Nektar!

I söndags hölls det ännu en eftertraktad provning i Gomseglets regi. Årets planering för våra vinprovningar både har sett och ser framöver ut på ett lite annorlunda vis. Tidigare har vi benat upp land för land och ibland region för region. I år däremot har det blivit lite mer spridda skurar och teman för provningarna har varierat en hel del. Inte mig emot för jag gillar mångfalden och att få prova så brett som möjligt. Hemma är fokus dock lite snävare…

En falska som blivit över från en planerad vertikal och som då naturligtvis måste användas på bästa vis. En komplettering med tre andra viner som referens och så ett antal sugna vinprovare som vill komma över de eftertraktade dropparna. Ungefär så var upplägget. Känt för alla var att vi skulle prova Château d'Yquem från 1986 och deras torra vin - Y (Ygrec) från årgång 2000.

Klart att man vill prova ett så berömt vin från en så erkänd årgång. Den torra Y kändes mindre lockande men det skulle visa sig bero på förutfattade meningar. De två komplimenterande vinerna var inte kända men dummare är man ju inte än att man kunde gissa ungefär vad som komma skulle. Endast fyra viner och tretton provare – ja, lite magert kändes det allt men så kom då överraskningarna slag i slag. Först en Champagne som starter, en provare visar sig ha tagit det glädjande beslutet att bjuda gänget på ett extra vin i den söta flighten och så då vår provningsledare som inte bara bjöd på Champangen utan även en flaska rött som avslutning. Plötsligt sju viner och mungiporna upp på hela gänget. Dessutom lite Krug till desserten… på sätt och vis.

Vi provade först Champagnen (öppet), sedan de två torra vita vinerna, därefter de tre söta och som avslutning det röda. De vita provades halvblint (ordningen okänd) förutom det tredje söta vinet som var helt okänt. Det röda provades helt blint och till min stora förtret totalbommade jag något som borde vara mammas gata.

Starter
Färgen är djupt gul. Det doftar choklad, kafferost och nötter. Blommigt och parfymerat med en viss örtighet och inslag av fatvanilj. Brödigt och karamelligt med röda bär. En behaglig och härlig doft. Smaken ger en fin munkänsla med bra mousse. Rostat kaffe, järn, mineraler (nästan metallisk) och en ganska tuff syra i eftersmaken. Gröna äpplen, citrus och en brödighet även i smaken som ger lite beska. Rödbärig med hallon som ger vinet ett kraftfullt intryck. Gott!
1998 Philipponnat, Champagne Brut "Clos des Goisses"
Ja, det var kul att få prova om det här vinet med tanke på min tuffa förkylning i december då vi hade vår Clos des Goisses vertikal. Jag ser tillbaks på mina anteckningar från den provningen och i princip stämmer det mesta – något överraskande med tanke på mitt tillstånd den kvällen. Hursomhelst, jag noterar att jag då tyckte att det var ett av de glas som vann mest över tiden och att det kändes som ett vin som hade det mesta av framtiden just framför sig. Så känns det nu med. Det här ska sparas men det är gott även nu fast man får nog inte ut potentialen som finns i vinet. Jag är ungefär lika i mitt betyg med 93+ poäng denna gång (en poäng mer än senast). Man börjar bli en riktig Champagnenörd nu ; ) Richard Juhlin tycker så här, Poäng/Potential: 91/94 och Antonio Galloni satte 94 poäng senast i The Wine Advocate. (PN 67% - CH 33%).

Den torra flighten

Vin 1
Färgen är ljus och klar med ett gröngult skimmer. Det doftar grönt och örtigt med en tydlig fatkryddighet och även sparris. En aning kaffe och mycket mineraler med en lätt citruston. Våt sten och även ett flyktigt drag av mandel/klister. En ren och fin doft även om det inte är det mest spännande jag doftat på. Smaken är ren med först lite kolasmak men ändå frisk av citrus och gröna äpplen. Ganska viskös och lite fet som vax. Just fetman känns i eftersmaken. En aning kryddigt med ganska påtaglig fatbeska och lite för tuff syrlighet som går åt citrus och grapefrukt till. Inte alldeles njutbart även om det är lovande.
2005 Château de Fieuzal Blanc, Pessac-Léognan
Så klagar man på ekade Chardonnayviner från nya världen. De brukar åtminstone ha en fatvanilj som blir söt och god. Här ligger eken utanpå (100% ny ek) men visst kommer den kanske att integreras fast då kanske frukten är uppäten. Nja, jag är ingen stor fantast av vit Bordeaux och det här får mig inte att längta efter mer. Dessutom känns inslaget av Sauvignon Blanc för dominant för min smak (även om det sägs vara 50/50 Sauvignon Blanc/Sémillon). Då dricker jag hellre vin från Loire. Jag sätter 91 poäng som är en mindre än Robert Parkers 92 poäng från 2008. Vi diskuterar efteråt om att det skulle vara kul att få prova en riktigt mogen vit Bordeaux av högsta kvalitet. En av provarna har positiva erfarenheter av detta och kanske är det så att det är just mognaden som saknas i detta vin för att det ska bli spännande.

