Det är inte riktigt så dramatiskt som det låter men det hänger ihop med vartannat. Anledningen till duellen beror delvis på min bekännelse. En bekännelse som kanske gör att läsarnas förtroende för min förmåga att prova vin helt raseras. Om det nu finns något förtroende överhuvudtaget vill säga…
I januari höll vi en av våra två årliga bedömningsprovningar i Gomseglet. En alltid lika kul provningsform. Ett vin stod verkligen ut - 2003 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance". En producent som jag måste erkänna att jag försakat. Anledningen är att egendomens viner inte mig veterligen finns representerade i Sverige. I Danmark finns de däremot men omfattas då av den fullständigt idiotiska kvoteringsprincipen. Vill man köpa en av firmans specialcuvéer måste man även handla en bestämd mängd av basvinet. Eftersom Domaine de Cristia gör två specialcuvéer blir det många basviner man tvingas köpa på sig om man vill prova de bägge.
Den cuvée som idag betraktas som deras bästa vin är "Vielles Vignes". Denna görs på ren Grenache som kommer från gamla stockar (+70år). Som jag förstått saken handlar det om en selektering från vingården "Cristia" i distriktets östra sektor. Ett vin jag endast provat en gång men som då var helt ljuvlig. Ren och mycket inställsam Grenachefrukt. Läs gärna mer här.
Den andra specialcuvéen, "Cuvée Renaissance", betraktades åtminstone förr som prestigevinet. Ett vin som enligt ryktet är anpassad för den Amerikanska marknaden. Fast detta vin är inget vin som tillkommer av selektering utan är ett vin gjort av druvor från ett specifikt läge – ett vingårdsvin kan man faktiskt kalla det. Precis som man gör vin överallt annars i världen. Fast när det görs i Chateauneuf du Pape blir det oftast ett jäkla liv och det antyds att man gör vin som vänder sig till miljonärer och att detta dessutom urholkar basvinerna. I viss mån kanske riktigt men i de flesta fall tycker jag att det är helt i sin ordning. Varför ska man inte kunna buteljera vin gjort av druvor från ett specifikt läge med sina unika förutsättningar? Varför blanda det med övrig must om det gör sig bättre på egen hand?
"Cuvée Renaissance" görs på en blandning av Grenache och Mourvèdre. Ibland kan man även läsa att det ingår Syrah men om detta stämmer vet jag faktiskt inte. Blandningen brukar normalt komponeras av 60% Grenache och 40% Mourvèdre. Åldern på stockarna är hög. Över 100år för Grenache och mer än 50år för Mourvèdre. En liten andel ny ek används i lagringen (25%). Robert Parker har utryckt att han tycker att vinet är:
“the poor man’s version of the famed Beaucastel Hommage a Jacques Perrin”
Sämre jämförelse kan man tänka sig.
För att försöka knyta ihop säcken, så var det ju det där med sammanhanget. 2003an var hänförande i vår provning och av en slump såg jag efteråt att den danska importören verkade ha några flaskor kvar och dessutom utan köptvång av basvinet. En snabb koll och visst fanns det några buteljer kvar, 3 stycken som genast fick en ny ägare. Jag noterade även att 2004an fanns kvar och även den, utan köptvång av vin man inte vill ha. Fast 2004 och Chateauneuf du Pape är ju inte riktigt min grej. En snabb koll på CellarTracker vittnade dock om många positiva omdömen och en känsla av att det rörde sig om ett ovanligt potent vin för årgången. Det som fällde avgörandet var Jeb Dunnuck. Hans omdömen litar jag mycket till. Nästan lika mycket som till Mästaren själv.
