100!

Egentligen hade jag tänkt fira med pompa och ståt samt vara lite högtidlig men den ambitionen blev för stor. Nej, det är inte poäng och perfektion detta ska handla om. Visst är det något magiskt med ”the three digit number” men det är inga hundrapoängare det här ska handla om – nej, det här är faktiskt inlägg nummer 100 sedan starten i juni förra året.

Som jag inledde med var ambitionen först att ventilera allmänna tankar och åsikter om bloggandet och det svenska vinsamfundet men så tänkte jag – varför inte fira med två favoritproducenter från favoritdistriktet istället? Sagt och gjort. Därför kommer detta att handla om Domaine de la Vieille Julienne och Domaine de la Janasse.

Länge har jag gått och funderat på om jag skulle våga mig på ett smakprov av deras 2005or. Av någon anledning hade jag fått för mig att dessa skulle vara bland det tuffaste och kärvaste distriktet kunde uppvisa i denna ganska tanninstinna och strukturerade årgång. Samtidigt kan man ju inte gå runt och vara nyfiken, så lika bra att göra ett försök. Det kan ju alltid vara kul att veta hur kärva och tuffa de var, när man om sådär tio år sitter och njuter dem som mer utvecklade viner. Tänk vad fel jag hade – att de skulle vara besvärliga och kärva vill säga.

Av någon anledning har Vieille Julienne fått en stämpel på sig som modernist. Enligt min mening kan inget vara mer fel. För mig känns detta som en mycket förnuftig producent som utgår från vinrankorna och tar till vara den karaktär jorden ger. Jag är väldigt förtjust i egendomens viner och stilen som så. Ett av de bästa viner jag någonsin provat är firmans prestigevin från årgång 2000. Jag utsåg den till och med till 2008års bästa vin. En helt makalös vinupplevelse även om det bara var ynka 5cl i glaset.

En producent som däremot förtjänar epitetet modernist är nog Janasse. Här finns det allt lite nya barriques i omlopp och vinstilen känns oftast ganska modern i sin stil. Inget som stör mig dock. Tvärtom är jag lika förtjust i dessa viner. Det som kan kännas lite märkligt med den hype som råder kring Chateauneuf du Pape är att Janasse inte märks mer än vad de gör.

En annan person som också gillar de bägge producenterna är min kompis som jag ofta refererar till. Det är faktiskt hans förtjänst att jag upptäckt dessa bägge egendomar – något som jag är evigt tacksam för. Även Mästaren brukar hylla de bägge och ofta belönas de med riktigt höga poäng varje gång Bob släpper en ny rapport.



Provade parallellt över två kvällar förra helgen blev intrycken som följer. Även de två Deus ex Machina vinerna fanns kvar vid starten – ett tag var det rena gottebordet!

2005 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape har en mörkt purpurröd färg. Doften är först lite dov men med tydliga mineraler, så som järn och stendamm. Lakrits, rostat kaffe, kola och mörk choklad. Det finns en värme som gör att frukten närmast doftar som sylt - fikonmarmelad. Kryddbukett, garrigue och cigarrlåda. Lite köttbuljong och svett med en bärig känsla som ger doften en friskhet och lätthet. Det är faktiskt så att doften utvecklas fint hela resan och dag två känns ingen avmattning, snarare tvärtom. Det här doftar precis så som jag önskar att vin från distriktet ska dofta. Full pott.

Smaken domineras först av skogsbär med hallon, körsbär och mineraler. Lakrits och en koncentrerad viskös munkänsla som nästan känns krämig och gräddig. Tanninerna är klart märkbara och de är påtagligt torra. Det kommer choklad och en viss beska i eftersmaken som annars är mycket fin, ren och harmonisk. Violpastill. Ett riktigt gott och läckert vin.



