Kultstatus!

Greenock Creek Wines grundlades 1978 av Annabelle och Michael Waugh. Vingården har i dag absolut kultstatus och vinerna är bland de mest eftertraktade i hela världen. För bara 20 år sedan hade man knappt råd att sätta staket runt egendomen och man fick låna en traktor för att plantera en Cabernet odling framför sitt hus. 1990 följde Seven Acre marken. Då fick man även hjälp i vinkällaren av Rockfords dåvarande vinmakare, Chris Ringland, som delade med sig av sina kunskaper och inspirerade Waugh-familjen.



Därefter köpte man 1994 en liten egendom på Roennfeldt Road bestående av 70-100 år gamla bush-vines av både Grenache och Shiraz som återupplivades och sattes i produktion igen. Samtidigt ersatte man aprikosträden på slänten mot nordost med Shiraz-stockar som sedan dess har gett druvorna till Apricot Block. Man lät även bygga ett nytt vineri på Roennfeldt Road. Därmed kunde produktionen av vinerna ske på egendomen. Vinifieringen är enkel och minimalistisk. Jäsning och maceration sker med minimal kylning i små (150 cm djupa) öppna cementtankar och efterföljs av en traditionell korgpressning. Därefter lagras vinerna huvudsakligen i använda hogsheads. Endast Roennfeldt Road Shiraz lagras i ny amerikansk ek. Roennfeldt Road Cabernet Sauvignon, Creek Block Shiraz och Cornerstone Grenache får vila på använda franska fat.

Stilen i vinerna från Greenock Creek sägs vara lätt att beskriva: Enormt koncentrerade och rika i sin frukt och struktur. Deras största styrka är dock att de vart år förmår avspegla vilken vinmark de är uppväxta på. Även om de är bland Barossas mest kraftfulla tolkningar är deras utpräglade terroirutryck bland de renaste i hela Barossa Valley. (Fritt översatt från Atomwine's hemsida).

En aussiefantast som mig behövde inte fundera länge när chansen dök upp att köpa 2004 Greenock Creek Alice’s Shiraz och senare årgång 2005 av samma vin. Texten ovan säger ju allt om vilken stil av vin det här handlar om – min! Efter att provat 2004an två gånger samt en flaska av årgång 2005 så är jag såld. Fantastiska viner. Tror att 2004an tillhör min topp-femlista på provade viner någonsin. De skiljer sig ganska mycket åt men har det gemensamt att de utrycker ren mäktig frukt och stor komplexitet. Nu ska inte detta handla om Alice’s (lovar att återkomma med mer info om dessa bägge vid senare tillfälle) utan om två av firmans andra viner.

Bestämde mig för att göra ett inköp av 2005 Apricot Block Shiraz och 2005 Seven Acre Shiraz som en test inför ett eventuellt större inköp till samlingen. Provade dem bägge mot varandra en helg i maj 2008 vilket jag inte ångrar efteråt. Vilka viner!

Öppnade först Apricot Block och doften var extremt stor under dekanteringen, fantastiskt. Det skulle visa sig vara ”ingenting” mot doften när Seven Acre öppnades och släpptes lös. Tror aldrig jag känt en större doft tidigare (eller senare för den delen heller) under öppnande av en flaska vin. Normalt väntar man ju på att vinet ska öppna sig men här fullständigt exploderade dofterna direkt. Mycket häftiga och stora aromer. Här vinner Seven Acre på poäng. Smaken skulle dock visa sig ändra på intrycket senare. Först till vad jag fann i doften hos dessa bägge giganter (att färgen är djupt mörkblå-röd, nästan svart, är nog ingen överraskning för någon).

Apricot Block har en stor doft av söta bär, viol och choklad. Lite rökig kryddig ton med inslag av viltkött. Rosor och gummi i bakgrunden som värsta Hermitagen. Kalas fint!

Seven Acre överträffar det förra vinet. Enormt stor men samtidigt elegant doft. Choklad och rostat kaffe. Faten är givetvis märkbara men på ett härligt sätt. Återigen rökta kryddor och en köttig ton. Nötter, kola, mandelmassa och marsipan! Även ett tydligt drag av asfalt. Sagolikt, full pott!

Beträffande smaken så hände det som så ofta händer nämligen att det ena vinet bara växte med tiden och det andra visade upp en sida under kvällen som jag inte finner helt tilltalande.

Apricot Block har en makalös fruktkoncentration. Tjock men sammetslen karaktär av ren frukt, hallon, blåbär och jordgubbar. En mineralton infinner sig också. Smaken har en gräddig känsla med likörkaraktär (16,5%) och smak av choklad men samtidigt en frisk syra. Faten känns men på ett härligt sätt. Lång eftersmak. Allt på plats och fullständig harmoni! Nästan perfekt.

Seven Acre visar först upp samma sida som Apricot Block men efterhand uppträder en mycket störande syra som inte känns helt harmonisk eller normal. Nu har jag svårt att tro att den är artificiellt tillsatt och därför kanske den lugnar ner sig med lagring under några år men säker är jag inte. Smaken är ren, frisk och kryddig med en intensiv eftersmak. Viss syra och beska som stör. Mörka körsbär och koncentrerad svartvinbärsfruktighet. Choklad och en känsla av bakelit infinner sig i eftersmaken. Kanske blir det här vinet hur gott som helst med mognad men idag är det inte helt harmoniskt.

Apricot Block vinner provningen på poäng och är för min del det mest tilltalande vinet. Tror att jag ska försöka göra ett inköp av denna till källaren men får nog, trots allt, svårt att avstå Seven Acre helt. Kan inte släppa tanken på att den kommer att utvecklas till ett bättre och mer spännande vin med några år i källaren. Faktum är att hur bra dessa bägge viner än är så tycker jag både 2004 och 2005 Alice’s är ännu bättre trots att Alice’s är ett enklare och billigare vin per definition. Skulle jag råda någon till ett inköp så skulle det bli att välja Alice’s först. Tveka inte att prova vin från Greenock Creek Wines om chansen dyker upp!

Så här säger Robert Parker: “If I had to select the number one Australian winery, it would be hard not to choose the Greenock Creek Winery, run by the humble, shy Michael and Annabelle Waugh. The quality that emerges from this estate is extraordinary. In short, these are thrilling, world-class wines that are about as compelling as wine can be.”