Vin 2
Färgen är citrusgul med en svag grön kant. Doften är först explosiv. Man behöver knappast sätta näsan till glaset för att känna hur stor den är. Sedan plötsligt är den borta. Det tar nästan ingen tid alls innan det är närmast omöjligt att känna några aromer. Efter att ha låtit glaset stå och sedan viftat runt det en hel del lossnar det igen. Då kommer en kryddighet med mentol, vax och parfym som är urläcker. Det finns något exotiskt över doften med aprikoser och blommor som är mycket trevlig. En aning björnklister och mandelmassa som skvallrar om vinets ursprung. Även en dammighet som av gammalt papper. Riktigt komplext. Smaken är ren, fräsch, fruktsöt och ganska viskös. Mandelmassa, litchifrukt, aprikoser men även grapefrukt. En aning fat som inte alls stör och även en eldighet i den långa eftersmaken. Smaken är både exotisk och elegant på en och samma gång. Den är så ren att det är en fröjd att dricka vinet. Kanske lite låg syra som gör att tankarna mer far åt norra Rhône till än Sauvignon Blanc, Sémillon och Bordeaux. Läckert!
2000 Lur-Saluces (Château d'Yquem), Bordeaux Supérieur "Y"

Ett ganska udda och ovanligt vin. Både med avseende på doft och smak men även som vin betraktat. Det känns inte som man hör så mycket om det här vinet vilket på sitt sätt är lite märkligt. En såpass känd egendom borde ju rimligtvis vara lika välkänd för detta vin som sitt söta vin. Jag har provat några av de andra Sauternesslottens torra viner utan att tycka att det varit så kul. Mer som en gimmick än något annat. Det gäller sannerligen inte detta. Ett riktigt gott och läckert vin. Jag hamnar på 94 poäng vilket en del av övriga provare tycker är lite lågt. Övriga som sätter poäng är något mer generösa. Dock är vinet som sådant aldrig bedömt av Parker vilket faktiskt känns lite underligt - trodde jag tills jag började söka. Det här borde ju ha sitt berättigande precis som vilket torrt vitt Bordeauxvin som helst. Vinet består normalt av 50% Sauvignon Blanc och 50% Sémillon och lagras på 1/3 nya fat. Inget billigt vin och därför kan man knappast tala om andrasortering även om det på sätt och vis är just vad det är. Vinet gjordes första gången 1959 och endast 23 årgångar har till dags datum producerats. Man gör det på Sauvignon Blanc från delar av vingården som man vill plocka tidigt på säsongen och sedan tillsätts övermogen Sémillon. En mycket överraskande bekantskap. Av en slump sökte jag i The Wine Advocates databas och plötsligt fanns den där. Bara en årgång dock – 2006 provad helt nyligen (Ygrec - februari 2009) av Parker, belönad med 94 poäng och med följande beskrivning:

"I rarely get a chance to taste this wine, and I certainly wonder why after tasting this fabulous, full-bodied, dry white Bordeaux. A terrific effort from manager Pierre Lurton and his staff, this totally dry wine offers up exotic tropical fruit notes, especially pineapple, along with some subtle smoky oak and mandarin orange. With terrific texture, a sensational mouthfeel, but with zesty acidity and a subtle use of wood, this is a fabulous effort that will probably last quite a long time, but who is going to age this wine, when it drinks so great at present? A tour de force in dry white winemaking!"

