måndag, april 13, 2009

Grillad?

Rubrikmöjligheterna känns närmast outtömliga. Två eleganta vänner, 98 x 2, Äntligen, Nu börjar det eller Två från Ben. Barossa Valley vs. McLaren Vale och även 2005 vs. 2004 hade funkat.

Grillen rengjord efter vinterförvaring. Fast vinterförvaring och vinterförvaring… Faktiskt är att den denna vinter inte ens kom in i någon förvaring utan stod ute hela säsongen. Rengjord blev den nog aldrig heller förra året så det kändes angeläget att ta ett krafttag i vårsolen. Därefter måste den naturligtvis invigas även om det är Påsk och traditionen egentligen påkallar en helt annan typ av mat. Vad dricka till grillat? Finns det några alternativ utöver Aussieshiraz? Knappast.



Inte för att jag precis har avstått från att dricka goda Aussieshirazer, utan snarast för att det är en alldeles speciell känsla att känna doften från grillkolen och sippa på en riktig marmeladbomb under tiden. Det är en synnerligen lyckad kombination och mina förväntningar skapade knappast någon illusion – nejdå, det blev ett riktigt lyckodrag.

2005 Glaetzer, Barossa Valley ”Amon-Ra Shiraz” har en närmast blåröd färg. Doften är först mycket sötfruktig med massor av vanilj och drottningsylt. Jordgubbar och hallonkräm. Kryddiga ekaromer med gräddig lakrits. Sedan mer rökiga, rostade och stalliga inslag. Rent, fräscht och blommigt med en aning cappucino och ljus choklad. Jätteläckert och okomplicerat. Precis så här ska det vara!

Smaken är stor och viskös med en härlig munkänsla. Gräddighet, lakrits, björnbär, blåbär, jordgubbssylt med vaniljtopping. Lätt fatkrydda i eftersmaken med ljus choklad och syrliga hallon som sitter i riktigt länge. Hur gott som helst. Lätt, friskt och mineralsikt samtidigt som det är sötfruktigt. En aning plommon och sviskon i konserverad form. Jättegott!



Bästa prestationen hittills. Det är fjärde gången jag provar detta vin. Aldrig har jag tyckt så mycket om det som denna kväll. Tidigare har jag upplevt vinet som för syrligt och ogint för att kännas som en vinnare. De dragen har närmast försvunnit nu. Det är mer än ett år sedan jag provade den senast. Då minns jag ett lite enklare vin och mer finlemmat. Det känns som om vinet vuxit i storlek och kraft under det dryga år som passerat sedan senast. Fortfarande friskt men det finns något som dämpar den värsta körsbärssyrligheten som jag upplevt i vinet tidigare. Det här är mycket gott. Kanske inte superkomplext eller elegant i ordets egentliga mening, men väldigt gott. Parker har alltid gett vinet höga poäng men det var först med årgång 2005 som den breda massan verkade hålla med honom. Det var många som ansåg att han prickat rätt denna gång. Jag har väl närmast tyckt tvärtom. Fast med denna butelj så kommer hoppet åter. Inte så bra som 2003an och inte riktigt heller i nivå med 2002an. Däremot tycker jag att den känns bättre än 2006an. Jag gissar att det år som passerat gjort vinet mer avrundat och det betyder att den närmar sig sina äldre bröder. Jag tror nog att även 2005an kommer att komma ikapp de äldre årgångarna men också viner från Australien behöver mognad. En som gillar vinet är en av de få Aussievänner jag verkar ha i bloggsfären. Vi har haft lite olika uppfattning om vinet tidigare men jag tror att vi kom närmare varandra denna kväll. Läs gärna vad Winepunker tycker här. Mina Viner tycker att 96 poäng blir bra. Bob satte för övrigt 98 poäng.

2004 Mitolo, McLaren Vale ”Savitar Shiraz” har en mörkare och rödare färg men är också tätare än det yngre vinet. Doften är först något knuten. Mer mörk och dov ton med klarare drag av viltkött och blodighet. Rostade fat, tjära, hav och sälta. Mörkfruktigt med katrinplommon och blåbär. Kaffe. Fikon, Portvin, mörk choklad och lite Provensalsk kryddighet. Animalsikt och svettigt omklädningsrum mot slutet, nästan gödselstack. Komplexare, mer Europeisk och mindre pang på rödbetan gentemot Amon-Ra. Fast lustigt nog även mer mynta och mentol.

