måndag, mars 30, 2009

Bättre än bäst år tjugohundrasex?

För er som vill ha den korta versionen så är svaret nej. Inte idag. Om fem eller tio år? Kanske. Möjligtvis blir resultatet ett annat då. Jag är varken spåman eller professionell kritiker utan endast en glad amatör. Min instinkt och måttliga erfarenhet säger mig dock att det eventuellt finns en inneboende perfektionist i detta unga vin. Fast jämfört med distriktets topprankade vin från årgången råder ingen tveksamhet – åtminstone inte just för stunden (och med min personliga smak bör kanske tilläggas).

Mycket väsen för ingenting kan kanske då tyckas? Jag tänker på att jag gick ut hårt och klagade på fördelningspolitiken. Men jag ångrar ingenting. Självklart är 2006 Clos des Papes ett vin som den sanne Chateauneuf du Pape fantasten bör ha i samlingen. Efter Parkers lovord och den under 2000talet ständigt växande hyllningskören så kom då årgång 2006 och klämde i med toppnoteringar och hurrarop. Men bara som en aptitretare inför den om möjligt ännu mera omsusade 2007an. Hur ska det sluta?

En tvekamp över drygt 30 timmar. Två flaskor öppna och en otröstlig lust efter gott vin. Visst är det tveksamt om endast tre års ålder gör rättvisa för viner som dessa men samtidigt så får man en föraning om kvaliteten i vinerna och godhetsfaktorn. Dessutom så är ett långtidstest som detta värdefullt för att följa utvecklingen i flaskan – 30 timmar klarar sannerligen inte alla viner. Vi börjar med utmanaren.


2006 Clos des Papes, Châteauneuf-du-Pape har en oväntad djup rubinröd färg med en härlig lyster. Den är klar men ändå mörk. Doften är först söt med bär, choklad och nötter. Sedan kommer en lätt rostad ton med blå frukt och i nästa sniff en markant stallighet. Lite gödselstack men också plommon, jordgubbar och kirsch. Mineraler, värme, tryffel och mosade fikon. Kväll två följer så mer choklad, kaffe, sviskon, kanel och tobaksblad. En mycket speciell, parfymerad och pikant kryddighet som ofta känns unik för just Clos des Papes. Det enda vin jag fått samma känsla av är 2005 Pure. Men bara just 2005an. Ingen av de andra årgångarna har gett samma associationer. Det är en alldeles unik karaktäristik. Kanske är det rostigt järn som ger igenkänningen? Eller så är det den orientaliska kryddigheten och fruktigheten som framkallar sammankopplingen. Härligt är det i varje fall.

Smaken är ovanligt mörk för Clos des Papes med massor av lakrits, bär och fikon. Lite eldigt med jordgubbar och kirsch. Ganska tuffa och tydliga tanniner som överraskar något. Fast tanninerna är söta och inte alls besvärande. En lång eftersmak med gräddkola och lakrits. Hallon och mandel. Koncentrationen känns hög och munkänslan skvallrar om ett visköst vin. I princip kommer det inte mer smaker men däremot bygger vinet på sig i storlek och redan efter sju timmar känns vinet kraftfullare. Dag två är det samma intensitet. Ingen avmattning här inte. Fantastiskt gott. För mig ligger årgång 2000 och 2003 närmast till hands.


Ett riktigt gott och läckert vin. Framtidspotentialen borde vara enorm. En ovanligt stöddig Clos des Papes men med samma läckra sammetslena struktur som alltid. Jag gillar detta jättemycket och vinet kvalar direkt in på listan över det (i min smak) bästa från årgång 2006 i Chateauneuf du Pape. Absolut ett av toppvinerna och förmodligen kommer detta att utvecklas mycket med lagring. Tankarna på 2007an gör ju att man nästan bävar inför vad som komma månde. Betyg då? Bob har som sagt varit generös med poängen för Clos des Papes under hela 2000talet och så även för 2006an. I oktober 2008 satte han 98 poäng och det är det högsta Clos des Papes belönats med förutom årgång 1978. Sedan är det ju då de 98-100 poängen för 2007an. Mina Vinare då? Jag nöjer mig med 97 poäng. Allvarligt talat så är detta mycket bra, gott, lovande och enormt kompetent. Mitt omdöme är baserat över en tidsperiod på 30 timmar. Om man isolerar enskilda ögonblick så kan jag också klämma i med 98 poäng. Nu visade det sig dock att det fanns en med ännu större kompetens.