Den söta flighten

Vin 3
Färgen är guldgul eller närmare mässingsgul med lite grönt skimmer. Det doftar massor av sötma och björnklister med en svag antydan till fuktig källare. Farinsocker, torkad frukt som aprikoser och en skvätt mandellikör. Grönt te, honung, örter och fat med nästan hudkräm. En tydlig doft i vinet. Smaken är söt, viskös, och sirapslik med kola, choklad och smör. Fet med honung och mandel samt en lång intensiv eftersmak. Ren men också något kladdigt och klumpigt i strukturen. Självklart gott.
1998 Château Broustet, Barsac
Det här var alltså referensvinet. Inte helt överraskande. Nu tycker jag förvisso att detta är gott nog och även väldigt ursprungstypiskt. Klassisk doft samt smak och med tanke på prislappen får det nog betraktas som okej. Lär ha kostat ca: 550kr för några år sedan, vilket i sig är dyrt men det är väl den nivån som gäller för områdets viner. Själv tycker jag nog att detta räcker långt och det blir 93 poäng som är betydligt bättre än Parkers (88-90) från april 2000. Vi är överlag överens och speciellt om prisvärdet i förhållande till vad som komma skulle. Egendomen rankas som 2:a cru.

Vin 4
Färgen är guldgul med dragning åt brons och en härlig lyster. Doften är precis som i Y något dammig och knuten först. Så tillknäppt att jag blir lite orolig. Sedan växer den. Knäckig med nästan en bränd fruktighet och kokos. Fat, rök, karameller och farinsocker. Sedan ett drag av tjära, hav och tång. Smörkola, kanderad frukt och lite gummi med en avslutning som nog är saffran. En märkligt komplex doft som har lite av Islaywhiskey av den sötare typen i sig. Det är faktiskt ganska likartade aromer som framträder efterhand. Smaken är söt, ren och viskös med ett friskt drag över sig som av citrus och aprikoser. Vanilj, honung, kaffe och något som känns som chokladlikör. Mint, mandel, kokos och självklart björnklister. Eftersmaken är närmast oändlig. Jag avslutar anteckningarna med ”nektar”.
1986 Château d'Yquem, Sauternes

Om man skulle beskriva ordet nektar så känns det som om det här vinet skulle kunna vara ett bra exempel. Samtidigt som jag tycker att det är ett fantastiskt vin med sin renhet, fräschör men samtidigt söta smak, så är jag ändå inte helt golvad. Jag når inte Parkers 98 poäng från bedömningen 1993. Jag hamnar på 96 poäng och jag tror att det är doften som inte helt övertygar mig. Smaken och helhetsintrycket är jättebra men doften är aldrig mer imponerande än något av de övriga två vinerna. Det finns massor i doften men det är lite tillknäppt och oförlöst. Det är i smaken som storheten gör sig mest påmind. Det känns att det inte är ett ”ordinärt” vin utan att det rör sig om något betydligt större. Jag har provat d’Yquem en gång förut och tyckte då ungefär likadant. Då var det en betydligt yngre årgång och kanske inte så komplex. Parker skriver i sitt omdöme att just 1986an sågs som den bästa årgången sedan 1937an. Fast sen kom tydligen 1988an och ställde allt på ända. Hursomhelst ett makalöst vin men som för mig aldrig kan motivera sin höga prislapp. Jag kan tänka mig mycket annat sött och gott för en bråkdel av priset. Kanske inte lika lyxigt eller välinvesterat men är det bara ett sött vin man är ute efter så…

Vin 5
Färgen är brun som farinsocker eller som läder om man vill associera till det istället. Doften är söt med just farinsocker, kola och läder. Citrus och nästan svamp/tryffel med choklad, kaffe och mandel. Saffran, fikon och sviskon – ja, hela december månad finns i doften skojar vi om. Det är verkligen Julstämning över doften. Spännande. Smaken är ren med en förvånansvärt frisk och citrus dominerad smak. Äpplemust, syra och en aning eldighet i den mycket långa eftersmaken. Kanel, glöggkryddor och torkad frukt. Även i smaken är det Jul. Lite knäck och bittermandel och sedan en känsla av äpplekaka. Komplex om än inte jättesöt. Ett gott vin med balans och massor av livfullhet även om frukten börjat torka ut. Härligt vin som mognat och omvandlats till något som mer liknar ett halvsött vin.
1966 Château d'Yquem, Sauternes

