onsdag, december 30, 2009

Nu är det Jul igen – eller en försenad Julhälsning ifrån en förtidig Julafton!

Förra årets Julafton inföll två månader förtidigt – nämligen den 24 oktober. Den aftonen blev minnesvärd med sina goda viner, speciellt ett vin som dessutom blev 2008års bästa vin för min del. Kompisen hade manat till samling för att prova några legendariska viner från fyra av årtiondets då främsta årgångar: 2000, 2001, 2003 och 2005.

Årets Julafton inföll inte lika tidigt men väl den 18 december. Ytterliggare en skillnad är att denna provning kom att avhandla en aktuellare årgång från favoritdistriktet Châteauneuf-du-Pape. Dessutom inte vilken årgång som helst utan "the vintage of a lifetime! – 2007" .


Tolv provare och lika många viner från samma antal producenter. Allt för att försöka skapa en så bred bild som möjligt av årgången och några av de i mitt tycke intressantaste vinerna. Det visade sig bli en ganska tuff uppgift för alla deltagare – inte minst de elva gästerna som inte hade en aning om vilka viner eller producenter som kunde tänkas dyka upp framför dem på bordet. Eftersom jag stod som värd för provningen hade jag både full koll på vinerna och ordningen men det blev inte enklare för det. Att prova tolv så lika viner är en sann utmaning. Däremot är det alltid lärorikt att samla in gruppens intryck och sammanställa dessa för att jämföra med varandra och vad kritikerna tycker. I detta fall skede jämförelsen mot den kritiker som varit mest positiv till årgången som sådan – Robert Parker.

Resultatet av gruppens samlade intryck blev lite överraskande. Dels för att vinnaren och tvåan inte tillhör de mest bejublade vinerna, även om Bob delat ut höga poäng som så. Fast mest för att två av de klassiska producenterna inte alls föll gruppen i smaken. Själv var jag kanske både färgad och påverkad av att veta hur startfältet såg ut på förhand. Mina egna bedömningar kom att stämma hyfsat väl mot Parkers även om ett och annat vin avvek både positivt och negativt. Kul var dock att gruppen i stort var ganska ense om slutresultatet även om vi i genomsnitt hamnade lite lägre än Parker. Gruppens genomsnitt på 95,56 poäng att jämföra mot Bobs hela 97,5 poäng i genomsnitt.

Om årgången och distriktet som så tänkte jag inte orda mer inledningsvis.

Vinerna presenteras i den ordning de serverades med mina syn, doft och smakintryck först. Därefter vinets namn och lite allmänna slutsatser samt presentation av gruppens resultat och jämförelse med Robert Parkers intryck. Kanske för mycket siffror för vissa men att bedöma kvalitetsintryck är för flera av oss den största och roligaste utmaningen i provningssammanhang.


Vin 1
Färgen är klar och ljust purpurröd. Doften är ganska stor med lakrits, backelit och violpastill. Söta mörka bär med ett visst inslag av kafferost och kola. Sedan mer tobak, rök och svettigt omklädningsrum som avslutas med en karaktär av grillat/rökt kött. En ganska modern och direkt doft som tilltalar en hel del. Smaken är ren och rik med en kryddig karaktär som leder mot en viss eldighet. Precis som i doften är inslaget av lakrits och violpastill påtagligt, nästan så att det smakar mer åt salmiak till. Svartvinbär, peppar och en lång fin eftersmak som klart markeras av kryddigheten i vinet. Ganska typisk stil på sitt vis. Jag får först ett ganska stort spann som sedan jämkas ihop till 94 poäng som känns stabila.
2007 Domaine Durieu, Châteauneuf-du-Pape "Réserve Lucile Avril"
En producent som mest verkar i det tysta och som fortfarande säljer största delen av sin skörd till uppköpare. Sedan några år är det sönerna i huset som tagit över ansvaret för egendomen och enligt Parker märks det nu med besked: “As noted in my last few reports on Chateauneuf du Pape, Domaine Durieu has emerged as one of the up-and-coming stars of Chateauneuf du Pape, although that is an expression used increasingly in this appellation, where a young generation of men as well as a surprising number of women are exploiting the diverse terroirs and impressive percentage of old vines at a level never before seen.” Även författaren till "The Châteauneuf-du-Pape Wine Book" – Harry Karis, gillar vinet. Han går så långt som att hävda att detta är ett av årgångens bästa viner i förhållande till sitt pris. Enligt samme man är Domaine Durieu en ganska traditionell producent som gör vin i en klassisk stil. Just "Réserve Lucile Avril" är en cuvée gjord av skörd från egendomens äldsta stockar och består till 90% av Grenache (lagrad på betongtankar) och resten Syrah samt Mourvèdre (som legat på barriques). Ett vin som både gruppen och Parker gillar en hel del. Bob slutade i senaste utgåva # 185 av The Wine Advocate på 95 poäng. Gruppens resultat: 94 / 94 / 96 / 94 / 94 / 95 / 93 / 94 / 93 / 97 / 93 / 94. Genomsnittet blir hela 94,25 poäng. Ett resultat som dock bara ger en tiondeplats i provningen.



Vin 2
Färgen är ljus, klar och purpurröd med blåstick i kanten. Doften otroligt sublim med hallon, smörkola och röda bär i allmänhet. Jordgubbar, persika och aprikos. Exotisk så det förslår med en härlig tuttifruttikaraktär samt knäckighet som ger ett närmast modernt, nyavärlden och Pinot Noir-likt intryck. Läckert. Smaken är även den ren och harmonisk med fruktighet av persika och aprikos. Lite lättare i stilen med mineraler och ett balanserat friskt intryck. Klart burgundisk i stilen med närmast ett drag av hallonsoda. Kanske kommer en viss körsbärsbeska mot slutet som ger ett lite torrt slutintryck. Charmigt och gott. För mig ett klart positivt förstagångsintryck som slutar på 96 poäng.
2007 Domaine Charvin, Châteauneuf-du-Pape
Kanske gynnar jag vinet lite extra bara för att jag vet vad som är i glaset. Jag vet rent teoretiskt vad jag har att vänta mig. Övriga provare är klart negativa och upplever vinet som torrt och klent med ett ganska eldigt och slappt intryck. Gammal typisk Châteauneuf-du-Pape som någon utrycker saken. Jag är lite överraskad över gruppens ganska ljumma intryck. Robert Parker går så långt som att dela ut hela 97 poäng med följande uttalande: “I believe the 2007 Chateauneuf du Pape is the finest wine ever made at Charvin.” Denna numera klassiska och erkända producent gör endast en cuvée som normalt består av 80% Grenache, 15% Syrah och resten övriga förekommande druvor, alla från lägen i den norra delen av distriktet. Allt lagras på cementtank. Det hjälper inte upp gruppens intryck av att Domaine Charvin är uppställningens förlorare och ”sämsta” vin. Betygen blir: 96 / 92 / 92 / 93 / 93 / 90 / 91 / 89 / 94 / 95 / 92 / 93 och ett genomsnitt på 92,5 poäng. En ganska stor diskrepans mot Parkers 4,5 poäng högre betyg.



