lördag, maj 02, 2009

A Vision without actions is a hallucination!

En gammal marknadsföringsklyscha som aldrig blir inaktuell. Utan ambitionen att utföra något handgripligen stannar det ofta vid drömmar och visionen realiseras aldrig. En som inte verkar sakna kraften att utföra arbetet handgripligen är en ung man från Chateauneuf du Pape. Av en del beskrivningar man kunnat läsa får man nästan känslan av att han är som Action Man – fast på riktigt.


Så kom då tillfället att få träffa en av de mest omhuldade vinpersonligheterna under det gångna året. Själv hade jag hoppats på ett möte till sommaren, på egendomen men nu blev det istället i Malmö av alla platser i världen. På restaurang The Vision i Västra Hamnen. Nu var det knappast en tillfällighet utan mötet var planerat och mina förväntningar på både det personliga mötet och de viner vi skulle få prova var höga. Att prova vin tillsammans med den som står bakom hantverket är alltid lika spännande. Man kommer på något sätt närmare vinet. Är han då det charmtroll som alla talar om?

Jodå, Julien Barrot är en sprudlande person och en oerhört trevlig filur. Det visar sig tämligen omgående efter det att vi ankommer. Med mig har jag två vinprovarvänner. Vår ordningskvinna från Gomseglet och ”Chateauneuf du Pape kompisen”. Vi är först till provningen och får direkt en stund med Julien. På min fråga om han buteljerar någonting utanför appellationen svarar han nej. Däremot måste han som alla odlare i distriktet selektera bort minst 5% av skörden. Denna buteljeras då som ”ordinaire” och enligt Julien används den till vardagskonsumtion. Han tillägger att man kan ju inte dricka Chateauneuf varje dag. Vi tre vänner ler och skojar om att vi kanske dricker Chateauneuf oftare än vad odlarna själva gör. Då svarar han med glimten i ögat (nu får ni föreställa er en engelska med kraftig fransk brytning);

”If you drink Chateauneuf du Pape on Monday – what should you then drink on Sunday?”

Sådan är han resten av kvällen. En riktigt supertrevlig kille och fullständigt chosefri. Jag funderar flera gånger på det faktum att en person som fått så mycket uppmärksamhet internationellt som honom kan var så enkel. Där står jag med vinodlaren som fått massor av lovord av allvärldens kritiker – och så är han en helt vanlig hygglig fransk vinbonde med en oerhört varm personlighet och generositet. Fantastsikt – som Svennis skulle säga!


Den största behållningen av kvällen blir inte bara vinerna i sig utan mötet med Julien Barrot. Det är ett sant nöje att få prata med honom om både hans viner och hans syn på appellationen i allmänhet. Massor med kul skvaller och små anekdoter slipper ur honom under kvällen. Bland annat berättar han ingående om sitt experimenterande med allehanda ”hobbybuteljeringar” så som ren Syrah, Mourvedre och Clairette. Han berättar ivrigt vidare om hur han och några andra vinodlare brukar träffas och prova igenom varandras viner och helt öppet och utan prestige berömma eller fördöma respektive prestationer. Han menar att det är enda sättet att lära sig. Att få veta vad anledningen till ett lyckat resultat är men också varför det ibland blir mindre lyckat. Han är ordförande i föreningen för unga odlare i Chateauneuf du Pape och det är med dessa han verkar umgås privat och prova vin tillsammans med. När han berättar om dessa möten får jag nästan känslan av det är som en studentförening med ett gäng glada gamänger – det skulle vara grymt kul att få vara med i ett sådant sammanhang någon gång.

Han berättar också att han inte har något intresse av att expandera. Han är nöjd med att gå i vingårdarna och påta med rankorna och sedan göra sitt vin och om det räcker för att leva av, så är han nöjd. Vad jag inte visste är att man har en procedur att följa vid försäljning av mark. Den som ligger närmst som granne, är yngst och/eller har minst areal, får förtur att köpa ledig mark. Priset görs upp i konsortiet och ingen budgivning får förekomma. Allt för att förhindra stordrift och att de starka tar över från de svaga. Problemet är enligt Julien att marken trots detta system ändå är dyr och den höga arvskatten vid generationsskifte framkallar en del ofrivillig försäljning av mark. Tänk vad vi vinnördar glömmer i vår iver att dissekera deras viner…



Vi glider in på ett annat kärt ämne i vinvärlden – manligt respektive kvinnligt. När Julien under provningen presenterar "Cuvée Fiancée" påpekar kan att druvan Grenache på franska språket är maskulinum och Syrah är femininum. Efteråt undrar jag försynt om det anses vara så att man ser Grenache som maskulin och Syrah som feminin? Då svarar han att han inte riktigt tycker det går att se så på saken. Dessutom ler han och tillägger att i dessa tider med jämlikhet så är det inte läge att diskutera sådana saker. Han börjar le intensivare och tillägger att "det finns ju kvinnliga lastbilsförare och män som sitter bakom datorer och jobbar..."

Det är i samband med denna diskussion som han vinner min respekt. Vi diskuterar om distriktets status gentemot övriga franska vinregioner. Han hävdar ju självklart att Grenache är världens bästa druva med sin fylliga munkänsla och lena struktur. Bourgogne respekterar han. Sedan säger han helt obekymrat (det är nu han blir min hjälte) att han inte gillar vinerna från Bordeaux. Han är ingen Cabernet kille.

Egentligen hade jag tänkt inleda med en massa fakta om Domaine La Barroche men jag inser att det skulle bli för mycket. För den som vill ha fakta om egendomen rekommenderas ett besök på hemsidan här. Allt man behöver veta finns där. Kanske ska det tilläggas att Julien berättade att från och med årgång 2007 buteljerar man allt på egendomen och säljer inga druvor till uppköpare. Viktigaste marknad är Amerika med drygt 20%. Nästan ingenting säljs i Frankrike. Hur var det nu med profet i sitt eget hemland?



Minst lika kul som att få träffa Julien var det att få träffa Bristly Wine Agents egen Gabriel Enning. Bristly Wine Agents har på kort tid etablerat sig som en favoritimportör bland både landets bloggare och de pålästa vinentusiasternas skara - de som varit lite vakna och aktivt följt med vad som händer i det sortiment som inte alltid är synligt via Systembolagets tjänster. Ska man vara ärlig tror jag att mycket av Bristlys framgång beror på Gabriels sätt att sköta firman. Närhet till sina kunder och då tänker jag inte främst på restaurangerna utan lika mycket eller kanske ännu mer på slutkonsumenterna. På de vinintresserade privatpersonerna som törstar efter ett alternativt till det annars så tröga svenska vinutbudet. Bristly får nog sägas ha varit lite av föregångare när det gäller den personliga kontakten med marknaden. Man tar helt enkelt hand om sina kunder på samma vis som vilken verksamhet som helst i övriga branscher skulle göra. Som man gör i den fria världen. I den värld man som konsument handlar direkt i sin butik eller av sin importör. Man får en helt annan närhet än om varan köps hos ett statligt monopol där man som kund inte har en aning om hur och varför produkten ifråga hamnade på hyllan. För mig är denna anonymitet det värsta med vårt Systembolag - avsaknaden av entusiasm. Det sistnämnda har Gabriel och Bristly sannerligen inte saknat. Tvärtom har man på ett föredömligt vis marknadsfört sig och sina viner.



