Domaine de la Mordorée har en hel del olika viner i sin portfölj och fredagskvällens val föll på deras Lirac - ”Cuvée de la Reine des Bois”. Skogens drottning lär det för övrigt betyda. Efter den senaste tidens goda intryck av en hel del Côtes du Rhône viner så kändes det inspirerande att korka upp en 2005 Domaine de la Mordorée, Lirac ”Cuvée de la Reine des Bois”. Provade vinet senast för nästan exakt ett år sedan med mycket positiva minnesbilder. Vinet görs på 1/3 vardera av Grenache, Syrah och Mourvédre. Vinets olika beståndsdelar lagras på ståltank, foudres och barriquer. Domaine de la Mordorée brukar oftast framhållas som modernist i området och framförallt deras Chateauneuf du Pape viner. Av de erfarenheter jag har, så håller jag definitivt med.
Färgen är sammetsröd/purpurröd. Doften känns direkt väldigt modern, nästan åt nya världen till. Ändå är det den provensalska tonen som först dominerar med garrigue och rökig kryddighet med en tydlig ton av lakrits - nästan i flytande form. Det som gör att det känns så modernt är vaniljaromen som är ganska tydlig ett tag. I nästa fas är det mer kaffearomer och lite kola känsla med inslag av fat. Det doftar blåbär och friskhet i form av mineraler och en sälta som nästan känns som havet. Lite stallighet typ Bordeaux kommer smygande med drag av skokräm och bakelit i slutet. Det doftar mycket och gott men inte stort. Man får anstränga sig en del för att få fram allting. Doften är aldrig påflugen i sin karaktär.
Smaken är lite bitter i sin stil med torr frukt och den lutar mer åt körsbär till än något annat. Tanninerna är tydliga men av mer ”sandig” karaktär. Lakrits och kaffe från doften känns också i smaken. En viss örtighet och grön ton som förvånar mig lite. Känner inte igen det från förra gången. Det är ett modernt snitt över vinet och stilen påminner delvis om de mer moderna Italienska viner som ständigt väller över oss.
Helheten är bra – inte lysande. Vinet är väldigt gott och korrekt men lämnar inte några djupare avtryck efter sig. Min teori är att Grenache frukten hamnar i underläge mot de andra två druvorna och det ger en stil som inte är lika sötfruktig och varm som de blandningar som domineras av Grenache. Jag tror att den här stilen passar många - och på sitt sätt är mer tillgänglig och uppskattad än de mer berömda kusinerna från Chateauneuf du Pape. Förra flaskan var godare med ett betyg som låg över Parkers. Denna hamnar mitt på Parkers – 91 Mina Vinare poäng.
Själv längtar jag efter ett smakprov av storasyster från Chateauneuf du Pape - Det var ju skogens drottning det betydde!
4 kommentarer:
Kul läsning. Jag är inte övertygad om Mordorées stil - har haft issues med både deras röda, vita och roséer- men hoppas bli motbevisad av några årgångar av deras Ch9 som ligger till sig. Den här Lirac:en har varit en besvikelse varje gång vi provat årgång 2001 och 2004 här hemma. Jobbig, mörk, eldig och bitter, inte helt i balans. Både extraktionen och ekbehandlingen känns för mycket. Jag hoppas att nollettan skall visa sig till det bättre nästa gång vi provar. Producenten själv tycker inte den är drickfärdig förrän efter 2008 så vi får se nästa år.
Hej Frankofilen!
Jag måste erkänna att jag blev lite överraskad – negativt. Håller helt med dig om bitterheten och känslan av obalans. Förra flaskan var mycket mer harmonisk men det var ett år sedan. Tror du de sluter sig? Har aldrig provat de vita vinerna men väl rosé vinet som varit helt okej. Lirac vinet har jag bara provat tidigare i årgång 2003 men den var smällgod – men den var då bara två år gammal, precis som min 2005a förra året. Har inte provat 2005 CndP ännu men är bra sugen. Däremot CndP 2000 och 2003 har slunkit ned. Som alla 2003or tyckte jag även Mordorées var supergod. Minst 97 poäng. Jag är förvisso helt såld på den årgången överlag. Årgång 2000 minns jag som riktigt god men väldigt varm, mjuk och rund i frukten. Satte 95 poäng på den då (mars 2006).
Jag har stora förhoppningar om att få prova 2001an någon gång. Äger inte den själv men vet var den finns!
Vita Rhône viner tycker jag är lite svåra. Inte helt min grej. Förstod att du provat Mordorées vita – hur är den?
Ha det bra!
Vita Rhôneviner har jag generellt väldigt liten erfarenhet av - och Mordorées vita Lirac har jag bara druckit på restaurang. Gjorde mest en mental notering av den kändes rätt så i stil med deras övriga viner - rätt tydlig alkohol, fet, och för lite fräschhet för min smak. Lite som deras rosé - mycket av allt (inklusive eldighet) men lite för lite fräschör tyvärr.
Det är möjligt att deras Lirac RdB sluter sig - har för mig att jag läst något sådant från Delorme själva. För det talar väl att den bästa upplevelsen vi haft av den var när vi drack en purung nollfyra som vi handlat hos producenten samma dag. Å andra sidan: vilket Rhônevin är inte gott på plats i den ljumma kvällen när doften av lavendel och garrigue ligger tung i luften, man är ledig och livet känns allmänt enkelt? ;-)
Deras husstil är väl inte riktigt vad jag vill ha när det gäller sydrhônare, men att de är duktiga på vad de gör i sin stil står väl klart. Många som gillar dem. Jag vill gärna smaka deras viner med lite ålder innan jag bestämmer mig. Och jag hoppas på stordåd i framtiden.
Har själv lite för lite erfarenhet av deras vin för att våga mig på ett generellt utlåtande men håller med om att förhoppningen om stordåd finns i bakgrunden.
Sedan fick du mig allt att längta till södra frankrike generellt och Provense specifikt. Hoppas på en tur nästa år. 2007orna hägrar!
Skicka en kommentar