Vinerna vi hittills provat måste nog anses väldigt prisvärda i förhållande till en jämn och hög kvalitet – vilket inte gällde söndagens viner – prisvärdheten alltså! Om jag räknat rätt har vi tillsammans provat 89 viner under denna resa. Tror det även var en provning med Cava som jag missat/avstod vilket betyder att dessa inte är medräknade – så fort det blir bubblor i glaset brukar det bli för elegant för mig ; ) Dessutom har jag på egen hand provat en del Spanska viner under perioden som komplement.
Alla röda har i princip varit både goda och intressanta samt som sagt ovan hållit en jämn och hög kvalitet. Inget vin har fallit ut – inga riktiga bottennapp eller dåliga viner. Visst har några av de stora etablerade namnen och några av de nya upphaussade producenterna inte alltid levererat och lämnat lite av en besvikelse efter sig. Samtidigt har många viner överraskat stort samt vissa etablerade producenter och distrikt levererat över förväntan.
Enda provning som inte riktigt höll måttet var en provning av Spaniens vita viner. Inte för att vinerna var dåliga utan för att det aldrig riktigt lyfte – inget vin som kändes intressant eller så värst spännande - trots mycket skriverier i press om det nya Spanska vitvinsundret. Nej, Spanien för mig - är och förblir ett rödvinsland.
I skrivandets stund inser jag att vi helt missat Sherry! Nåja, något måste man ju alltid lämna efter sig för att få en anledning att återvända. I slutet av det här inlägget – efter beskrivningen av Vega Sicilia – har jag summerat mina intryck av vinerna vi provat under perioden. Men först således till våra provningsviner.
Bodegan grundades 1864 av Don Eloy Lecanda y Chaves och hette då Bodega Pagos de la Vega de Santa Cecilia. Det första vin som såldes som Vega Sicilia kom ut 1903. Efter ett par ägarbyten köptes egendomen av familjen Alvarez Mesquiriz 1982. I dag äger man även Bodegas y Viñedos Alión, även detta i Ribera del Duero, Bodegas Oremus, Tokaji i Ungern och numera även Pintia i distriktet Toro.
En Unico lämnar aldrig egendomen före 10 års ålder, och först när det anses färdigt för konsumtion. Detta betyder att vinerna inte släpps analogt utan i mognads- och utvecklingsordning. Den berömda årgången 1970 låg till exempel 16 år på fat före försäljning. I dag lagras vinerna som regel ”bara” sju år på fat. För att möjliggöra en sådan produktion släpps en del ut på marknaden efter fem år och säljs då som Valbuena 5. Unico Reserva Especial är en ”icke-årgångsbetecknad” raritet som blandas av flera årgångar. Vilka årgångar som ingår i blandningen anges nederst på framsidesetiketten.
Normalt används följande druvsorter: Tinto Fino (=Tempranillo) ca 60-80% Cabernet Sauvignon (Bordeos Tinto) 20-30% Merlot och Malbec ca 10%. Man använder bara druvor från minst 10 år gamla stockar. Man använder alltid naturlig jäst och eftersom man absolut inte vill ha för mörk färg macereras vinerna endast 4-8 dagar. Vinerna jäses i både i rostfria tankar och i träståndare och filtreras aldrig. Man använder alltid bara nya ekfat varav 75 procent är amerikanska och 25 procent är franska. Under den långa lagringen på trä alternerar man mellan barriquer och större träståndare. Det kan se ut så här: 2 år på träståndare, 2 år på 600 liters-fat och 4-6 år på 225 liters barriquer, varav 8-9 månader på nya fat och slutligen 3-5 år på butelj. Omdragning sker endast en gång per år. Endast bra år görs Valbuena och endast exceptionellt bra år blir årgångsbetecknad Unico. Riktigt dåliga år görs inte ens Valbuena. Det ingår alltid mer Cabernet Sauvignon i en Unico och mer Merlot i en Valbuena. Avstjälkning sker bara vissa år när man anser att det behövs. Inga matematiska fasta formler gäller när man tillverkar dessa helt unika viner. Allt anpassas efter varje årgångs speciella förutsättningar. (Informationen hämtad från Janakes hemsida.)
Följande viner stod på startlinjen:
N.V. Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva Especial (vintage 85/90/91. lot 025/04)
1974 Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva
1991 Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva
1998 Bodegas Vega Sicilia, Valbuena 5°
2003 Bodegas y Viñedos Alión, Ribera del Duero “Alión”
2004 Bodegas Pintia, Toro “Pintia”
Som vanligt serveras vinerna halvblint – vi vet vilka vinerna är – men inte i vilken ordning de serveras. Gäller dock inte 1974an som för oss är helt okänd inför provningen. Den serveras av provningsledarna som en ”doldis”. För att fylla ut startfältet och även få en jämförelse med firmans lite ”billigare” och modernare viner, valde vi att låta Pintia och Alión delta i provningen.
Också enligt tidigare modell beskriver jag mina syn-, doft- och smaknoteringar samt mina poäng med efterföljande svar och summering med kommentarer. Håll till godo:
Vin 1
Färgen är ljusast av alla vinerna och tegelrött. Doften är väldigt direkt med stall, mogen konjak, choklad, kola, nötter och lite ”stickig salubrin känsla”. Jag känner aldrig dill eller kräftspad som så många gör i Spanska viner. För mig är den doften mer åt den lite kemiska och nötiga konjaksaromen (faten) och den lite ”stickiga” doften. I detta vin är det övertydligt – den som kallar det dill och kräftspad, måste uppleva detta som värsta turboladdade kräftskivan! Så tydligt är det. I nästa veva kommer rök, traditionell fat doft och ett örtigt drag av svamp – tryffel. Tobak/cigarr i slutet. Jättegod och utvecklad doft. Smaken är söt av mogen frukt och utvecklat örtig. Svartvinbärsfrukt samt mörka körsbär och lite vingummin i den fina och balanserade eftersmaken. Det smakar bra det här och harmonierar väldigt väl med doften. Jag ger vinet 94 poäng till slut (är lägre i början).
