Guldkant!

När Henrik Schyffert slog igenom var han en av dem som tillhörde två gäng – Hassan och Killing-gänget. Lite som honom har några av oss ”vinkompisar” det. Vi är några som är med i två gäng – Gomseglet och Folieklubben. Ibland förenas vi i lösare konstellationer med deltagare från bägge gängen. Så var det förra fredagen då jag firade Julafton!

Detta inlägg ska dock handla om en av våra provningar i Folieklubben. Kortfattat så går det ut på att alla provare tar med en egen flaska vin som ska vara druv och/eller ursprungstypisk. Prisklassen ca: 200kr. Två gånger om året ökar vi insatsen och höjer prisnivån till 500-700kr. Då kallar vi det för Guldfolieprovning. Denna provning var just en sådan. Faktiskt är att denna dessutom innebar femårsjubileum för Guldfolievarianten. Den ”vanliga” har varit igång längre än så.

Det är inte alltid som kvaliteten blir högre bara för att inköpspriset ökar – tvärtom faktiskt. Tycker många gånger kvaliteten är nog så hög på våra vanliga Folieprovningar men ofta blir typisiteten större när priset ökar. Det är som om vi tar ut svängarna för mycket på våra ordinarie provningar men när det blir Guldfolie så brukar vinvalen ofta styras mot de mer klassiska vinerna och distrikten. Enklare att gissa blir det dock inte - alltid lika svårt.

Vi provar helblint och efter att alla viner provats diskuterar vi under ledning av den vars vin vi analyserar för stunden. Den personen leder diskussionen utifrån sitt vinval och styr tillbaks övriga när villospåren leder alltför långt ut i tassemarkerna. Nedan följer mina egna noteringar och funderingar, rätt svar i form av vinets namn och därefter en kort summering. Naturligtvis kan jag inte ens i dessa sammanhang hålla min nestor och ledstjärna i mörkret helt utanför. När så passande följer även hänvisningar till Bob och The Wine Advocate!

Provningen skedde i två flighter. Den första bestående av tre mousserande och ett stilla vitt vin. Andra flighten bestod av åtta röda viner.

Flight 1

Vin 1
Färgen är ljust halmgul med lite gyllene inslag. Doften ganska stor och smörig samt brödig med rostad ton och nötter. Choklad och sötmogen frukt med tydliga inslag av mineraler och mogna/bokna äpplen. Smaken är friskt mineralig med citrusfrukter och en viss beska i eftersmaken. Äpplekart med fin syra och renhet samt en sälta i munnen. Hederligt och gott. Jag gissar på Blanc de Blanc och 8-10 års ålder.
Svar: 1997 Jacquesson & Fils “Avize Grand Cru”, Champagne
Inte så dum start. Jag är inte precis Champagne experten i vårt gäng. Ungefär hälften gissar på Blanc de Blanc och andra halvan på Blanc de Noir. Tydligen en lite sämre årgång men självaste Richard Juhlin lär rekommendera detta hus i årgång 1997. Man lyckades tydligen bra mot övriga producenter. Juhlin lär ha gett vinet 93 poäng – vilket är exakt vad jag också sätter. M som är vår Champagnekonnässör verkar nöjd med inledningen.

Vin 2
Färgen är lite blekare mot föregående vin. Doften är frisk men samtidigt lite dammig med mineraler och ett blommigt/parfymerat inslag. Lite syrlig frukt och äpplen med kex och brödighet. Mindre doft dock än föregående vin. Eller knuten? Smaken är ganska stor med äpplen och rödfruktiga inslag av smultron och bärighet i eftersmaken. Choklad och en brödighet som också känns krispigg. Vass syra som sitter kvar länge. På grund av den rödare och ”mörkare” tonen så gissar jag på röda druvor i detta vin. Kanske inte endast men dock till stor del. Känns äldre än förra vinet.
Svar: N.V. Alfred Gratien “Cuvée Paradis”, Champagne
Ja, det här går ju nästan som tåget. De flesta gissar på Blanc de Noir. Enligt uppgift en cuvée på 65% Chardonnay, 18% Pinot Noir och 17% Pinot Meunier. Åldern på cuvéen innan den släpps ska vara minst 6 år. Kvalitetsmässigt tycker jag lika som förra vinet, 93 poäng. Smaken är större men doften mindre. Troligen gör inslaget av de röda druvorna att det känns lite fylligare och mer som en mat Champagne. Juhlin har provat och är inte så positiv med endast 85 poäng. Även Parker har faktiskt bedömt cuvéen år 2000 med 89 poäng som resultat!

