Den bakomliggande orsaken till inläggen och min upprördhet kom av en kommentar i inlägget ”När korkskruven löper amok!”. Varför ska jag strax förklara men först ett förtydligande beträffande de två senaste posterna.
Jag började blogga för att jag kände ett behov att skriva om viner som det inte fanns så mycket att läsa om på de svenska bloggarna. Mitt vinintresse har genom åren smalnat av i omfång men samtidigt fördjupats. De viner jag själv uppskattar tillhör dessutom ibland en kategori som inte är helt eller okritiskt accepterad i vinkretsar. Kanske närde jag en vision som jag lite naivt uppfattade som rebellisk och såg mig som någon slags representant för vinerna som ingen annan tog under sina vingar.
Mitt allra första inlägg på bloggen var en deklaration över vad innehållet framöver skulle bestå av. Den deklarationen stämmer fortfarande och för den nytillkomne läsaren rekommenderas att ta del av den här.
Att bli den mest läste bloggaren eller den mest populäre var knappast målsättningen. Nej, för mig har belöningen varit när någon läsare tagit till sig av tipsen och låtit sig inspireras att prova något för denne okänt vin, producent eller distrikt. Har man sedan dessutom gillat det och återkopplat detta till mig så har tillfredställelsen varit total.
Om någon gillar innehållet på bloggen så blir jag givetvis glad men det är också helt okej om man inte gillar det jag skriver om eller inte heller gillar mitt sätt att skriva. Dessutom är det fritt fram att framföra detta till mig oavsett om det är positivt eller negativt. Det står också alla fritt att låta bli att läsa det jag skriver – speciellt om man inte gillar det.
Bloggarna i Sverige är många och nästan varje vecka tycks det dyka upp en ny. Själv har jag emellanåt tröttnat men ganska snart saknat bloggandet och känt ett behov att ”skriva av mig”.
Ska jag vara kritisk mot kollegorna så har det växt fram en slags schablon som alla verkar följa. Jag kan tycka att det är lite fantasilöst eftersom det finns gott om alternativ i etern som är uppbyggda på samma vis. Behövs det verkligen fler av samma sort?
Att skriva en post om ett Bordeauxvin är tacksamt. De allra flesta har en uppfattning om vad det handlar om för sorts vin. Läser man bloggar så är det en vida omskriven vintyp som det finns mycket och läsvärda inlägg att ta del av. Dessutom består mycket som kretsar kring Bordeaux av klyshor som inte alltid känns så fantasifulla.
En tanke slog mig häromkvällen. Kanske skulle jag göra ett inlägg om 1990 Château Cos d'Estournel, St. Estèphe som helt bestod av lånad text. Gick det att gå ut och söka om vinet eller vintypen på bloggarna och sedan kopiera delar av innehållet för att sedan göra ett inlägg med den texten som grund? Jovisst, det gick väldigt lätt. Det tog ungefär en timme att sno text från tre av de mest uppskattade och lästa bloggarna för att sedan sammanfoga denna i delvis slumpvis ordning och ändra vissa ord (dock la jag aldrig till några egna fraser eller meningar). Resultatet blev alltså ett inlägg om ett vin jag drack förra våren (2009) och inte ett ord i texten var min egen beskrivning av vinet. Faktiskt är att nästan ingenting av innehållet berör vinet ifråga utan är hämtade ifrån andra beskrivningar av Bordeauxviner.
Blev resultatet bra? Blev det trovärdigt? Det är upp till läsaren att besvara.
Själv skräms jag dock över faktumet att det går att göra ett helt fejkat inlägg som inte uppenbart går att genomskåda. Kanske går det att regelmässigt följa schablonen, sno text och sonika skrivna om vin man inte ens provat – allt för att synas och få bekräftelse i cyberrymden.
Den andra versionen består av mina egna ord och tankar. Omdömet är mitt eget och slutsatserna också. Förvisso dracks vinet för mer än ett år sedan men har det någon betydelse? Blir trovärdigheten mindre? Kanske blir den det men förhoppningsvis ger det inlägget läsaren en mer personlig bild av vad jag egentligen tyckte om vinet och kanske vintypen överlag? Jag hävdar inte att min text är bättre men däremot tror jag att den är mer personlig.
Varför denna övning och varför denna ilska som kanske lyser igenom bland mina efterföljande kommentarer?
Jo, då är vi tillbaks där allt började – nämligen inlägget jag refererade till i början.
Visst är den texten lång och kanske lite utsvävande och om någon tycker det blev för jobbigt att läsa den så har jag delvis misslyckats. Detta får man givetvis framföra och om man dessutom skriver under med någon typ av signatur så känns det lättare att ta kritiken och dessutom kanske återkoppla på ett mer sansat vis.
När någon som är fullständigt anonym endast skriver ”Kill your darlings” känns det dock ruttet. Kanske vet den personen inte vad frasen betyder och kanske är det ett missförstånd och då får jag be om ursäkt för allt rabalder men kanske har det ändå kommit något tänkvärt ut av det hela.
För den som inte vet vad ”Kill your darlings” betyder rekommenderas att googla uttrycket för att skaffa nya kunskaper. Här är allt förberett men nedan följer en kort summering från en av träffarna via sökningen.
"Kill your darlings" är en fras som används av manusförfattare som innebär att man ska undvika personliga favoritvändningar eller dialoger. Detta eftersom publiken förmodligen inte delar din förtjusning över dina favoriter och det dessutom kan skada den röda tråden i berättelsen.
Uttrycket har myntats av Samuel Johnson och betyder bokstavligen "Döda dina älsklingar".