Svar: 1974 Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva – RP 90 poäng
Att vinet har en ålder av 34 år är nästan svårt att förstå. Visst är det moget och utvecklat men inte så mycket. Läser man Parkers bedömning från februari 1995 så säger han: “A perplexing wine, the extremely youthful, dark ruby/purple-colored 1974 Unico exhibits a shy, albeit promising nose of smoky, cedary, black-cherry fruit, tart, medium to full-bodied flavors, little tannin, and a more monolithic personality than most Vega Sicilia wines. It remains extremely young. If I had had this wine in a blind tasting, I would have guessed it to be 5-6 years old, not 20. Whether or not it will expand and develop complexity remains my only reservation. Otherwise, it is a rich, pure, well-made, big wine that has not begun to open.” De Bordeauxer jag provat, från förvisso lite sämre år men med samma ålder, har upplevts närmast som livlösa i jämförelse med detta vin. Riktigt kul och trevlig start. Att detta är det för oss okända vinet ställer till det lite med gissningarna för de efterföljande tre vinerna. Många har detta som det godaste vinet av de fyra första vinerna.
Vin 2
Färgen är mörkt tegelröd. Det doftar rök, tjära, stall och läder. Kryddor och tobak samt espresso och cigarrlåda med en aning vanilj och örtighet med samma salubrin känsla som i det förra vinet. Det är mörkare aromer än i vin 1 men likheterna finns. Smaken är ren med rund frukt, fat och kaffe. Svartvinbärsfrukt och lakrits samt ett lite kallt ”ståligt” intryck som gör att vinet känns lite kort och vasst. Eftersmaken är dock eldig. Jag tycker inte smaken lever upp till förväntningarna efter doften så det blir 92 poäng med ett frågetecken.
Svar: 1991 Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva – RP 95 poäng
Inte riktigt på topp och vad jag hade hoppats på. Det finns de provare som funderar på någon form av defekt just för att vinet dör ut så snabbt som det gör. Vet faktiskt inte. Doften är väldigt trevlig och utan spår av någon som helst defekt och det är även smaken men den är kort. Tror kanske att vinet är i en fas som gör att det är lite knutet just nu men speciellt imponerande är det inte. Ingen gillar detta väldigt mycket. Som jag minns det har ingen detta som sin favorit.
Vin 3
Klar mörk och tegelröd färg. Doften är extremt sluten först men kommer efter en tid i glaset. Då med en aning stall, bär och svamp. En lite ”bläckig” kall ton infinner sig och en mineralig dammig känsla gör att jag tvivlar lite på det här vinet. Doften fortsätter att växa med tiden i glaset. Smaken är fruktig med en lite syrlig känsla av svartvinbär och mörka körsbär. Det smakar lite gummi och en vresig kärvhet med ett syravasst slut som inte känns helt gott. Lite bitter och stjälkig eftersmak med riktigt torra tanniner som gör att intrycket känns torrt. Jag slutar på 91 poäng men då är jag generös mot slutet. I början är jag så lågt som 88 poäng.
Svar: 1998 Bodegas Vega Sicilia, Valbuena 5° - RP 94 poäng
Inte helt angenämt det här heller. Kan det vara så att även detta vin är i en besvärlig fas? Eller så är det en stilfråga. Någon tycker detta är det godaste av de fyra första vinerna och det kan faktiskt vara så att jag regerar negativt mot mycket av det som jag inte gillar i vin men upplever i detta vin. Jag avstår gärna denna typ av vin.
Vin 4
Vinet har en mörkt tegelröd färg. Först en liten dov, murrig men utvecklad doft. Stålig, kemiskt örtig doft med nagellack och söt frukt. Ju längre glaset står desto mera dofter kommer det. Efter ett tag nästan väller aromerna ut med tobak, kaffe, rök och svartvinbär. Choklad och härligt mogen armagnac. Fantastiskt god doft. Smaken är ren med lite söt frukt, lakrits, gummi och violpastill. Eldigt med stora intensiva tanniner. Viss beska och syrlig körsbärsfrukt i den långa balanserade eftersmaken. Det klart godaste vinet hittills. Jag ger 94 poäng med ett litet plustecken.
Svar: N.V. Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva Especial (vintage 85/90/91. lot 025/04) – RP 95 poäng
Vilken märklig upplevelse. Ett blandat vin bestående av Unico från 1985, 1990 och 1991. Hur lyckas de få ett vin att smaka så ungt, kraftfullt och harmoniskt efter alla dessa år på fat? Bra gjort. Detta blir provnings favoritvin av de fyra första vinerna, tillsammans med vin 1. De får lika många röster. De två äldsta! Känslan jag får efter detta är att Reserva Especial egentligen är det roligaste och mest unika vinet. På sitt sätt mer värt pengarna än Unico.
Vin 5
Mörk tät djup purpurröd färg. Stor, rökig med kallt stål typ Syrah och tjära samt viol. Ung med fruktighet av björnbär och blåbär som paj, söt vanilj och choklad. Marmelad och bubbelgum. Modernt och ungt är en stark underdrift. Om smaken bara hade varit lika tillgänglig – men det är den inte. Stor och stram, rå, oharmonisk och massor av tanniner. Lakrits/violpastill med russin och ett besvärande intryck av trä och skog. Känns som om man får plocka träflisor ur munnen efter att ha gurglat runt vinet. Finns dock en viss ”kladdighet” i smaken som vittnar om en fet struktur som nog gör att vinet har en utvecklingspotential vilket leder till högre poäng än vad smaken allena skulle ge. Med tanke på lagring och mognad så vågar jag sätta 92 poäng men det smakar inte bra just nu!
