För mig var namnet helt obekant ända tills den dagen jag läste om hans viner i Robert Parkers The Wine Advocate. Tre av hans 2004or fick 96 poäng rakt av. Aldrig hade hans tidigare årgångar bedömts och självklart blev en Aussiefantast som mig jätteintresserad. Hur skulle jag få tag i vinerna? Gick det överhuvudtaget att hitta någon som sålde vinerna i min närhet. Som så många gånger förut fanns räddningen på andra sidan sundet. Danskarna kan det här med att nosa upp nya spännande förmågor – oavsett ursprung.
Tony De Lisio har mer än trettio års erfarenhet av vinindustrin i södra Australien och har bland annat varit ansvarig vinmakare för vinet The Hattrick som görs av de två bröderna Ben och Mario Barlettas Australian Domaine Wines. Tony som inte överraskande har ett Italienskt ursprung har via sina kontakter tillgång till några av de bästa vingårdarna i regionen. Efter att ha agerat vinmakare åt andra bestämde han sig för att buteljera vin under eget namn. Ett bra beslut tydligen. Parker uppmärksammade hans prestationer och belönade tre av 2004orna med 96 poäng. Därefter verkar något hänt. Betyget för 2005orna var inte alls lika övertygande. Något som förvånar med tanke på att det är en annars generellt lyckad årgång. När så Jay Miller bedömde 2006orna rasade poängen ner till mer rimliga nivåer – med undantag för 2006 De Lisio Grenache.
Efter en mycket trevlig bekantskap med hans vin i vintras var jag naturligtvis sugen på att prova det vin som Jay Miller uppenbarligen gillade mest. När jag så fick chansen till ett inköp i somras slog jag till med en provbutelj. För att ”dryga ut” inlägget något tar jag även med två andra provade viner från Tony De Lisio.
Tony De Lisio’s Grenache kommer från torr odlade ”Bush Vines”. Hälften av druvorna kommer från en 80årig vingård i Blewitt Springs som är en svalare region i McLaren Vale och anses ge mer elegant strukturerade och parfymerade viner. Den andra halvan kommer från en 45årig vingård i McLaren Vales huvudregion och ger en mer robust struktur med djupare färg och jordigare karaktär.
2006 De Lisio Grenache är klar i färgen och mörkt röd. Doften är först påträngande stor och söt. Parfymerad på det där så typiska sättet för Aussie Grenache. Lavendel och ljus choklad, blommig med en kryddighet som påminner om dill och inlagd smörgåsgurka. En kemisk ton av nagellack och konjaksfat. Nymalt kaffe och en svag aning av chark och animaliska toner. Dag två doftar det hur mycket Rhône som helst. Chark och Herbes de Provence, svettigt omklädningsrum och skokräm.
Smaken är helt i linje med förväntningarna. Ren, snygg frisk fruktighet med en eldig smak av hallon och jordgubbar. Härlig syra men även klart märkbara tanniner – balans tror jag det kallas. Kirsch, smörkola och sötlakrits. Lite karameller typ Kungen av Danmark. Dag två har smaken förstärkts med mörkare frukt och violpastill samt en fetare struktur.
Måste erkänna att Jay Millers 92-95 poäng kändes väl i överkant efter första dagens smakprov. Fast dag två hände det något. Vinet kom samman och hela strukturen kändes rundare och fetare med mer harmoniska drag. Mer komplext och mindre insmickrande godistoner. Om det är ett tecken på vad som kommer att hända med mognad önskar jag att källaren innehöll några flaskor till. Nu blev det en engångsbekantskap och det får räcka med det. Det finns så mycket annat gott att satsa pengarna på. Även om jag dag två lätt accepterar 95 poäng.
Krystina är en ren Shiraz från en 10årig vingård planterad i Onkaparinga Ridge, McLaren Vale. Vingården har grund jord ovanpå kalksten och skiffer samt är belägen på en av de högsta punkterna i McLaren Vale. Vinet har lagrats på franska fat varav hälften var nya. Namnet är taget efter Tonys fru – Krystina.
2004 De Lisio Krystina har en mörk, djup nästan svartröd färg. Doften är stor, fin och elegant med choklad och fat med en tydlig rökighet. Animalisk med chark och nästan baconsvål. Kafferost med syltig frukt typ aprikoser och hallon. Viol, mineraler, tallbarr, grillat kött och svett! Elegant kanske det inte låter som men det är faktiskt hur det uppfattades i sin helhet.
Smaken är tjock - viskös och koncentrerad med söt och mogen ren frukt. Syrlighet med friska körsbär och fruktiga aprikoser – det smakar som ”kransekage”. Plommon doppade i konjak och svartvinbärslikör. Det känns utvecklat men ändå ungt och koncentrerat. Mycket gott!