Mer om Samuel Johnson finns att läsa här.
Är då detta så mycket att bli upprörd över?
Kanske inte men jag upplever ändå en trist och lite arrogant hållning över det hela. Är frasen ”Kill your darlings” vida känd bland ”vanligt” folk? Jag tror inte det utan någon som kort och koncist lämnar en sådan kommentar befinner sig högst sannolikt i branschen. Nu undrar ni givetvis vad jag syftar på med branschen?
Jo, jag tror att det är någon som kanske har skrivandet som sitt yrke eller åtminstone har en utbildning eller djupare kunskaper om skrivandets konst. Givetvis får man även då föra fram kritik men varför då inte lite mer konstruktivt och hjälpande? Varför elakt och plumpt? Bloggen är en hobby – inte ett yrke.
Jag hoppas den som läser orkat hit och kanske nu bättre först varför jag plötsligt kände ett behov av denna något omständliga och komplexa övning.
Som belöning följer härefter ett vintipps i världsklass.
Av en slump ramlade jag över ett filmklipp som låg på Youtube. Det visade sig vara en sekvens ur ett vinprogram producerat av BBC. Som alltid när de är inblandade handlar det om kvalitet. Att serien gått svenska tittare förbi är verkligen synd. Kanske känner många redan till serien men om inte så kan jag verkligen rekommendera er att se den på Youtube.
Huvudpersoner är Oz Clarke och James May. Den förstnämnde är förmodligen välkänd för oss vinentusiaster men James May är kanske mer okänd. För den som är motorintresserad är han nog känd via programserien Top Gear som avverkade det ena mer spektakulära biltestet efter det andra.
I serien ger det något omaka paret sig ut i en husbil för att upptäcka den nya världens viner. Man beger sig till Kalifornien och där jag börjar äventyret befinner de sig i Santa Barbara. Jag förstår det som om de tidigare gjort en resa genom Europa/Frankrike men den har jag själv inte tittat på. Varje avsnitt är ca: 30 minuter långt men uppdelat i 10 minuters sekvenser på Youtube. Det är inte helt enkelt eller logiskt att få dem i rätt sekvens men med lite klurighet och förnuftighet går det bra. Börja med den första sekvensen ur avsnittet här nedan så får ni leta er vidare på egen hand. Det är lysande underhållning och skitkul även för den som inte är vinintresserad. Min personliga favoritsekvens är den där James tvingar Oz att blindprova ett vitt och ett rött vin samtidigt som han kör radiobil på ett nöjesfält – det är riktig underhållning!
Men innan dess. Efter mitt gnällande på bloggar så kanske det är på sin plats med några hyllningar. Det finns många fina och roliga bloggar men om jag ska lyfta fram två egna favoriter så blir det två bloggar som har en egen stil och som jag upplever bygger på ren kärlek och nyfikenhet kring vinet. Här är det aldrig uppblåst eller pretentiöst utan jordnära och fyllt av upptäckarlust. Precis som det ska vara och alltid med en positiv ton (även när det blir blindskott).
Först den med mat berikade bloggen Johan P och därefter den äkta och ärliga upptäckarlustan hos Micke på Smakabra.
Nu då äntligen dags för – Showtime!
Varning! Detta är beroendeframkallande.
28 kommentarer:
God dagens MV!
Måste bara få säga att du är en sheriff.
Och tack för dessa inlägg, riktigt bra
(som vanligt).
/Johan
Oj, mycket på hjärtat i den här posten. Jag får nog återkomma, skall dock iväg på simskola med barnen nu.
Dock: "det går att göra ett helt fejkat inlägg som inte uppenbart går att genomskåda" vet jag inte om jag håller med om. Jag kommenterade din post som jag gjorde igår kväll eftersom det var så fullständigt uppenbart att det var högsäsong i den skånska trollskogen...
Tack Johan!
Skönt att någon tycker det man gör inte är helt bortkastat. Förhoppningsvis blir det mer fokus på vin framöver.
/ MV
Hej Franko!
Du är välkommen åter. Själv ska jag också iväg i eftermiddag. Först 7 viner från Mitolo/Glaetzer som sedan avslutas med 5 årgångar Amon-Ra i en minivertikal. Vet inte om jag är på skrivhumör efter den provningen. Håller dessutom i provningen själv och har redan doftat igenom vinerna – känns lovande!
Att du och någon till genomskådade bluffen är ganska självklart. Känn dig hedrad eftersom jag anser din blogg vara ledande och det var inte med elakhet jag gjorde det. Tanken var mer att väcka en fråga och få en reaktion. Det tog inte värst lång tid. Jag försäkrar att avsikten inte var att kritisera en viss stil på inlägg utan mer visa vad som händer om alla leker följa John.
Får försöka hitta ut ur trollskogen!
/ MV
Jag begriper inte hur du kan gå igång så på en anonym kommentar. Internet är internet är internet...
Att sen dessutom läsa in saker i den som inte ens står är ju än mer obegripligt. "nån i branschen" är ju helt taget ur luften. Fortsätt med dina läsvärda poster ist för att noja om nonsens!
Även om våra inriktningar knappast överlappar varandra och våra inställningar till poängsättning av viner inte är densamma så läser jag din blogg med stor behållning. Entusiasmen finns där liksom en tydlig hållning vilket räcker långt i min bok. Det blir en allt mindre procent av vinbloggarna som jag läser och det var länge sedan det kom något kul nytillskott. Särskilt de bloggar som skrivs av folk som verkar vara i branschen, eller hett önskar att de vore känns verkligen trista.