Svar: 2004 Bodegas Pintia, Toro “Pintia” – JM 95+ poäng
Ingen överraskning för någon. Vi har provat detta förut och jag har dessutom provat det hemma. Alla gånger med samma intryck. Tufft! Jag har även 2002an hemma och trots dålig årgång är det ett svulstigt rått vin. Jag hoppas att vinet lugnar sig med mognad för just nu är det som en Sagrantino di Montefalco och den som provat de vinerna förstår vad jag menar. Drack 2003 Numanthia kvällen innan provningen och visst är det ett tufft och stöddigt vin men inte i närheten av detta. Känns som om detta måste vila minst fem år till innan nästa försök.
Vin 6
Mörk djupt purpurröd färg. Stor söt och kryddig doft med rökiga fat och rostat kaffe/espresso. Grillat kött och animaliska toner med en bränd varm doft av tjära och gummi typ bildäck. Parfymerad med rosor och vanilj. Nästan salmiak och peppar i doften. Klassisk förväxlingspotential med Syrah! Den här doften känns igen från vertikalprovningen. Smaken är lika bekant med en ren balanserad söt frukt och svartvinbärslikör. Mineraler, söt varm och kladdig fet frukt. Lång och fin ren eftersmak med ett eldigt avslut. En viss strävhet med tiden i glaset. Inte lika god som första gången men bättre än hemma senast. Mina poäng blir 95+.
Svar: 2003 Bodegas y Viñedos Alión, Ribera del Duero “Alión” – JM 96+ poäng
Ingen tvekan utan att detta är det godaste vinet. Man kan argumentera om att det inte klarar samma mognad och livslängd som Vega Sicilia men varför ska det göra det? Vinet är ju jättegott och bra nu men kommer säkert att bli bättre med ytterligare ålder. Kanske klarar det 20 år? Vem vet? Om man funderar ur perspektivet - en Unico eller fyra Alión? – då är svaret självklart för mig. Alión kan jag med rent samvete konsumera nu men också spara i många år. Unicon kommer bara att ligga och vänta på ”rätt tillfälle”. Dock ska jag erkänna att mot slutet tappar jag lite intresset för vinet medan det ökar för glas 1 och 4.
Lärdomar? Allt är inte guld som glimmar. Nu har man fått chansen att jämföra mer en ett av dessa mytomspunna viner mot varandra och det var värt pengarna. Att köpa och konsumera – det vet i tusan om jag skulle lägga pengarna på.
Nu till summeringen av det gångna året och vår Spaniensejour!
Observera att detta är min högst personliga sammanställning och ska inte förknippas med gruppens gemensamma intryck eller uppfattningar – eller för den delen - enskilda individers!
Spanien resans…
1981 R. López de Heredia, Rioja Gran Reserva ”Viña Tondonia” – Mycket fluor och oxidation i den buteljen!
… Sex flaskor eller en?:
2001 Bodegas Muga, Rioja ”Reserva Selección Especial” eller 1999 Bodegas Roda, Rioja ”Cirsion” – Den sistnämnda oerhört snygg men prisvärdet?
… Bästa distrikt:
Ribera del Duero – Utan tvekan!
… Som förväntat nr1:
2004 Bodegas Emilio Moro, Ribera del Duero ”Malleolus” – Klockrena 95 poäng!
… Som förväntat nr2:
1995 Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva – Klockrena 97 poäng!
… Aussie Shiraz:
2005 Huerta de Albalá, Vino de la Tierra de Cádiz ”Taberner” – Syrah från Andalusien och varmt till tusen!
… Trio:
2001, 2003 och 2004 Numanthia – Eftersmaken satt i länge!
… Överraskning 1:
2004 Mas d'en Gil, Priorat ”Coma Blanca” – Ek – men gott som bara den!
… Jobbigaste:
2004 Pintia – Blir den någonsin färdig?
… Överraskning 2:
2001 Viña Villabuena, Rioja Viña Izadi ”Expresión” – Vilken intensitet och harmoni!
… Bästa vita (efter Coma Blanca):
2003 Celler de Cantonella, Costers del Segre "Cérvoles" – Chardonnay blandning i modern internationell tappning!
… Luring 1
Kullabygdens ”Silex” (Nangijala vingård) – Vinmakaren och distributören runt bordet och bägge prickade vinet. Vilken tur – kunde ha slutat riktigt illa!
… Besvikelse:
1991 Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva – Tänk vad mycket gott vin man kunnat få för pengarna!
… Överraskning 3:
2004 Costers del Siurana, Priorat ”Miserere” – Höll på att vinna över 1998 Clos Erasmus!
… För höga förväntningar:
2004 Bodegas y Viñedos Montecastro, Ribera del Duero ”Montecastro y Llanahermosa” – Hårt, kärvt, träigt och russin – och torra tanniner!
… Överprisade kvintett - men bra:
Descendientes de José Palacios Bierzo viner. ”2005 Petalos”, ”2004 Corullon”, ”2003 San Martin”, ”2003 Moncerbal” och ”2003 Fontelas” – Bra, snygga och eleganta – men fel prisbild. Tur vi avslutade med Numanthia!
… Tråkigaste 1:
2003 Bodega Mustiguillo, ”Finca Terrerazo” och 2003 Bodega Mustiguillo, ”Quincha Corral” – Bobal imponerar då inte på mig. Det här kunde lika gärna vara gjort i Italien!
… Tråkigaste 2:
2002 Alvaro Palacios, Priorat ”Finca Dofi” – Gud så överskattat detta vin och denna producent är. Så fort Cariñena får dominera går det galet!
… Luring 2 och Tråkigaste 3:
2005 Finca Sandoval, Manchuela ”Cuvée TNS” – Säljs endast på Magnumbutelj och provningsledaren beslöt att dela upp innehållet på två glas. Glas 3 och glas 10 (sist i flighten). Gissa vilket som fick flest röster som det godaste? Fast inte av mig - Bägge glasen var lika tråkiga!
… Mest saknade:
Artadi, Pingus, El Nido, Finca Allendes Prestigeviner, Benjamin Romeo, Aquilon och Emilio Moros Prestigeviner!
