Bättre än bäst år tjugohundrasex?

För er som vill ha den korta versionen så är svaret nej. Inte idag. Om fem eller tio år? Kanske. Möjligtvis blir resultatet ett annat då. Jag är varken spåman eller professionell kritiker utan endast en glad amatör. Min instinkt och måttliga erfarenhet säger mig dock att det eventuellt finns en inneboende perfektionist i detta unga vin. Fast jämfört med distriktets topprankade vin från årgången råder ingen tveksamhet – åtminstone inte just för stunden (och med min personliga smak bör kanske tilläggas).

Mycket väsen för ingenting kan kanske då tyckas? Jag tänker på att jag gick ut hårt och klagade på fördelningspolitiken. Men jag ångrar ingenting. Självklart är 2006 Clos des Papes ett vin som den sanne Chateauneuf du Pape fantasten bör ha i samlingen. Efter Parkers lovord och den under 2000talet ständigt växande hyllningskören så kom då årgång 2006 och klämde i med toppnoteringar och hurrarop. Men bara som en aptitretare inför den om möjligt ännu mera omsusade 2007an. Hur ska det sluta?

En tvekamp över drygt 30 timmar. Två flaskor öppna och en otröstlig lust efter gott vin. Visst är det tveksamt om endast tre års ålder gör rättvisa för viner som dessa men samtidigt så får man en föraning om kvaliteten i vinerna och godhetsfaktorn. Dessutom så är ett långtidstest som detta värdefullt för att följa utvecklingen i flaskan – 30 timmar klarar sannerligen inte alla viner. Vi börjar med utmanaren.


2006 Clos des Papes, Châteauneuf-du-Pape har en oväntad djup rubinröd färg med en härlig lyster. Den är klar men ändå mörk. Doften är först söt med bär, choklad och nötter. Sedan kommer en lätt rostad ton med blå frukt och i nästa sniff en markant stallighet. Lite gödselstack men också plommon, jordgubbar och kirsch. Mineraler, värme, tryffel och mosade fikon. Kväll två följer så mer choklad, kaffe, sviskon, kanel och tobaksblad. En mycket speciell, parfymerad och pikant kryddighet som ofta känns unik för just Clos des Papes. Det enda vin jag fått samma känsla av är 2005 Pure. Men bara just 2005an. Ingen av de andra årgångarna har gett samma associationer. Det är en alldeles unik karaktäristik. Kanske är det rostigt järn som ger igenkänningen? Eller så är det den orientaliska kryddigheten och fruktigheten som framkallar sammankopplingen. Härligt är det i varje fall.

Smaken är ovanligt mörk för Clos des Papes med massor av lakrits, bär och fikon. Lite eldigt med jordgubbar och kirsch. Ganska tuffa och tydliga tanniner som överraskar något. Fast tanninerna är söta och inte alls besvärande. En lång eftersmak med gräddkola och lakrits. Hallon och mandel. Koncentrationen känns hög och munkänslan skvallrar om ett visköst vin. I princip kommer det inte mer smaker men däremot bygger vinet på sig i storlek och redan efter sju timmar känns vinet kraftfullare. Dag två är det samma intensitet. Ingen avmattning här inte. Fantastiskt gott. För mig ligger årgång 2000 och 2003 närmast till hands.

Ett riktigt gott och läckert vin. Framtidspotentialen borde vara enorm. En ovanligt stöddig Clos des Papes men med samma läckra sammetslena struktur som alltid. Jag gillar detta jättemycket och vinet kvalar direkt in på listan över det (i min smak) bästa från årgång 2006 i Chateauneuf du Pape. Absolut ett av toppvinerna och förmodligen kommer detta att utvecklas mycket med lagring. Tankarna på 2007an gör ju att man nästan bävar inför vad som komma månde. Betyg då? Bob har som sagt varit generös med poängen för Clos des Papes under hela 2000talet och så även för 2006an. I oktober 2008 satte han 98 poäng och det är det högsta Clos des Papes belönats med förutom årgång 1978. Sedan är det ju då de 98-100 poängen för 2007an. Mina Vinare då? Jag nöjer mig med 97 poäng. Allvarligt talat så är detta mycket bra, gott, lovande och enormt kompetent. Mitt omdöme är baserat över en tidsperiod på 30 timmar. Om man isolerar enskilda ögonblick så kan jag också klämma i med 98 poäng. Nu visade det sig dock att det fanns en med ännu större kompetens.

Med risk för att tjata sönder vinet och trötta ut läsare så får nog detta bli sista smakprovet på ett tag. Fast… dricka det kan jag kanske göra men jag behöver ju inte skriva om det… Kunde trots tidigare löften inte låta bli att matcha Clos des Papes mot Parkers gunstling från årgång 2006.

2006 Clos Saint Jean, Châteauneuf-du-Pape "Deus Ex Machina" har en närmast explosiv doft. Stor, rökig, kemisk med terpentin, blodigt kött, gummi och garrigue. Hallon, asfalt, espresso, hårspray och kryddor. Mint, parfym, örter, diesel, garage, choklad och rökta kryddor. Som en välhängd entrecote kryddad med Herbes de Provence och salmiakpulver på en kolgrill. Helt makalöst spännande. Jag älskar doften av Deus ex Machina. Den är extrem men den går aldrig över gränsen. Det blir aldrig osmakligt – bara spännande. Underbart!

Smaken är inte blygsam. Enorm koncentration men aldrig klumpig. Ren smak med mineraler, citrusfrukt, hallon, kirsch, aprikoser och en ljuvlig eldighet i den enormt långa och koncentrerade eftersmaken. Gud så gott! Vingummin och jordgubbspaj. Gräddbakelse med flytande lakrits och Marc de Framboise. Tuffa tanniner i den närmast oändliga eftersmaken. Visst är det stort men jösses vad gott och häftigt det är. Vinet är samtidigt större än störst men också på samma gång lätt och mineraliskt med en klart tilltalande friskhet. Ett vin helt i min smak.

Jämfört med den senast provade flaskan är intrycket delvis annorlunda. Mycket av aromerna och smakerna finns där men det är så mycket häftigare, tydligare och större i denna flaska. Förra buteljen visade upp en något tveksam kork med tecken på genomsläpp av vin från flaskan. Kan inte påstå att den kändes defekt eller felaktig bara lite mindre, tröttare och mer sluten på något vis. Jag har köpt mina flaskor vid tre separata tillfällen och från två olika kanaler. Att tro att det inte skulle förekomma flaskvariationer eller sämre hanterade buteljer vore naivt. Med denna flaska försvann det uns av tvivel jag kände senast jag provade vinet – detta måste vara årgångens bästa vin. Parkers 99 poäng från oktober 2008 känns återigen helt korrekta. Jag kan bara hålla med honom.

Mer om tidigare smakprov finns här och där finns även länkar vidare bakåt i provningshistoriken.

Nu har det ett tag varit mycket Chateauneuf du Pape på bloggen. Ett ämne som förvisso aldrig känns oviktigt men kanske blir det ibland lite för snävt. Jag har inte mer i bakfickan men däremot en ny duell planerad närmaste veckan/veckorna. Under tiden får jag försöka göra färdigt inlägget om vinerna från Norra Rhône och eventuellt någon annan kul provning. Ett helt gäng obloggade viner finns också i förrådet. Många Spanjorer och Aussies, någon amerikan och faktiskt även lite Bordeaux - om det kan passa?