Jag förstår att många hyllar de Baroloproducenter som finns i portföljen men eftersom jag själv har fokus på andra områden, så som Chateauneuf du Pape, är det främst i de sammanhangen jag har haft kontakt med Gabriel – en alltid lika vänlig och informativ kontakt. Jag vet inte om jag var först i landet med att korka upp ett vin från Barroche men jag vågar hävda att jag var först i landet med att jaga Gabriel för att få lägga vantarna på den numera så åtråvärda 2005 Pure. Jag har skrivit om historian förut och för den som önskar läsa mer går det bra att göra så här. Det var något i Robert Parkers texter som fick mig att känna en märklig iver och lusta att få prova Barroches viner. Många gånger kan kanske uttrycket ”Även en blind höna kan hitta ett korn” användas men knappast i detta sammanhang. Man kan tycka vad man vill om Bob men han har en speciell förmåga när det gäller vin. Även Gabriel får man förmoda. Just med tanke på bakgrunden med Barroches viner kändes det extra kul att äntligen få träffa Gabriel eftersom han för mig är lika förknippad med Barroche som Julien Barrot själv.

Vinerna då?

Skulle man göra en ”Springsteen”? Ny spellista var kväll - eller skulle det bli en repris rakt av?

Nja, ett mellanting. Samma uppställning viner men i en annan ordning och – ett vin till. Tretton viner således. Läs mer om provningen föregående kväll i Stockholm här, här och borde komma här så småningom. Kanske finns det fler noteringar som jag missat men då får ni ursäkta mig.

Vinerna serverades två och två med undantag för "Cuvée Fiancée" som serverades i tre glas. Efter vin nummer sex serveras en förrätt och efter vin nummer nio får vi så huvudrätten. När så vin nummer tolv och tretton serveras kommer plötsligt en tallrik med ost på bordet. Tyvärr är inte detta ett optimalt sätt att prova vin enligt min mening. Kul och gott men jag föredrar alla viner framför mig på en och samma gång, för att kunna gå tillbaks och jämföra. Dessutom stör det mina intryck med mat under tiden och speciellt osten dövar intrycken av de sista två vinerna. Nu inser jag att förutsättningarna på en restaurang inte är de samma som hemma eller i ett renodlat provningssammanhang. Jag klagar inte på arrangemanget men nackdelen blev att mina intryck av de sista fyra vinerna inte riktigt blev på topp. Dessutom var jag vid den tidpunkten ganska "utmattad" på grund av allt för lite spottande och för mycket njutning – av både mat och dryck. Det hör till saken att maten var utsökt och hela arrangemanget som sådant men det var ju inte för matens skull jag var där ; )



Poäng, denna eviga stötesten. Jag sätter ju alltid poäng på mina upplevelser och så gjorde även mina två vänner. Efter vin nummer nio jämförde vi våra poäng och det visade sig att vi inte hade större differens än +/- 1 poäng mellan oss tre. Däremot var jag något mer återhållsam med de sista tre vinerna. Jag har ju börjat vänja mig vid dessa nu...

Vin 1
2006 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Terroir"
Färgen är klar och purpurröd. Ganska kryddig doft med kanel och julkryddor i allmänhet. Söt frukt, lätt vaniljton och kola med en känsla av ekfatskryddighet. Något liten i doften. Smaken känns mörkare än förväntat med körsbär och plommon. En aningen örtig och kärning smak med en torrhet i tanninerna som inte tilltalar mig. Stjälkig och ”Italien bitterhet” i eftersmaken som känns lite kort. Inget vin i min smak. Börjar bättre i glaset än vad det avslutar med. Det räcker till 88 Mina Vinare poäng vilket är lägre än Parkers 90 poäng. Vinet kändes något platt och dessutom var det lite för högt tempererat i glaset och det gynnade inte detta vin. Nästa glas blev däremot raka motsatsen…

Vin 2
2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Terroir"
(Fatprov) Färgen är mörkt purpurröd och tätare än glas ett. Doften är härligt dov och mörk med en klart sötfruktig ton. Saltlakrits och mineraler och närmast en känsla av järn. Syltburk, saftkok, marmelad och bubbelgum - Fruktbomb! Något lite örter och kryddor samt en känsla av violpastill. Kolasnören, jordgubbar, blåbär, björnbär och Kirsch. Ändå är det fortfarande bara doften vi talar om… Smaken är viskös, sötfruktig med lakrits och violpastill. Stor smak. Mörk choklad och en närmast krämig/gräddig känsla i munnen. En aning eldighet i eftersmaken som annars är oerhört harmonisk med en ren fruktighet och söta tanniner. Skolboksexempel på bra Grenache, vilket Julien själv påpekar. Han kallar vinet för ett bra ”nybörjarvin” för den som vill lära sig att dricka Grenache. Jodå, för mig som gillar denna druva skarpt blir det en fullträff. Precis som 2006an innehåller vinet ungefär 95% Grenache från unga stockar och 5% är pressrester från övriga cuvéer. Jag sätter 94 poäng som kanske är konservativa på grund av försiktighet så här i starten eller för generösa på grund av hänryckningen. Döm själva. Parker från fat på 90-92 poäng. Enligt Gabriel tilldelas Bristly 1200 flaskor av 2007an som totalt görs i ungefär 17 000 flaskor. Priset lär hamna strax över tvåhundrakronorssträcket. Ligger för utvärdering hos Systembolaget. Håll tummarna eller så får vi lita till Beställningssortimentet. Denna får inte missas av den som gillar Grenache och/eller Chateauneuf du Pape. Om nu slutversionen blir lika bra som vårt fatprov vill säga. Riktigt läckert!



Vin 3
2003 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape
Färgen är svagt tegelröd. Doften stor samt märkbart utvecklad och mogen. Svamp som nästan övergår i tryffel. Stall, läder och mentol. Kanel och tobak enligt Julien och när han sagt så är det svårt att inte hålla med. Kanske lite kemisk och oxiderad med en aning papper i näsan. Superläcker doft. Smaken är stor, söt med plommon och tydliga starkvinstoner. Mörkfruktig med något utvecklad torr fruktighet. Körsbär och örtighet med en närmast kryddig smak. Gott. Vinet känns dock äldre än vad det är. Man skulle lätt ha kunnat gissa på ytterligare fem års ålder – 1998 hade känts mer logiskt. Gabriel tycker det påminner om Barolo och jag och kompisen pratar om Brunello. Klart är att det är ett moget och lite komplext vin. Julien själv är mycket nöjd. Den bästa flaskan av detta vin han själv någonsin smakat. Förklaringen kan vara att efter besvikelsen kvällen innan beslöt man att hälla över denna flaska på karaff drygt fem/sex timmar före provningen. Ett lyckat drag tydligen. Häftigt, moget vin som är en fröjd att prova för sin komplexitet men det saknas lite kraft i vinet för att bli riktigt minnesvärt. 91+ poäng från mig eftersom jag tror på en framtid även om vinet smakar tillräckligt moget redan nu. Julien påpekar också att detta vin buteljerades över tre dagar och att han tror vi har haft tur denna kväll med en mycket bra butelj. Visst finns det flaskvariation. Ej bedömd av Parker.