… Minst saknade:
Alvaro Palacios övriga två Priorat viner!
… Bästa viner:
2003 Bodegas Aalto SA, Ribera del Duero AAlto – 96+ Mina Vinare Poäng!
2001 Bodegas Valsardo, Ribera del Duero ”Reserva Superior” – 96+ Mina Vinare Poäng!
1998 Clos Erasmus, Priorat – 97 Mina Vinare Poäng!
1995 Bodegas Vega Sicilia, Único Reserva – 97 Mina Vinare Poäng!
2001 Viña Villabuena, Rioja Viña Izadi ”Expresión” – 96 Mina Vinare Poäng!
2004 Costers del Siurana, Priorat ”Miserere” - 96 Mina Vinare Poäng!
2003 Bodega Numanthia Termes, Toro ”Numanthia” - 96 Mina Vinare Poäng!
2004 Bodega Numanthia Termes, Toro ”Numanthia” - 97 Mina Vinare Poäng!
2003 Bodegas y Viñedos Alión, Ribera del Duero “Alión” (från vertikalprovningen) – 96+ Mina Vinare Poäng!
… Högst vill ha faktor och överraskning alla kategorier:
2005 Finca Sandoval, Manchuela ”Salia” – Chateauneuf du Pape here we come – Snälla Vinovativa släpp denna i ordinarie sortiment. Även beställningssortimentet eller dolt privatimport nummer går bra. Vilken glädje! Blandning på Syrah, Grenache och Bobal! 95 Mina Vinare Poäng!
Och så var det ju den flaskan som var med i Europa 94+ provningen och som provades utanför Spanientemat – eller kom den från Australien? – 2005 Bodegas Alto Moncayo ”Alto Moncayo” – 97 Mina Vinare Poäng!
Ryktet gör gällande att vi ska ha ett uppsamlingsheat med Spanska viner till nästa höst. Detta är viner som blev över, aldrig passade in eller som kom ut i handeln för sent för att hinna med i respektive provning – Kanske några av dem på mest saknade listan? – Kan knappt bärga mig!
22 kommentarer:
Kul att Du ger viner 91 poäng fast Du inte tycker om det. Valbuena '98.
91 Unico får 92 poäng, fast det verkar defekt och inte imponerar.
Vem sätter Du dina poäng för?
Tagen av stundens allvar
eller bara allmänt negig?
Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Vill också tacka för intressanta fakta och intryck.
Jag överraskade mina vänner med en Alion blint för 10 år sedan och de blev helt sålda.
Unico '94 som blev årets vin i Spanien härom året går inte heller av för hackor. Pintia 2002 ligger orörda i källaren. De verkar kunna göra så ett tag till.
Hej Ruso!
En intressant fråga. Brukar diskuteras ofta på Bulletin Board. Kan man ge 91 poäng och ändå inte tycka om vinet? Självklart. Poängen är bara ett sätt att bedöma kvaliteten inte hur mycket man tycker om ett vin. Tror man kan sätta hur många poäng som helst utan att tycka om ett vin mer för det. Poäng är en fördelning av intryck av olika parametrar så som utseende, doft, smak och helhet. Därför får just viner som har en stor potential med lagring ibland högre poäng än vad de kanske levererar för stunden. Likaledes - om man tycker ett vin doftar gott men smakar lite sämre och kanske inte tror framtidpotentialen är så stor – kanske man sätter ett lägre betyg. Hänger du med?
Nackdelen med betyg är just när man vet vad en viss kritiker har tyckt på förhand. Lätt då att förväntningarna skruvas upp och man hamnar i ett läge där man känner sig ”besviken”.
Defekter i vin är svårt. Jag upplevde inte det ena vinet defekt men det fanns de i gruppen som är väldigt kunniga som framförde misstanken. Jag kan bara lyssna. Däremot doftade Valbuena misstänkt men efter en lång stund i glaset försvann den doften och välbehaget ökade.
Poängen sätter jag för mig själv. Jag använder den för att bedöma viner mot andra bedömare och medprovare. Vi diskuterar ofta kvalitets intryck när vi provar vin. Jag vet att det är jobbigt och besvärligt för vissa att jobba med poängsättning av vin men för mig är det tusen gånger roligare än at fundera på ”terroir”. Poängen brukar sättas efter provningen är så gott som över. Ofta är glaset mindre än halvfullt (eller tomt beroende på hur man ser det) när det är så dags. Tagen av stundens allvar är jag aldrig. Det är det roligaste jag vet med vinprovning.
Läs gärna mitt första inlägg – En Mission! – Som deklarerar syftet och varför jag bloggar, då förstår du också varför jag sätter poäng och till vem!
Alion är riktigt bra. Vi körde en vertikal från 1992 fram till 2003 med bara 1993an och 2001an som frånvarande. De höll måttet allihop. Spar dina Pintia för där kommer nog poängen att öka med tiden…
Som du ser på min lista över positiva bekantskaper från Spanien så hamnade 1995 Vega Sicilia högt upp – 97 Mina Vinare poäng!
Hoppas du är nöjd med svaret!
Hej Mina Vinare!
Tack för svaret. I mitt vingäng provar vi alltid blint och det har vi gjort sedan 1988. Då har man inga överdrivna förväntningar. Vi sätter poäng innan någon annan yppar sina, 20 poäng max 3,7,7,3 uppsyn,doft,smak,helhet.
Jag tycker att er plöjning av ett helt land verkar vara en bra och spännande aktivitet och givande.
Jag ser att Du har fokus på Spanien och Australien. På måndag släpps ett av mina små favoritviner från Spanien, Sot Lefriec 2004. Ett garagevin från nordöstra Spanien. Det är bokstavligen ett garagevin. En vän till mig har varit där. Han har lovat mig en vertikalprovning i vinter. Har Du provat det? Mycket nya Spanien! Det kostar 55€ i Barcelona och 450 kr här.