Samtidigt tycker jag inte att det finns någon större anledning att kritisera någon enskild bloggare för stil eller inriktning. Möjligen kan jag tycka att bristande transparens kan vara värt att diskutera. I övrigt tycker jag nog att det är upp till varje enskild bloggare att skriva som han eller hon vill. Att berömma när någon gjort något extra bra känns mera konstruktivt.
Anonyma kommentarer kan man ju ha synpunkter på. Jag tror att det går att välja bort möjligheten att kommentera anonymt om man vill det.
Hej MV,
Kul provning idag, Mitolo och Amon Ra imponerade, ja alla vinerna var ju otroligt bra. Australiens viner har oförtjänt fått stå tillbaka bland världens toppviner. Vinerna idag var fortfarande unga, magnifika och goda, det återstår att se om de kan matcha Bordeaux, Bourgogne, Kalifornien och Rhone i lagrinsgduglighet. Jag vet av erfarenhet att Jim Barrys d'Armagh och Henschkes Hill of Grace klarar årtionden av lagring, så jag är hoppfull.
Claes
Hej Anonym!
Du har förmodligen helt rätt. I efterhand känns det hela lite onödigt. Kanske finns det en inneboende frustration som plötsligt fick utlopp.
Läste en intervju med Blondinbella och hennes råd var att alltid nonchalera negativa och kritiska kommentarer för att visa att man inte bryr sig. Nu har hon och jag inte så mycket mer gemensamt än att jag var lika ljus i håret som henne vid samma ålder. Kanske skulle jag ha tänkt på hennes kloka råd innan alla känslorna kom på en och samma gång?
/ MV
Hej Ingvar!
Din (för du kör väl mest själv nuförtiden?) blogg är delvis ett unikum och ingen annan har hittat en så tydlig nisch. Jag skäms lite så här i efterhand att jag inte tog upp den som ett bra exempel på en blogg som har sin alldeles egna inriktning och karaktär.
Anonyma kommentarer kan jag leva med och så länge jag själv döljer mig bakom ett alias kan man väl egentligen inte klaga.
Min drivkraft har aldrig varit att framhäva mig eller min förträfflighet utan istället de viner jag brinner för. Tyvärr blir det kanske lite väl engagerat ibland och omdömet grumlas. Håller helt med dig om att det är roligare att berömma än att gnälla men jag har under en ganska lång tid känt en viss frustration över utvecklingen på bloggarna. Din observation om branschen tror jag är nog så viktig och ibland undrar jag vilken drivkraft de olika bloggarna har. Känner att det inte finns något tydligt ställningstagande. Din blogg är dock undantagen misstanken och är istället ett lysande exempel på en tydlig ståndpunkt.
/ MV
Hej Claes!
Jovisst var det en imponerande samling viner med en otroligt jämn kvalitet. Bättre förhållande mellan pris och prestanda är svårt att hitta.
Just nu med de sista resterna i glaset börjar plötsligt 2002 Amon-Ra att framstå som det bästa vinet. Inte för att 03 och 05 vikt ned sig men 02 bara växer och växer.
Jag tror att dessa viner lätt klarar 15-20år och dessutom kommer att utvecklas.
Jag har följt flera av dem under sin korta livslängd men just Amon-Ra är ett vin som jag tror kommer att överraska många under kommande årtionden.
Ser framemot vad Henschke har att erbjuda!
/ MV
Jaha, det slutgiltiga beviset på att man inte har något liv. Här har man en ny del i David Peace's Red Riding Quartet att läsa och så sitter man och skriver ett svar som inte ens Blogger accepterar eftersom det är mer än 4096 tecken långt... Det får bli i två delar.
MV,
först och främst - att diskutera i skrift är oerhört svårt. I avsaknad av tonfall, ansiktsuttryck och liknande går mängder av nyanser förlorade och det är lätt att läsa in saker som inte alls var menade att finnas där från början. Saker som känns helt oladdade för den skrivande kan av läsaren lätt uppfattas som en frontalattack. Med det sagt fortsätter jag ändå gärna diskussionen för jag tycker det finns teman i den som är intressanta.
Vad gäller konformismen i vinbloggosfären så håller jag med dig i viss mån. Ser man till oss stockholmsbaserade bloggare så är vi många som både dricker och skriver rätt lika (för att inte tala om layout hos blogspot), en sak som förstås förstärks av det faktum att många av oss har blivit goda vänner och regelbundet träffas, tjabbar och bjuder varandra på vin. (Den som sticker ut rent stilistiskt är väl Nettare-Anders, men han är både för mycket proffs och för begåvad för att inte göra det). Visserligen tror jag de flesta av oss hade hittat fram till våra preferenser innan vi ens började blogga, men visst är vi ofta väldigt överens om saker och ting. Säkert också språkmässigt, sånt smyger sig på när man läser varandra och provar ihop.
Du talar om en rebellisk attitud hos dig själv, och det kan man väl lugnt säga att du har ;-)
Sånt som Nya Spanien och Australien får ju onekligen en hel del skit därute, både här i Sverige men också på eBob och Wine Berserkers. Jag använde så sent som i fredags på en provning ordet "munskänkskanon" i rätt raljant ton, och visst kan mycket av kritiken bygga på okunskap, fördomar och rena ryggmärgsreflexer men ibland får jag känslan av att du slåss mot väl många väderkvarnar när jag läser dina poster. Det må vara munskänkar, andra bloggare eller folk som först i och med nollsjuorna intresserat sig för södra rhônedalen, men det måste vara påfrestande med så många strider, och jobbigt att känna att man står ensam mot en konformistisk värld. Strunta i folk som inte tycker som du, fokusera istället på vinerna och fortsätt att skriva som du gör om de viner du gillar och som får dig att gå igång. Det är entusiasmerande och läsvärt, och din passion lyser igenom med all önskvärd tydlighet. Den är en av flera anledningar till att jag själv har bokmärkt din blogg från början och alltid läser det du skriver.