Vin 4
2005 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Réservé"
Hade vi tur med förra flaskan, hade vi otur med denna. Julien vill inte servera vinet eftersom han känner någon defekt. De flesta ”tjatar” sig dock till ett doft och smakprov för att stilla nyfikenheten. Färgen är svagt sammetsröd. Visst doftar det konstigt. Det känns som svavel och inte korkdefekt. Det smakar inte heller något vidare. Efter lite viftande med glaset släpper unkenheten sitt grepp och man kan skönja lite choklad och svett med medicinaltoner. Smaken är tunn med klen fast söt frukt. Smaken är nästan träig med papper och sågspån som dröjer sig kvar. Nej, ingen idé att bedöma detta vidare. Synd. Det hade varit kul att få prova detta i ett korrekt skick. Parker gav i alla fall 89 poäng när han provade det.



Vin 5
2006 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Signature"
Färgen är klar och purpurröd. Doften är örtig med ett friskt inslag av frukt och kryddor. Viol, kaffe/espresso och rostade kryddor av kanel, mysk och orientalisk kryddbasar i allmänhet. Även lite vanilj och kola i bakgrunden. Smaken är frisk men lite stram med en örtig och mineralrik struktur och sedan en rund fruktighet. En mogen, balanserad och harmonisk smak som avslutas med lite körsbärssyrlighet och strävhet. Precis som i glas nummer ett börjar detta vinet bättre än vad det avslutar. Det saknas något för att det direkta och omedelbara positiva intrycket ska bestå. Jag gillar vinet men det räcker med 91 poäng som är betydligt generösare än Parkers 88+ poäng. Det finns ett karaktärsdrag i denna 2006a som går igen i alla 2006or denna kväll. Ett lite torrt och strävt drag som inte jag känner igen som typiskt för årgången. Kanske är vinerna i en fas som gör att de håller på att sluta sig? Alla 2006or underpresterar något enligt min mening denna ljuvliga kväll. De bjuder inte riktigt på sig själva.



Vin 6
2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Signature"

Färgen är mörkt purpurröd. Doften ung som en Beaujolais Nouveau. Bubbelgum och bär som om det vore macération carbonique. Det kommer kola, kaffe, choklad och lakritsrot. Fruktdoften känns nästan ”kladdig”. Jordgubbsylt och en kryddighet av kanel som mot slutet leder mot blyerts/grafit. Det doftar gott! Smaken är frisk med mineraler och en ren frukt som känns ganska mörk. Salmiak och violpastill med en mineralton som drar mot metall. Lustigt nog även lite cederträ. En fin syra och sandiga tanniner som mot slutet känns lite torra. Jag gillar först detta vin mycket. Efterhand blir jag mer tveksam. Det finns inte riktigt samma läckra fruktighet i detta vin som i de övriga 2007orna. Detta är enligt mitt tycke den svagaste prestationen av alla de fyra 2007orna. Den som gillar den italienska vinstilen kommer att bli stormförtjust över det här. Jag kan känna potentialen men denna kväll stannar det på 92+ poäng. Ej bedömt av Parker.



Vin 7
2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Fiancée"
(Fatprov) Färgen är blåröd och tät. Det doftar sött. Kokos och vanilj med en fetma som känns i näsan. Rostat kaffe, animaliskt och köttigt i största allmänhet. Rök, garrigue och allmänt kryddigt. Violpastill, björnbär och blåbär. Jättetrevligt. Smaken domineras av lakrits, violpastill och en ren mineralrik fruktighet med körsbär. En bärig smak som närmast brukar förknippas med Merlot. Märkligt nog tycker jag mig smaka öl! Det känns som mäsk. Som en fyllig och rik Ale. Inget som stör mig det minsta. Ett väldigt gott vin. Jag faller verkligen för helheten. De som gillar detta och säger sig ogilla Aussieshirazer – de ljuger. Jag tycker detta är ett ovanligt vin för att komma från Chateauneuf du Pape. Även om jag provat både 2004an och 2005an förut så var detta lite omtumlande. Läckert och gott. Det blir 94 poäng vilket är mer än Parkers 90-93 poäng från fat. Detta ska definitivt inhandlas om jag kommer över några flaskor. Nu ska det tilläggas att detta som sagt är ett fatprov och den slutgiltiga buteljeringen kan ju påverka upplevelsen.



Vin 8
2006 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Fiancée"
Färgen är mörkröd. Det doftar björnbärsmarmelad och drottningsylt. Kokos, rostat kaffe, lakrits och violer. Lite papper och vanilj med ganska mycket fatinslag. Inte så explosiv som 2007an men klara likhet dem emellan. Smaken är ganska torr och bitter med syrliga tanniner. Lite spretig körsbärssyrlighet och eftersmaken blir lite eldig med ett klart bittert inslag. Det känns betydligt mer som Syrah än Grenache trots att det ska vara 50/50 förhållande. Inte helt i min smak. Jag slutar på exakt samma poäng som Bob – 91 stycken.



Vin 9
2004 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Fiancée"
Färgen är ljust purpurröd men även utvecklad. Det doftar peppar, gasbinda, kemiskt och dammigt med ett inslag av bananer. Medicinaltoner på slutet som nästan leder mot Pinotage till. En aning svamp och örter men även en torr ek kryddighet. Nja. Smaken har ett drag av aningen uttorkad frukt som ger en viss eldighet. Peppar, örter och en hög syra. Kanske lite för tunn eftersmak men den är fint balanserad. Jag upplever ett motsatsförhållande i vinet. Det finns mycket jag normalt sätt inte uppskattar i vin men det här smakar mig ändå ganska okej. Jag hamnar på 90 poäng vilket är en mer än Parkers 89 poäng. Jag har provat vinet förut och tyckte då i princip lika om vinet. Både i doft och smakintryck samt i poäng.



Vin 10
2004 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"
Färgen är svagt tegelröd. Doften är kryddig med en blommig och parfymerad känsla. Lite medicinaltoner även i detta vin. Efterhand väller det ut kryddiga dofter som av kryddbukett med lavendel. En härlig dammighet och drag av Gewürztraminer med rosor och Riesling med petroleum. Tobak och lätt mineralighet men också lite fat/trä känsla. Mycket läcker och komplex doft. Smaken är söt av jordgubbar och det finns en eldighet samt ett inslag av botrytis i smaken. Kola, konjak, armagnac och en ganska viskös och koncentrerad smak med körsbär och en nötig bitterhet samt läskande syra. Gott. Jag har provat vinet för lite drygt ett år sedan och tycker att skillnaden denna gång ligger i att smaken har blivit mer rik och koncentrerad. Det har byggt på sig betydligt sedan senast. Dock tappar jag lite av upplevelsen efterhand och det drar ner det annars mycket positiva intrycket till 93+ poäng. Jag skulle inte bli förvånad om detta utvecklas ett bra tag till och faktiskt blir godare och godare. Parker har för övrigt gett betyget 92 poäng. Ett kul återseende.