Som Du säger är defekter svåra att känna. Jag hittar rätt ofta defekter, "korkskada", i viner, som mina vänner uppfattar som sekundära aromer. Har man en gång fått upp ögonen för "korkskada" så sitter det där enligt mig.
Jag kan hålla med att man kan sätta höga poäng på ett vin man inte tycker särskilt mycket om. Det drabbar mig och Amarone. Jag är inte så förtjust i den brända karaktären, starkvinstonen. Jag skulle dock inte ge 91 poäng till ett vin som verkar defekt. ;-)
Jag har lagt till din blogg i bloggare-katalogen och ska läsa igenom dina noteringar.
Hej igen!
Kul att du ska läsa mina noteringar. Kom gärna med konstruktiv kritik.
Vi provar både helblint och halvblint. Vissa provningar vet vi ingenting andra vet vi distrikt, någon gång producent ibland vinerna. Just Vega Sicilia blev en provning där vi visste vinerna och poäng därmed (för den som är intresserad). I det senare fallet kanske man har lite för höga förväntningar.
Vi yppar aldrig poäng fören provningen är slut. Vi tycker det är kul att jämföra mot internationella kritiker och därför har 100 poängskalan blivit vedertagen hos oss.
Hemma sätter jag alltid poäng på viner jag provar. Inte för att det är viktigt i sig utan mer som träning. I ett annat vingäng jag provar med vet vi aldrig någonting om vinerna. Alla tar med en egen flaska – folierad – och sedan gissar vi druva/or och ursprung. Även där sätter jag poäng men vi brukar aldrig diskutera det inom gruppen. Det är för känsligt. Många är obekväma med hanteringen av poäng.
Nej jag har inte provat Sot Lefriec – har faktiskt aldrig hör talas om det. Tack för tipset.
Själv har jag lite annat från Spanien jag funderar på inför måndagen.
Defekter brukar vara lätta för mig om det är ”korkskada” det handlar om. Problemet är att det finns så olika uppfattning om rätt eller fel och som du säger det som vissa uppfattar som sekundära aromer uppfattar kanske jag som något annat. Ju fler som provar och diskuterar ju ”rörigare” blir det ibland.
Håller med dig om Amarone. Inte riktigt min grej men jag förstår kvalitén i vinerna. 91 poäng har jag inte gett till ett vin som verkade defekt. Tänker du på Valbuenan så är nog mitt sätt att utrycka mig lite klumpigt. En misstänksam liten och dammig doft var problemet i början. Dessutom fanns jordigheten där som först väckte varningsklockan. Men inget övrigt i vinet antydde defekt senare. Dessutom var det en provare som definitivt hade detta vin som sin favorit. Jag gillade inte det så värst mycket – mest för att syran var på tok för vass och kantig för min smak. Kvalitet hade det dock!
Däremot satte jag 94 poäng på Vatican (i fredags) som nog kan ha varit defekt. Det kan verka konstigt men så var det. Den var dock igång i ca: 18 timmar så den gick igenom många transformationer. Läs följande av Lars Torstenson:
”Begreppet terroir i två skepnader
I grunden finns det två begrepp, som dessvärre blandats ihop när ordet ”terroir” flyttats från franskan: ”goût de terroir” och ”terroir”. Och de betyder inte alls samma sak. ”Goût de terroir” är som regel en negativ beteckning, närmast jämförbar med ”jordig”. I direkt översättning har dock ”goût de terroir” två betydelser. Dels jordsmak, dels smak av jorden. I det första fallet avses ett rustikt men inte helt "rent" vin, som har tagit smak av jord och damm som följt med in i jäsningstanken.
I det senare fallet används termen i en mer positiv betydelse, ”smak av jorden”. Även här handlar det om doft och smak från jord, damm, barr från pinje, blad från eukalyptus och annat som följt med från växtplatsen in i jäsningstanken men som i det här fallet uppfattas som positivt och ursprungstypiskt.”
Inte alltid så lätt här i vinvärlden!
Som alltid en lång,givade och lärorik läsning. Man tackar. Jag önskar att jag fick möjligheten att prova dessa viner. En aning avundsjuka kan läsas här. ;)
Tack Micke!
Det värmer. Har varit ett par tuffa dagar med mycket synpunkter och ”tannagnissel” på andras bloggar. Inte så kul faktiskt. Tar på krafterna och humöret.
Jag resonerar som du. Prova vinerna var jättekul men inte skulle jag få för mig att köpa dem för egen konsumtion. Det som imponerade mest var att de var så livfulla trots sin ålder och extremt långa tid på fat. Dessutom känns de inte som ”samlarviner” utan mer som viner för ”Den fina middagen” som Röttorp säger.
Jag har provat någon Vega tidigare men mer av tillfällighet och aldrig i ett sammanhang där man fått tillfälle att jämföra stilarna. Det var den stora behållningen. Fast nu räcker det. Behöver inte göra om det – även om jag nog skulle tacka ja om tillfället dök upp igen!
Vi var 12 runt bordet och kostnaden var 500kr per person. Dyrare än vad vi brukar lägga på en provning men så var det ett speciellt tillfälle och en avslutning på Spanien äventyret.
Oj, skaplig provning och mycket intressanta kommentarar. Ser dock att Neo Punta Esencia inte finns noterad någonstans i bokslutet. Gör dig själv en tjänst och vänta med bokslutet tills måndag då det släpps ett begränsat antal av detta stycke makalösa vin. Förtjänar en plats i redovisningen.//Revisorn
Vincent!
Det var ju det vinet som var min hemmlis! Nu är det kanske kört redan på måndag ; (
Dels tänkte jag investera till mig själv men också till vårt uppsamlingsheat nästa höst. Då kommer den med om det nu finns några flaskor kvar vill säga!
Tror vi ska satsa på ett försök av de två Victorias också!
Tänkte höra om 2002 Pintia men ser att du redan svarat. Hmm, trodde inte den var ämnad för någon längre tids väntan med tanke på årgången. Kommer frukten att överleva tro?