Även ett annat vin väckte min nyfikenhet. Ett vin jag länge funderat på att prova men som jag aldrig kommit loss att köpa. När jag nu ändå var på gång så fanns det inget som hindrade mig – förutom ekonomin då. Eftersom Domaine de Cristia inte tyckte att kvaliteten på Mourvèdredruvorna var hög nog år 2006 beslöt man sig för att avstå att göra en "Cuvée Renaissance" och lät istället Grenacheandelen ingå i "Vielles Vignes". Man sparade dock undan en mindre andel för eget bruk men eftersom danskar är vakna inför alla affärsmöjligheter lyckades den danska importören övertyga Baptiste Grangeon om att buteljera 300 flaskor under etiketten "Les Hauts de Cristia" och sälja dem på den danska marknaden. Alltså ett vin som egentligen inte finns men som ändå finns, fast i bara 300 exemplar. Det låter nästan för bra för att vara sant. Varför är de då inte redan slutsålda? Ett så unikt vin. Kanske kommer svaret här:
2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Les Hauts de Cristia" har en intensivt purpurröd färg. Doften är frisk med först lite mentol och därefter vax, nästan som stearin. Hårspray, bilverkstad och motorolja. Nyputsade marschkängor. Det låter kanske inte så angenämt eller som vin för den delen heller, men det är det. Både vin och angenämt. Det är en fantastiskt läcker doft. Det kommer tropiska frukter med tuttifrutti och jordgubbar. Bubbelgum, ljus choklad och lite vanilj. Det finns även ett klart rökigt och animaliskt inslag i doften. Grillat kött och bränd/rostad karaktär med drag av Islaywhiskey och rökig torv. Det doftar riktigt härligt och gott. Jag kommer oundvikligen att tänka på 2006 "Deus Ex Machina". Kanske inte så konstigt, om det är den höga andelen Mourvèdre som präglar aromerna?
Smaken är först stor med en koncentrerad och söt fruktighet. Kryddig med mineraler som järn. Jordgubbskräm och svartvinbärssaft. Bacon, skinka och en aning örtighet med lite gröna inslag. Ganska lättillgänglig men aningen ihålig i mittpartiet. Nja…
Synd på den fantastiska doften. Det här håller inte hela resan. Ganska gott och trevligt men i mitt tycke påminner vinet mer om en hederlig och bra Côtes du Rhône. Kanske borde man även ha buteljerat den som sådant och då också anpassat priset därefter. Nu blir den onödigt dyr med tanke på innehållet. Vinet är helt okej men inte värt pengarna. Det säljs för 299dkr vilket är 50dkr lägre än den "riktiga" Renaissancen. Affärsmän är de sannerligen danskarna men konsumenterna är inga dumskallar heller. Det blir mer som kuriosa och en kul grej om man köper det här. Kanske därför de unika 300 flaskorna inte sålt slut så snabbt? Det känns bättre att lägga till drygt sjuttiofem devalverade svenska kronor och köpa en Renaissance istället. Trots lite negativ klang tycker jag vinet förtjänar 91/92 poäng. Inte dåligt alls men fel prislapp. Det finns givetvis en anledning till varför man inte lanserade en "Cuvée Renaissance" årgång 2006.
2004 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance" har en tät, mörkröd färg och ser mer utvecklad ut än det föregående vinet. Doften är rökig med tydliga animaliska inslag. Grillade kryddor, herbes de Provence och lite sälta som av hav och tång. Soja, rostat kaffe, espresso och blyerts. Aningen asfalt och stallighet med gödselstack samt mineraler. Det påminner en del om Vieux Télégraphe. Samma stil. Det finns en kyla i doften som påminner en del om vitt vin. Äpple, rosor, våt disktrasa och Gewürztraminer. En fin och trevlig doft i helheten men inte riktigt i nivå med föregående vin.
Smaken överträffar däremot direkt det föregående vinet. Allt är större men även något stramare. Söt och kryddig smak med lakrits och hallon. Ren, frisk och intensiv eftersmak med en ganska tuff känsla i gommen. Fruktig och bärig med mörka körsbär, svartvinbär och kirsch överlag. Påtaglig syrlighet och ren, fräsch mineralighet med kryddor. Flytande lakrits och köttjuice. Eftersmaken blir bara bättre och bättre med ett långt, underbart och harmoniskt avslut.