Med risk för att tjata sönder vinet och trötta ut läsare så får nog detta bli sista smakprovet på ett tag. Fast… dricka det kan jag kanske göra men jag behöver ju inte skriva om det… Kunde trots tidigare löften inte låta bli att matcha Clos des Papes mot Parkers gunstling från årgång 2006.
2006 Clos Saint Jean, Châteauneuf-du-Pape "Deus Ex Machina" har en närmast explosiv doft. Stor, rökig, kemisk med terpentin, blodigt kött, gummi och garrigue. Hallon, asfalt, espresso, hårspray och kryddor. Mint, parfym, örter, diesel, garage, choklad och rökta kryddor. Som en välhängd entrecote kryddad med Herbes de Provence och salmiakpulver på en kolgrill. Helt makalöst spännande. Jag älskar doften av Deus ex Machina. Den är extrem men den går aldrig över gränsen. Det blir aldrig osmakligt – bara spännande. Underbart!

Smaken är inte blygsam. Enorm koncentration men aldrig klumpig. Ren smak med mineraler, citrusfrukt, hallon, kirsch, aprikoser och en ljuvlig eldighet i den enormt långa och koncentrerade eftersmaken. Gud så gott! Vingummin och jordgubbspaj. Gräddbakelse med flytande lakrits och Marc de Framboise. Tuffa tanniner i den närmast oändliga eftersmaken. Visst är det stort men jösses vad gott och häftigt det är. Vinet är samtidigt större än störst men också på samma gång lätt och mineraliskt med en klart tilltalande friskhet. Ett vin helt i min smak.

Jämfört med den senast provade flaskan är intrycket delvis annorlunda. Mycket av aromerna och smakerna finns där men det är så mycket häftigare, tydligare och större i denna flaska. Förra buteljen visade upp en något tveksam kork med tecken på genomsläpp av vin från flaskan. Kan inte påstå att den kändes defekt eller felaktig bara lite mindre, tröttare och mer sluten på något vis. Jag har köpt mina flaskor vid tre separata tillfällen och från två olika kanaler. Att tro att det inte skulle förekomma flaskvariationer eller sämre hanterade buteljer vore naivt. Med denna flaska försvann det uns av tvivel jag kände senast jag provade vinet – detta måste vara årgångens bästa vin. Parkers 99 poäng från oktober 2008 känns återigen helt korrekta. Jag kan bara hålla med honom.


Mer om tidigare smakprov finns här och där finns även länkar vidare bakåt i provningshistoriken.

Nu har det ett tag varit mycket Chateauneuf du Pape på bloggen. Ett ämne som förvisso aldrig känns oviktigt men kanske blir det ibland lite för snävt. Jag har inte mer i bakfickan men däremot en ny duell planerad närmaste veckan/veckorna. Under tiden får jag försöka göra färdigt inlägget om vinerna från Norra Rhône och eventuellt någon annan kul provning. Ett helt gäng obloggade viner finns också i förrådet. Många Spanjorer och Aussies, någon amerikan och faktiskt även lite Bordeaux - om det kan passa?

8 kommentarer:

Mårten sa...

Kul att läsa! Har funderat på att öppna en Clos des Papes 06a, men faktiskt haft lite korkskruvsångest trots allt snack om 06ornas tidiga tillgänglighet. På dig låter det ändå som att man kan offra en flaska nu med gott samvete..?

Mina Vinare sa...

Hej Mårten!

Nejdå. Du behöver inte alls ha något dåligt samvete om du öppnar en flaska. Nu beror det ofta på de personliga preferenserna vad man tycker men eftersom jag sällan har problem med för unga viner så tycker jag alltid det är kul att prova vinerna och inte bara lagra.

Det här är definitivt ett vin som går utmärkt att dricka nu. Jag har läst flera kommentarer om att vinet mår bra av mycket luftning och det stämmer. Jag tyckte vinet var som bäst 5-7 timmar efter öppnandet (från flaskan till karaff och omedelbart åter i flaskan).

En liten varning dock. Är man van vid Clos des Papes så tror jag man blir lite överraskad av den mörkare och tanninrikare stilen i denna årgång. Vinet har lite mer muskler än vanligt men inte alls så att det blir stramt eller kärvt. Jag tycker mycket om denna producent och så även denna årgång.

Att det blir annorlunda och mer komplex med lagring är nog givet men jag tycker att den är värd att prova nu också. Det verkar vara många som ska dricka Pure till Påsk så varför inte bryta trenden och klämma en Clos des Papes till Påsklammet?

Lycka till!

/ MV

jos sa...

Kul! Jag har en låda Clos des Papes på g så det blir till att korka upp en omedelbart. Vad gäller Deus Ex Machina-06 så är det det godaste jag druckit på.. ja länge i alla fall! Den klockrena hallonsylten som osade upp när jag höll glaset på en halv arms avstånd och svepte det fram och tillbaka har jag aldrig tidigare varit med om. Så sjuuukt gott som vinet är i munnen också.. Ojoj. Har bara 5 flaskor kvar vilket känns lite jobbigt. Korkade även en Machina 04a härom helgen men det var inte alls samma stil som 06an och var inte i närheten enligt mig i alla fall.

Mina Vinare sa...

Hej Jos!

Visst är 2006 DeM underbar? När den visar sig från rätt sida så är det ett fantastiskt vin. Nästan så jag rankar den högre än 2005an. Kul att höra att även du gillade den.