Slutligen berör du personligt anslag och klyschor inom bloggosfären. Jag extrapolerar gärna tankegångarna till alla som skriver om vin, även proffsen, men det här är en punkt som gör rätt ont och som jag har funderat en del på. Speciellt om man skriver ofta så är ju formatet otroligt begränsande. Vem kan egentligen i skrift återge hur ett vin smakar utan att hemfalla i rena klyschor? Alla dessa associationslekar kring diverse aromer är ju rätt fåniga, och om man verkligen gillar vinet (typ 99 poäng för dig och 94 för mig ;-)) så är det lätt att trilla ner i panegyrikens svarta hål. Ofta brukar Harry Waughs notering om 1961 Latour framhållas som ett föredöme med sina fem ord: "Deep colour, bags of fruit". Själv tycker jag den är fullständigt värdelös och att den inte säger ett dugg om hur 61:an utmärker sig gentemot andra årgångar från slottet eller ens andra viner. Och smakar skribenten riktig storhet vill jag gärna att det märks i noteringen, en del patetik till trots. Det sagt så är det svårt att skriva noteringar som klarar en andra (eller ens en första) läsning. Ju mer vin man dricker desto mindre fokuserar man på diverse aromer av frukt och ek, däremot blir mer taktila förnimmelser intressanta som munkänsla, strävhet, syrlighet, balans och klass. Och det personliga anslaget sedan... Jag har så gott som slutat rapa upp producentfakta som vem som helst kan googla sig fram till med några knapptryck. Alltså blir det mer pang på rödbetan med notering, för det är ändå vinet som hamnar i fokus när man beslutar sig för att blogga. Men en egen historia eller vinkling är förstås guld värt. Däremot tycker jag det är vansinnigt opersonligt att bifoga flera hundra ord av copyrightad text från Parker innan man själv skriver om hur man upplever vinet.
Själv har jag flera gånger funderat på att sluta blogga. Drivkraften från första början var egentligen bara att träffa likasinnade och det målet kan man säga är uppfyllt med råge. Samtidigt är det diskussionen man vill åt när man dricker något man gillar och det är väl det som driver en, inte antal träffar eller inbjudningar till provningar. Så fortsätt att diskutera och att tycka. Jag uppskattar dina kommentarer och det faktum att vi kanske inte är överens om allt. Och jag hoppas vi ses snart igen över en provning.
Ha det!
PS. Som någon sade: "internet är internet". Jag tror också att du överreragerar lite. "Kill your darlings" är väl precis sådant som en lagom skitnödig människa med nyvunnet måttligt vinintresse kan kläcka ur sig.
PPS. Ett gäng Glaetzer-viner på en söndagseftermiddag, jo jag tackar. Kan man hoppas på en post?
MV och Ingvar. Diskussionen om transparens är intressant, speciellt saker som "de bloggar som skrivs av folk som verkar vara i branschen, eller hett önskar att de vore känns verkligen trista.".
Jag förstår inte riktigt vilka ni åsyftar. Mer kött på benen, tack?
Frankofilen ! Jag syftar på bloggar som Dricks och Öhmans mat&vin . Sedan finns det en bloggande kvinnlig vinkypare och någon student från grythyttan s. Det finns säkert fler.
Hej Franko!
För det första; Det som kändes som en lysande idé i helgen känns plötsligt mindre genomtänkt.
För det andra; Min kära mamma har blivit hastigt inlagd på sjukhus så tankarna är på annat håll. Det kan ju knappast du veta och inte jag heller när hela cirkusen började. Nu är det inte ett livshotande tillstånd men ändå lite tärande, speciellt som enda barn.
För knappt ett år sedan tappade jag lusten att blogga. Det fanns flera orsaker till detta men en var att jag plötsligt upplevde ett tävlingsmoment. Det gällde att hålla tempot uppe och dessutom försöka locka med mer spännande viner och inlägg för varje gång. När jag upptäckte detta insåg jag att det blivit fel.
Lite så upplever jag hela bloggosfären. Jag får en känsla av att det handlar om uppmärksamhet. Titta vilka kul viner jag skriver om och titta så mycket beröm jag får, både i form av kommentarer från läsare och bloggkollegor. Tempot höjs och den med flest kommentarer/läsare vinner. Vad som sedan sägs i kommentarerna tycks mindre viktigt och det känns i min värld inte helt sunt. Givetvis är dialogen en del av det hela och något som man som bloggare uppskattar mycket men det kan också kännas påklistrat.
Ibland känns det som om man vill skriva om samma viner och gärna då de viner som garanterat har många köpare/ägare så att gemenskapen blir total. En enda stor lycklig familj men som ändå tävlar om uppmärksamheten och gunsten. Säkra kort som garanterat drar läsare till sig. Hur många 2007 (och snart 2009) Cuvée du Vatican ”Cotes du Rhone Villages” har vi inte läst om?
Kan man sedan bli inbjuden till Importörsprovningar och känna sig som en del av etablissemanget är lyckan total.
Jag skojade lite i en kommentar ovan om Blondinbellas goda råd men faktum är att jag ibland börjar tro att även vinbloggarna snart får sin Blondinbella om vi inte ser upp.
