Kalleske vs. Kaesler

G'Day

Eller godnatt kanske man skulle säga efter denna utmaning. 15,5% vs. 16% kan man också utrycka det. Nu är man ju ingen duvunge så chockerande är det inte och inte är det besvärande heller.

Det handlar förvisso inte om bersåvin och en augustikväll med 20-22 grader Celsius är väl inte optimala förhållanden för dessa bägge viner. Nu måste ju någon offra sin lekamen för forskningen (eller nyfikenheten kanske man ska säga) och ikväll var det dags för det första tungviktsmötet från augustisläppet.

En 2006 Kalleske Greenock Shiraz matchades mot en 2006 Kaesler The Bogan Shiraz.

Kaeslers viner har jag provat ganska mycket av. Kalleske är för mig däremot en ny bekantskap. Inte som producent eller namn men jag har aldrig förr köpt eller provat deras viner.

Troy Kalleske blev utsedd till Barossa Winemaker of the year 2008 så helt okunnig att göra vin borde han ju inte vara. Parker har dessutom berömt hans viner så för mig är alla indikatorer på och det finns egentligen ingen anledning till att inte testa hans vin. Dessutom refererar Parker till att vinerna påminner om Rockfords. Då behöver inte jag fler argument!

Kalleske startade med produktion under egen etikett så sent som 2002. Dessförinnan hade man endast sålt druvor till andra producenter, så som Penfolds, vilket man för övrigt fortfarande gör. Familjen har odlat druvor sedan 1875 och från samma år härstammar vissa vinstockar. Tydligen har man kontrakt med Penfolds för leveranser av druvor, från ett läge i sina ägor, som ingår i Grange och som löper ut under 2008/2009. Hur vidare dessa leveranser kommer att fortlöpa eller ej förtäljer inte historien.

Kalleske anses som en av de ledande ekologiska producenterna i Australien och man arbetar utan konstgödning vilket sägs säkra att vinmarkens karaktär helt får styra över resultatet. Inte heller i vinkällaren avviker man från denna detta utan låter vinet spontanjäsa med vildjäst samt att man är mycket sparsamma med användningen av nya fat. Troy vill att vinet skall vara autentiskt och avspegla druvans karaktär och vinmarken de härstammar från så naturligt som möjligt. Beundransvärt!

Färgen är mörkt purpurröd. Doften är makalös. Inte först men efter många timmars luftning, jösses vad god den är. Först är den stor med en söt rödbärig ton och vanilj med sylt. Fat och ljus choklad med en rökig vedig ton. Gräddkola och maräng. Senare kommer en parfymerad mineralig doft med mysk och svett i en udda men härlig kombination. Nötter, marsipan och aprikoser väller ut efter ett tag med soja och asfalt i nästa våg. Ge vinet mycket luft så lovar jag en belöning värd att vänta på. Nästan full pott för doften.

Smaken följer samma mönster som doften. Först ren, fruktig och koncentrerad med röda bär (hallon och jordgubbar) och en frisk syra. Lite citrus och vanilj i andra vågen och eftersmaken. Gott! Aprikos och viol med en blommig känsla och lakrits på slutet. Gräddigt till tusen och försvinnande gott att dricka. De 15,5% märks överhuvudtaget inte i smaken (men väl i knoppen). Det här vinet är riktigt gott och kul att dricka och jag tror definitivt att det utvecklas med lagring men jag tror det är svårt att låta bli att dricka det när man väl inhandlat vinet. Jag kommer att satsa på några flaskor för källaren. Väl ungt och svårbedömt men nog är det värt 95/96 poäng!

Kaesler har jag som sagt förut provat hyfsat mycket av med lite blandade känslor. Tycker att deras vin ofta är väldigt lika varandra oberoende av årgång och druva. Har läst en del på forum i Australien att man anklagas för att göra tillrättalagda viner som ska passa Robert Parker i smaken och på så sätt ge höga poäng. Nu tror jag det är mest elaka rykten. Visst är stilen lite svulstig och stor med nästan drag åt portvinhållet. Poängen från Parker varierar dock kraftigt och fast de ibland är höga så verkar han inte helt ha tagit Kaesler till sitt hjärta, så om syftet är att blidka honom har man inte lyckats helt.

Så här svarade Reid Bosward (vinmakare på Kaesler) beträffande anklagelsen om Parkerfierade viner:

“We try not to let Robert Parker influence our style to much, although we are aware that some people say we are Parkerised. Well, we are and its great it really helps with getting your brand out there in what is a fairly cluttered market. Please keep in mind though that we havent put our prices up response to big scores. They where set 4 years ago and haven't changed.

I think everyone would agree, that he likes the Barossa and being here right in the middle helps.

The style we make at Kaesler is because of a few reasons. Firstly they are styles that we enjoy and are natural for our area. We often hear people saying that they are over the top, too extractive or what ever, but ultimately the BV is a hot district and thats what you get from a hot area. If you want something leaner head south to cooler climates. With the style we make, we are trying to be extreme, why sit in the middle, on the fence, when we have so much classic/exotic fruit to work with.

At the end of the day its great to get top scores but the writers come and go over the years. I think the customers we hope to please and retain are those that remember our wine for what it tasted like as opposed to what they read about it.

Reid”

Ja, Kaeslers viner lämnar få oberörda. De är inte så extrema som Mollydooker med sina broilerviner men visst är vinerna stöddiga och extrema i sitt utryck. Själv konstaterar jag att stilen är häftig och annorlunda och att vinerna oftast är godast som de är, det vill säga utan mat. De är ultimata provningsviner och viner att njuta framför öppna spisen en kulen höstdag.

Till 2006 The Bogan har man använt 80% ny amerikansk ek och resterande del 1 till 2 år gamla franska fat för lagringen. Det märks. Detta är en stereotyp av Barossa Shiraz med Amerikanska ekfatsinslag av nyare stil. Druvorna kommer från ”bush vines” planterade 1899 och 1965.

Färgen är mörkt blålila och tät. Doften domineras först av fat. Mäsk, mörk choklad och kafferost. Rökig och klara drag av ved och tjära med enbärsris ovanpå hela paketet. Angenämt? Vet faktiskt inte vad jag ska svara. Efter ett tag kommer dock lite bacon fett och viltkött som i alla fall antyder släktskapet med Norra Rhône. Jag störs av den för dominerande karaktären av fat. Jag anser mig ha ganska stor erfarenhet av Australiensisk Shiraz och detta är doftmässigt ett typexempel där den Amerikanska eken dominerar. Inte helt lyckat idag men med lagring vet man aldrig.

Smaken är rå och fatig med mörk frukt som det dominerande inslaget. Eldigt och parfymerat med tydlig beska från faten. En lite russinsöt starkvinston känns igenom den annars kompakta frukten. På slutet känns en tydlig körsbärsfrukt med torra tanniner som får alla mina varningsklockor att ljuda och varna för en frukt som tynar bort med lagring och en smak som kommer att domineras av fat och syrlig frukt. Jag har samma vin från årgång 2005 och det känns bra mycket mer harmoniskt och njutbart med en renare fruktighet.

Trotts detta ger jag 93 poäng med en viss reservation för faten som inte helt harmonierar med frukten.

För den oinvigde rekommenderar jag starkt 2006 Kalleske Greenock Shiraz. Även för den redan frälste som vill testa ett gott och modernt vin från Barossa Valley. För den som vill utmana smaklökarna och tycker det är kul med Islay Whiskey så är 2006 The Bogan ett alternativ - Fast godare!