Smaken är direkt påtagligt mörkare än det föregående vinet. Mer lakrits, choklad, torkad frukt och en mycket påtagligare pepprighet med gummi och fatbeska i eftersmaken. Mer Europa även i smaken, mer norra Rhône och mer Hermitage i synnerhet. Riktigt, riktigt gott. Eftersmaken sitter i länge och den har mer blåbär, mer plommon och betydligt mera choklad samt kaffe i sig än sin Barossa kusin. Faktiskt också godare. Kryddigt och typiskt Ben Glaetzer gräddigt på en och samma gång. Wow!


Vilket underbart vin detta har blivit. Det är ett år sedan jag provade vinet senast. Dessförinnan var det nästan två och ett halvt år. Då var vinet betydligt mera Australien, med fat och vaniljsötma. Det har däremot aldrig varit vulgärt. Ett mer stramt och europeiskt vin i sin stil med den typiska kryddighet man kan känna i vinerna från Hermitage. Den ytterligare tiden på flaska har verkligen gynnat vinet. Parkers höga 98 poäng från oktober 2005 har inte riktigt känts inom räckhåll tidigare. Denna kväll sitter de där - nästan. Visst är detta 97 poäng men den sista pinnen för att nå de 98 hittar jag ännu inte. Jag skulle inte alls bli förvånad om den kommer så småningom. Ytterliggare lite mognad så kommer det här säkert att kännas som ett närmast perfekt vin. Jättegott.

Ben Glaetzer är väl knappast obekant för den svenska vinentusiastskaran. Förutom att göra vin åt sig själv tillsammans med sin far, har han även hjälpt Frank Mitolo med vinmakandet. Jag väljer den lätta lösningen och stjäl med stolthet Robert Parkers beskrivning från 2005 då Ben tog en plats på hans lista över årets vinprofiler:

“When I look at the winemaker behind some of my favorite Australian wines, the name Ben Glaetzer seems to come up frequently. From a winemaking family dating back to the late 19th century, he has shown an exquisite talent for accessing fabulous vineyards and turning out world class wines from old vine Shiraz and Grenache. His Amon Ra is one of the great new wines of Australia, made with power as well as elegance He has also produced compelling wines under his own winery name, Glaetzer, and under the Mitolo label. This is a serious talent who has exploded on the wine scene with a brilliant array of wines.”

För den oinvigde kan jag starkt rekommendera allt som Ben Glaetzer varit delaktig i. Hittills har alla bekantskaper jag gjort med hans viner varit positiva.

Ska man rent allmänt försöka sig på en beskrivning av kvällens två viner så har det nog mindre med Ben att göra än med vinets ursprung. Barossa Valley känns oftast mer Australien än McLaren Vale. Det senare distriktet ger i min smak mer kyliga viner och kanske lite elegantare stil, med en mer Europisk touche. Prova gärna själv ; )

Mer om tidigare Ben Glaetzer viner här och här.

2 kommentarer:

Winepunker sa...

Kul att du gillar 2005an! jag väntade lite på en upprättelse faktiskt. Faktum är att 2004 Savitar är en av de bättre han gjort för Mitolo i mitt tycke, men precis som du noterat helt olika i stil.
Gott skit i alla fall!
Förresten, har du inte provat så skall du testa John Duvals vine han gör under egen etikett, mer europeiskt än OZ men gott på ett opretentiöst sätt.

Mina Vinare sa...

Hej WP!

Måste ge dig rätt om 2005an. Den var riktigt god och bra. Jag har inte upplevt någon av de tidigare flaskorna som lika bra. Förhoppningsvis är det bara en tidsfråga tills det här vinet blir precis hur bra som helst.

2004 Savitar har jag alltid gillat men denna flaska var på topp. Faktiskt är att efter jag publicerade inlägget så ångrade jag betyget. Den är ännu bättre än vad inlägget indikerar. Ett kalasgott vin.

Jag såg dina inlägg om Duval. Jag har inte provat ännu men de står på ”att prova listan”. Det värsta är att den listan börjar bli väl lång nu. Noterade att 2006orna fick ännu bättre beröm än 2005orna av Jay Miller.

Såg också din kommentar om Pinot från Nya Zeeland men i det fallet är mina erfarenheter ganska begränsade. Även om det mesta jag provat från Central Otago varit riktigt bra.

Ha en bra helg!

/ MV