Vin 3
Färgen är djupt purpurröd. Doften är stor med tydliga drag av choklad, kola, knäck och marsipan. Nästan oxiderad på ett sätt som ger ett tveksamt intryck. Portvin, fikon, sviskon och kafferost. Kardemumma, kanel och orientalisk kryddighet i allmänhet. En aning järn i stil med klassisk hederlig gjutjärnsgryta. Helt blint skulle nog Amarone dyka upp som troligt förslag. Smaken är ren, rund med choklad och Portvinsinslag. Russin, fikon och kola i nästa steg och därefter lakrits, bittermandel och sviskon i en lång eftersmak. Kanske en grön ton som även kan skönjas i doften. Återigen liknar vinet mer en Amarone eller faktiskt till och med Amarettolikör. Konstigt men spännande. Något fundersam delar jag ut 95 poäng med ett frågetecken på slutet.
2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"
Eftersom jag har provat vinet två gånger tidigare och även några av de övriga deltagarna, är vi överrens om att något är märkligt med denna butelj. Det handlar inte om ett defekt vin i ordets rätta bemärkelse men väl en udda flaska. Klart oxiderat i stilen och i mitt bakhuvud påminner två andra provade viner från distriktet om det här, en märklig flaska Clos des Papes från 2000 och den förvisso enormt läckra men även udda 2003 "Renaissance" provad tidigare i år. Förhoppningsvis är det en inte helt representativ butelj vi har i uppställningen. Det som oroar lite är att flera liknande intryck har rapporterats i etern. Kanske har den gode Julien en del att tänka på i sitt arbete i källaren? Ganska gott tycker några i gruppen ändå att det här smakar men vi är långt ifrån Parkers 99+ poäng från i höstas. Domaine la Barroche slutar nästsist i provningen med följande betyg: 95 / 96 / 96 / 95 / 95 / 91 / 88 / 88 / 95 / 96 / 93 / 96 som ger ett genomsnitt på 93,67 poäng. Synd på ett vin som jag hade höga förväntningar på.



Vin 4
Färgen är purpurröd. Doften är animalisk, stallig med häst och svettigt omklädningsrum. Rökt skinka, skokräm och backelit. En aning nötter, rök och varmrostad karaktär med gräddkola och minerallitet samt parfymerat av Crème de Cassis. Elegant är faktiskt ett ord som känns relevant i sammanhanget, speciellt dagen efter då de sista resterna ur karafferna provas. Smaken är väldigt direkt och tillgänglig. Ren, frisk smak med hallon, jordgubbar och lite tuttifruttikaraktär. Mineralisk och likörlik med svartvinbär och kirsch. Choklad, kaffe, lakrits och inslag av torkad frukt samt en aning animalisk i den långa fina eftersmaken. Ett sensuellt och mjukt vin som slutar på 95 stabila poäng från mig.
2007 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf-du-Pape "Réserve Auguste Favier"
Detta är ett underbart gott vin som jag provat åtskilliga gånger förut. Faktiskt har jag varit ännu positivare då och kanske är det omgivningen av många kraftfullare viner som drar ner mitt betyg något. När jag dagen efter provar om vinerna är detta ett av de viner som vunnit mest på att stå över natten. Det är då ännu godare och läckrare. Dessutom var detta ett av de viner som under sommarens vistelse i distriktet charmade mig mest. Ett vin som nog kan upplevas lite fruktsött i stilen men som med mognad säkert kommer att integrera detta utmärkt. Även Robert Parker gillar Isabel Ferrandos prestationer och delar ut 96 poäng med följande kommentar: “Full-bodied, young and unevolved, with massive depth, great concentration, and super purity, texture, and length, it requires 2-4 years of cellaring, and should easily age for two decades or more.” Vinet från Domaine Saint Préfert slutar sjua i denna drabbning och gruppen delar ut följande svit: 95 / 96 / 95 / 95 / 96 / 94 / 93 / 95 / 94 / 98 / 96 / 95 och medelbetyget blir 95,17 poäng. Ett av vinerna som gruppen är mest enig kring.



Vin 5
Färgen är klarröd med lätt inslag av purpur. Doften är kryddig och bärig med jordgubbar, örter och tropisk frukt. Kanske först något sluten och oförlöst, sedan mer kanel och orientaliska drag samt backelit och minerallitet. Tryffel/svamp och mörkrostade drag med garrigue och ett ganska exotiskt uttryck med parfymerade och blommiga inslag. Smaken är otroligt ren med hallon, jordgubbar, kirsch, kola och tropisk frukt. Eftersmaken är makalös och vill nästan aldrig ta slut. En viss eldighet och kryddighet med peppar och syltade jordgubbar. Ett otroligt rikt, friskt och koncentrerat vin. Fantastiskt gott och för mig som älskar hallonsoda är detta en fullträff. Den slutna doften drar ner betyget något men som ändå landar på 97+ poäng från mig.
2007 Château Simian, Châteauneuf-du-Pape "les Grandes Grenachieres d'Hippolyte"
Jag har provat vinet en gång förut och då med ett ännu högre betyg som resultat. Detta vin får nog betecknas som en av årgångens sensationer. Få lär ha hört talas om vinet tidigare. Förmodligen för att detta är premiärårgången av denna cuvée som kommer av druvor från några av Château Simians allra äldsta stockar planterade 1880 och som lagrats på ståltank i elva månader före buteljering. En producent som knappast gör mycket väsen av sig annars men som med denna cuvée fått flera utmärkelser och dessutom vunnit Parkers gunst med hela 98 poäng och följande beskrivning: “An incredible sleeper of the vintage to the extent anyone can find any of the 350 or so cases produced, it boasts a dense ruby/purple color in addition to an awesome aromatic display of spring flowers, sweet black raspberries and black cherries, and forest floor. The wine possesses amazing density and richness, yet flows across the palate like a delicate ballerina. This incredibly old vine material has an intensity, substance, and palate penetration that is nearly beyond belief, yet the wine never comes across as heavy. The purity, depth, and 60-second finish are to die for. As the last five words of my tasting note said, “Where can I find any?”” Gruppen gillar detta och även om vi inte når de 98 poängen i snitt kommer vinet på en stark sjätteplats med följande betyg: 97 / 97 / 98 / 93 / 97 / 94 / 94 / 94 / 95 / 95 / 96 / 94. Ett ganska enat omdöme som ger 95,33 poäng i genomsnitt.