Vin 11
2006 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"

Färgen är purpurröd och ganska mörk samt tät. Doften är stor med lakrits, kryddor, viol och kafferost. Nästan espresso. Järn, kolasnören, choklad och lite fikon. Dammigt och märkligt nog även nyklipp gräs. Smaken är något torr med lakrits, malört och mineralighet som första intryck. Frukten känns trots torrheten solmogen och nästan sammetslen. En viss eldighet på slutet. Jag är lite förvånad över vad jag själv tycker om det här. Senaste provade flaskan för en månad sedan kändes mycket bra. Denna känns betydligt stramare och otillgängligare. Lite bångstyrig med en kärvhet som alla 2006or uppvisar denna kväll. Jag är inte så positiv som senast. Jag har provat vinet tre gånger tidigare och en av gångerna fick jag samma känsla av för mycket lakrits och torrhet. Jag är faktiskt något besviken med tanke på vad jag hade förväntat mig. Det blir 93/94 poäng vilket är lägre än Bobs 95 poäng från i höstas. Det här vinet kan bättre. Eller så är det mig det är fel på. Kompisen sätter ett högre betyg och är mer positiv än mig.


Nu hör det till saken att när de två sista vinerna kommer i glasen har vi avnjutit elva viner samt en aperitif. En aptitretare bestående av halstrad pilgrimsmussla med rostade nötter och äpple kompott. En förrätt av kycklinglevermousse spetsad med rikliga mängder konjak och armagnac. Huvudrätt på renfilé med rödvinsreduktion smaksatt med lakrits och smålök som kokts i kaffe. Dessutom ställs en tallrik med fyra underbara ostar rakt framför näsan tillsammans med vin nummer tolv och tretton. Inte för att livet känns orättvist eller eländigt men det är klart att de sista två vinerna inte görs rättvisa efter denna förlustelse – bara så ni har förståelse för mina uppoffringar att objektivt bedöma dessa båda skönheter!



Vin 12
2005 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"
Färgen är något utvecklad och svagt tegelröd. Det doftar kanel, fikon och bränd fruktighet. Kryddor i största allmänhet och lite blyerts. Grillade och animaliska aromer med rök från vedspis. Blommor, rosor och dammig grusväg. Varm frukt. Det doftar gott men inte lika mycket som senaste buteljen gjorde. Kan vara tid och rum som gör skillnaden. Smaken är stor och viskös med fikon och en varm, nästan bränd fruktighet. En viss eldighet i den väldigt långa och intensiva eftersmaken. Kryddigt med kanel, peppar och järn. Även smaken är animalisk. Det är jättegott men precis som med smaken tycker jag detta prov inte kommer lika mycket till sin rätt som senast. Detta tillsammans gör att betyget blir lite famlande. Jag får ett intervall som blir 95-97 poäng. Vill man jämka blir det 96 poäng. Samma som Bob satte ursprungligen. Att han sedan i Hedonist’s Gazette höjt till 100 poäng tre gånger och 99 poäng en gång har väl knappast undgått den påläste. Jag är övertygad om vinets förträfflighet men denna kväll blev det lite lägre betyg än tidigare smakprov. Ett fantastiskt vin hur som helst.


Vin 13
2007 Domaine la Barroche, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Pure"
(Fatprov) Färgen är djupt purpurröd. Det doftar järn. Som en hederlig gjutjärnsgryta. Doften är nästan tung med en blodighet och närmast djurisk animaliskhet (det är väl samma sak?). Motorolja, nyrostat kaffe och choklad. Underbart. Större än 2005an. Smaken är enorm med en mycket viskös känsla. Svartvinbär, lakrits och jordgubbar. Peppar, fikonkompott och söt munkänsla. Koncentrerad med en friskhet som känns igen från övriga 2007or. Mineraler, järn och kaffe. Mycket, mycket gott. Ja, det här var vad jag väntat på. En 2007a av toppkvalitet. Jag tycker att denna är bättre än 2005an denna kväll. Kanske är det så att jag inte anstränger mig lika mycket med 2005an och 2006an som jag gör när det blir dags för detta smakprov. Jag har höga förväntningar och de infrias. Kanske hade jag väntat mig ännu mera men jag får skylla på utmattning när det "endast" räcker till 96-97+ poäng. Framtidsutsikterna är enorma för detta vin. Parker har från fat nöjt sig med 93-95+ poäng. Snåljåp...


Summeringen blir att alla 2007or är riktigt bra. Frisk fruktighet med massor av minerallitet och fräschör i allt det stora. Läckra. Alla 2006or känns lite strama och otillgängliga. Kanske årgången eller så börjar de sluta sig något. Endast en 2005a (plus en defekt) och en 2003a vilket inte ger något mönster men däremot tycker jag att de två 2004orna visar sig från sin bättre sida. Ganska eleganta och slanka men spännande på sitt vis.

Självklart kan den här typen av inlägg vålla lite bekymmer med alla hyllningar till både importören och producenten. Jag brukar vara så försiktig som möjligt i mina texter för att det inte ska framstå som någon importör favoriseras före någon annan. Jag tycker man kan hålla sig så neutral som möjligt men ibland går det inte att bara köra med vaga antydningar. I detta fall skulle det te sig ganska löjligt när det rör sig om en så pass välkänd producent samt importör i bloggsfären och bland dess läsare.


Nu har jag inte drabbats av hybris och tror att jag blev inbjuden som en muta för min stora genomslagskraft i cyberrymden. Nej, jag tolkar inbjudan som ett tack för visat intresse och ett kul samt trevligt sätt att äntligen etablera en mer personlig kontakt. Något som jag uppskattade mycket. Ett riktigt lyckat arrangemang och dessutom en härlig provning. Nu är min längtan till Chateauneuf du Pape större än någonsin. Förhoppningsvis får jag då återknyta bekantskapen med Julien och hans viner. Ett stort tack till honom och naturligtvis även till Gabriel för en riktigt trevlig afton!

Dagen efter hade vi Folieprovning och jag behöver väl knappast tillägga att det var svårt att hitta kraft och motivation till den provningen. Nu blev det både kul och bra, så tur var det att jag tog tag i mig själv. Därför lämnade vi även restaurangen kvällen innan som första gäster vid halvtolvtiden. Rycket säger att de sista deltagarna, inklusive de två värdarna, lämnade först framåt halvfyra på morgonen…

19 kommentarer:

Björn sa...

Bara för visat intresse? Ta du och fråga Gabriel om det räcker med att visa intresse. Då hade det blivit djupa jack i hans plånbok för mitt intryck är att det är många som blivit "vänner" med Gabriel senaste året;-)

Mina Vinare sa...

Hej Björn!