Vad hände med den alternativa rörelsen? Alternativet till vinjournalistiken? Jag trodde det var därför bloggandet en gång satte fart – ett alternativ till det ofta förutsägbara och lite mossiga. En revolterande rörelse som vågade skriva utan en tanke på konsekvenserna och utan hänsyn till aktörerna på marknaden.
Bäst har detta vid ett flertal tillfällen beskrivits av Hans Artberg fast i andra formuleringar.
http://www.artbergomvin.nu/
Givetvis är det lite orättvist att generalisera på detta vis och det finns många undantag. Jag ska däremot inte ge mig in på att börja namnge någon här.
Anledningen till att jag blev sur på den numera berömda anonyma kommentaren var att den fick mig att spontant tänka att här har vi en snorkig och otrevlig typ som vill läsa det alla andra redan skrivit eller lite nedlåtande visa på sin egen förträfflighet. Förhoppningsvis var det en feltolkning och en alltför stark reaktion från min sida men den bottnade i den trötthet jag under en längre tid känt för bloggsamfundet (som även min blogg är en del av). Att valet för att symbolisera detta föll på de mest namnkunniga bloggarna kändes naturligt men kan ju kanske tolkas som något annat. Dessutom dricks det en del Bordeaux där ; )
Jag tror att vinsverige behöver ett riktigt bra forum som kunde samla alla verkliga entusiaster och där hålla en hög nivå på dialogen. Idag bedrivs det mesta och bästa diskuterandet via bloggarna men det är egentligen ingen bra lösning.
Till sist vill jag tacka för dina vänliga ord och att du förmodligen förstår mig bättre än vad jag själv gör. Viktigast är kanske det du skriver i inledningen om att det är svårt med nyanserna. Dessutom är det svårt att skriva det man tänker – jag inser redan att det finns några baklängesvolter i det jag skrivit och som kanske faller tillbaks på mig själv. Fast just nu orkar jag inte ändra på detta.
Att ses igen på en provning hade varit riktigt kul.
Amon-Ra vinerna var fantastiska (2007, 2006, 2005, 2003 och 2002) men även de övriga vinerna var mycket bra. En post hade givetvis varit kul eftersom det handlar om en vinstil jag föredrar. Vi får se.
Ha det gott och återgå nu till din bok!
/ MV
Hej MV!
Klart vi vi som gillar Aussies vill ha Amon Ra provningen i skrift.
De som inte är intresserade läser nog endå för dina texter är klart de mest läsvärda av de som vinbloggar
Mvh Johan
Hej MV!
Klart vi vi som gillar Aussies vill ha Amon Ra provningen i skrift.
De som inte är intresserade läser nog endå för dina texter är klart de mest läsvärda av de som vinbloggar
Mvh Johan
MV,
jag håller med dig i det du skriver om att kommentera anonymt. De flesta vinbloggar skrivs under anonymitet, de svarar på kommentarerna som skrivs i deras bloggar anonymt. Samtidigt vill inte endel bloggare svara på skrivna kommentarer som någon anonym skrivit. För ett tag sedan var det någon bloggare som kommenterade att det inte skulle gå att skriva kommentarer anonymt, att man borde ta bort den funktionen. Skulle ingen skriva kommentarer i era anonyma bloggar så skulle det nog de inte skrivas så många vinbloggar, eller?
Där ska Niklas ha en stor eloge, tror tom han har bild på sig själv...
/Johan
MV,
tråkigt att höra. Ta hand om de dina, det är viktigare än alla viner och vinbloggar i hela världen...
Hej Johan!
Tack för de orden. Ska försöka få till en post om Amon-Ra och de övriga vinerna som provades (Glaetzer - Wallace, Bishop och Godolphin samt Mitolo -Reiver, GAM, Savitar och Serpico). Helt klart låg prisvärdet i dessa viner men sedan var i princip varje enskild årgång Amon-Ra bättre än den bästa ovan (som var 2004 Godolphin). / MV
Hej Johan (den andre)!
Det där med anonymiteten är intressant. Varför jag valt det ber jag att få ta i en senare diskussion men jag kan försäkra att det inte rör sig om några dunkla motiv. Mest en trygghet.
Givetvis ska man acceptera anonyma kommentarer, det stör inte mig. Det gäller både de positiva och negativa kommentarerna. Det som triggade mig i detta fall var något helt annat och jag hade hellre önskat att den som la en i mina ögon, ganska elak och nedlåtande kommentar, hade haft modet att stå för den.
Jag tycker också att det är både starkt och delvis modigt av de bloggare som helt blottar sig själva med bild och identitet. Fast själv skulle jag inte riktigt fixa det eftersom det inte riktigt ligger för min person. / MV
Hej igen Franko!
Tack – det ska nog gå bra med henne. Bara lite jobbigt nu innan man vet att allt är okej och vad det blir av det i slutändan. / MV
Hej MV,
Oj, där blev visst det svenska vinbloggandet överkört ett par gånger! Naturligtvis har du helt rätt till din åsikt och visst är det skönt att internet funkar precis som TV, gillar man inte det man tittar på är det bara att stänga av ;-) Jag känner dock att jag gärna vill bemöta dina argument och påståenden utan att för den sakens skull känna mig träffad. Tycker blott att det är en felaktig bild du återger och som jag inte delar.
Först och främst; jag tycker du läser in för mycket i en anonym läsarkommentar. Att en obetydlig kommentar kunnat generera sådana
svallvågor som slutar med en rejäl dos kritik av svenska vinbloggar, av deras upplägg och språk, deltagande på importörsprovningar, och avsaknad av egen stil, har jag svårt ta till mig.