Vin 6
Färgen är djupt purpurröd. Doften är stor, rökig och mineraldriven med jordighet samt örtighet. Lakrits, mentol, vanilj och kola samt choklad. Garrigue, rökta fikon, järn, tobak och hederlig kroppsodör av svett. En komplex och lovande doft. Smaken är ren och lång med en otrolig intensitet i eftersmaken. Choklad, fikon, svartvinbär, mörka körsbär och kafferost. En aning salmiak och tanniner i nästa steg som ger en känsla av råhet i smaken. Torkad frukt och ett lite träigt inslag som inte helt harmonierar med övriga smaker och som ger en beska samt kärvhet åt vinet. Lovande men tufft. Slutbetyget blir 96+ poäng.
2007 Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée du Quet"
Jämfört med tidigare smakprov så känns vinet i denna provning något kärvare. Ingen fruktbomb utan mer en kraftkarl som behöver lång tid att få mogna till sig. Jag har tidigare varit positivare med mina poäng även om jag inte helt hållit med om de 100 poäng Bob delade ut i höstas. Intressant är dock att övriga gruppen, som inte har en aning om vad de har i glaset, uppskattar kvalitén i vinet och placerar det på en hedrande femteplats i vår provning. Intrycket av att det saknas en del till perfektion delas av alla men ändå är gruppen mycket eniga om betyget med följande rad: 96 / 96 / 97 / 93 / 97 / 96 / 94 / 98 / 96 / 96 / 97 / 96 och ett genomsnitt på hela 96,0 poäng. Det har knorrats en hel del i bloggosfären beträffande detta vin men ska man vara kritisk verkar de flesta som gnällt, ha vetat vad de provat. Ingen i denna grupp vet att Mas de Boislauzon finns med i startfältet överhuvudtaget och sammansättningen av provare är ganska bred med fyra kvinnor, åtta män, folk i branschen, glada amatörer och de med klassik smak samt de som föredrar mer fruktdrivna moderna viner – ändå står vi enade om att detta är ett mycket bra vin men visst saknas det en del till de magiska 100 poängen.



Vin 7
Färgen är djupt purpurröd. Doften är mineraldriven med svartvinbärsfrukt och klassik gjutjärnsgryta. Kryddor, fikon, jordighet, rökighet och grillade inslag med lakrits och köttighet. Mörkrostad choklad, kaffe, stall och blommighet av rosor. Komplext och nyanserat till tusen. Smaken är ren och frisk med minerallitet och mörk likörlik fruktighet av citrus och svartvinbär. Rostade kaffebönor, lakrits och björnbär vilket ger en mycket robust och stram eftersmak som är lång men en aning bitter av tanniner. Lite för torr i frukten för att charma mig helt. Räcker dock till 96+ poäng.
2007 Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape
En av de producenter som under senaste åren mer och mer framstått som min personliga favorit är just Domaine de la Vieille Julienne. Klassiska viner med stor potential. Inga moderna fruktbomber som det tyvärr ibland utmålas från mindre initierat håll. Detta är ett vin som Parker inte helt ohämmat höjde till skyarna trots sitt betyg med 95 poäng. Han verkar tycka att firman lyckades bättre 2005 och att man inte helt fått ut potentialen i den enligt honom bättre årgången 2007. Även producenten verkar hålla med om detta men jag är mer tveksam. Gruppen lite halvljummen med en slutplacering på åttondeplats fast med ett genomsnittsbetyg som faktiskt matchar Bobs: 96 / 98 / 95 / 96 / 96 / 95 / 93 / 94 / 97 / 92 / 94 / 95 och ett genomsnitt på 95,08 poäng. Helt överens med Bob således.



Vin 8
Färgen är mörk och djupt purpurröd. Doften är enormt stor och läcker med djuriska inslag av chark och välhängt kött. Diesel, parfym, rosor, örter och bär. Jordgubbsylt, choklad, vanilj och rostad fatkaraktär. Det finns något rent och exotiskt över aromerna som gör att hänryckningen är total. Helt perfekt. Smaken är lika ren som doften med jordgubbar i grädde och chokladvisp med marsipan samt aprikospuré. Svartvinbär, turkiskpeppar, lakrits och mynta. Grillad pepparbiff! Helt otrolikt rik och god smak som aldrig vill ta slut. Mållös! Jag kapitulerar och skriver 100 poäng i boken.
2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Réserve"
Riktigt kul och överraskande. Ett vin jag aldrig fick prova under mitt besök hos Clos du Caillou men som jag – tack och lov – gjorde ett inköp av i somras. Det är inte bara jag som faller pladask för det här vinet. Detta blir provningens vinnare och enigheten är stor om att detta är ett fantastiskt vin. Även våra grannar i väster gillade detta och röstade fram det till vinnare i Smag & Behags stora tävling i somras (läs mer här, längst ned på sidan). Ska man vara lite kritisk så är det faktiskt det vin i uppställningen som jag upplever som minst ursprungstypiskt. Helblint tror jag få skulle gissa på Châteauneuf-du-Pape. Jag kan tänka mig att många skulle fundera åt Spanien och den moderna stilen av Ribera del Duero till. Ett vin som känns modernt och anonymt skulle man kunna gnälla över men det gör inte jag. När vin smakar så här bra spelar det ingen roll varifrån det kommer, vilka druvorna är eller hur gammalt det är. Helt enkelt ett fantastiskt gott vin. Intressant dock är att detta är ett vin med låg andel Grenache jämfört med övriga viner denna kväll. Enligt uppgift 70% och resterande andel denna årgång är endast Mourvèdre. Hälften av musten lagras på nya och ett år gamla fat medan resten vilar på betong. Inte helt traditionellt alltså. Änkan kan tydligen hon också. Parker nöjd han med, även om vi gillar detta bättre än honom. Bob gav 97 poäng i höstas med följande kommentar: “This wine will probably not be as long-lived as the utterly perfect 2001, but it is a wine of considerable substance, richness, and appeal. Dense purple to the rim, this is an ethereal beauty of purity and substantial power, allied together in a wine offering up notes of licorice, incense, acacia flowers, black raspberry and black currant notes. It is full-bodied, deep, and for this particular cuvee, surprisingly accessible due to the sweetness of the tannins and the high levels of glycerin and rich fruit. This wine is irresistible already, although it will certainly develop more nuances aromatically over the next 4-5 years and evolve for at least two decades. This is sensational stuff and a great effort”. Gruppens slutsatser: 100 / 99 / 99 / 98 / 99 / 96 / 98 / 100 / 96 / 99 / 98 / 98 och snittbetyget 98,33 poäng – Numero uno!



Vin 9
Färgen är mörk men klar och purpurröd. Det doftar choklad, fikon, Portvin och mysk i massor. Parfymerad med rökighet och animaliska inslag samt orientalisk kryddbasar. Kanel, järn och dadlar. En aning mörk och dov i stilen men mig förför den. Smaken är stor, ren med svartvinbär, jordgubbar och gräddighet. Mogen och rund frukt med kanel och orientalisk kryddighet samt tuggtobak och vingummi. Te och tropisk frukt med en enorm eftersmak som är lång så det förslår och dessutom oerhört saftig. Supergott! Jag ger 99 poäng och är åter i trans.
2007 Clos des Papes, Châteauneuf-du-Pape
För mig är detta ett fantastiskt vin, enormt lovande men gott redan nu. Detta är tredje smakprovet och helt i linje med tidigare erfarenheter. Jag brukar alltid gilla Clos des Papes och kanske gör det att detta som vanligt passar mig extra bra. Även Parker gillar detta med sina 99+ poäng och intressanta kommentar: “I have not only tasted this wine at the estate, but I purchased it for my cellar, and have now drunk it on three separate occasions out of bottle. It is unquestionably one of the great Chateauneufs of my lifetime, and I suspect it will merit a three digit score after another 3-4 years of cellaring.” Märkligt nog så tillhör inte detta gruppens favoriter. Faktiskt är att det endast placerar sig som nummer nio av de tolv i startfältet. Jag är faktiskt ganska så överraskad över detta. Raden ser ut som följer: 99 / 97 / 93 / 96 / 97 / 92 / 92 / 92 / 96 / 94 / 94 / 96 och ett genomsnitt på 94,83 poäng. Varför detta inte faller gruppen mer i smaken kan jag faktiskt inte riktigt säga men kanske är det så att detta inte upplevs som lika inställsamt och tillgängligt som en del av de övriga (och i vissa fall) mer "moderna" vinerna. Skulle vi göra om samma provning om tio år, så skulle kanske resultatet se annorlunda ut. Jag sitter dock nöjd redan nu.