Det är bra att du reagerar. Jag kan förstå den som känner en viss tveksamhet inför det här. Att det handlar om att smörja affärskontakter och marknadsföra sig är givet. På provningen i Malmö var jag enda bloggaren mig veterligen. Resten var sommelierer och vinhandlare från andra sidan sundet. Ingen press. Dessutom tog Gabriel initiativet till att låta mig bjuda med två vinvänner som skulle uppskatta provningen. Jag ser det inte mer komplicerat än så. Att man spenderar stora pengar för att ha en god relation med landets sommelierer är nog självklart.

Vilka som deltog i Stockholm vet jag inte exakt men vet att det var bloggare och fackpress.

Min relation till Gabriel är sannerligen hjärtlig. Tro mig, han brukar skoja om att jag var hans första Barrochekund. Jag jagade honom innan han ens hade en hemsida igång. Vi har dessutom haft en del kontakter under året som gått i andra syften och jag tycker han är en hyvens kille. Inte konstigare än så. Jag har inte köpt en enda Barolo från hans portfölj eller annat vin än hans CndP för den delen.

Fler importörer borde inse värdet av slutkonsumenterna. Jag har ägnat mycket tid åt Privatimport och inte alla är lika intresserade. Det finns flera som är utmärkta. Jag återkommer till dem.

Bra dock att tanken väcks.

Ha en trevlig helg!

/ MV

Björn sa...

Vi har tidigare på annan plats i bloggosfären diskuterat trovärdigheten hos olika skribenter inklusive vinbloggarna och man kan tycka både det ena och det andra.

Själv tycker jag att samarbete mellan importörer och de mest framstående bloggarna är en självklarhet, vilket jag bland annat uttryckt för just Gabriel. Mer sånt gör att fler viner i "för små" volymer kan marknadsföras effektivt på den svenska reglerade marknaden.

Exempel: Om en importör upptäcker, och har möjlighet att ta in, en fantastisk Chianti Riserva som betingar ca 25 € i Italien för att på chans försöka lansera i Sverige kan han mycket väl få behålla flaskorna om vinet inte är känt = inte skrivits upp av de stora drakarna eller godkänts av SB för lansering som tillfällig nyhet. Om vinet lanseras som tillfällig nyhet finns det en god chans för omsättning, eftersom sådana viner alltid provas av Kronstam, Röttorp & Co., men hur många viner är det inte som tynar bort i BS? Nä, fram för mer samarbete mellan oberoende bloggare och importörerna. Bloggare som sköter sig kommer inte att förlora sin trovärdighet och kan ändå vara en extremt bra marknadsföringskanal.

Sedan håller jag med dig om att det tyvärr inte är ovanligt att vi får känna att vi är till besvär som konsumenter. Det verkar svårt att förstå att nöjda kunder är trogna kunder som genererar fler trogna kunder. Fler importörer borde vara lika tillmötesgående som Gabriel/Bristly.

Mina Vinare sa...

Hej igen Björn!

Visst är det en svår balansgång. Kanske var jag naiv när jag började blogga men inte kunde jag någonsin drömma om att man skulle ställas inför situationer som denna. För mig ligger fokus på vin och upplevelsen av att dricka vin. Jag bryr mig varken om prestige eller ”finviner”. För mig var bloggandet ett sätt att nå ut med min syn på vin och lite alternativa viner och producenter gentemot mycket av de ”mainstreamviner” som jag upplevde att alla skrev om – både bloggare, vinjournalister och folk i allmänhet på diverse forum. Jag behöver knappast namnge dem (vinerna alltså). Mina relationer med landets vinimportörer har inte förändrats ett dugg.

För mig är vin något som aldrig upphör att fascinera och jag har ett behov av att konstant försöka utvärdera vad jag gillar i vin eller inte. Därav poängsättningen som många har så svårt för (det respekterar jag). Att däremot värdesätta ursprungstypisitet och sitta nöjd när en Chianti smakar som en Chianti är inget för mig. Därför är det helt orimligt för mig att jag skulle skriva upp ett vin bara för att jag tyckte någon importör eller producent är kul och trevlig som bjuder mig på vinprovning. Att den dagen skulle komma då jag skulle behöva fundera på min trovärdighet hade jag i min livligaste fantasi aldrig räknat med.

Problem uppstår tyvärr lätt eftersom vissa importörer nischat sig i samma inriktning som min smak faller sig. Jag inser att jag ofta återkommer till samma importörers produkter när det gäller det svenska utbudet. Hur ska man tackla det? Antingen låtsas man som det regnar (vilket jag normalt gör när det gäller viner konsumerade hemma, inköpta för helt eget bruk). Ibland blir det oundvikligen svårt att bortse från att namnge importören i inlägg som detta. Det skulle kännas ganska fånigt att inte nämna Bristly eftersom de är så intimt förknippade med Barroche i bloggsfären. Sedan kan ju någon tycka att jag tar i för mycket med berömmet. Men jag står för det av de anledningar jag skriver om. Få svenska vinimportörer har lyckats med att etablera en så direkt kontakt med slutkonsumenterna som Bristly har gjort. Jag liknar det vid de många danska vinhandlare/importörer som jag handlar av i Danmark. Där är det närmast en självklarhet att handlaren känner sina kunder.

Det höjs ofta röster i Sverige för ett skrotande av monopolet men få verkar förstå vad det skulle innebära. Jag ser både för och nackdelar med Systembolaget och vet ärligt talat inte om jag är för eller emot. Det finns massor att klaga på men mycket som är bra.

Värre än bloggarnas trovärdighet är nog vårt Systembolag och dess inköpare. Har du aldrig funderat över det faktum att vissa importörer ofta har märkligt många produkter representerade på hyllorna? Varför dyker vissa viner upp, år ut och år in, i det tillfälliga sortimentet? Oavsett om det är skitårgångar eller ej. För mig borde nog misstänksamheten riktas åt annat håll. Märkligt ofta är det viner från de ”fina” och populära distrikten (läs Bordeaux, Bourgogne och även Toscana).

Sedan är det nog så riktigt att det är lite besvärligt med lojaliteten ibland. Jag har faktiskt funderat en hel del på det den senaste tiden. Jag känner dock inte att jag har skrivit eller gjort något utan ett ärligt uppsåt. Faktiskt är att jag flera gånger velat berömma personer verksamma hos diverse svenska vinimportörer men valt att avstå. Får kanske ändra på det?

Vet inte om du har noterat att en av Sveriges största importörer som privatperson varit delaktig i några av våra provningar i Gomseglet? Jag har försökt att vara så neutral som det går i mina beskrivningar om detta men samtidigt kan det bli fel eftersom någon skulle kunna misstänka att det var med flit för att verka mer ”oberoende”. Nu har jag i och för sig utsett ett av just den importörens viner till mitt hatobjekt nummer ett (2001 Fontalloro) så kanske det ökar min trovärdighet? Vet inte om han upptäckt detta ännu, annars kanske det är slut med bekantskapen nu…

Jag uppskattar dina synpunkter och hoppas att du fortsätter att ifrågasätta.

Ha det bra!

/ MV

Björn sa...

Jag ska fatta mig kort. Keep up the good work.

Claes Lindquist sa...