Hej Frankofilen!
Kul att ha dig på besök!
Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Jag provade 2002an senast för ett år sedan och vet inte hur statusen är idag. Jag har alltid varit tveksam med tanke på årgången men tror den kommer att klara några år till. Min minnesbild (och noteringar) för ett år sedan talar om ett kärvt och lite vresigt vin med mycket körsbärsfrukt. Samtidigt vedig och lite söt frukt.
En kompis köpte samtidigt som jag och han har alltid gillat det här vinet väldigt mycket (mer än mig tror jag). Jag tror faktiskt att det finns en speciell ton/smak eller vad det är i vinerna från Toro. Klimatet verkar lika tufft som vinerna och nog tror jag även en svag årgång i Toro kan bli bra.
Måste kanske testa en snart!
Tuffa viner är kanske vad man tänker på när man hör Toro... även om jag inte har mycket liten erfarenhet av området.
Intressant att höra hur vinet var för ett år sedan ändå. Sparar den väl lite till då, liksom 2004 Numanthia.
Det lustiga med 2004 Numanthia är att jag alltid tyckt det vinet varit gott och inte alls besvärligt att dricka. Faktiskt påminner den mig om det jag gillar så mycket i Aussievinerna – att frukt och kraft med tanniner går hand i handske med en gång så att säga. Man behöver inte vänta – men det skadar säkert inte!
Hej Mina Vinare
Vinosapien här - 'Smakpolisen' du vet;)
Tänkte att vi fortsätter diskussionen här hos dig - om det är ok.
Läser din blogg med glädje och imponeras av vilka roliga provningar ni har!
Över till tyckandet...
Faktum är att jag ALLTID uppmanat alla i min omgivning att hitta sin EGEN smak. Aldrig att jag förmanat omgivningen vad som är rätt och fel. Det jag syftade på (glashållning, spott etc) var bara
ett 'tips' till Barroche (tror inte han behöver några tips av mig men...) att lättare kunna urskilja de som verkligen är genuint intresserade och inte bara har en fet plånbok.
Visst vet jag vad jag diggar för viner, och det är helt ok om även
andra går igång på samma viner. Jag är nyfiken som skam. Testar allt som verkar intressant (många missräkningar - jag lovar).
Helt ok att vara otrogen inom vinets värld...
Varken nedvärderar eller imponeras av ett vin jag inte smakat, försöker gå in med öppet sinne. Jag vill själv bilda mig en uppfattning.
Därefter mer än gärna en konstruktiv diskussion -
men det är vin vi snackar om, inte kärnfysik.
Dricker mest europeiska viner - inte av bekvämlighet - utan helt enkelt på grund av den fantastiska mångfalden. Just nu står portugiserna på rad här hemma. Har absolut inget emot en bra aussie (cab från Coonawarra och Margaret River eller Shiraz från Barossa/McLaren Vale/Heathcote) däremot har jag inte fallit för GSM-blandningarna, för obalanserad %. Napa-cab rinner med lätthet till en rejäl biff. Generellt är Nya Världen-vinerna förvånansvärt bra till mat. Testa en PN från Oregon eller Otago till grillad tonfisk!!
Vita viner dricker jag uteslutande från Europa, tipsa mig gärna
på några bra vita utomjordingar.
Visst är jag, precis som du, med i Munskänkarna. Med över 20 000
medlemmar finns det enormt mycket kunskap men självklart vimlar
det även av stolpskott. Precis som vilken verksamhet/organisation som helst.
Om Mr Parker finns det ett och annat att säga. Letar jag efter nya spännande producenter i ett distrikt börjar jag ofta jakten på Parkers forum. Dubbelkollar
därefter via diverse andra källor. Precis som hos Munskänkarna finns det enormt mycket kunskap bland Parkers medlemmar (och stolpskott..). Sedan att Parker själv har en viss smak som inte alltid stämmer med min är en helt annan sak. Men kunskapen
ifrågasätter jag absolut inte. Jag köper inte heller allt han föreslår (cuvée-hysteri), men applåderar gärna annat (en tappning).
Som du förstår ger jag inte mycket för poängsättning. Det finns en och annan orsak till min frustration kring detta:
- det är så himla lätt att imponeras över en siffra
- vin är som konst/musik/litteratur
(vilken är van Gogh's bästa tavla??) och låter sig inte poängsättas.
- poäng är bekvämt - behöver inte läsa de slappa beskrivningarna
- poäng skapar spekulation
- viner produceras för att drickas inte att provas/poängsättas.
- röda viner poängsätts alltid högre än vita
- en Sancerre/Beaujolais/Chinon etc (lätta elegant viner) får sällan rättvisa poäng
- jag kan fylla på med mer...
Hoppas du inte ser detta som ett uttryck för mitt fögderi (smakpolismyndigheten);)
Vi hörs
Hej Vinosapien!
Helt okej. Bättre vi diskuterar här än hos Finare Vinare som nog oavsiktligt drogs in i en ”tråkig” debatt. Först av allt vill jag bara beklaga - om tonen ibland låter lite hård så är det inte illa ment. Kändes ganska trist igår kväll efter alla känsloutbrott! Tack för positivt omdöme föresten.
Jag förstod din ironi beträffande Barroche och delar dina värderingar. Visst finns det gott om vindrickare eller rättare sagt ”etikettsdrickare” som egentligen inte bryr sig ett dugg om vin utan mer ser det som något statusbetingat nöje. Även det där med kärnfysik är nog så riktigt.
Vita viner är tyvärr inte min specialitet – varken från Europa eller nya världen. Dricker och köper nästan bara Tysk Riesling och Alsace – helst då Gewürztraminer och Pinot Gris. Ofta med lite sötma för att passa min palett ; )
Beträffande Parker och poäng så har jag ett brokigt förflutet. I början av min ”vinkarriär” - under 90-talets första hälft – tog jag knappast någon notis om Parker. Förknippade honom med en mossig amerikan som satt och uttalade sig om en massa Bordeauxviner. För ungefär sju år sedan började jag prova med två olika privata vingäng som hade det gemensamt att man träffats via Munskänkarna. Idag är väl det ena gänget helt bestående av Munskänkar medan det andra nog bara består av 1/3 del som är medlemmar.
