 8 års lagring och jag måste erkänna att han hade helt rätt. Han tog pengarna rätt ner i fickan. Kvitto, Nej !./ God fortsättning/Cullen
Hej Cullen!
Jag ber tusen gånger om ursäkt. Jag var så upptagen av senaste inlägget att jag glömde att svara på din kommentar efter att jag godkänt den. Glömde sedan bort det tills jag plötsligt ikväll kom på att jag skulle svara dig – jag lovar det var inte nonchalans.
Det där med upplevelser i solnedgång är förföriskt men rent krasst så brukar nog kvalitet i vin komma fram bäst genom noggrant provande och analys men upplevelserna i sig kan ju vara precis lika bra.
Vega Sicilia är bra, ingen tvekan om det. Jag har provat relativt lite men kvaliteten är jämn och vinerna har känts väldigt unga i stilen. Gammal Bordeaux har jag mest dåliga erfarenheter av men det beror nog mer på att jag alltid fått dåliga årgångar och aldrig de bra. Den 59a vi provade för någon månad sedan var ju rent lysande. Den fick mig att börja fundera på att börja jaga lite mogna viner från bra årgångar och strunta i nysläppen ett tag. Har i och för sig inte kommit till skott ännu. Funderar fortfarande.
Vieille Julienne vinet var inköpt på plats hos producenten för flera år sedan. Det går säkert att hitta i Danmark på auktioner och liknande men i Sverige har de levt lite i skymundan. Mer än så kan jag nog inte hjälpa dig.
Tror att CndP är stort just nu för att det är ett av få distrikt där vi i Sverige varit lite åsidosatta och plötsligt går det upp för alla att vinerna är både bra och prisvärda. Lite av känslan att det är sista chansen att hoppa på tåget. Det finns mycket att upptäcka och det är nog lite av nyhetens behag som råder. Jag älskar själv vinerna därifrån sedan länge men även för mig är det lite av en renässans med alla nya spännande viner som plötsligt finns tillgängliga i Sverige.
Ha det bra!
MV
Skicka en kommentar