Själv har jag inte provat 2004an på snart två år. Varför gillade du inte den? Jag har varit sugen på att prova om en flaska men när du säger som du gör blir jag lite tveksam.

Clos des Papes har jag alltid tyckt om. Har faktiskt provat alla årgångar sedan 1998 som unga viner (undantaget 2002an). Alla har varit goda och fullt njutbara med en struktur närmast lik jordgubbslikör. Denna 2006an var ett undantag med mycket mörkare stil och lite tuffare framtoning. Inget som stör, tycker jag utan tvärtom gör det vinet ännu mer spännande. Kanske är det bara jag som uppfattar det så. Skulle vara kul att höra hur du gillar det.

Ha det bra!

/ MV

jos sa...

Sitter med 06an nu och visst har du rätt. Inte cdp möter bourgogne precis... Den här var klart tuffare än de senaste Clos Des Papes jag druckit. 01an som jag drack senast är något helt annat, lite söt, slank och grymt härlig på sitt vis. Men wow, bra vin det här... :)Nu orkar jag inte kolla men har för mig att du jämförde med Pure 2005 och det känns mitt i prick.

04an Machina hade solklara drag av det, för mig, svårdefinierbara som jag hittade i Clos Saint Jean Tradition 04 eller 05 som jag verkligen inte gillade. Vet inte vad det är som jag stör mig så på men som tur var försvann det mer och mer efter luftning och lämnade lite skönt köttiga avgastoner istället...

Oj.. Clos Des Papes 06 var verkligen rejält köttigt.

Jag kommer ha extremt svårt att inte öppna fler 06or av Machina för det slår det mesta jag har i minnet just nu.

Ha det!

Mina Vinare sa...

Hej Jos!

Kul att det smakar.

Beträffande Clos Saint Jean så har jag aldrig provat Tradition i årgång 2004 eller 2005 så jag kan inte riktig göra kopplingen. Enda årgången av Tradition jag provat är 2003an och den är väl sådär. Inget höjdarvin. Jag har generellt lite svårt för 2004a så jag har länge dragit mig från att prova om DeM. Senaste månaderna har jag dock fått för mig att det är dags. Just köttiga avgastoner är en klockren beskrivning av DeM!

Förstår dina problem med 2006 DeM. Jag har inte riktigt klarat trycket. Fast även 2006 Clos des Papes blir svår att hålla sig ifrån men man blir nog belönad om man lyckas.

Beträffande 2005 Pure så tycker jag den har mycket Clos des Papes i sig.

Ikväll provar jag något som är överraskande bra. Jag återkommer inom kort med rapport.

Bästa!

/ MV

Jos sa...

Jag hade precis korkat Clos Des Papesen i går när jag skrev och jag måste säga att antingen hade jag inget bra "stäm" i munnen eller så är den, för mig, inte lika bra som jag initialt trodde. Visst, bra vin men kommer inte i närheten av Machina 06 för mig. Nu har jag ju iofs en hel låda så visst kanske jag prövar igen snart men mitt bestående intryck från igår var att den verkligen behövde ligga.

Men visst, det är så märkligt med vin. Man öppnar en flaska ett halvt år senare så är den helt plötsligt helt annorlunda än sist, - antingen till det bättre eller sämre. Precis som Pure 2004 som jag tidigare tyckte var bra men inte fantastisk. Har nu korkat 4 st bara i år och har svårt att hålla mig från övriga då den är sjukt bra nu.

Mvh

Mina Vinare sa...

Hej Jos!

Det låter ju trist att du upplevde att den blev sämre. Själv tyckte jag att den efter 6/7 timmar var som bäst. Fast även kvällen efter stod den upp bra. Visst behöver den tid men jag tycker den smakade bra redan nu. Bättre än 2006 Deus ex Machina tycker jag dock inte att den är.

Att vin lever sitt eget liv och hela tiden överraskar är väl tjusningen med vår hobby. Själv tycker jag aldrig att man blir blasé och uttråkad utan snarast tvärtom. Ju mer man provar, ju roligare blir det.

Pure 2004a har jag bara provat en enda gång och det var för ungefär ett år sedan. Då tyckte jag den var bra men inget alldeles märkvärdigt. Har förstått att många gillar den mycket och visst hade det varit kul att få prova om den.

Jag har haft lite svårt för 2004a i CndP och bland annat Clos des Papes gjorde mig besviken men för bara ett par månader sedan fick jag den blint och tyckte det var ett fantastiskt vin. Man blir som sagt överraskad emellanåt.

Å andra sidan provade jag om 2004 Chateau de Saint-Cosme ”Hominis Fides” och inte var den bättre än tidigare. Tredje flaskan och alla har varit ganska trista. Kanske lossnar det även för det vinet en dag men jag betvivlar att jag någonsin kommer att tycka att det är ett strålande vin.

Ha det bra!

/ MV