Vin 10
Färgen är tät och mörkt röd. Doften är söt, bärig med choklad och jordgubbsylt. Aprikoser, exotisk frukt, svett, vanilj och rökta kryddor. Fikon, kanel, järn och floral med en sensuell framtoning. Oerhört läcker men kanske inte så ursprungstypisk doft. Smaken är rik och generös med jordgubbar, aprikospuré och sötlakrits. Koncentrerad och en aning eldig med peppar, lakritsremmar och nästan salmiak i flytande form. Gummi och närmast avsaknad av syra som ger ett något fadd och slappt slutintryck. Samtidigt som jag gillar det här känner jag mig kluven och kan inte sträcka mig längre än 96 poäng med en viss reservation och ett stort spann inledningsvis.
2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes"
Märkligt är att jag har precis samma kluvna intryck som jag hade på plats hos Domaine de Cristia när jag provade vinet i somras. Jag gillar doften men har svårare för smaken. Inte så att jag ogillar den men det finns något som stör och jag gissar på att det är den i min smak alltför dominerande salmiaken som förstör för mig. Om den integreras kommer jag förmodligen att gilla detta vin mycket med lite mer ålder. Parker håller med mig om 96 poäng fast med ett litet plustecken efter som indikerar potential i hans värld. Gruppen stormförtjust med en andraplats för vinet. Jag är inte helt överraskad över att detta vin går hem men jag hade aldrig trott det skulle gillas så här mycket: 96 / 100 / 98 / 100 / 99 / 98 / 96 / 99 / 95 / 97 / 99 / 97 och hela 97,83 poäng i genomsnitt. Överraskande men inte desto mindre kul att detta gillas mer av gruppen än av Parker. Moderna grejor det här med 100% Grenache och lagring endast på barriques – klart provocerande för några kan tänkas.



Vin 11
Färgen är klar och purpurröd. Doften är stor, animalisk – närmast djurisk med rostade kryddor och kött. En aning diesel, lakrits och violer med blommighet i allmänhet samt baconfett. Det finns något exotiskt över doften som beror mer på kryddor än frukt. Urläckert! Smaken är stor och rik med lakritskola, gräddighet och kryddighet. Grillat kött, fikon, järn och en aning gummi i den närmast oändliga eftersmaken. Otroligt intensiv med mängder av karaktär och personlighet. Det finns lite Portvinsdrag men med ett stort inslag av Provence. Supergott! Det blir hela 99+ poäng och jag sitter nästan med ett fånigt leende på läpparna i skrivandets stund.
2007 Domaine de Ferrand, Châteauneuf-du-Pape
Ytterliggare en favorit från sommaren. Inget besök charmade mig så som det hos Domaine de Ferrand. Kanske blir jag nostalgisk och skenar iväg i tanken när poängen ska delas ut men jag tro ändå inte att det är så. Detta är precis så som jag tycker att ett vin från Châteauneuf-du-Pape ska vara. Parker tycks ju hålla med när han i höstas så höjde sitt ursprungliga betyg till 98+ poäng med följande kommentar: “An amazing effort, the 2007 Chateauneuf du Pape eclipses what I wrote about it last year. Every time I went back to it, the wine revealed more nuances as well as greater depth. Full-bodied and powerful, it exhibits a compelling bouquet of creme de cassis, ground pepper, incense, seaweed, garrigue, and licorice. The knock-out aromatics are followed by a wine with colossal richness, a multilayered texture, no sense of heaviness, an incredibly deep, penetrating palate feel, and a finish that goes on for 50+ seconds. Philippe Bravay is one of the most modest and serious Chateauneuf du Pape vignerons, and it is a thrill to see him hit a home run in this vintage. For statisticians, it is made from 80- to 85+-year-old vines from two of the great sectors of Chateauneuf du Pape, La Gardiole and Cabrieres. It is composed of 90% Grenache and the rest Syrah, Mourvedre, and Cinsault. Moreover, it is the quintessential traditional Chateauneuf du Pape aged 12-14 months in tank before being bottled without filtration. Bravo!” Visst går det även hem hos gruppen med en fjärdeplats som ju faktiskt är högre än Parkers egna ranking av de tolv viner vi provar. Gruppen har följande åsikt: 99 / 98 / 98 / 98 / 98 / 95 / 94 / 95 / 96 / 95 / 96 / 96 och ett genomsnitt på 96,5 poäng. Jag längtar redan till nästa smakprov.



Vin 12
Färgen är tät och mörkt purpurröd. Det doftar rostat/grillat kött, chark, blodig biff och diesel i en enda härlig mix. Kaffe, orientalika kryddor, fikon, rök, violer och ett lätt medicinaldrag som inte alls stör utan snarast förstärker det charkiga och blodiga intrycket. Kanske inte en lika tydlig och stor doft som några av de föregående vinerna. Smaken är däremot övertydlig och stor, enormt rik med körsbär, svartvinbär, lakrits, choklad och gräddighet. Kryddor, kola, portvin, persika, aprikos, violpastill och en eftersmak som klockar in på + 2 minuter. Intensiv fruktighet med tropiskt inslag och makalös koncentration. Knockout! Det slutar ännu en gång på 99+ poäng.
2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes"
Favoriten från i somras. Fast denna gång får Domaine de la Janasse faktiskt se sig besegrade av en annan egendom. Även ett par andra viner är i min smak likvärdiga men visst består intrycket av att detta är ett makalöst vin. Det är få viner jag har smakat med en så intensiv karaktär som detta. Ändå känns det aldrig för mycket utan snarast välbalanserat i all sin prakt. Återigen är det doften som känns lite oförlöst men en dag släpper greppet och då lär det här kunna bli ett 101 poängsvin. Ska man snegla mot Parker så drar han som bekant i med hela 100 poäng och följande beskrivning: “The perfect 2007 Chateauneuf du Pape Vieilles Vignes (tasted on four separate occasions) is composed of 85% Grenache, 10% Syrah, and the rest Mourvedre and other authorized varietals from 60- to 100+-year-old vines. The wine is aged in both tank (75%) and small oak barrels (25%). Its inky/purple color is followed by a phenomenal nose of spring flowers, creme de cassis, blackberries, boysenberries, licorice, truffles, and spice. Displaying massive body, incredible freshness, laser-like focus from the excellent acids, and a finish that goes on well past a minute, this prodigious Chateauneuf du Pape is the most extraordinary wine yet made at this estate.” Gruppen gillar det här men det räcker dock endast till en tredjeplatts med följande omdöme: 99 / 99 / 96 / 97 / 98 / 97 / 95 / 98 / 95 / 98 / 97 / 97 och ett genomsnitt på 97,17 poäng.



