torsdag, augusti 21, 2008

Raka rör – Öppna spjäll!

Robert O’Callaghan’s Rockford är liksom epicentrum. Det var här allt började. Stora, omanipulerade viner gjorda av frukt från gamla vinstockar växandes i Barossa Valley. Många lärjungar har han haft men mest känd är nog Chris Ringland. I början av 90-talet arbetade dessutom David Powell hos Rockford, under Chris Ringlands vingar, varefter han startade sin numera berömda egna verksamhet – Torbreck.

Greenock Creek Vineyard & Cellars är också en egendom där Chris Ringland med sitt vinmakande åstadkommit stordåd. Chris Ringland började även göra vin under egen etikett med sin mycket begränsade upplaga (50 lådor – 600 flaskor) av Three Rivers Shiraz, som för övrigt inte längre får heta så. Numera gör han även vin under namnet R Wines i samarbete med The Grateful Palates grundare Dan Phillips. Det senare känns mer som ett marknadsförings jippo och försök till att utmana Mollydooker.



För att ni ska förstå vad det handlar om, kan jag inte låta bli att dela med mig av Robert Parkers beskrivning av 1993 Three Rivers Shiraz som fick 99 poäng i juni 1998:

” I kept wondering if the only reason I was not giving this wine a perfect score was because there were only 50 cases produced. Made from yields of under one ton of fruit per acre, from 100+-year old vines, my first impression on tasting this Shiraz was, "My God, this smells like a pristine example of 1947 Cheval Blanc." It possesses a similar unctuosity, thickness, over ripeness, and dry vintage port-like character. Moreover, I could not believe how complex the wine's aromatics were for its age. In addition to the tell-tale bacon fat, there were aromas of toast, smoke, cassis, cedar, and blackberry jam. Viscous, full-bodied, extremely thick and heavy (no finesse to be found in this monster), this wine represents the maximum, or some would say the extreme expression of its terroir and varietal composition. Yet the wine is focused, and not heavy to drink. After keeping the wine open four days without any trace of oxidation, but rather, further development and evolution, I decided there was no further reason to delay its destiny, and drank it up. The wine achieved 15% alcohol naturally, and spent 3 years in 100% new French oak. While it is lamentable that only 50 cases were produced, I feel readers should know about wines such as this. Moreover, they stand as a beacon for other winemakers who want to achieve something as special as what winemaker Chris Ringland has accomplished.”

När Chris Ringland numera i samarbete med Jorge Ordoñez och Dan Phillips även är i Spanien och sprider sin visdom blir man självklart intresserad. Förutom vinerna från El Nido, som görs på Cabernet Sauvignon och Mourvedre, i Jumilla är man även verksamma med Bodegas Alto Moncayo i den mer obskyra regionen Campo de Borja i Aragonien. Tre viner görs, alla av 100% Grenache. Första årgången var 2002. Tror ni detta är vin för mig? Självklart!

De tre cuvéerna är: Veraton (den elegantare), Alto Moncayo (basvinet) och Aquilon (Prestige Cuvéen). Den sistnämnda är alltför dyr och svåröverkomlig men följande utdrag ur Parkers beskrivning av 2004an gör ju att man funderar på om man inte borde sätta hängslen på kalsongerna om man fick chansen till ett smakprov:

” Revealing nearly off the chart ripeness, richness, and intensity, it will undoubtedly be controversial, separating traditionalists from more progressive tasters, but I loved it. It will be interesting to see how this tour de force in winemaking ages. It is the vino equivalent of a Hummer four-wheel drive vehicle.”

Dessutom har 2005 Aquilon utnämnts till 6:e bästa vin i Spanien. "Ringlands magiska förmåga förvandlar Campo de Borjas skiffer till guld." Guia Peñin 2008

Själv fick jag nöja mig med de två billigare versionerna av årgång 2005 när de nu äntligen lanserades på Systembolaget. Det är inte fy skam det heller. Jag ansträngde mig ganska mycket för att få ihop mina buteljer. De är häftiga viner, de också. Följande kommentar av Parker beträffande basvinet 2004 Alto Moncayo säger ju en del:

” This pedal-to-the-metal offering …”



Nu ska detta dock handla om lillebror och lite mer väluppfostrade 2005 Alto Moncayo Veraton. Detta ska enligt uppgift vara Chris Ringlands selektering av de lite mer eleganta faten (vinet vilar i 18 månader på en blandning av hälften ny och hälften gammal ek från Frankrike och USA). Det betyder de fat som utvecklas lite mer återhållsamt och finstämt. Kan då detta verkligen vara ett vin i min smak? O’yes! Elegans är ju ett relativt begrepp.

2005 Alto Moncayo Veraton är mörkt purpurrött i färgen och förvånansvärt tätt. Normalt brukar Grenache ge ganska klara viner men inte detta. Mörkt, intensivt och tätt i färgen.