Lite chockartat är det allt. Ett bonusvin som visar sig vara ett tjugo år äldre syskon till det föregående vinet. En och annan satt nog och funderade på om det kunde vara så men jag tror att ingen innerst inne trodde på det. Tack H för din generositet och att vi fick prova detta. Ett riktigt bra vin. Jag hamnar på 93/94 poäng och visst finns det liv kvar i vinet även om det känns onödigt att vänta med att dricka det. Ingen av de stora årgångarna men inte heller en dålig årgång. Ligger för nära 1967an som är en legend och då får detta vin finna sig i att hamna lite i skymundan. Ett snart 43år gammalt vin som har mycket att erbjuda. Kul. Parker har provat vinet för många år sedan (1982) och det var väl ett ganska ljumt omdöme med endast 85 poäng (vilket känns på tok för lågt). Dessutom tyckte han att det borde vara konsumerat till år 2000.

”The 1966 is a very good wine, but for Yquem it is mediocre.”

Ja, det är ju också ett sätt att se det på…

Extravinet
Jag tog faktiskt varken noteringar eller satte några poäng på grund av lite utmattning - vilket efteråt retar mig mycket. Nästan lika mycket som att jag så totalt missade att gissa rätt på ursprunget. Direkt for jag iväg till Bordeaux med mycket Merlot eller kanske en Bordeauxblandning från något annat land – Italien? En provare utbrister spontant att det nog är ett vin från Rhône, södra delen då. Icke säger jag med stor pondus. Sedan uppstår masspsykos och de flesta gissar på Bordeaux med undantag för tre provare. En lite på Grenachespåret fast mest i Bourgogne. En som börjar i Italien men slutar i Chateauneuf du Pape (dessutom rätt årgång) och så då den provare som direkt utbrast södra Rhône. Någon till hade väl tankarna ditåt men vågade inte tro på det. Så sitter man då där med dumstruten på huvudet när det naturligtvis visar sig vara en…

1999 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Reserve le Clos du Caillou"

Synd att man inte var mer på bettet. Får väl skylla på osten igen. Efter en Champagne, två torra vita viner, tre söta viner och så då en smörslungad toast med gåslever och dessutom en tallrik ost framför näsan - så är kanske inte sensoriken på topp. Synd för detta vin hade jag naturligtvis gärna ägnat lite mer tid åt. Vad säger man nu - strö pärlor för svin?

I efterhand känns det givetvis uppenbart. Massor av jordgubbar i doften och ganska mycket sötma i smaken. Sedan en viss tyngd och eldighet i munnen. Färgen var dock klarröd och det vilseledde mig. Från en något svagare årgång men Bob har ändå belönat med 94 poäng i februari 2003. Känns lite högt så här ur minnet men med rätt fokus så kanske man hade landat där tillsist.

Så var det då den där Krugen. Nja, inte på riktigt. Det hade allt varit för bra. Till Gåslevermackan serveras det naturligtvis tillbehör och eftersom M ibland har nöjet att prova bubbel med Richard Juhlin så har hon blivit sponsrad med ett par burkar marmelad från Madame Juhlin. Hon tar tydligen vara på makens slattar och kokar marmelad på hela härligheten. Blandas med diverse frukter och den burk vi provar är gjord på kvitten smaksatt med rosmarin och just Krug! Ingen dålig krydda – Krug alltså. Fantastiskt god, hela bitar kvitten och dessutom ekologisk! Finns att köpa i utvalda butiker… som reklamen brukar lyda.

Som avslutning måste jag tacka M och H för stor generositet och alla deltagare för en som vanligt kul provning men även några funderingar behöver ventileras. Att prova och bedöma söta viner tycker jag är svårt. De har liksom grundstommen på plats från början. Det är givet. Jag menar, de är alla söta på ett eller annat vis. Det blir nyanser, känsla och kanske en antydan till klass som avgör till slut. Fast det är svårt när man blir lite för bedövad av all sötma. Det är gott och trevligt men jag måste säga att rött vin nog ändå är min grej. Där påverkar nog mer de personliga preferenserna vad som är gott eller inte jämfört med söta viner. Enigheten är större när det gäller söta viner. Alla tycker lika – nästan i alla fall. Sockret förenar.

För egen del blir den största behållningen att få prova Y. Vilket vin. Prislappen bär respekt med sig men i princip får man två Y plus en hederlig ”normal” Sauternes för samma prislapp som en av originalet. För mig är valet enkelt.