Hej MV,
Fontalloro 2001, ja den är nog inte ett vin i din smak, i alla fall inte när den är ung. Mitt tips är att spara den i minst 6-8 år.

"The 2001 Fontalloro vies with the legendary 1985 of the house as the best in its distinguished history, packed and powerful with riper and sweeter fruit, rich sensations of dark chocolate, licorice, and road tar, and a dense, expanding finish which promises over a dozen years of high-class drinking ahead."

Så skriver The Wine Advocate om Fontalloro 2001.

Mina personliga Favoritfontalloro är 1990 och 1997 och 2004. 100% Sangiovese är ovanligt idag, då de flesta producenter i Chianti blandar i Merlot eller Cabernet Sauvignon i vinerna. Sangiovese är en druva som sällan ger viner med maffig frukt, de är rätt vresiga som unga, slanka och strama. med ålder blir de mer komplexa, koncentrerade och längre i eftersmaken. Men en ren Sangiovese från Italien kan aldrig konkurrera med viner från varma områden där man planterat druvor som mognar snabbare. Fontalloro är kanske det 100% Sangiovesevin från Chianti som fått högst betyg både av The Wine Advocate och Gambero Rossos guide Vini di Italia över tiden. Men max betyget hos The Wine Advocate har trots det aldrig varit högre än 94 poäng.

Och smak är ju som sagt personlig som tur är, man kan inte gilla alla viner. Se även mitt inlägg om detta; http://vinunics.blogg.se/2009/april/vinprovning-med-varldsmastaren-en-misslyckad.html

Bästa hälsningar
Vinimportören

Café Rotsunda sa...

Hejsan,

Mycket intressanta inlägg - på en för övrigt riktigt bra och intressant blogg! (En av de allra bästa).

Jag läser med stor nyfikenhet men är samtidigt lite oförstående att så många bloggare är livrädda för att ha VERKLIGA åsikter om viner eller importörer. För att man hyllar ett vin, eller till och med ett helt vinhus, eller en hel vinimportfirma betyder det INTE att man är partisk, köpt, tappar trovärdhet eller allt som nu skrivs på bloggarna. Det är helt enkelt så att vissa viner, vinhus, och (hemska tanke *ler*) enskilda vinimportfirmor är OTROLIGT MYCKET BÄTTRE än mycket omkring dem. En rimlig och förväntad effekt av det är att alla bloggare, vinskribenter och konsumenter uttrycker sina hyllningar till dessa.

Samtidigt ser så många bloggare spöken så fort de hyllar ett vin för mycket, eller råkar delta i en provning som på ett eller annat sätt har en koppling till en importör (att de blir inbjudna, eller har en importör med).

Och samtidigt sprids det (allt som oftast) grundlösa konspirationsteorier när vinskribenter hyllar de viner som de av någon anledning finner vara värda att hyllas. Jag håller i och för sig inte med svenska vinskribenter - deras ihärdiga slit med att bedöma skräpviner på Systembolaget har jag tröttnat på för många år sedan. Det tillför inget nytt till den allt mer växande skaran av verkliga vinälskare.

Jag vet att bloggarna oro bottnar i att man INTE vill vara som landets vinskribenter, vilka många bloggare och än fler av de anonyma personer som lämnar sina kommentarer, anser vara dåliga, köpta, för involverade och ha för nära relationer med branschen etcetera. För mig är detta egentligen nonsens, och den bottnar oftast i ren okunskap om hur det verkligen ligger till.

Det som oroar mig är att bloggarens rädsla att "vara köpt", eller åtminstone "inte fri", faktiskt påverkar sättet att bedöma vinet eller importörer på ett neutralt och fritt sätt till de negativa.
Det är ERA VERKLIGA åsikter om ett vin, vinhus eller importör som är viktiga. Risken att skrivandet blir tandlöst är stor om man inte vågar ta ut svängarna av rädsla för att anses "vara köpt" eller "partisk" eller liknande.

Allt fler importörer, producenter och även vinorganisationer håller noga koll på vad som sker på bloggarna. Och bryr sig!

Vad ni än har eller har haft för ambtioner med era bloggar, har ni nu nått till den punkt då ni har fått en viss maktfaktor. Var glada för det - det är ju trots allt ert djupa vinintresse som driver er, och era viktiga synpunkter och åsikter kommer ni kunna påverka utbudet och sortimentet i den riktning ni vill.
(Det är ju det bloggarna ville från början - eftersom utbudet och de tryckta vinorden inte passade er).

Slutligen - det finns många importörer som satsar hårt och mycket tid och pengar på att nå slutkonsumenten. Många av den har tydliga program för detta i form av medlemstidningar, klubbar, provningar, utbildningar, middagar etcetera.


Mitt råd: Var inte så rädda! Var stolta - och fortsätt att göra allt det bra ni gör!

Finare Vinare sa...

Strålande post! Vi har förstås väntat på den. En härlig kväll och lite mer lössläppt än i Stockholm, verkar det som...

Intressant att nollsexorna visade sig som de gjorde.
Ska Barroche 06 redan stänga ner eller vad? Vi drack en 2006 Janasse Tradition i fredags och den var både vidöppen och helt vidunderlig :-)

Vad gäller relationer mellan importörer, slutkunder och bloggare är det ju just en tätare kontakt vi önskar - precis som du skriver. Bara för att man djupdyker hos en viss importör eller producent innebär det ju inte att man är "köpt". Det är klart att intressanta, nytänkande importörer drar till sig mer intresse än ointressanta! Men vi är inte skyldiga någon någonting och tycker helt enkelt som vi tycker oavsett om vi blir bjudna eller inte. Men vi är förstås väldigt glada att vi blev bjudna...

Björn sa...

Så ska det låta:-)

Mina Vinare sa...

Simskola på förmiddagen och trädgårdsarbete därefter (annars hade nog hustrun låst in datorn i minst en vecka). Därefter kafferep med modern och mina två mostrar. Klart att det kliar i fingrarna…

Jag får besvara efterhand under resten av dagen men jag kan ju passa på att börja med att tacka Björn. Du har varit med från början så det känns kul med din uppmuntran.

Jag återkommer.

Frankofilen sa...

Äntligen ;-)
Har sett fram mot att läsa dina intryck. Vi verkar vara rörande eniga om att nollsjuorna blir något extra att se fram emot. Kul att nolltrean hade en så bra kväll. Flaskvariation, men det låter också som lite välgörande luft.

Mina Vinare sa...

Hej Claes!

Det där med 2001 Fontalloro har jag dragit lite till sin spets. Jag vet att man anser att detta är ett vin som mår bäst av lång lagring. Mitt bekymmer är att vinet alltid varit en grym besvikelse och som den är i sin stil nu, representerar den allt det jag inte gillar i vin. Jag har några flaskor kvar som jag sparar i hopp om mirakel…

Jag hade en ganska intensiv period med Italienska viner och främst då från Toscana. Sällan har jag blivit så besviken som på dessa när de börjat mogna. En del har dock överraskat och med 10-15 års ålder antagit riktigt fina mognadstoner.