Vin 3
Färgen är något gulare/intensivare än föregående viner. Doften stor och brödig med kex och rostad ton. Nötter, choklad och sötfruktighet med päron och vanilj. Lite klister och rostat kaffe. Större och komplexare i näsan än de två tidigare. Smaken är stor, fruktig med söta päron och lite mer av karamell. Det finns en viss beska i eftersmaken och längden är bättre än de två tidigare vinerna och den är även mer utvecklad i smaken. Moussen känns också intensivare i detta glas gentemot de två tidigare. Det finns lite gemensamt med vin 1 i smaken så det får bli en gissning på Blanc de Blanc men äldre än de två tidigare.
Svar: 1997 Jacquesson & Fils “Avize Grand Cru”, Champagne
Ja, se där! Det som nästan aldrig brukar hända, hände denna gång. Två provare har tagit med samma vin. Jag är ganska nöjd ändå. Är nog ensam om att gissa på Blanc de Blanc. Övriga mer inne på inslag av röda druvor. Lite lustigt att jag som en av dem som provar minst Champagne prickar rätt – eller kanske just därför? Att jag inte begriper bättre och därför inte krånglar till det? Alla är överrens om att olikheterna är stora mot vin 1. Framförallt känns denna sötare och mognare. Vi kollar degorgeringsdatumet och de är enligt etiketterna degorgerade samtidigt. Även inköpen är gjorda ungefär samtidigt och i samma butik. Märkligt men inte ovanligt. Man kan förstå att kritiker inte alltid har det så lätt. På tal om det så blir min bedömning en poäng bättre än Juhlin’s. Jag sätter 94 poäng. Han har nog provat en torrare flaska! Sötare = godare ; )

Vin 4
Färgen är ljus och gröngul. Doften är stor och fatig med en rostad och fet, blommig ton. Kafferost och rostade nötter. Mycket rost! Citrusfrukt med en lite gräsig känsla. Konjaksfat och viss kemisk karaktär i näsan. Smaken får stora problem efter de tre Champagnerna. Syrorna i munnen är så intensiva att detta vin upplevs som platt i smaken. Jag får ett intryck av ett vin med mycket låg syra och en kemisk beska av tvål och därpå lite fadd frukt. Synd att man är så påverkade av de tre tidigare vinerna. Det kommer sedan mer sötfruktighet och smörighet i eftersmaken som leder mot ett eldigt intryck. Det doftar klockren Chardonnay men det är svårare med smaken. Den känns obalanserad. Får lite funderingar på Rhône eftersom den är så låg i syran. Kan det vara en rikligt fatad Bourgogne eller nya världen Chardonnay? Kanske ett udda vin från Loire? Varmt år i alla fall och ung i ålder.
Svar: 2005 Domaine de la Vougeraie “1er Cru Clos Blanc de Vougeot”, Vougeot
Jag tror att alla påverkades av de tre Champagnerna. Alla var inne på samma spår som mig. Vi var väldigt eniga. Det visar sig att denna vingård är ett såkallat Monopol läge och att den är planterad med 4% Pinot Gris och 1% Pinot Blanc förutom Chardonnay. Om alla dessa ingår i det buteljerade vinet framgår ej. Jag är inte jätteimponerad. Årgången har nog gett ett väl kraftfullt och lite för klumpigt vin. Det var nog inte bara syran från Champagnerna som påverkade mig. Får ofta känslan av att vit Bourgogne är mindre elegant ibland gentemot sina kusiner från nya världen. Min bedömning blev 91 poäng och då är det doften som håller uppe betyget. Kul med ett vitt vin från Vougeot dock!

Snart lite rött i glasen!