Anonymitet; om jag ska ta mig själv som exempel så valde jag att skylta med vem jag är som skriver - efter att ha startar anonymt jag också.
Av flera anledningar skiftade jag; jag ville visa läsaren vem Mise en bouteille/Portugisiskt/Mad about Madeira är och att jag kan stå för mina åsikter (och inte är en
importör eller på annat sätt är i branschen). Jag ville skriva för alla - inte för bekantskapskretsen som visste vem jag var. Trovärdigheten ökar helt enkelt. Dessutom följer jag många internationella bloggar och där är det helt naturligt man väljer att vara offentlig. Visst, kan man kanske inte alltid vill/kan vara offentlig men då kanske man bör ta sig en seriös funderare på om man verkligen ska blogga?
Jag har således svårt för att förstå kritik mot en anonym kommentar, särskilt när man själv valt att inte framträda. Att dessutom läsa in att den troligen kommer från någon i branschen förstår jag än mindre. Som bloggare kan man få allehanda
knasiga kommentarer - nonchalera de du inte önskar bemöta - eller knoppa av kommentatorsfunktionen. Att det i själva verket snarare var besvikelsen över svensk vinbloggnings framfart, eller oönskade inriktning du ville ha fram, kom lite senare i din kritik.
Jag erkänner villigt att jag inte
riktigt förstår syftet med att kopiera andra bloggares inlägg; det säger mig inget och naturligtvis är ju hela internet en outtömlig källa till plagiat om man så önskar.
Man kan vara elak och säga precis samma sak om din blogg (och min också för den delen!) men det vore fel; alla bloggar har sin stil och inriktning och om de liknar någon
annan så är det väl snarast för att man är influerad? Och det är väl inget fel i det - alla påverkas vi av omgivningen och våra favoriter.
forts....
forts...
Jag ger dig rätt i att det blivit lite väl mycket fokus på vissa områden och viner i Sverige och ja, jag tycker inte heller det är så kul att läsa en drös poster om samma vin. Vidare är jag helt enig i att det blivit lite väl mycket fokus på klassiska och trygga vinregioner. Givetvis måste man respektera allas smak och fokus men även jag önskar mer variation och erkänner villigt jag tidigare bidragit till en eurofil inriktning i dryckesbloggandet. Det är emellertid slut med det och jag vill göra mitt till att sprida andra viner!
Kanske ska man ta bort fokus från inköpskällan? När man läser internationella vinbloggar slås man just av variationen och att inköpskällan inte är den samma.
Kanske är svenska läsare för bekväma och blott vill ha något som man kan plocka upp på bolaget? Vi är offer för ett återförsäljningssystem som få
vinkonsumenter tvingas dras med...
Jag skäms inte för att säga jag vill ha många läsare. Så många som bara är möjligt! Då har jag ju gjort min åsikt hörd och kanske någon blir nyfiken på de viner jag skriver om. Superkul i sådana fall. Ju mindre läsare ju mindre sannolikhet det
existerar någon därute vars upptäckarlust jag väckt! Och hur kul är det att ha nio läsare dagligen varav hälften är trogna
familjemedlemmar? Jag fullkomligen älskar skrivandet och då är det naturligt man önskar öka antalet läsare. Går det ner gör jag ju inget bra och då kan bloggandet likväl avslutas....
Importörsprovningar (och varuprover) är för min del inget jag förknippar med något problematiskt - eller att det skulle minska läsglädjen i mina bloggar - jag menar, så länge man anger det är en importörsprovning/varuprov är det upp till läsaren att sätta igång en misstankeverksamhet huruvida man är köpt av en importör/producent
eller ej. För mig är det blott ett utslag av Aksel Sandemose-lagen och så trist. Jag har inte råd att köpa allt jag vill prova men skriver enbart om det som på något sätt berört mig. Tro mig; det är en hel del jag inte bryr mig om att skriva om! Tyvärr bor jag i Stockholm och har inte närheten till den danska marknaden (där importörer visserligen har samma mål som de svenska) så jag är tacksam jag ges möjlighet att bedöma viner via importörsprovningar och andra evenemang. Dock är det naturligtvis mer tveksamt att ta till sig en provningskommentar på en anonymt skriven blogg - om det är tal om varuprov. Det säger sig självt....
Så, nej. Jag köper inte sågningen av svensk vinbloggning. Den är i sin linda och lär för fullt. Många lär trilla av längs vägen men lika många lär tillkomma och hitta sin nisch.
De bästa hälsningar!
Niklas Jörgensen
Hej Niklas!
Ska försöka hålla svaret kort.
Först av allt så ska du inte känna dig träffad av kritiken. Ingen har så tydligt som dig tagit ställning för vilka viner du föredrar och dessutom helt öppet och utan anonymitet. Att du sedan skriver på engelska är helt unikt i vinbloggandets Sverige. Alltså kan man nog utesluta dig från listan med ”the usual suspects”.
På tal om de misstänkta så hoppas jag att min reaktion på den anonyma kommentaren var starkt överdriven men för att ytterliggare försöka förklara min reaktion så ska jag förtydliga tidigare kommentarer.
Min starka reaktion berodde på att jag inom ett par minuter skapade en lista över de misstänkta. Förhoppningsvis har jag fel och förmodligen är det hela en storm i ett vattenglas. Fast någonstans gnager en oroande känsla inom mig. Det finns så många viktigpettrar där ute som inget annat vill än att slå ned på dem som inte passar in i mallen. Den känslan drabbade mig hårt och vilka jag syftar på kommer för alltid att förbli opublicerat på bloggen (hoppas jag).