Du har ju lite annat godis i portföljen från Italien som i så falla bättre representerar den vinstil jag gillar. Ta Piaggia som ett exempel. Nu är väl inte det ren Sangiovese så det är kanske ingen bra jämförelse men det är ett vin jag gillar.

Intressant är att många idag hyllar Toscana och Sangiovese men ofta är det då den mycket modernare stilen med CS och Merlot iblandat. Dessa är enligt mitt tycke oftast direkt goda men tappar sedan sin charm. Däremot gillar jag ofta Brunello och det är en stil på Sangiovese som jag ofta tycker blir trevlig med ålder.

Ta inte min kritik mot Fontalloro för hårt. Jag använder den som exempel på en stil som inte jag gillar för att försöka illustrerar att det finns viner som blir lika otäcka för mig som stora fullblods Aussies blir för andra. Dem är det många som skäller på utan att möta mothugg…

Ha en bra vecka!

/ MV

PS. Jag läste ditt inlägg om olika smak. Riktigt intressant. DS

Mina Vinare sa...

Hej Michel!

Först av allt vill jag tacka dig för dina vänliga ord. Det är kul att just du med din bakgrund tycker så. Det gör att det känns kul att fortsätta.

Sedan vill jag nog ge dig rätt i din argumentering om oberoendet. Jag har funderat en del på det. För att ta mig själv som exempel så har jag inga bekymmer med att dela ut ris och ros när det gäller våra vänner på andra sidan sundet. Jag har nog ofta hänvisat till Danska importörer utan att blinka men så snart det gäller våra Svenska importörer så händer något märkligt. Jag vågar liksom inte löpa linan fullt ut. Det är som det infinner sig något slags förbud bara för att vi som konsumenter är så vana vid att det är Monopolet som styr. Det är inte alltför längesedan man inte hos Systembolaget fick upplysning om vem som var importör när man sökte. Nu kan man ju lätt få tag i dessa uppgifter men jag minns den tid då man levde i villfarelsen att SB styrde och ställde över allt. Ska man vara krass är ju SB endast en distributionskanal till slutkonsument. De gör inget annat än förmedlar varan.

Just därför borde det vara naturligt att som konsument se bortom detta och faktiskt ha en direktrelation med de importörer vars produkter man gillar. Precis som du skriver är vissa duktigare än andra och egentligen borde det vara naturligt att få ge utryck för detta utan att känna tveksamhet. Egentligen är läget delvis det samma som i Danmark med skillnaden att SB ligger emellan. Förmodligen har rädslan något med den ”statliga utövningen” att göra. Jag menar, SB är ju extremt neutrala (i stora drag) och då blir det någon slags ofrivillig känsla av att man som konsument också skall vara så. Neutral inför importören och producenten vill säga. Jag tror att det sitter i ryggmärgen och att vi blivit upplärda med att det ska vara så.

Beträffande vinjournalister så tror inte jag heller på alla de konspirationsteorier som framförs. Säkert förekommer ett och annat vänskapsförhållande men i längden tror jag att det skulle bli enkelt att genomskåda. Värre är nog att flera journalister inte riktigt verkar bry sig eller är speciellt konsistenta heller. De ändrar lätt uppfattning och för egen del har jag nog mer tappat tilltron på grund av deras lathet att söka nya spännande viner än för att jag tror att de är köpta.

Jag vill minnas att Munskänken brukade skriva om specifika sortimentsprovningar från olika importörers portföljer och det tycker jag var ett bra sätt att närma sig problematiken. Att helt öppet berätta att man provat vin hos importör si och så samt vad resultatet blev. Precis som ni för övrigt gör i Livets Goda. Den typen av provningsnoteringar är bland det mest intressanta jag vet. Då får man lite insyn i sortimentet bortom hyllorna. Dessutom vet jag som läsare hur förutsättningarna varit – det vill säga att den som skriver blivit inbjuden till provning. Inte märkligare än så.

Precis som du skriver borde rimligtvis bloggarna kunna göra det samma. Framförallt om det sker med öppna kort.

Jag tror att anledningen till min egen tveksamhet ligger i att jag inte var förberedd. Min ambition var att skriva om viner och producenter jag gillar men tänkte nog aldrig på att det skulle kopplas ihop med vinimportörer och deras sortiment. Min ambition har aldrig varit att ”marknadsföra” vissa viner utan snarast upplysa om alla dessa spännande viner som jag tycker svenska vinkonsumenter missat på grund av ointresse från många journalister och faktiskt även SBs ovilja att ta in världsklassviner bara för att de anses ”oborstade” eller kanske extrema. Tittar man återigen på danska marknaden så finns det en helt annan bredd i utbudet. Där kan en importör som tror på sin sak sälja ett vin direkt till sina kunder utan att behöva övertyga en mellanhand om varans förträfflighet. Lite av den tanken var min målsättning med bloggandet. Att försöka förmedla bilden av alternativa viner. Jag tänkte aldrig på att det kunde bli någon sorts konflikt om oberoende eller ej.

Jag tror du har rätt i att vi ska försöka bli lite tuffare och ge både ris och ros till våra svenska importörer. Så länge det sker öppet och utan omsvep så är det inga problem. Dock kan det vara ett bekymmer att felaktig eller helt enkelt lögner färdas ruskigt fort på nätet och det skulle ju bli lite trist om någon blev lidande på grund av sådana faktorer. Det gäller att man är säker på vad man påstår.

Tillsist. Visst har många importörer vinklubbar och liknande. Jag är med i många. Tanken är givetvis att importörerna vill marknadsföra sina produkter direkt till konsumenterna. Tyvärr missar många att sedan ta hand om oss när vi vill ha information eller handla varor. Inte alla men många är ganska ointresserade när det väl kommer till kritan och det känns som det sker på nåder.

Jag får väl börja namnge dem i mina inlägg – bu…

Ha det bra!

MV

PS. Jag ber vår ständige ordförande i Gomseglet att ta tag i Kalifornientemat. DS

Mina Vinare sa...

Hej FV!

Jo, det blev nog lössläppt. Det kändes liksom i luften när vi lämnade vid halvtolv att det nog var en stund kvar till slutet… Tur att förnuftet segrade denna gång.

Tack för positiv kritik föresten. Jag roade mig med att (efter jag skrivit ner mina intryck och poäng) jämföra med era intryck. Vi är nog ganska överrens i stora drag.

Kul att få kommentera vin som omväxling ; )

Jag upplever generellt inte 2006or från CndP som slutna men i denna provning var de alla lite hårda och kärva. Som om de inte bjöd på sig själv. Det kan ha varit slumpen men både jag och kompisen reagerade på det. Kanske var lite av problemet att man jämförde dem med de superläckra 2007orna och då upplevde 2006orna som lite vrånga? Alla viner var bra men jag var lite fundersam över just 2006orna.

Janasse och 2006 låter som en trevlig kombination. Jag har inte provat någon 2006a från dem ännu men däremot tog jag min första Janasse 2005a förra helgen. En VV som jag trodde skulle vara stentuff och stängd men den var raka motsatsen. Rena knockoutdropparna…

Beträffande bloggandet så håller jag med er. Ni får ta del av svaret till Michel som svar även till er kommentar.