Flight 2

Vin 5
Färgen är djup och aningen tegelröd. Doften stor och stallig med animaliskhet. Svamp, tryffel, ved och skog. Höstlöv och ”dynga” med cigarrlåda. Tobak i allmänhet och cederträ i synnerhet. Lite jordig med rökig ton och kryddig (kanel) mogen frukt som nästan känns syltig och bärig. Jättegod och trevlig doft! Smaken är mogen med utvecklad söt frukt. Körsbär, lakrits, svartvinbär och cederträ. Kryddigt av kanel med lite örtig och syrligt bärig frukt. Mycket balanserat vin. Aromer och smaker hänger fint ihop. Lite ”klen” frukt dock. Klart att man måste gissa på Bordeaux. Västra stranden får det bli med tanke på cederkaraktären. Kanske Pessac Leognan?
Svar: 1999 Château La Croix St. Georges, Pomerol
Klart det var Östra sidan. Man har 50% chans men ofta gissar jag 100% fel. När vi diskuterar vinet säger B som är vår nestor i blindprovning (och även den som tagit med vinet) att cederträ i karaktären för honom är typiskt för Östra sidan! Tänk att inget sagt det tidigare. Är det därför jag nästan alltid gissar fel? Producenten är tydligen rena ungdomen och detta lär enligt Parker vara debutårgången, fast det finns noteringar om en 1998 på CellarTracker. Fantastiskt kul. En cuvée på ren Merlot. Jag är helt överens med Bob som gett 93 poäng. Jag slutar precis lika med honom. Ett tag var jag något positivare.

Vin 6
Färgen är purpurröd. Doften rökig med mörkt fruktiga toner och choklad. Lite kemiskt ”stickig” med körsbär och syltighet. Espresso, rostade fat och lite kokos. Sötlakrits med kanel och stallighet. Smaken är fruktig och fyllig med körsbär och svartvinbär. En viss eldighet med kryddighet av kanel. Sylt och vingummin med kaffe och kokos som går igen från doften samt choklad och fat. Ett ganska tufft vin. Eftersmaken är lite kort och vresig. Eftersom detta är ”mitt” vin behöver jag inte gissa. Jag vet ju vad det är i glaset. Vad tror övriga provare?
Svar: 2000 Marchesi Mazzei, Castello di Fonterutoli “Siepi”, Toscana IGT
Många var inne på Spanien. Ingen i nya världen. Ju mer diskussionen pågick gled fler och fler in på Italien. Några förslag på druvor och distrikt lite längre söderut än Toscana dock. En provare inne på Merlot spåret (50% Merlot och 50% Sangiovese). Bra gjort. Inget lätt vin att identifiera. Jag hade med detta vin för fem år sedan på vår första Guldfolieprovning och tycket det kunde vara trevligt att följa upp jubileet med detta vin fem år senare. Nu har inte jag kvar några anteckningar från den provningen och att ur minnet kunna jämföra är omöjligt. Minns vagt att gissningarna då gick mot USA och Kalifornien till. Visst har vinet utvecklats men det känns inte moget eller färdigt. Någon provare tycker det är för tufft och kärvt vilket jag kan förstå. Inte fantastiskt eller omtumlande. Jag sätter 93 poäng vilket är en mer än Bob (detta var den sista årgången från Italien som Parker själv bedömde).

Vin 7
Färgen är klarröd och ljusare än övriga viner. En stor och rökigt animalisk doft med kryddig och utvecklad ton. Fat, skog och kola med söta inslag av balsamvinäger och lite soja. En fin men lite mindre doft än några av de övriga vinerna. Smaken är sötfruktig med syltiga jordgubbar och smörkola. Nästan saftig i smaken. Lakrits med kryddor och en beska i eftersmaken. Lite vass och örtig lingonaktig syra på slutet. Jag har ingen klockren gissning. Pinot Noir i doften men inte i smaken. Kan det vara Grenache? I så fall en lite ”svagare” producent eller cuvée från Södra Rhône? Känns inte heller uppenbart nya världen i doften men kanske i smaken. Svårt val.
Svar: 2003 Bouchard Finlayson, Pinot Noir “Tête de Cuvée - Galpin Peak”, Walker Bay
Pinot Noir och nya världen känns ju inte helt fel. Att vinet däremot kom från Sydafrika hade jag aldrig trott. Fick inte alls de känningarna. Ingen kloak eller avlopps karaktär! Mycket modernt och balanserat vin men inte så spännande. Platter är lyrisk med fem stjärnor och det gör mig precis som tidigare lite konfunderad. Är detta det bästa Sydafrika kan prestera i sin stil? I så fall är hoppet ute. Jag har hoppats att bli överbevisad efter flera besvikelser men hittills har det inte skett. Inte ens Columella imponerar på mig. Visst är vinet gott och trevligt men det räcker inte längre än till 92 poäng.