Doften är påflugen med tydliga fataromer av vanilj, espresso och choklad. Spanien är väl inte det första man tänker på. Australien känns närmare till hands. En söt god doft med kola och knäck samt mocka. Blommor i form av rosor och skog ligger inte långt bort heller. En underbart läcker doft av kryddig rostad ek och grillat kött. Efterhand utvecklas mer animaliska toner med stall och svettig hästsadel. Mums! En varning dock. Ge vinet tid att lufta ordentligt – det behöver luft för att helt frigöra spektrat av aromer.

Smaken är ren, söt men samtidigt friskt syrlig. Eldigt såklart av 15,5% alkohol men procenten stör inte alls i smaken. Choklad, nougat och gräddkola med syrlig körsbärskompott. Godis skulle man kunna sammanfatta med. Mineraler, lakrits, violpastill, kaffe och ett pepprigt avslut. Kirsch – likör. Urläckert!



För att ge sig ut på minerad mark och filosofera om poäng så tycker jag att de bedömare som lagt ut sina poäng på CellarTracker är fega - eller så tycker de som de gör och det har de självklart rätt att göra ; ) Faktiskt tycker jag Jay Millers 93 poäng också är lite lågt. Två gånger tidigare har jag legat på 94 men denna butelj var närmare 95 poäng. Priset 199 kronor känns helt okej i förhållande till upplevelsen.

Om man för en stund bortser från poäng och kvalitet i vin och funderar på den rena glädjen att konsumera vin så är 2005 Alto Moncayo Veraton helt rätt. Tekniskt har det brister och i mittfåran hör det inte hemma – men vilken glädje det är att dricka! Detta vin får mig att inse varför jag blev vindrickare och inte öl eller Whiskey konnässör! En skön fåtölj, lite bra musik och ett glas av vinet, utan mat som stör, ja då är allt en ren njutning.

Hur var det han sjöng – Kal P. Dal? Raka rör, öppna spjäll – var kväll!

PS. Fick man smaka Three Rivers Shiraz räckte det nog inte med hängslen på kalsongerna. Nej, då fick man nog göra som Gunnar Sträng – komplettera med livrem! DS.

5 kommentarer:

Anonym sa...

ser att Alto Moncayos viner släpps nu i feb(16:e). Prövade båda förra året och tyckte om dom mycket men den dyrare var klart bättre och alla gånger värd sin hundring mer. Ska lägga beslag på minst 1 låda denna gång. Tänkte kolla hur 06an står sig mot 05an som lanserades förra året, någon koll? 05an var juvligt god, efter jag testat dom båda och skulle best mer så var dom redan finito. Man får ligga på låset denna gång.

Anonym sa...

PS. 30 flaskor Aqulion kommer även lanseras för privatimport. 1000kr flaskan. prövat den?

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Jodå, jag vet att 2006orna kommer den 16:e februari. Jag har inte provat dem men jag talade med Jörgen Lindström som är ägare/delägare? i Vinovativa. Hans uppfattning var att 2006orna är lite mer rödbäriga och med något lägre alkohol vilket ger ett friskare vin. Det lät på honom som om de inte är riktigt lika häftiga som 2005orna men kanske lite mer tillgängliga och matvänliga. Jag kommer att satsa på ett inköp av bägge.

Håller med dig om att storebror är bättre än Veraton men bägge fyller sin funktion. Jag hade med en 2005 Alto Moncayo på en blindprovning och det var succé direkt. Alla föll för den.

Jag provade faktiskt om bägge i december och blev kanske något mindre imponerad då men det är fortfarande mycket vin för pengarna.

Aqulion har jag aldrig provat men skulle gärna ha velat!

Jörgen brukar göra lite inlägg då och då på Bulletin Board. Såg ett häromveckan som handlar om just Alto Moncayo. Följ länken: http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=193125

/ MV

Anonym sa...

provade 2005 Alto Moncayo Veraton igår och måste hålla med dig, vinet var inte alls i den klass som det visade upp när den lanserades. Mycket har hänt här till det sämre och jag kan inte se att det kommer bli bättre med lagring. Detta måste vara ett typiskt exempel på ett vin som skall drickas ungt. Kommer dricka upp mina kvarvarande flaskor inom en mycket snar framtid och köpa på mig av årgång 2006, men inte den mängd som jag först planerat utan enbart så många flaskor att jag klarar årets grillsäsong. Blir inte några flaskor för längre lagring som jag först hade tänkt. Kommer även bara att satsa på storebror och hoppa över Veraton. Du hade provat om båda, var det någon skillnad mellan vinerna? Någon som klarade sig bättre? Vet inte om jag har rätt uppgifter men det som skiljer Veraton från Alto Moncayo är att Moncayon är en selektering av de bättre faten?

Mina Vinare sa...

Jag har inte provat 2006orna. I november provade jag om bägge vinerna (2005orna) med bara några dagars mellanrum och jag tycker nog att Alto Moncayo presterade under förväntan medan Veraton var okej men inte så bra som tidigare. Läste en notis för ett tag sedan att just viner gjorda på gamla stockar i Campo de Borja och Jumilla ofta knyter sig efter ett tag i flaska. Kanske ett sådant fall?

Veraton lär vara Chris Ringlands selektering av de mer eleganta faten medan resten går till storebror Alto Moncayo.

Jag kommer också att vara något försiktig med inköpen.

/ MV