Ha det fint!

/ MV

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Visst var 2007orna riktigt bra. Speciellt föll jag pladask för Terroir. Ett helt hämningslöst och inställsamt vin. Just den typen av vin älskar jag.

Det fanns en härligt frisk känsla i alla 2007orna. Jag kallar det för bubbelgum och tänker mig nog då en känsla av ”fluffig” bärighet. Det är sällan man i så stora viner som ju CndP oftast är, får det intrycket. Jag tyckte inte ens att Pure var någon buse utan närmast välvårdad och tillrättalagd. Om detta är representativt för 2007 och CndP så är nog ekonomin körd i botten när man är färdig med jakten.

2003an var nog en lyckoträff. Som vinupplevelse betraktat var den dock mer intressant ur ett mognadsperspektiv än som ett stort vin. Det doftade gott och smakade bra. Stilen påminde mycket om många mer traditionella producenter och det var inge ”Barrochekänsla” över vinet. Märkligt mogen dock.

Det var intressant att höra Julien berätta om sina intryck gentemot provningen i Stockholm. Han sa till mig att han bara genomfört denna typ av provning en gång tidigare. I Danmark. Han tyckte det var riktigt kul att få prova så många av sina egna viner bredvid varandra på en och samma gång. Dessutom två kvällar efter varandra. Han var inte specifik men menade att flera viner skiljde sig åt gentemot kvällen i Stockholm.

Ha det bra!

/ MV

Anonym sa...

Hej MV!

Öppnade just en Barroche Terroir och hällde över halva flaskan till en mindre för att spara den hälften till i morgon och det var då jag började bli lite misstänksam. Vinet skummade en del och upp ur flaskan började små bubblor stiga, som små kolsyra bubblor. Tänkte att det kan ju skumma lite om man häller upp häftigt men det skummade tom över flaskan och bubblorna fortsatte sippra upp säkert 5-10 minuter efter upphällning och jag tänkte vad fan är det frågan om men sen kom jag på att julien(om det är han som är vinmakaren) måste ha tillsatt alldeles för mycket syra. Man kände även en porlande, stickande känsla på tunga från början när man drack vinet, Väldigt märkligt. Kan det vara så att det blev alldeles för låg syra i vinet så att han tänkte fixa till det men någonstans blev det galet? Vet ju att syra är ju b.la tillåtet i aus, vilket är mitt favoritland när det gäller vin och har inte någon aning om det är tillåtet i du pape? Tänkte fråga dig detta eftersom du provat vinet INNAN buteljering samt att du har nog best en låda eftersom du gav det så bra betyg, vill dock bara höra om du prövat om vinet sen provningen med Bristly? Som sagt något är tillsatt i vinet, tyckte även att det inte var så fylligt och faktiskt lite väl eldigt, inte alls så mycket frukt som jag förväntat. Har saknat din blogg väldigt mycket och hoppas verkligen inte du tänkt lägga ner för du skriver den bästa vinbloggen.
/johan

Anonym sa...

Hej MV!

Provade nyss om Terroiren som sparades från igår och måste säga att vinet idag(överhälld i ny glasflaska utan luft) var riktigt riktigt dåligt. Det enda man fick fram var en ordentligt stor eldighet samt lite beska, inte alls gott, har du provat om vinet? undra om Julien tillsatte alldeles för mycket syra, han kanske inte tillsatt så mycket syra under föregående år, förhoppningsvis inte någon alls. Detta vin kan kanske konkurera i 100kr klassen men mer klarar det inte. Kan tänka mig(mina egna spekulationer) att han aldrig behövt tillsätta syra förut och nu under denna årgång kände att vinerna tappat lite fräschör och ville tillsätta syra och något gick helt åt pipan, nä som sagt detta är en riktig besvikelse min fru tyckte bara det smakade alkohol med lite sura bär och det är inget gott betyg om man som jag gillar lite sötare viner med frukt. Du lär ju ha best en låda så tänkte bästa du korkar en flaska och provar. Jag brukar i stort sett alltid ligga nära dig i poäng samt köpt en del viner endast pga av din rek och poäng och aldrig blivit besviken hitills. Kan bara nämna Eclipse som ett ex. Hoppas nu bara swe kan fixa detta men det ser mörkt ut

hälsningar Johan

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Förstår att du skickat flera kopior på din kommentar eftersom jag har kommentarsgranskning som går in efter sex dagar. Då syns inte kommentaren förrän jag har godkänt den och därför har du inte sett dina kommentarer tidigare. Hoppas det var okej att jag tog bort dem som jag förmodar var dubbletter?

Lustig timing. Synd däremot att du upplevde vinet som dåligt. Jag har beställt vinet men ännu inte provat om någon flaska. Däremot provade jag vinet igår hos Julien på plats. Anledningen till min låga inläggsfrekvens är delvis att jag har tidig semester i år. Är på hemresa med ungefär 100 viner att skriva om. Efter snart 2 ½ veckor i Frankrike så börjar faktiskt hemlängtan göra sig påmind.

Jag träffade Julien igår och provade hans 2008or från fat samt hans 2007or från butelj. Märkligt nog reagerade jag på att 2008 Terroir från fat var rysligt god medan 2007an på butelj var mindre inställsam än på provningen i Malmö. 2007an kändes lite tamare men samtidigt mer komplex jämfört med provningen i Malmö. Betyget blev däremot ungefär det samma men kanske kändes vinet mindre inställsamt och mer återhållsamt denna gången.

Att Julien skulle manipulera sina viner håller jag för mindre troligt. Hans källare och produktion är inte stor. Han verkar ha järnkoll på vad som händer i källaren och i vingården. Tillsätta syra lär han inte göra utan tvärtom är det en mycket naturlig produkt han producerar.

Däremot minns jag från provningen i Malmö att han skakade flaskorna ihärdigt för att bli av med eventuell kolsyra som kunde finnas kvar i flaskorna. Julien (precis som många andra i distriktet) tillsätter syre till sitt vin för att eliminera användandet av svavel i processen. Detta är som jag förstått saken en ganska etablerad metod. Kanske har du drabbats av en dålig flaska eller i värsta falla ett dåligt parti. Kontakta Gabriel och fråga. Vill det sig riktigt illa har vinet efterjäst men det får vi verkligen inte hoppas.

Jag tackar för dina vänliga ord och kommer att sätta fart på bloggandet igen.

Håll ut!

/ MV

Anonym sa...

Hej igen,

Vilken semester, låter kanon. Hoppas ni inte är mer utarbetade än när ni åkte med det tempot. Ofta behöver man semester efter man haft semester, om du förstår vad ja menar. Hoppas ni inte haft det alldeles för varmt med tanke på att tempen har legat runt 30 strecket här hemma. Hoppas du kommer igång med bloggandet för detta är helt klart den bästa bloggen, fv:s blogg är hyffsad men mycket pga dom frekventa inlägg han gör. Din inlägg är mer djupgående samt det viktigaste, vinerna är i min smak! Trevlig sem, ha det
/johan(semestersabotören)