Ett mycket bra vin. Ett ganska rustikt och robust vin som inte riktigt känns typiskt för distriktet. Kanske gör andel nya fat och det ganska stora inslaget av Mourvèdre att vinet framstår som lite potentare och mindre inställsamt är många andra viner från området. Jag gillar det väldigt mycket och tror att det är ett vin som alldeles säkert kommer att vinna mycket på lång lagring. Inte riktigt så häftig som 2003an men ändå vissa likheter. Parkers betyg från februari 2007 känns lite lågt. Han gav då vinet 93 poäng och anser att det ska konsumeras mellan 2007 och 2022. Han låg i intervallet 92-95 från fat och den högre siffran tar jag fasta på. Det blir hela 95+ eftersom jag tror att det finns en stor potential gömd i vinet. Parker säger bland annat så här om vinet och producenten:
“This is a killer wine for the vintage. If you haven’t figured it out yet, this is one of the up-and coming new superstar producers”
Hur var det nu med bekännelsen då? Lika bra att avge den. Vid vår provning i januari var vi elva provare. I princip tyckte alla att 2003 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance" var ett av de bästa vinerna. Ett mycket stort vin och dessutom med en enorm doft och kraftfull smak. Provaren som hade det med sig bjöd på det som ett extravin. Varför?
En sorglig historia egentligen. Han fick för ett tag sedan en möjlighet till en temporär utlandstjänstgöring och tog chansen. Sälja bostadsrätten, ny lägenhet men var förvara vinet? Inköp av några kylskåp på Blocket och vipps så var saken klar. Hemkommen efter ett par månader och öppnandes en av kylarna undrade han varför det låg korkar löst överallt och varför vissa satt halvvägs ut ur flaskorna? Varför inget vin som rann?
Den snabbtänkte läsaren har kanske listat ut att det inte var någon kyl utan en frys. Trist och naturligtvis stor sorg och bedrövelse. Inte bara för honom utan även för Gomseglet. En hel del av vinerna var tänkta att ingå i diverse provningar under året. Bland annat därför fick vi inga vita Chateauneuf du Pape viner till vår senaste provning. De frös inne så att säga…
Han har lyckats rädda nästan alla genom att trycka tillbaks korkarna och sakta låta vinet tina upp. Naturligtvis konsumeras de nu i ett rasande tempo och några av de vita har vi provat med blandade intryck. Vissa har varit helt omöjliga att misstänka några skador på, medan andra haft ett klart oxiderat intryck. Just på grund av denna fadäs fick vi prova 2003 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Renaissance" som ett extravin. Provningens vinnare!
Denna hade som ett av få röda viner legat djupfryst i drygt två månader och blivit ”boostad” kan man kanske säga. Inte hade det skadat vinet. Inte vad vi kunde känna. Kanske lite mycket utvecklad men om det berodde på hanteringen eller ej vet jag ännu inte. Självklart ser jag fram emot att prova mina flaskor som mig veterligen inte legat djupfrysta. Spännande ska det bli.
Jesus lär ju ha omvandlat vatten till vin men vår vinprovarkompis har nog tagit processen ett steg längre. Han kanske kan omvandla sura Bordeauxer och Bourgogner till renaste nektar? Kanske lever hoppet för mina 2001 Fontalloro? Två månader i frysen och vipps ett koncentrerat och njutbart vin. Eller kanske inte…
6 kommentarer:
Jösses vilken historia !!Jag har ju en frys hemma men jag tror att jag låter bli att "boosta" upp mina viner på detta viset. Intressant läsning om vinet som finns och inte var. Jodu danskarna kan slå mynt av det mesta. Men 91/92 poäng för Les Haut de Cristia låter lite mycket efter din beskrivning och priset som du nämnde verkar alldeles för dyrt, som sagt bättre att lägga på 75 spänn på en Renaissance och få the real thing.