Det här lämnar ett mycket positivt helhetsintryck efter sig. Ett spännande vin. Det börjar bra men avslutar ännu bättre. Jag blir aldrig trött på att prova vinet och det håller mitt intresse på helspänn. Dessutom är sista dropparna godast – ett gott tecken. Det enda som stör mig i vinet är den klart märkbara torrheten i smaken. Normalt brukar detta göra mig störd och då brukar jag inte riktigt gilla vinet. Nu blir det inte så i just detta vin. Förmodligen därför att koncentrationen är så hög och smaken så intensiv. Faktiskt är att jag gillar detta bättre än vad Parker gjorde i oktober 2007 då han gav vinet 95+ poäng. Jag är högre. 96+ blir mitt intryck ända tills slutet dag två då jag vill öka till 97 poäng. Ett riktigt välgjort vin som absolut förtjänar respekt. Jag får lite samma känsla som jag fick med den magiska 2000 “Réservée” som jag utsåg till 2008års bästa vin. Även det vinet växte över tiden och blev bara bättre och intressantare ju längre tiden led. För att jämföra med 2006an som jag provade för ett tag sedan så är 2005an bättre. Större, krämigare och fylligare men också torrare. Skillnaden är liten men mätbar. För att rucka på rutinerna så får Neal Martin stå för uttalandet denna gång. Han var i Rhône för att bekanta sig med chefens favoritviner och passade då på att ge ut lite egna omdömen med poäng. Han var som mig positivare med 96 poäng och skrev bland annat så här om vinet:

“This sample was opened two days ago but wow, what a wine! This has more intensity on the nose than the 2004, touches of macerated black cherries, stewed figs, a touch of raisin and honey. Very good definition. A powerful, swarthy nose, hints of black olives developing. The palate is full-bodied but with stunning definition and balance. Amazing focus and poise. Firm tannins; a solid Chateauneuf-du-Pape, certainly a vin de garde and is imbued with longer longevity. A little dry on the finish but that merely lends this bravura Chateauneuf so much freshness. A great wine.”

2005 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en purpurröd färg. Doften är stor - och då menar jag stor. Rök, ved, terpentin och kokos. Köttig, animalisk med en antydan till mynta. Örter, vit choklad och så det jag kallar ”gurkburk”. Ett drag som jag ofta hittar i Grenache men även Shiraz från Barossa Valley och McLaren Vale. Det är som dillfrön med konjak och armagnac blandat med nötter – ättika kanske någon annan skulle säga? Kirsch! Syltburk, vanilj, peppar och nästan mandellikör/klister. Mentol, soja och balsamvinäger. Djurisk med lite bränt gummi och tobak samt läder. Allt är enormt och paketerat som om man stod mitt i en orientalisk kryddbasar. På slutet nästan lime/citrusfrukt. Vilken doft! Helt klart utan poängavdrag även för detta vin.

Smaken är koncentrerat fruktig med en aning eldighet. Söta, syltade bär som i kolasås med armagnac toppat med choklad och nötter. Björnbär, jordgubbskräm och likörlik struktur – kirsch. Tanninerna finns där men är klart söta med tuff, fast samtidigt mjuk rondör i den harmoniska eftersmaken. Mentol och lite lätt lakrits på slutet. Kraft men aldrig jobbigt eller sliskigt. En smak som totalt sett tilltalar mig enormt mycket.



Helhetsintrycket är homogent och lite omtumlande. Det här är nog en typ av vin som inte alla uppskattar lika mycket som mig. Har man som mig en fäbless för vinerna från Barossa Valley och McLaren Vale – i stilen som Torbreck och Clarendon Hills representerar – då älskar man det här. Visst är Janasse "Vieilles Vignes" ett ruskigt stort vin - men samtidigt inställsamt. Jag faller för det här och poängen blir hela 98+ stycken. Kanske lite för generöst kan tyckas men det är verkligen ett påfallande gott och njutbart vin. En stilfråga naturligtvis. Dag ett har jag kvar de bägge vinerna från Clos Saint Jean att jämföra med och det är ingen tvekan utan att detta står upp mer än väl. En något annorlunda stil med mer söt och ren Grenachefrukt men väl så gott. Givetvis går Parker igång på det här han med. Bob ger 98 poäng i betyg med följande kommentarer:

“Absolutely profound, and certainly one of the vintage’s great wines”

“Possibly the wine of the vintage”

“This possibly could be a legendary wine in the making”

Helt klart är att detta är ett stort vin med en ännu större potential. Bara att spara på det man har kvar men det var värt att offra en butelj för att få uppleva det här. Ett oväntat tillgängligt och fullt njutbart vin. Det känns skönt att få prova dessa bägge viner och också få den bekräftelse man så ofta söker – att man verkligen gillar det man tror sig gilla. Favoritdistriktet och två av favoritproducenterna. Halleluja!

Mer från de bägge producenterna här, här, här, här och här.

PS. Läs om Janasse och Vieille Julienne hos andra bloggare här, här, här och här. DS