Jag hade före provningen försökt med en privatimport via den svenska importören men mest mötts av oförstånd och ovilja. Tillslut gav jag upp. Efter provningen kunde jag givetvis inte hålla mig utan gick åter på jakt och visst fanns det fortfarande flaskor kvar hos en av de danska importörerna.
Nu tog det ganska lång tid från tanke till handling så tyvärr hann värdet på vår svenska krona falla betydligt innan affären var avslutad. Priset 209dkr får annars anses mer än rimligt. Sedan fungerade inte min logistiklösning så effektivt som jag önskade utan vinet blev liggandes ganska länge hos min danske kollega. Så äntligen för drygt en vecka sedan kom de då tillslut över bron och givetvis hann de knappt komma över gränsen innan jag kände mig manad att ge mig på ett nytt smakprov.
2005 Domaine Grand Veneur, Châteauneuf-du-Pape “Les Origines”.
Färgen är djupt röd och ganska tät. Doften först vild och kryddig med rök och tydliga fatinslag. En köttig, rå ton med en lätt jordighet och inslag av gummi. Rökt kött och rökta kryddor med en viss blodighet och inslag av terpentin. Den är både läcker och komplex. Sedan rostat kaffe och backelit samt skokräm. Frukten består mest av jordgubbar och fikon. Dag två kommer mycket tydligare chokladtoner samt en allmänt sötare karaktär i doften. Ja, det känns minst lika härligt som förra gången att dofta på detta vin. I princip finns inget att anmärka mot och inte heller saknar jag något som borde finnas där. Jag är nöjd så långt.
Smaken domineras först av lakrits och en känsla av torkad frukt. Fikon, grillat kött med en viss eldighet och beska. Ganska tydliga tanniner som ger en förstärkt torrhetskänsla i eftersmaken som är både intensiv och lång. Mörka körsbär och svartvinbärslikör som nästan ger lite associationer till Italien. Stenkross (om man nu har smakat på sådant?) och mineraler i en fräsch harmoni med den mörka frukten. Men var det verkligen så påtagliga tanniner i vinet förra gången?
Helhetsintrycket blir inte lika sensationellt denna gång. I princip stämmer allt med aromer och smakintryck gentemot mina anteckningar från första smakprovet. Med ett undantag – tanninerna och torrhetskänslan. Jag kan inte minnas att jag upplevde vinet så torrt i strukturen senaste gången. Faktiskt är att det finns likheter med Domaine de la Mordorée och den lite Bordeauxlika strukturen jag upplever i deras viner. Alain Jaume och Domaine Grand Veneur tillhör definitivt den modernare skolan i området och Robert Parker skriver i sina recensioner:
”This estate, owned by the Jaume family, has been on fire over the last decade. The wines are made in a polished, civilized, modern style, but they do not lack Provencal or Chateauneuf du Pape typicity.”
“This is definitely a modernist take on Chateauneuf du Pape, but the wines never lose the soul and typicity of Provence. They are impeccably well-made, pure, and deeply colored.”
En beskrivning jag köper rakt av. Lite av nackdelen kanske ändå är att det smakar för mycket Provence och i mitt tycke för lite Chateauneuf du Pape. Detta smakar mer modernt välgjort GSM vin från var som helst i Sydfrankrike. Druvblandningen lär vara 50% Grenache, 20% Syrah och 30% Mourvedre. Kanske är det förklaringen? En del nya fat gör nog också sitt till för att förstärka de intrycken.
Om man vill vara lite kritisk mot fenomenet 6cl i ett glas på en provning, så kan man vara det nu. Skillnaden mot förra gången är att denna flaska delas på två personer (nåja, nästan) och över två kvällar. Det klarar vinet inte riktigt lika bra som det klarade att utmärka sig i en provning mot 11 andra viner. Då var intrycket helt lysande – nu blir det bara mycket bra. Att prova ett glas vin under ett par timmar i tävlan mot andra viner är bland det roligaste jag vet. Nackdelen är givetvis att det blir en ögonblicksbild och att avgöra ett vins kvalitet på det korta ögonblicket är ingen lätt uppgift. Behövs nog en del rutin för det jobbet. Kanske är det därför jag som glad amatör skenade iväg förra gången och tyckte att Robert Parker var en snåljåp med sina 95 poäng i oktober 2007. Denna flaska tycker jag däremot landar pang på hans 95 poäng och det är den torra tanninstrukturen och avmattningen dag två som drar ned min poäng gentemot förra smakprovet. Betyget i sig är lysande men det finns många viner som ger samma eller högre kvalitetsintryck. Kanske inte till en så rimlig prislapp för distriktet i fråga och det gör att mitt inköp fortfarande känns mer än motiverat. Ett jättegott och bra vin med framtidspotential. För visst kommer detta att utvecklas länge än – men hur?