Efter alla dessa smaksensationer följde faktiskt fyra extraviner som återges längre ner i inlägget men först ett försök att summera det hela och knyta ihop säcken.

För mycket siffror och poäng? För mycket Robert Parker? Kanske - men många i vårt gäng tycker det är kul att jämföra våra egna intryck gentemot Mästarens ; )



Allvarligt talat så är det ganska kul att utmana Bob och frågan är om han har rätt eller fel den här gången? Har han löpt amok när det gäller Châteauneuf-du-Pape och årgång 2007? Det är givetvis för tidigt att svara på den frågan. Vinerna har endast varit i butelj i drygt ett halvår och hur goda och tillgängliga de än är, så är det självklart alltför tidigt att dela ut domen redan nu. Personligen tror jag att han har rätt i att 2007 är legendarisk. Från början var jag inte helt övertygad men idag är jag desto säkrare. Däremot finns det garanterat de viner som i andra årgångar är bättre än sina gelikar 2007 men rent generellt så är många viner av en högre kvalitet än normalt år 2007.

Alla provare håller med om att vinerna är otroligt goda och tillgängliga och egentligen är det endast två viner som ogillas av vissa i gruppen. Av någon anledning faller inte Charvin så många i smaken och jag kan faktiskt inte helt förklara det. Att Pure inte gillas av alla kan jag lättare förstå och i just detta fall är det garanterat en icke representativ flaska som ställer till det. Att Clos des Papes inte heller helt går hem förvånar mig desto mer. Ska man nu vara lite analytiskt så är det faktiskt så att de tre viner som hamnar i topp, samtliga tillhör den modernare skolan av Châteauneuf-du-Pape och kanske har de egenskaper som gör dem tillgängligare redan på ett ungt stadium, vilket i så fall skulle missgynnar de lite mer traditionella producenterna så som Charvin och Clos des Papes.



Nu är förvisso saken som så att flera av de viner som placerar sig före dessa bägge är ganska traditionella, vilket då omkullkastar teorin. Även Quet har svårt att leva upp till högt ställda förväntningar men med ett snittbetyg på 96 poäng så kan man knappast tala om fiasko. Viktigaste lärdomen är dock som vanligt att prova blint. Jag som arrangör vet exakt hur vinerna kommer och vilka de är. Övriga gruppen har ingen susning om vad som finns i glasen. Jag påverkas nog av vetskapen och kanske därför hamnar närmare Parker än övriga provare. Ändå kan man klart se att Bob vet vad han talar om. Även om vi inte helt är i linje med hans åsikter så är differenserna ganska små och inte speciellt iögonfallande, undantaget ovan. Hade vi hamnat runt de lägre nittio- eller övre åttiopoängen i snitt så hade saken hamnat i ett annat läge. Nyansskillnader finns alltid och smaken är ju bekant som baken men en sak är säker – gillar man inte påtaglig söt frukt och markerad alkoholhalt, som ju i grunden är ett karaktärsdrag för just Grenache, så ska man inte söka sig till dessa viner. Då finns det bättre alternativ att konsumera.

Lagring då? Givetvis vinner dessa viner på att sparas i många år. Jag tror att det var Stephen Tanzer som sa något i stil med att Bordeaux mognar på sina tanniner, Bourgogne mognar på sin syra och Châteauneuf-du-Pape mognar på sin alkoholhalt. De olika förutsättningarna som gäller för olika typer av vin bör man bära med sig när man utforskar denna härliga värld av olika vintyper.

En annan reflektion gäller de i mångas ögon så förhatliga "Specialcuvéerna". Själv har jag slutat att bekymra mig och accepterat deras existens, som dessutom förmodligen kommer att bli vanligare och vanligare. Jag gjorde en snabb kontroll och konstaterade att det finns 154 producenter samt ytterliggare ett 40tal negocianter och kooperativ som buteljerar vin under appellationen Châteauneuf-du-Pape. Gissa hur många specialcuvéer jag kunde räkna till? Håll i er – hela 176 stycken och då endast röda sådana. Lägger man till dem gjorda på gröna druvor så ökar antalet givetvis ytterliggare. Förmodligen är antalet större eftersom den lista jag har att tillgå inte är helt komplett. Ytterligare en intressant observation var att "The Usual Suspects” Clos Saint Jean och Domaine de la Janasse inte alls tillhör de värsta bovarna med sina respektive två specialare (Sanctus Sancturum borträknad) utan överträffades av ganska många producenter. Faktiskt är att en av "gamla världen kramarnas" favoriter Bosquet des Papes nuförtiden överglänser med sina tre specialcuvéer. Tråkigt är att så många fördomar och missuppfattningar fortfarande frodas i tider som dessa, när nästan all fakta finns endast en knapptryckning bort.



Våra extraviner då? Jodå, visst smakade även de. Tyvärr var jag allt för okoncentrerad när det gällde de första två extravinerna eftersom jag satt vid protokollet. I princip njöt jag dem utan att ta detaljerade anteckningar men klart var att de var vid god vigör och fortfarande uttrycksfulla även om de mattades efter en stund i glasen. Först ut var två viner från en bortgången legend - Jacques Reynaud.

1985 Château de Fonsalette, Côtes du Rhône "Reserve" har en djupröd färg. Doften stor, mogen och enormt uttrycksfull med tobak, cigarrlåda, rök, tryffel, körsbär och en släng av medicinaldrag. Smaken lite syrlig med citrus, körsbär, rårörda lingon, örter och massor av mognad. Ett gott och förföriskt vin som vinner mest på sin doft. Förmodligen inget att spara längre och kanske borde den ha njutits för några år sedan. Bob skrev redan 1996 att han ansåg år 2001 som slutet för vinets livslängd. Då nöjde han sig med 88 poäng och följande omdöme: “A textbook Cotes du Rhone, the 1985 Fonsalette exhibits a healthy dark ruby color with purple nuances (more youthful looking than the 1985 Rayas), an earthy, black-raspberry-scented nose, full body, juicy, plump flavors, and a soft, robust finish. Although drinkable since bottling, it reveals no signs of fruit loss or color deterioration.” Själv tycker jag att man kan ta i med 92 poäng för en skön upplevelse.



1988 Château de Fonsalette, Côtes du Rhône "Cuvée Syrah" har en tät mörkröd/brun färg. En lite kemisk doft med chark, djur, hästsadel/läder, tryffel, cigarrlåda och tobak. Något mindre charmig än föregående vins doft. Smaken är dock storleken större och godare med söt, rökig och körsbärsfruktig ton som avrundas med violpastill. Mycket gott. Det här var livligare än det förra vinet men för den sakens skull ska man nog inte spara vinet längre. Parker ansåg även 1996 att detta skulle konsumeras före år 2004 men med ett betyg på 92 poäng och följande små rader: “The 1988 Cuvee Syrah is a riveting wine, with a splendid dark ruby/purple color, a spicy Provencal herb and super-ripe cassis-scented bouquet, highly extracted flavors, and a rich, full-bodied, velvety texture; it needs at least 8-12 more years of evolution.” Denna gång är vi närmare varandra med mina 93 poäng som nästan lutar åt 94 förföriska pinnar.