Betänk en sak. Den som skrev den konstiga kommentarer har ju haft alla chanser i världen att klargöra syftet. Ett förtydligande i stil med att man ber om ursäkt eller förstärka kritiken med att man tycker att jag svävar ut år höger och vänster hade ju varit att föredra. Märkligt är att det varit så tyst under de veckor som förflutit. Fast givetvis hoppas jag att min misstanke är helt felaktig och att allt är ett enormt dumt missförstånd.
Tanken med att kopiera texten var att visa hur lätt det är att sätta ihop en text utan att stå för ett enda ord i innehållet men ändå få publicitet.
Jag vill att de som följer bloggarna måste börja ifrågasätta vad som skrivs och fundera på vad som skiljer bloggarna ifrån den gemene vinskribenten. Är det mainstream vi eftersöker eller är det ett personligt engagemang? Är det den med mest aktuella viner och mest köpta viner som vinner? Vill vi läsa om Alain Graillot Crozes Hermitage eller etthundraårig Madeira?
Jag vet svaret på min fråga men frågan är om den allmänne läsaren funderat på om man bara vill få bekräftelse på att nyss gjorda inköp varit lyckosamma eller om man faktiskt vill få lite nya influenser.
Att bara tro inköp via Systembolaget är möjligt beror bara på lathet och inget annat. Jag har bott i Skåne i (nästan) hela mitt liv men först de senaste fem åren börjat handla utanför landets gränser. Möjligheten finns för alla – det handlar bara om vilja.
När jag började blogga berättade jag inte för någon att det var jag som låg bakom bloggen. Ända tills idag har jag bett mina vänner att inte kommentera på bloggen för att det inte ska bli en dj..la massa ryggdunkande. Mig veterliggen har det endast hänt en gång att någon ur ”gänget” kommenterat ett inlägg.
Sedan vet ju inte jag vad folk sysslar med på nätet under anonymitet ; )
Må gott!
/ MV
Hej igen!
Angående den anonyma kommentaren så lämnar jag den diskussionen därhän; den är inte värd analyseras mer. Vem
som skrivit den är ju faktiskt helt ointressant - eller hur?
Det som är mer intressant att fortsätta diskutera är det som du förmodligen grubblat desto mer på - svenska bloggars innehåll. Utan tvekan är många av dem (oss) resultatet av vad som finns att tillgå på den närmsta marknaden. Råkar marknaden vara ett monopol blir det naturligt en likriktning.
Enligt Konkurrensverket så såg SB's försäljning 2009 ut enligt följande: fasta sortimentet 96,2 procent,
tillfälliga sortimentet 2,9 procent, beställningssortimentet 0,8 procent och privatimportservice 0,1 procent. Däri ligger sannolikt förklaringen till svenska vinbloggars utseende.
Troligen är den svenska vinbloggsläsaren
främst intresserad av att läsa om bolagsnyheter, viner som de kan köpa utan större ansträngning, och där är det upp till bloggaren att bestämma om han/hon ska tillmötesgå detta för att nå siffror. Rätt eller fel? Det avgör du själv med din bloggs
inriktning och vilken läsarkategori du söker. Jag insåg exempelvis att mitt intresse för Madeira var för litet för Sverige men publiken fanns
ute i världen. Jag har femdubblat antalet läsare där tack vare engelskan. "Om berget inte kan komma till....." - om du förstår vad jag menar...
Du skriver: "Jag vet svaret på min fråga men frågan är om den allmänne läsaren funderat på om man bara vill få bekräftelse på att nyss gjorda inköp varit lyckosamma eller om man faktiskt vill få lite nya influenser."
Krasst sett; hur skiljer det sig från att du själv söker samma genom Parker och andra högt aktade provare? Du litar på RP, vilket i sig inte är något fel alls, men andra kanske söker sin tillit i en svensk vinbloggare som uppnått viss auktoritet inom ett område?
forts..
forts 1.
Låt oss ta Sveriges största som exempel; Finare Vinare. Hög inläggsfrekvens och provar nyheter som få av oss. Visst kan de bli den opartiska auktoritet som många vinintresserade uppenbarligen saknar i Sverige. Har man dessutom stor
kunskap, passion och provningskompetens som F&V har, så är det naturligt många läsare söker sig till just dem. Precis som med
andra provare gäller det dock att veta vart de har sina preferenser - inget nytt under solen där. Om det sen är tråkigt är helt upp till läsaren men i F&V's fall så varvas denna "service" med oerhört bra reportage som exempelvis Ahr-genomgången och man passar även på att slå ett slag för den lilla importörens utsatta läge.
Alla har vi våra "experter" vi följer.
Forts...
forts 2...
Även om svenska vinbloggar inte är revolutionerande på något sätt i sitt innehåll så erbjuder de följande som
etablissemanget inte gör i nuläget:
1. Befrielse från reklambombardemang
2. Självständiga val av vad det ska skrivas om
3. Självständiga åsikter
4. Personligt språk
5. Recensioner i högre prislägen
6. Inget obligatoriskt gullande med massan
7. Egna preferenser man gärna slår ett slag för
Visst, även om bloggandet må söka sin nisch till viss del, så är den nog i mångas ögon en befrielse från etablerad svensk vinpress.
Jag säger inte att etablissemanget suger men det kanske i många lägen är enavsaknad av dynamik där - och det uteblivna intresset
för 'social media' blir då till bloggens fördel. Slutsats; jag gillar läsa många av våra svenska vinbloggar för de lyser av
passion och det är vad vin handlar om! Om det sen är viner jag inte springer av mig benen för att köpa är underordnat. Det är ändå kul att läsa.