Hur är det nu med årgång 2005? Är den verkligen så fantastisk i Chateauneuf du Pape? Kompisen och jag diskuterade detta i veckan. Efter att ha provat en hel del 2005or så är det bestående intrycket just robusta, lite tuffa och tanninstinna viner. Inte riktigt som jag vill ha dem. Nästan allt provat har varit mörkare och kärvare i stilen. Jag kan bara komma på tre undantag av dem jag provat. 2005 Clos des Papes, Domaine de Cristia med sin Vieilles Vignes och Domaine la Barroche med sin Pure. Nu har jag en hel del kvar att prova och som jag hittills låtit bli just med tanke på årgången och dess struktur. Jag kommer att vara fortsatt försiktig med mina smakprov och hoppas på en lysande utveckling för vinerna över tiden. Helt säker och trygg med det är jag dock inte. Får ibland för mig att 2005 i Chateauneuf du Pape är en mer Bordeauxlik årgång och att den sanne Chateauneuf du Pape entusiasten kanske skulle ha satsat på 2005 Bourgogne istället . De röda Bourgogneviner jag provat från just 2005 har haft mycket av det i sig som jag gillar med vinerna från Chateauneuf du Pape.
Jag hoppas att jag har fel men tyvärr finns det många exempel genom åren där man utropat århundradets årgång men sedan har de höga förväntningarna sällan infriats. Bordeaux 1975 och Bourgogne 1995 är just två exempel på detta. Får verkligen hoppas att 2005 inte är en sådan och definitivt att inte 2007 i Södra Rhône är det – för om den kan man verkligen tala förväntningar!
Jag hoppas att jag har fel men tyvärr finns det många exempel genom åren där man utropat århundradets årgång men sedan har de höga förväntningarna sällan infriats. Bordeaux 1975 och Bourgogne 1995 är just två exempel på detta. Får verkligen hoppas att 2005 inte är en sådan och definitivt att inte 2007 i Södra Rhône är det – för om den kan man verkligen tala förväntningar!
2 kommentarer:
Tja MV!
Tråkigt med vinet, men det är sådant som faktiskt händer ibland. Prövade faktiskt ett utav hans viner för dryga året sen och känner igen det du skriver, vinet var uttorkat och alkoholen slog helt igenom.
Vinet var Alain Jaume grand garrigue 2005. Hade fått fina recensioner av många bloggare samt av många "experter" men måste själv säga att vinet var rent utav dåligt, uttorkad frukt med grymt stor eldighet. tror det låg på 14.5 procent och det klarade vinet inte alls av att bära upp. Kan inte heller se att den kommer utvecklas för alkoholen kan aldrig integreras.
När jag läser det du skriver så känner jag igen det negativa från ditt vin i grand garriguen fast det vinet kostade bara 120 kr. Har svårt att först att någon kan gilla det vinet när frukten är helt uttorkad och alkoholen slår totalt igenom för frukten finns inte där. Så finns det folk som klagar på viner från t.ex. aus som har 15-16 procent alkohol men så länge den inte slår igenom och pareras upp av god lite sötare frukt så förstår då inte jag problemet. Vem gillar survin?
Hellre ett vin med 16 procent som smakar bra än ett med 13 och uttorkad frukt så det första man känner är alkoholen. Får hoppas jag han få min flaska Eclipse idag, inget sms dock men har den kommit så korkas den imorgon kväll.
Hade även best en The Dead Arm Shiraz 2006 som har anlänt., ej provat den tidigare så jag var lite nyfiken och tänkte testa en flaska. Har du provat den? Såg den fick 95+ av jay miller. Pure försvann iaf direkt så jag fick inte något smakprov men litar på din smak och när 2007orna dyker upp så får man försöka vara med och slås.
Hade bra
Hej Johan!
Nej, 2006 Dead Arm har jag inte provat. Lite sugen är jag på ett smakprov. 2007 Pure lär ju bli en huggsexa utan dess like. Tror hela Sveriges vinentusiastskara redan väntar med iver på lanseringen – jag med!
Håller helt med om torr frukt i vin. Inget för mig. Däremot tror jag kanske budskapet försvann lite i inlägget. Så illa tyckte jag inte om vinet. Det är riktigt bra men det visar inte upp samma extremt positiva sida som jag upplevde för knappt ett halvår sedan. Då var det ett vin som föll mig på läppen och givetvis förväntade jag mig samma upplevelse denna gång. Den uteblev men gott både doftar och smakar vinet fast med en lite oroande torr tanninstruktur.
Ska kanske tilläggas att under den provning jag föll pladask för vinet så var övriga gruppen mer reserverad. Kanske var det något som fick mig att gå igång extra och tappa omdömet? Av totalt fjorton provare så var vi tre som tog i med överbetyg och två som var aningen positivare än Parker medan åtta provare var mer negativa och en mitt på.
Trevlig helg!
/ MV
Skicka en kommentar