Hur som helst – i början brukade jag ofta förundras över att det så ofta hänvisades till Parkerpoäng vid dessa sammankomster. Lite förundrad brukade jag tänka att hur vet de allt det där – om poäng och så? Efter ett tag blev det till och med ganska tröttsamt och jag tänkte nog både en och två gånger – att det var då ett jä**a tjat om poäng!
En dag stod jag inför faktum att till en provning var jag tvungen att ta reda på poängen för ”mitt” vin. Vi hade vissa riktlinjer att följa. Tyckte det var mest trams men okej då. Blev ganska fascinerad över hur mycket vin Parker faktiskt hade provat och bedömt.
Vi började allt oftare diskutera poängsättning vid dessa sammankomster – vilket inte var helt friktionsfritt. Vissa tyckte det var ganska obehagligt att behöva sätta betyg på ”andras” vin (och sitt eget). Alla klarade inte att någon tyckte illa om det vin man tagit med sig – och sedan brakade allt åt he***te!
Efter den dagen vågar man knappt - i det vingänget - antyda ordet Parker eller poäng! Då kan man få stryk! Tror du att det är vinsällskapet med bara Munskänkar eller det med blandade medlemmar? Rätt – det med bara Munskänkar!
I det andra vingänget är poängen mer eller mindre vedertagen som diskussionspunkt.
Ibland träffas vi några stycken ur bägge ”gängen” och provar på lite olika teman och då är alltid poäng en given faktor.
Jag har således erfarenheten från två världar och måste ärligt erkänna att det där med poäng är mycket roligare än jordmån!
Efter att ha accepterat Parker har jag fått en helt ny syn på vinvärlden och tycker att han har den förmåga som alltid en bra kritiker ska ha – nämligen att komma med nya signaler och hitta de nya spännande trenderna i vinvärlden – och förstå dem.
Det är här jag tycker Parker är överlägsen! Visst har man mycket att lära av Munskänken och föreningen i stort. Du vet ju säkert själv hur deras teoriprov (och praktiska för den delen) ser ut. Av 40 frågor är 20 Frankrike 10 resten av Europa och resten övriga världen. Då gärna med en fråga typ: ”Vilket är världens sydligaste vindistrikt – Central Otago”. Ungefär så långt har man hängt med i utvecklingen.
Jag möter så många Munskänkar som har så enormt mycket förutfattade meningar och inte kan acceptera att Parker vet mer än dem – eller Ulf Jansson!
En kompis som reser till Chateauneuf du Pape varje år och som kan i princip alla producenter, har en stor erfarenhet av distriktets viner – brukar skoja och säga att: en gång har han druckit en CndP från den usla årgången 2002. Gissa var? På en Munskänksprovning. Inte var vinet med för att representera ett dåligt exempel utan skulle representera ett typiskt vin från distriktet!
Det är därför jag gör som Magnus Uggla – jag mår illa – när det blir för mycket Munskänkeri över vad som anses vara god och bra smak – dessutom ofta fin!
Jag menar inte att du skulle stå för denna åsikt. Jag begriper att den som deltar aktivt i forum och diskussioner på bloggar nog har helt andra preferenser så jag vill därför be om ursäkt om det var så du tolkade det. Din ironi blev bara ett tillfälle för mig att utrycka mina värsta farhågor – om en Smakpolis!
Sedan håller jag med dig om att det finns en baksida med poänghysterin och även Parkers dominerande position men för egen del överväger fördelarna. Däremot inte sagt att det är fel att tycka illa om honom och hans smak. Alla får ha sin smakpreferens. Det trista blir att man ibland inte vågar tala högt om honom och att man respekterar honom. Inte heller står jag ut med alla konstiga konspirationsteorier om honom och att han skulle ha några dunkla privata motiv i sitt agerande.
Jag ger dig rätt i påståendet att det ofta blir högre poäng för rött än vitt och att det ibland skapar förväntningar med höga poäng. Även att det ibland ”dricks poäng” istället för vin.
Själv har jag hamnat i läget att jag tycker det är mycket roligare att bedöma kvalitet och smak än att försöka hitta druv och ursprungstypiska karaktärer. Det är också stimulerande men just nu är det kvalitet och poäng jag tycker är viktigast och roligast i mitt vinprovande. Vem vet det kan ändras till imorgon. Det är aldrig försent att ändra sig. Fast om valet står mellan att identifiera en dålig Cabernet Franc blint eller sätta poäng på en Aussieshiraz blint– så är valet enkelt för mig ; )
Vad beträffar specialcuvée hysterin så är jag kluven. Å ena sidan tycker jag det är kul å andra tycker jag kanske det är lite onödigt. Jag håller även med dig att det känns som om just Parker haft ett dåligt inflytande i skapandet av alla dessa cuvéer. Kanske nästa uppslag till vinprovning - Prestigecuvée mot icke cuvée!
För att avsluta med Munskänkarna igen så inser jag att det finns lokalföreningar där kunskapen och nivån är otroligt hög – samtidigt som det finns de där nivån är lägre. Lite kul i jubileumstävlingen att det var tre lag från ”icke” storstäder som var i final. Har fått för mig att du kanske var med i ett av dem?
En del Munskänkar jag känner - verkar dock tyvärr passa in i den kategori vindrickare du ville stoppa från att köpa Barroche!
Ha det gott!
PS. Det finns allt en del märkliga figurer på Bulletin Board – eller stolpskott som du kallar dem! DS.