Vin 8
Färgen är purpurröd och mycket mörk samt tät, nästan inslag av blått. Doften kemisk med rökig, fatig och ”sötbränd” karamellig frukt. Körsbär, svartvinbär – kirsch. En viss gräddighet med fatvanilj. Det doftar ganska läckert och lovande. Smaken är tuff med råa tanniner och en snipig lite stjälkig karaktär med en stålighet och hårdhet som inte är angenäm. Frukten finns och den är ren men lite örtig och uttorkad med beska i eftersmaken. Kryddor, kaffe och svartvinbär. Det här är inte alls min typ av vin. Jag har inte heller någon bra gissning. Det lämnar inga avtryck i min minnesbank. Jag är nollställd.
Svar: 2001 Castelgiocondo (Frescobaldi) “Lamaione”, Toscana IGT
Inte så lätt. Det finns en råhet som stör mig mycket i karaktären på det här vinet. Att 100% Merlot kan bli så här förundrar mig. Ärligt talat var jag lite okoncentrerad när detta vin diskuterades och jag har inget minne av vad övriga provare tyckte eller gissade på. Hur som helst finns det kvalitéer i vinet om man bortser från den personliga smaken och jag sätter 91 poäng till slut. Ett poäng lägre än vad Daniel Thomases gjorde.

Vin 9
Färgen är klar, svagt tegelröd och vackert skimrande. Det doftar mycket och det doftar tjära, banan, skumgodis och tuttifrutti. Söt doft om man ska summera det. Det finns en kemisk arom med brända toner. Ved, kaffe, chokladpulver (kakao) och lite örtig paprika. En ganska udda men spännande doft. Smaken har mycket gemensamt med doften och domineras först av tuttifrutti, skumbanan och jordgubbar. Det kommer svartvinbär och paprika med beska i eftersmaken. Ingen direkt längd. Jag tänker direkt på Sydafrika och Cabernet Sauvignon. Är ganska säker till och med.
Svar: 1997 Château Lynch-Bages, Pauillac
Att det kan bli så tokigt? När övriga provare börjar prata om elegans och Bordeaux är jag helt förstummad. Jag har aldrig tankar åt det hållet. Varför känner vissa så tydligt och direkt att det är Bordeaux – och tycker det är elegant? Detta är en typ av vin som jag aldrig direkt gillar. Nu händer det förvisso mycket i glaset under kvällen och till maten har karaktären ändrats något och njutningen är också större. Mitt betyg känns inte helt konsistent. Jag pendlar mellan 89-92 poäng. Parkers 86 känns alldeles för lågt. Undra vad som stört honom? Dock kan jag inte låta bli att förundras över den tydligt rostade fatkaraktären. De mest rabiata anti barrique förespråkarna brukar också vara de mest fanatiska anhängarna av Bordeaux och Bourgogne. Där om någonstans är väl barriqueer och nya sådana vanligt förekommande.

Vin 10
Färgen är djupt mörkt purpurröd och tät. Doften utvecklad med lite örtiga inslag av söta fikon och jordgubbar. Grillat kött med lakrits och violpastill. Bränd och sötvarm fruktighet samt inslag av välhängt viltkött med lite jordighet. Jag gillar doften mycket. Smaken är ren med solmogen fruktighet och fikon med eldighet och jordgubbssylt. Koncentrerad och lång eftersmak med en lite rå, bränd och köttig karaktär. Plommon, smörkola, lakrits och violpastill. Jepp, det här är min typ av vin - jättegott. Var är vi i världen då? Jag får ingen riktigt tydlig magkänsla. Norra eller Södra Rhône kanske? Får ingen uppenbar Chateauneuf du Pape känsla men inte heller någon ren Syrah känsla. Inte alldeles lätt. Hittar dock inga bättre alternativ.
Svar: 2004 Finca Allende “Calvario”, Rioja
Självklart. Inte första (eller sista) gången som man blir lurad av en modern Tempranillo. Riktigt kul att prova detta vin. Jag hade med en 2001a för några år sedan som också var mycket bra men 2004an känns ännu bättre. En vingård som planterades 1945. Inte ren Tempranillo utan en liten iblandning av 8% Grenache och 2% Graciano. Så här bra blir det med kvalitetstänkande och bra druvmaterial. Lite modernt sinnelag behövs nog också. Många gissade på Grenache och flera gissningar drog förutom Rhône till Priorat. Inte helt ologiskt. Jag gillar detta så mycket att jag höjer Jay Miller’s 95 till 96 poäng.