Jag provade det här vinet någon dag efter 2006 De Lisio Grenache bara för att jag upplevde det vinet så olika dag två gentemot dag ett. Kände att jag behövde verifiera hans stil och vin med ytterligare ett smakprov. Det var också lockande att testa vinet med tanke på att det är en av de 2004or som Parker gav 96 poäng. Skulle det vara så bra eller hade Bob missuppfattat saken och den gode Jay Miller tagit ner förväntningarna till en mer rimlig nivå? Jag tycker faktiskt att Parkers 96 poäng är en för lite – 97 Mina Vinare poäng. Ett riktigt gott och lyckat exempel på hur bra det blir när man gör vin med känsla och själ!
Catalyst är vinet som förenar de två tidigare. En blend på Shiraz och Grenache. Tony De Lisio ville visa vad de två i förening kan ge och valde därför att skapa en blend under namnet Catalyst. Shirazdruvorna kommer från samma vingård som druvorna i Krystina. Grenachedruvorna kommer från en 70årig vingård i Blewitt Springs, McLaren Vale. Proportionerna är 80% Shiraz och 20% Grenache och det lagras primärt på tidigare använda franska ekfat.
2004 De Lisio Catalyst har en mörk tät röd färg. Doften är helt fantastisk med aprikoser och syltig rödfruktighet. En rökig och charkig arom med påläggskorv. Nymalet kaffe och vanilj med tydliga inslag av konjaksfat. Lite asfalt som smyger sig på.
Om doften är god är det inget mot smaken. Här råder fullständig harmoni. Ren frukt med choklad och likörlik koncentration. Espresso och en intensiv eftersmak med lakrits och violpastill samt en kryddig portvinslik fruktighet. Det råder ingen konkurrens mellan smakerna utan allt är i fullständig balans. Supergott och harmoniskt.
Till saken hör att detta vin provades blint mot elva andra viner från Australien i en provning arrangerad av mig i vintras. Provat blint i en grupp bestående av tio provare (nio bedömningar) fick vinet 96 poäng i snitt och ett spann från 91-98 poäng (1st 91, 2st 95, 3st 96, 1st 97 och 2st 98 poäng). Vinet kom på delad första plats. Bra gjort med tanke på motståndet. Ni ska veta att Australiensiska viner inte tillhör vardagsdrycken för många av de övriga provarna. Parkers 96 poäng förblev oemotsagda. Det var så kul att ett vin som detta kan förena en grupp provare med så olika preferenser. Ett gott betyg!
Australia Rules!
4 kommentarer:
Blewitt Springs minns jag från mina första Clarendon Hills. Deras Grenache var de som fick upp ögonen på mig för ett decennium - åtminstone att den kunde prestera lika bra utanför CdP och Spanien!
Hej Niklas!
Samma här. Det var faktiskt just med Clarendon Hills viner som jag upptäckte Grenache i Australien. Tyvärr har ingen representerat CH under många år i Sverige så det har varit ett vakuum. Numera finns det ju representation i Sverige och förhoppningsvis upptäcker fler CH viner – eller kanske inte föresten (vill helst inte ha för många att brottas med på nyhetssläppen). Enda kritiken är att prisnivån känns onödigt hög gentemot andra producenter från Australien. Finns ingen ”instegsmodell” så att säga.
Hans (Roman Bratasiuk) Cabernet’er och Merlot’er är lite ”udda” i sammanhanget men väl värda att prova. Om det är någon producent som skulle kunna accepteras av gamla världen förespråkarna så är det kanske Clarendon Hills. Inte så kontroversiell. Dessutom mognar de fint. Har provat både Merlot och Grenache som varit upp mot tio år och varit oerhört komplexa viner. Han lär ju dessutom vara ganska influerad av det Burgundiska i vinmakandet. Lite udda karaktär också om man ska tro vad man kan läsa mellan raderna. Parker’s respekt är talande:
“Roman Bratasiuk is one of Planet Earth’s greatest winemakers, and obviously a top-notch viticulturist given his obsession with sourcing extraordinary fruit from ancient McLaren Vale vineyards.”
Ha det gott!
PS. Jag tror däremot aldrig att jag provat någon Syrah/Shiraz från Clarendon Hills.
Astralis? Provat den en gång och erkänner att jag var imponerad!
Kanske just därför jag gillar vinerna om de nu är som du säger något europeiska i stilen?
Visst är de dyra men det är också en högklassig Grenache CdP!
Hej Niklas!
Har aldrig provat Astralis – tyvärr. Ett av de ”ikon viner” från Australien jag gärna hade velat prova. Visst är priserna okej i jämförelse med högklassig CndP men nästan alla viner startar från nivån 400kr och uppåt. Tror det skrämmer bort en del presumtiva kunder som drar sig för att spendera så pass mycket för ett vin från Australien.
Jag gillar skarpt stilen på hans Grenache’er som är riktigt fullmatade men ändå snyggt eleganta.
Man hittar ganska ofta Clarendon Hills viner i Danmark hos diverse handlare med hyfsad mognad. Såg för ett tag sedan en 1998 (Cabernet Sauvignon) som allt lockade till ett prov. På rea dessutom. Blev aldrig något köp eftersom jag inte såg behovet då. Fast till en provning hade det varit kul att ha vinet.
Ha det!
Skicka en kommentar