Tack Claes! Tre viner från en legend på mindre än en månad – underbart. Att få prova "Cuvée Syrah" får anses som en helt otippad bonus. Trodde aldrig det skulle bli verklighet.




Nästa vin kommer från en nu levande legend och gullgosse – Julien Barrot – men som nog redan idag får anses som en raritet. Vid mitt besök i somras plockade Julien fram en neutral flaska och tillade att det var det enda vin han hittills gjort som han var helt nöjd med. Ett vin från 2007 men som inte kunnat buteljeras för kommersiellt bruk. Detta eftersom vinet lär ha en för hög restsockernivå (14 gram) och dessutom en alkoholhalt på hela 16,8 procent. Vinet består av 100% Grenache som buteljerats på 50cl flaskor och som enligt Julien är för privat bruk. Glad är jag att ha fått prova vinet men ännu gladare för att ha fått nektarn med mig hem!

Domaine la Barroche "Grenache" har en klar purpurröd färg. Doften är söt med gasbinda och medicinaldrag samt choklad och nötter. Jordgubbar, svartvinbär, kola, hallonsylt som mot slutet leder mot en sanslöst ren jordgubbsfruktighet. Fantastisk doft. Smaken är söt med choklad, russin, örter, lakrits, kryddor och kanel. En viss beska och eldighet som kanske drar ner betyget något. För mig i nivå med sommarens intryck och 95/96 poäng. Själv tycker jag nog Julien ska vara nöjdare med sin Pure. Ett vin som man inte riktigt vet vart det tar vägen med ålder. Kul i alla fall.



Så till desserten och ett riktigt sött vin per definition. Från sommarens eskapader men med ett ursprung ännu längre söderöver. Från en producentprovning som jag ännu inte hunnit blogga om.

2004 Domaine Lafage, Rivesaltes Tuilé Rimage har en djupröd färg. Doften domineras av tobak, cigarrlåda, läder, bär, örter och solmogen frukt. Jordgubbar, hallon och nötter. Kanske lite liten men ack så läcker. Smaken är ren, bärig, söt och något bränd i karaktären. Jordgubbar, hallon och en viss eldighet i eftersmaken. 91/92 poäng som fyller sin funktion. Ett ganska udda vin gjort av 100% Grenache som lagras på glastankar utomhus. Eftersom det är ett förstärkt vin klarar det dessa förhållanden utan att helt oxidera. Udda som sagt men klart spännande.



God Fortsättning, Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År!

Mina Vinare




PS. Även en Jul och Nyårshälsning från Isabel Ferrando damp ner i brevlådan bland alla dem från släkt och vänner – ganska uppiggande faktiskt! DS


19 kommentarer:

Lars sa...

Fantastiskt trevlig läsning o jag förstår att det går ett tag mellan inläggen om du ska skriva så mycket :-)

//Lars

Anonym sa...

Underbar läsning. Intressant med dina provningsanteckningar och reflexioner över vad du vetat som provningsledare. Själv har jag under hösten blivit helsåld på
Ch9dP årgång 2007. Det blir att jaga några av de viner du provat

Gott Nytt
J-C

Mina Vinare sa...

Hej Lars!

Tack för uppmuntran. Långa inlägg blir det… men jag tycker det är ganska kul att skriva när jag väl kommer igång. Det roligaste med inlägg som dessa är att man får göra en del fakta och bakgrundkontroll vilket berikar det egna intresset. Det är faktiskt en stor del egen tillfredställelse att skriva om vinerna och producenterna. Normalt dricker man vinerna och sedan är det bra med det. Efter (och ibland före) provningar som denna lär man sig en hel del genom sina efterforskningar.

Ska dock framöver försöka öka frekvensen igen. November och december blev katastrofala.

Gott Nytt!

/ MV

Mina Vinare sa...

Hej J-C!

Tack till dig med. Det lustiga är att när man planerar provningar som denna har man ofta en viss föreställning om hur det ska sluta. Ibland förväntar man sig att alla ska tycka si eller så. Sällan blir det så när man väl sitter med facit. Det blev ganska tydligt denna gång. Jag gillade kanske vissa viner mer än övriga på grund av att jag hade facit medan övriga helt förutsättningslöst gav sig an uppgiften.

Mest intressant var att flera av de provare som jag uppfattar som lite mer ”klasiska och konservativa” var bland dem som minst gillade de traditionella vinerna så som Clos des Papes och Charvin. Lite lustigt kanske.

Du får jaga vidare och lycka till i jakten. En del går nog fortfarande att få tag på. 2007 är ruskigt bra och man ska inte glömma bort övriga AOC i södra Rhône där nog prisvärdet är fantastsikt ett år som 2007.

Gott Nytt!

/ MV

Björn sa...

MV,
Även vi har klarat av vår provning och kortfattade intryck följer:

-Generellt tyckte både jag och svågern att vinernas fruktkoncentration var i häftigaste laget och att vi saknade lite i komplexitet. Lagring gör väl jobbet antar jag.
-Ovanstående gällde samtliga viner i olika utsträckning med ett gyllene undantag, Hominis Fides, som piskade rumpa med grannarna från Châteauneuf. Vi satte inga poäng men jag hade nog satt 96p på HF, vilket är i paritet med vad jag tyckte om förra flaskan.
-Även vår Pure hade en konstig defekt. Jag känner igen dina intryck, men vår flaska hade förutom oxidationstonerna även en aning kolsyra som fick mig att spotta.
-Cuvée du Quet är utan tvekan ett mycket bra vin, men 100p? Nähä du herr Parker, ta och kamma sig en aning. 92-93 kanske i min bok.

Winepunker sa...

Kul läsning! Lite trist att Pure inte klarade sig bättre. När AuZone provade grenache senast fick den bara stryk av mästaren Krankel själv i ett annars ganska jämt fält.
Själv ligger ju Cristia VV varmt om hjärtat (fast jag förstår kontroversen), en kladdig jakmule mitt i plytet som är ack så svår att värja sig mot.

Kayaker sa...

Punkarn: Kladdig jakmule? Dominique sa "seductive and sexy". Jag fattade aldrig att hon syftade på en jakmule. <man lär så länge man lever. ;-)

Intressant rapport, speciellt med tanke på vad jag läst på andra håll. För egen del har jag bara provat Cristia VV, Pure och Auguste Favier men jag är inte besviken. :-)
Jag ska nog bortse från vad en del andra tycker. Många har t.ex. invändningar mot alkoholen och tycker att det blir obalanserat. Själv är jag övertygad om att en för låg alkoholhalt skulle kunna medföra att grenachens söta frukt blev alltför dominerande.
För grenache som har relativt klena tanniner och relativt låg syra så är en skapligt hög alkoholhalt snarast nödvändig för att få struktur och balans, speciellt eftersom oxidationsbenägenheten gör att den inte lämpar sig för långlagring på nya barriquer.

Mina Vinare sa...

Hej Björn!

Jag har väntat på rapport från dig. Kul att Hominis Fides gjorde så bra ifrån sig. Jag har bara provat vinet en gång men då över tre kvällar. Bäst var vinet faktiskt kväll tre vilket skvallrar en del om dess kvalitéer. Ett tag funderade jag på att sätta in det i denna provning men beslöt att spara det till en senare provning med viner från övriga distrikt i södra Rhône. Baserat på mina intryck av den provade flaskan så känns faktiskt 100 poängsintervallen nära, även om jag inte riktigt tyckte att vinet var där då.