Läste med stort intresse din vita Rhone provning, en väl tilltagen provning. Lite sent att komma med kommentarer men jag gör det ändå. Jag kände igen mig i dina beskrivningar. Jag har lite svårt att riktigt förstå storheten i dessa viner, jovisst hantverket och kunnandet är det inget fel på och ibland tycker jag att ett vitt Rhone vin är riktigt bra men tyvärr har stolpskotten och halvmissarna varit för många. Detta kan bero min egen smak (lite mer syra tack). Håller fullständigt med Parker att Ch Grillet/Condrieu skall drickas ungt men jag har inte lust att betala dyra pengar för att Ch Grillet är en av Frankrikes minsta appelationer. Nåja det är ju förvisso exlusivt med begränsad produktion, etc men återigen priset./Cullen
Hej Cullen!
Nej, det är nog ingen bra idé att stoppa vinerna i frysen. Möjligtvis i rent experimentellt syfte. Man kanske skulle köpa två flaskor av ett lite enklare vin och stoppa den ena i frysen och sedan jämföra dem?
Det är sannerligen en bedrövlig historia. Personen som drabbades har berättat att det enda märkliga han noterat är att det förekommer mycket vinsten i vissa av flaskorna. Om detta skulle bero på frysskada eller ej vet jag inte. Det var tydligen mest vita viner i frysen och kanske klarar de hanteringen bättre. Det tråkiga är att även om många viner tydligen visat sig vara klart drickbara så vet man ju inte när det dyker upp en flaska som inte mår så bra. Därför som vissa tänkta provningar fått planeras om. Det känns lite trist om chansningen inte går hem. Vi delar solidariskt på vinkostnaden vid våra provningar och därför vill väl vår vän inte att vi andra ska behöva chansa genom att betala för skadade viner. Renaissancen var dock väldigt bra och det gör ju en lite fundersam.
Les Haut de Cristia doftar verkligen gott. Vinet är friskt och väldigt tillgängligt vilket ger en fin helhet. Däremot är prislappen helt fel och vinet känns inte som det har några likheter med varken 2003an eller 2004an så därför blir man lite besviken. Om det är åldern eller årgången som spökar vet jag inte. Min teori är dock att det rör sig om så pass mycket sämre druvor att det märks i slutprodukten. Det smakar som en ren och fin Côtes du Rhône men det doftar som en fullfjädrad Chateauneuf du Pape. Därav det kanske lite förvånande höga betyget från min sida. Hade det räckt med att dofta på vinet hade det varit succé. Hade det bara gällt att smaka på vinet hade det varit en besvikelse. Nu blev det lite mittemellan. Importören försökte sig vid något tillfälle på en egen poängbedömning och om jag minns rätt satte de runt 95 poäng. Kanske inte så förvånande.
Vita Rhôneviner är ett dilemma. Ganska kul som provningsvin men i lagom mängd. Det kändes lite som om det blev för mycket. Minns en Viognierprovning som innehöll 10 torra och tre söta viner. Jag var nästan slut. I min värld mycket tuffare än att prova lika många röda viner. De är lite speciella och tunga i sin stil. Prisvärt är det knappast heller. Jag tror att detta är en utpräglad stilfråga. Vissa personer gillar vinerna mycket medan andra har svårare för dem. Jag tror inte det finns något riktigt mellanläge. Kvalitet är det säkert men personligen tycker jag att det finns vita viner jag njuter mer av även om de har en ”lägre” kvalitetskänsla.
Sedan skulle det vara kul att få prova en riktigt bra och mogen vit Hermitage till en måltid och få mer innehåll i glaset av ett och samma vin. Kanske ger det då en helt annan upplevelse.
Ha det bra!
/ MV
Fy fan hela historien kring frysen är trist. Det låter som det var en stressad man som gav sig av?. Det sätter min eget missöde i ett annat perspektiv, några gamla viner hade blivit lite attackerade av fukt och etiketterna var inte i Mint avdelningen.