Vin 11
Färgen är sammetsröd. Doften mycket stor och sötaktigt fruktig med inlagd smörgåsgurka och Konjak. Vilken härlig kombination! Fat, mintchoklad, rökig ved och lite stickig eldighet i näsan. Marsipan, sylt, aprikoser, violer och grädde. Jag är hemma! Smaken är varm med ren söt, rund frukt. Körsbärssylt med violpastill och lakrits. Eftersmaken lång med en köttig och pepprig fruktighet. Konjak och nötter med ljus choklad. Hur gott som helst. Jag gissar självklart på Shiraz från Australien och vågar mig på ett förslag på en årgång som blir 2001.
Svar: 2001 Henschke, Shiraz “Mount Edelstone”, Eden Valley
Så skönt. Det känns så bra att man går igång på det här. Att i en helblind provning genast få den där härligt pirrande känslan i kroppen när man provar en fullblodsaussie gör mig trygg. Det är inte bara nys eller en fix idé jag fått. Det händer i princip varje gång det dyker upp ett sådant vin. Andra provare är inte lika entusiastiska. Flera gissningar på USA och Cabernet Sauvignon. Lite ”gnäll” över hög alkoholhalt och kommentarer i stil med: ”undra hur det smakar till maten”. För det första är det 14% alkoholhalt och det är bland de lägre denna kväll. Mat? Måste man äta? Kan man inte bara njuta av de intensiva och syndiga smakerna i ett vin som detta? Jag är i alla fall frälst. Jag har faktiskt provat vinet som ungt och gillade det lika mycket då. Från mig klockrena 97 poäng. Parker lite mer försiktig med sina 95 poäng.

Vin 12
Färgen är sammetsröd. Det doftar grillat kött, chark, violer, lakrits och animaliskt. Parfymerad doft med rosor samt tjära, papper och rökighet. Överhuvudtaget en ganska vild och köttig arom som lovar gott men som inte är alltför stor. Kanske har föregående vin dämpat förmågan i näsan? Smaken är ren med sötmogen bärig frukt. Hallon, mineraler och svartvinbärslikör i den långa och fina eftersmaken. Moget och harmoniskt. Fin balans. Jag gissar på Norra Rhône med Bordeaux som alternativ. Jag kan ha väldigt svårt ibland för att särskilja Côte Rôtie från t.ex. Margaux. Så, vis av den vetskapen ligger jag ofta lågt när jag får intryck som jag får av detta vin. Svar: 1998 Château Pichon-Longueville Baron, Pauillac
Ja, det kunde man kanske lista ut. Bordeaux alltså. Eftersom jag gissade på Norra Rhône. Det brukar bli såhär. De flesta övriga provarna är såklart rätt med Bordeaux från början. Många, inklusive mig tycker vinet är ungt i karaktären. Några även att det är för tufft i stilen. Jag är själv lite förundrad eftersom jag provade detta vin för ungefär ett år sedan. Jag upplevde det då mycket mera utvecklat och moget med en torrare frukt och mindre kraftfullt. Detta var en kul överraskning och betyget blir klart över Parker’s 90 poäng med 93 poäng från mig (förra buteljen gav jag 91 poäng).

Vet inte om man blir vare sig klokare, duktigare eller bättre vinprovare av det här men kul är det. Trots man ibland är helt ”uppdribblad” på läktare så är det alltid lika kul att gissa och höra vad andra tycker. Ibland får jag känslan av att ju mer vin man provar desto svårare blir det. Man får för många intryck helt enkelt. Även ett ökat mångfald i vinvärlden under senare år gör ju att man ofta ställs inför helt okända druvor eller distrikt. I just dessa sammanhang finns en annan uppenbar ”riskfaktor”. Vi känner varandras smakpreferenser ganska väl nu och ofta smyger sig en tanke in i stil med: ”aha, det är hennes/hans vin, då är det säkert en…” Helt fel naturligtvis men det händer. Gissa om många tagit för givet att Australiensaren är min?

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att reflektera över det faktum att de två viner jag tyckte i särklass bäst om var de två viner som även The Wine Advocate gett högst betyg. Betryggande eller skämmande? Välj själv!