Beträffande Pure så var det märkligt. Alla viner öppnades klockan elva på förmiddagen och hälldes på karaffer och därefter tillbaks i sina originalflaskor. Så stod de utan kork tills klockan halvsju då jag åter hällde över vinerna på karaffer som de senare serverades ur en timme senare. Det lustiga var att Pure inte doftade någonting. Möjligtvis lite mörkt och dovt men annars inget. Även vid halvsju var vinet tillknäppt och släppte inget ifrån sig. När vi sedan fick vinet i glasen så exploderade aromerna med mycket oxiderade inslag. Defekt vill jag inte kalla det men mycket märkligt betedde det sig. Kolsyra kände jag inte men jag vet att Julien tillsätter kolsyra under lagringen för att just förhindra oxidation. Lite orolig blir man, speciellt som det rapporterats om udda buteljer från annat håll än Sverige. Hoppas det är något tillfälligt sammanträffande bara.

Igår tog jag fram tomflaskorna och de har stått tillslutna med kork sedan den 18:e med bara några droppar kvar (som inte gått att krama ur buteljerna). Klart man måste lyfta på korkarna och dofta tänkte jag. De flesta vinerna doftade faktiskt vin, om än av mer obestämd karaktär. Någon doftade allt annat än gott. En flaska doftade i princip oförändrat sedan intrycken för elva dagar sedan. Dessutom doftade det fantastiskt gott. Gissa? Jodå – Quet. Det vinet har en koncentration utöver det vanliga och visst håller jag med om att det är ogeneröst och lite rått idag samt en bit från Parkers 100 poäng. Fast om något vin i provningen ”kan lagras” som Systembolaget brukar skriva så är det garanterat Quet. Jag provade 2005an när den var lika ung och maken till tillknäppt och strukturerat vin har jag sällan skådat. Ursprungstypiskt dessutom.

Vi får se om tio år – kanske får han rätt då.

/ MV

Björn sa...

Jag öppnade våra flaskor kvällen före och ställde tillbaka i källaren. En näsa i varje flasköppning visade att allt var ok. Vi karafferade ca en timme förväg och temperaturen vid provningens början bör ha varit ca 18 grader. Förra gången tog vi den (Pure) rätt ur flaskan vid ca 19-20 grader, men jag tror knappast att det var den skillnaden vifick lida för.

Nu är den delen av källaren stängd för några år. Och jag är i nuläget extremt glad för att det är just Hominis Fides som jag har flest kvar av.

Mina Vinare sa...

Hej WP!

Jag såg att du gillade Pure och att Cristia VV gick hem har jag ju också förstått. Jag har provat Pure två gånger tidigare och tyckt enormt mycket om vinet. Säkert är att den flaska vi provade inte var som de tidigare smakprov jag fått. Dålig butelj, dålig dag eller bara otur – vad vet jag?

Cristia är en helt annan sak. Nästan alla gillade vinet men jag hittar något som stör mig. Kanske är det bara tillfälligt och kanske är det bara för att jag vet vad jag provar. Helt blint kanske jag också drämmer i med 100 poäng ; )

Provade 2005an för ett år sedan som då för mig var ett av de mest syltiga och hedonistiska viner jag någonsin provat. Problemet är att 2007an har mer lakrits än jordgubbsylt!

/ MV

PS. Senaste Aussierapporten från Jay Miller var ju ingen kul läsning. Tveksamt vad han har för agenda den här gången – återupprätta sitt rykte? DS

Mina Vinare sa...

Hej Kayaker!

Det där med "seductive and sexy" sa hon om 2003 Renaissance också – säkert bara ett simpelt PR-trick!

De tre viner du har provat räcker långt. Själv är jag barnsligt förtjust i Auguste Favier som jag tycker är enormt läckert. Det är ett vin som man blir glad av att dricka.

Det där med alkoholen är nog klokt resonerat. Själv gillar jag som bekant viner från Australien och ofta har de en hög alkoholhalt som kan verka skrämmande och för all del störande när de är unga. Redan efter tre/fyra år börjar alkoholen ge med sig och har man tur så finns allt annat kvar och då har man ett gott samt balanserat vin. Väntar man ytterliggare fem år så blir man förvånad över resultatet. Säkert finns det exempel när allt annat brakar ihop – då bara alkoholen finns kvar, då blir det ju mindre njutbart.

Intressant är att de viner jag tyckt varit mest balanserade av alla 2007or är de med en tydlig andel Mourvedre i blandningen. Det har Quet, vilket borgar för en lysande framtid när allt får tid att integreras och mogna – håll ut!

Hörde en annan teori för ett tag sedan. De producenter med lägen i södra delen av distriktet, försöker hålla igen för att inte få för stora viner medan de i norr ofta tar i lite extra för att kompensera. Kanske är det fallet med Quet och att vinet är extra ”biffigt” nu. Ofta är det vinerna från norra delen som vinner i längden. Titta var Beaucastel ligger och var druvorna till Quet kommer ifrån.

Ha det gott!

/ MV

Winepunker sa...

Just när det gäller Jay kan man ju undra, hans integritet är kanske inte den allra oförvitligaste.
Nu har fler än han uttryckt tveksamhet inför 2997/2008, så det kan vara så enkelt att det är två ganska trista årgångar på det hela taget (jag har väldigt lite erfarenhet av dessa årgångar själv, men av det lilla jag provat har det med undantag för Victoria känts lite avigt).

Mina Vinare sa...

WP
När det gäller Jay Millers smak så tycker jag att han har fått oförtjänt mycket stryk. Speciellt när det gäller hans bedömningar av Spanien. Vid våra blidprovningar har det nästan alltid visat sig vara ett Spanskt vin av den modernare skolan som flest gillat. Oftast då bedömt av Jay och vi har många gånger gillat dem ännu bättre än honom.

Däremot när det gäller Australien tycker jag att han är mer svårbedömd. Jag upplever honom som svajig och nyckfull i sina bedömningar av dessa viner. Nu har han säkert rätt i att 2007 och 2008 var besvärliga år. Läser man vad producenterna själva skriver så förstår man ju att det inte varit lätt att göra vin dessa år. Däremot känns det som om Jay nu tar chansen att sänka överlag och komma undan kritiken om att han är för generös med sina poäng. Även kvarvarande 2006or att bedöma tar han med i fallet. Just 2006 har förvånat mig mycket. Enligt de flesta var 2006 i södra Australien en riktigt lyckosam årgång. Ändå envisas Jay med att hålla 2005 som bättre (generellt). Mina teorier går ut på att han bedömde 2005 före 2006 och då på grund av kritiken ”höll igen” när det var dags för flertalet av 2006orna att bedömas.

Flera producenter bedöms märkligt. Det verkar inte bara bero på olika årgångar utan i vilken av hans hittills tre rapporter de blivit bedömda - som om hans dagsform varit avgörande. Jag har givetvis inga bevis som skulle hålla i en domstol men det finns en del märkligheter i Jay Millers bedömningar av vinerna från Australien som lämnar mig med en djupt rotad osäkerhet. Jag betvivlar inte att han har rätt i flera avseenden men jag litar inte ett dugg på honom överlag när det gäller Australienrapporterna. Jag upplever honom som opportunistisk.