Idag är man nöjd! 3 friska pavor Neo Punta Esencia, några småflaskor Trimbach Riesling och döm om min förvåning när jag springer på en ensam stackars Izadi Expresión 2001 som bara ropar på att få komma hem till övriga familjen. Måste varit sista pavan i hela Svedala!? Nöjd är jag i alla fall. Hoppas du hade framgång med dina inköp idag och att mitt avslöjande inte försötrde för mycket;-) Var i alla fall ingen rush efter Neo PE i Sthlm
Hej Mina Vinare,
Eftersom du är ett stort Parker-fan så måste jag dela med mig av en liten grej som jag hörde när jag var i Chateauneuf i början på veckan.
Parker gjorde sin årliga CdP-provning i kommunalhuset i Chateauneuf ungefär 1 vecka innan jag var där. En av Julien Barrots bekanta var med och organiserade provningen och hjälpte till med glas och annat.
Tydligen så har Parker otroligt ont i sin rygg nu, trots operationen. Han gjorde även några producentbesök men blev tydligen mest sittandes i producenternas kök, oförmögen att gå ner i källarna pga ryggen.
Till saken: Trots stora smärtbesvär så började han prova viner klockan 8 på morgonen och slutade vid 5 på eftermiddagen.
Vi diskuterade det här och undrade hur det är möjligt att genomföra en sådan operation på ett professionellt sätt (100-tals viner) under så lång tid när man besväras av ond rygg.
Julien Barrot sa då: Om det är någon som klarar det så är det Parker. För tydligen hade de som ordnar provningen gjort ett misstag och serverat ett av vinerna 2 gånger, först på morgonen och sedan på eftermiddagen. Och vad tror du karln gör? Han säger förstås: Nej, det här vinet provade jag imorse! BLINT! Efter flera hundra viner.
Vad ska man säga? Han vet vad han gör och han har sin smak. Man kan dela den eller inte men det är omöjligt att ta ifrån honom hans trovärdighet som provare, vilket många försökt göra i decennier. Det går inte, han är för bra.
För övrigt så kommer det ett mail med provningsnoteringar från Vatican-vertikalen under dagen.
Ha det fint!
Hej Vincent!
Jag har faktiskt inte varit på plats idag men noterade att det bara var sålt en flaska på Hansa i Malmö. Tror det är en i vårt vingäng som köpt för nästa hösts uppsamlingsheat. Även Dos Victorias prestigevin inhandlades (tror den heter 2V Premium eller något liknande). Ditt avslöjande har nog inte ställt till någon större skada – inte ännu i alla fall!
Förstod att du provat 2005 Neo Punta Esencia. Hur bra är den? Är sugen på ett inköp för källaren men det är mycket på önskelistan nu. Dessutom tillstötte lite komplikationer idag. Trevliga förvisso men resurserna är långt ifrån obegränsade. Brukar skoja att jag får ta med barnen ned i källaren och förklara att en dag blir allt detta deras (eller vad som kvarstår). Frun tycker inte det är lika kul!
Lustigt med Trimbach. Jag hade samma fundering. Smart med halvflaska på ett sådant vin faktiskt. Har du provat 2001an?
Hej Gabriel!
Strålande tider!
Visst är han trovärdig och ett fenomen. Många skulle nog älska att sätta dit honom bara för sakens skull. Jag litar mycket på hans omdömen men visst blir det fel ibland – men mindre ofta än man skulle kunna tro. Delar man inte hans smak blir det förståss omöjligt men bara för det behöver man inte fördöma honom eller dem som tycker att han bidrar med något gott.
Har läst liknande historier förut. Bland annat om när han i direktsänd fransk television blev utsatt för en oplanerad provning av Bordeauxviner. Han lär ha identifierat dem alla och gett dem samma poäng som i sin rapport så när på två viner. Det ena minns jag inte vad ursäkten var men det andra lär han bestämt ha hävdat att han aldrig tidigare provat – vilket senare visade sig stämma. Men hans rutin bör man ju ha en viss säkerhet men han har mer än så. Jag har den största respekt för hans kunnande.
Ha det bra!
PS. Vatican provningen verkar ju ha varit bra! DS.
Jag tycker Neo Punta är helt grym, men har bara druckit 2001an, dock 4 flaskor och alla bjöd på mycket hög kvalitet och det jag gillar nämligen superkoncentration men med finess utan överdrivet mycket sötma. Priset har dock dragit iväg en aning så jag köpte bara 3 st 2005or (läcker 3flaskslåda). Är självklart med i club Neo och de menar att 2005an kanske är den bästa någonsin.
Provade Trimbach Riesling igår och är liiite besviken. Kostar ju ändå 177:- på halva men den är såklart omogen men har ju ändå 7 år på nacken så hade hoppats på lite mer petroleum vilket jag går igång på. Liten flaska mognar snabbare så jag lugnar mig ett tag till på resten och hoppas att dieseltåget ska komma.
Har samma problem med frun;-) Man får ljuga om priset helt enkelt. Öpnnade en Ch. Tayac i söndags i förespeglingen att den bara kostade 65:- och det tyckte hon var prisvärt, dock inte jag...
Ha det!
Hej Vincent!
Tack för informationen. Får nog försöka ta mig råd med ett par Neo.
Det där med 65 kr och prisvärt skrattade jag gott åt. Dock satt frun bredvid och läste din kommentar så det blir nog till att förklara ett och annat ikväll ; (
All heder åt en fru som sitter bredvid och läser bloggkommentarer;-) Jag jobbar på saken med min fru, citat "det är en sak att dricka gott vin men sen att skriva om "skiten" är en helt annan". Men trägen vinner, Har redan fått henne att förstå skillnaden mellan dyr och billig Shiraz samt dyr och dyr C9dP.
Nja, riktigt så gick det inte till. Hon undrade vad det var för bilder jag satt och tittade på. Konstaterade sedan att det var en massa vinbilder från semestern. Sedan gjorde jag misstaget att kolla bloggen och så dök kommentaren upp! Tror inte hon läst ett enda inlägg än så länge. Däremot uppskattas ofta vinerna.
Skicka en kommentar