Riktigt bra och mogen Hermitage skrev du. Jag har ju som du hört talas om den berömda vita Hermitage
"hålet" som enligt vissa kan vara i drygt 10 år och sedan skall vinet förvandlas till något gudomligt. Efter att ha kollat igenom (lite slarvigt) så kan jag bara konstatera att det enda vinet med "lite" ålder som jag verkligen tyckte om var Beaucastel(vielle vignes) 1995, (96 Parker points). För ca ½ år sedan. På samma provning var Chapoutiers Le Granits från 1998 en riktig besvikelse, "enkelt och ihåligt" men trots allt 92 poäng från Parker. Här ger jag bränsle till den biodynamiska debatten men du klarade av det rätt bra själv i din vita Rhone provning. Jag har provat Alloutte 1992 med samma resultat som ovan. Däremot på plats (2000, 2001) har jag har provat färsk och riktigt bra vit Hermitage av producenten Marc Sorell, Le Rocoules, ofta 100 % Marsanne men ibland kör han i 10 till 15 % Rousanne.(Sorell=höga Parker poäng men kanske framförallt för hans röda Hermitage, Le Greal) Riktigt bra men när jag provade hans 1999 Le Rocoules för en ½ år sedan så var jag inte imponerad. (Provningen var helblind, utan ledarhund). Tja den kanske var i "hålet". Samma sak med Chapoutiers vita prestige viner på plats(gratis är alltid bra)var goda men mycket dyrare i inköp än Sorells. Jamets vita har jag bara provat vid något enstaka tillfällen och den som kom från 1996, tja, återigen när skall den bli bättre om den blir bättre?. Vad vill jag egentligen säga? Jo jag tycker att vita Hermitage skall drickas unga (tills vidare) men visst jag vet att bland mina vinvänner finns det många som gillar, ylle, våta koftor och det får dom gärna göra. Jag vet också att vissa av dom sparar sina vita Hermitage i många år till och det skall bli mycket intressant och se vad som händer.
Till alla er som inte tycker om det jag skriver, Det serveras sprängd anka och jag har den tejpad runt kroppen.( snott från Bob Hund, 2009)/Cullen
Hej igen!
Jo du, stressad var han nog. Inte bara utlandsflytt utan bostadsbyte på hemmaplan och nybliven tomtägare med villkor att starta bygget inom en viss tid gjorde knappast läget lugnare. Fast jag är ändå förundrad över hur det kunde bli så fel. Man kan ju tycka att han borde ha reflekterat över skalan på termostaten om inget annat. Jag har inte intervjuat honom i detalj.
Beaucastel VV står på önskelistan och faktiskt är att den var tänkt att vara med i vår provning men frös ju som bekant inne… Den enda jag provat är standard vinet och som ung i årgång 1998. Minns den som god. Le Granits har jag heller inte provat, varken som vit eller röd. Har dock hört många som tyckt mycket om dem och framförallt hyllat mineralerna och friskheten i vinet. Jag är ju som du förstår lite skeptisk till Chapoutier så jag ifrågasätter inte det du upplevde. Däremot viste jag inte att Jamet gör vit Hermitage. Faktiskt inte att man gör vitt vin överhuvudtaget.
Håller med dig i din slutledning om att dricka dem unga. Det är nog min känsla också. Åtminstone tills jag blir överbevisad om motsatsen. Tycker nog det gäller de flesta torra vita viner. Undantaget Alsace druvorna då och Riesling överlag.
/ MV
Jaha så går det när jag kollar för dåligt, spränger ankor i glashus. Du har helt rätt: Det skall var J.L Chave och inte Jamet.
Chave 1996, vitt var ingen höjdare däremot var Jamets Cote Rotie från samma år och provning riktigt bra.Cullen
Jag anade nästan att det var en tankevurpa. Trodde ett tag du tänkte på Jaboulet. / MV
Skicka en kommentar