/ MV

Björn sa...

Nu lägger jag mig i detta om Jay Miller också;-)

Bedömning av viner är ju också i högsta grad beroende av dagsform, och dagsformen kan ju även variera över längre perioder. Jag vet inte om jag är och rycker i ett tabu när jag påtalar att viner faktiskt innehåller drogen alkohol!! Jag påstår inte att just Jay Miller skulle vara alkoholist... men de dryckesvanor som många entusiaster har, både kritiker och vanliga vinnördar, kan de också ha klart olika förutsättningar för att hantera. Intag av alkohol, även i måttliga mängder, kan ju ge flera av varandra oberoende negativa konsekvenser för hälsan även för de som inte är alkoholister. Trubbade sinnen och förändrade preferenser, tillfälligt eller över längre perioder, kan spela en roll för oss alla. Det är synd bara att vi i allmänhet är så snabba att döma, och inte bara kan acceptera vad var och en tycker här och nu. Ingen skugga faller över Jay Miller ur mitt perspektiv. Lite intressant är det möjligen att hans bedömningar tycks variera lite väl mycket enligt vissa.

Winepunker sa...

Missförstå mig rätt, jag lägger ingen värdering i Jay Millers bedömningar per se utan de faktum att han som så många andra kritiker har en ohälsosam knytning till branchen (privatfester på yachter, betalda flygresor med mera). Jag har en ganska utpräglad skepsis till de flesta proffstyckare från BGK och uppåt i näringskedjan.
När det gäller 06 vs. 05 tycker jag nog att 06 står sig väl så bra i elitskiktet, jag har inte sett någon svaghet i den årgången alls faktiskt (främst SA och WA provat). Att '07 är problematisk tycker annars Bob Campbell (M.W. & guru i NZ), en vinnisse jag har djupaste respekt för, så det ligger nog en del i de sänkta betygen från Jay Miller i alla fall.
Din anydan om opportunism får jag återkomma om, jag lägger ingen större vikt vid Millers betyg rörande OZ så det har aldrig slagit mig att han skulle vara svajig (höga betyg galore, visst men det är så många andra skyldiga till också).

Björn sa...

Hm, apropå knytning till branschen (mutor) så har jag faktiskt svårt att tro att ens Parker själv är så fläckfri som det sägs att han är. Någon form av "förmåner" tillkommer alldeles säkert honom också, liksom de flesta andra kritiker, och det är väl mest frågan om var gränsen för "oberoende" går.

Ingen rök utan eld säger man ju och det kanske är så att JM varit lite sämre på att täcka upp, eller är han en så mycket värre "skurk" än andra? Jag låter kanske som en försvarsadvokat, och det är nog faktiskt så att jag anstränger mig för att inte döma på för lösa grunder.

Punkarn, sorry om jag delvis pratar förbi dig. Trådarna spretar lite hit och dit här;-)

Anonym sa...

Trevlig läsning. Kul att se att det slinker ner en och annan Chateauneuf.

Hade också en skum upplevelse med Pure -07 för ca en månad sedan. Vinet betedde sig märkligt, dock inte någon kork. Känner igen mig lite i det du beskriver med oxidation.

Hur gick det med Marcoux, best du några viner?


Ha det gott MV

/Johan

Kayaker sa...

Jay Miller ska tydligen inte skriva för WA om just Australiensiska viner längre.
http://dat.erobertparker.com/bboard/showpost.php?p=2828900&postcount=107

Mina Vinare sa...

WP, Björn, Johan och Kayaker,

Ledsen för sen respons från min sida. Har varit helt inaktiv ett par dagar nu. Däremot har jag hunnit med att snappa upp nyheten att Jay Miller släpper Australien till Lisa Perrotti-Brown (vilket jag tror blir ett rejält lyft). Som jag tidigare hävdat har jag inga större problem med Jay Millers smak som så utan mer hans sätt att utrycka sig och skapa (åtminstone i min värld) förvirring runt omkring sig.

Hans privata relationer till branschen har ju ställt till det mer än en gång för honom och hans sätt att utrycka sig både i officiella rapporter och på forum har gjort mig fundersam. Däremot tycker jag ofta att hans smak och betyg är helt okej – ibland faktiskt lite för kritiska och konservativa. Visst har han totalmissat på några viner men vem gör inte det? Värre än någon annan tycker jag inte han är när det kommer till poängsättning eller omdömen om viner som så. Däremot upplever jag att han varit lite inkonsekvent när det gäller vissa producenter i hans Australienrapporter. Fantastiska betyg ena gången och nästan totalsågningar nästa gång. Som om han haft en dålig eller bra dag. Visst påverkar årgångar men i de fall jag noterat har det handlat om de starka årgångarna 2004, 2005 och 2006. Variationerna dessa emellan borde inte göra så stora skillnader på slutresultatet.

Det där med alkohol i vin är naturligtvis ett problem och jag vet att Parker själv har berättat att han under tidiga delen av sin karriär levde ganska hårt och brände ljuset i bägge ändar som han själv utryckte saken. Nu lär han vara mycket försiktigare och undviker helt alkoholhaltiga drycker när han ägnar sig åt officiella utvärderingar (förutom själva provandet). Hur Jay gör vet jag inte men med tanke på hur mycket vin han provar under sina sittningar så lär det vara en förutsättning att han håller sig nykter.

Vad jag menade med dagsform var mer symboliskt. Får för mig att Jay emellanåt är inne i olika ”stadier”. Som att ena gången tycker han Cabernet Sauvignon är godast och nästa kan det vara Shiraz. Grenache verkar han bara gilla sporadiskt. Plötsligt föredrar han en viss producent för att nästa gång hålla sig mer neutral. Han känns en aning opportunistisk. Just nu blåser det kyliga vindar i USA beträffande Australiensiska viner och då tycks det lättare för Jay att vara lite försiktigare i sina omdömen och hålla igen med poängen. Dessutom som han kan luta sig mot två svagare årgångar som 2007 och 2008. Å andra sidan hyllar han vissa 2008or i det lägre prissegmentet. Får som sagt inget grepp om honom.

Förändring som nu sker välkomnar jag. Lisa verkar vara en mycket proffsig person och dessutom noggrann och kunnig när det gäller vin, speciellt vin från Australien. I mina ögon är detta ett lyft även om jag tror att vi kommer att få se en något annorlunda smakinriktning från hennes sida – vilket inte alls behöver vara negativt för Australien.

Läs gärna hennes egen kommentar här:

http://dat.erobertparker.com/bboard/showpost.php?p=2829693&postcount=40

Till sist Johan så tackar jag för din lojala uppmuntran. Dock har det inte blivit några Marcoux.

Måste avsluta med en härlig kommentar på eBob i en tråd om en provad 2007 Vieux Télégraphe. Äntligen någon som ger utryck för det jag funderat på länge. Någon klagar (som vanligt) över ”awfully ripe and almost over the top” och då krävs det en Dansk som sätter ner foten:

http://dat.erobertparker.com/bboard/showpost.php?p=2830171&postcount=2

Ha det gott!

/ MV