PS. Jag tar inte alls åt mig av din kritik - jag vill blott förmedla jag inte helt delar din besvikelse över svensk vinbloggnings
inriktning.
PS.2. Flest kommentarer vinner? Nja, då suger mina bloggar verkligen. Det viktiga är att de uppenbarligen läses och att man
ges en chans att väcka nyfikenhet. Exempel; jag skrev om en portugisisk producent för inte så länge sedan. Fantastiskt bra viner.
Ingen representant i Sverige. En månad efter min artikel hade tre svenska importörer varit i kontakt med dem fick jag veta!
Kan det bli bättre?
PS.3. Jag tror inte vi kommer så mycket längre?
Hej Niklas!
Jodå, jag tror visst att vi kan komma mycket längre men frågan är om detta är rätt forum och format? Inte det mest optimala sättet att kommunicera med tanke på begränsningar i antal tecken och därmed också längd.
Jag hoppas inte att min kritik har uppfattats som ett allmänt påhopp mot bloggarna utan snarast mot vissa fenomen. Det finns massor med läsvärda bloggar och innehållet är för det mesta välformulerat och seriositeten är oklanderlig. Jag har ju även namngivit två bloggar som jag tycker alla borde läsa och det finns givetvis fler. Just de två som jag namngav tycker jag är lysande i sitt ärliga uppsåt och fungerar närmast som en dagbok i det spännande med att upptäcka vin och sin egen smak. Fler borde följa i det spåret och med samma engagemang delge läsarna sina erfarenheter.
Jag har från början varit ganska kritisk och anledningen till att min egen blogg kom till världen beror på detta faktum och är väl numera välkänt. Annars går det bra att ta del av historien här:
http://vinare.blogspot.com/2010/06/2006-delas-hermitage-marquise-de-la.html
Jag vill inte påstå att min blogg på något sätt skulle framstå som felfri eller bättre än någon annans men jag vill påstå att jag ganska troget hållit mig till min deklaration och att syftet med att nå ut med lite alternativa viner delvis lyckats. Det kan låta pretentiöst men för mig har drivkraften alltid varit att sprida kunskap om viner som jag brinner för och som ibland kan uppfattas som udda. Jag påstår fortfarande att det anses både vulgärt och löjligt att framhålla en Aussie Shiraz framför en klassisk Bordeaux. I vissa kretsar är det närmast tabu och det är just detta som ibland gör mig så förtvivlat arg och sorgsen. Jag hävdar att det bara handlar om okunskap och rädsla för det okända.
Myter om årgångar som 2003 frodas och få vågar säga emot med risk för att framstå som en dummer.
Just rädslan för att stå med dumstruten på huvudet har ju länge drivit den svenska vinkritikerkåren att år ut och år in alltid hyllat samma viner. Säger en att Alain Graillots Crozes Hermitage är av världsklass så måste ju alla följa med i hyllningarna. Risken är ju annars att framstå som okunnig och kanske även oduglig att sälja lösnummer.
Lite av samma känsla har drabbat mig när det gäller bloggarna. Det är tryggt att skriva om samma viner, hylla varandra, hålla sig till säkra kort och gärna även närmast cementerade åsikter om årgångar och det skadliga i användande av ny ek (speciellt i viner som det senare visar sig aldrig varit i närheten av ett uns ny ek).
Konstiga och dåligt underbyggda påståenden sprids emellanåt och faktakontrollen har ibland varit närmast obefintlig. Det olustiga är att det många gånger gäller just de etablerade bloggarna som man annars kanske kunde önska skulle vara lite mer noga med vad de publicerade.
Du menar att innehållet på bloggarna troligen styrs av det sortiment Systembolaget erbjuder och att läsarna söker tillit hos det bloggarna tycker. Då tolkar jag detta som att dessa bloggar tillfredställer exakt samma behov som de etablerade vinkritikerna gör?
Eller ska jag tolka det som att de håller en högre och mer tillförlitlig nivå eftersom de är oberoende och inte finansierar sin verksamhet via reklamintäkter och gratisprover? Att de inte bjuds på provningar och vernissager?
Kanske är de mer trovärdiga än de etablerade kritikerna eftersom bloggarna är entusiaster som själva njuter vin på ett mer korrekt vis?
Denna kritikerkår som man ondgjort sig över och häcklat som mindre vetande och endast lojala dem som betalar bäst.
Det finns ett talesätt om att inte kasta sten i glashus…
Jag menar att det mest är nonsens och att det är exakt samma krafter som driver många bloggar framåt – att sälja ”lösnummer”.
Fortsättning följer;
Del 2
Givetvis fyller Robert Parker och The Wine Advocates (som det numera verka heta) exakt samma funktion. Detta har jag aldrig dolt för en sekund. Jag följer honom därför att jag hittills tyckt hans smak bäst stämt överens med min och därför vågar lita till hans rekommendationer.
Det ironiska är ju att just fenomenet Robert Parker stör så många bloggare och hur många gånger har man inte ondgjort sig över hans inflytande på marknaden? Samma inflytande som de svenska bloggare har, som uppnått en viss auktoritet, som du själv beskriver det.
Inser du inte att utmanarna blivit precis som det monster man sade sig bekämpa?
Hur många gånger har du inte läst kommentarer på dessa sidor som hyllar bloggarens förmåga att sälja slut på ett nylanserat vin på Systembolaget? Kommentarer om att det är tur man hunnit handla vinet innan inlägget ifråga kom ut så att man inte står utan när nu alla ska jaga vinet ifråga?
Förmodligen var aldrig detta syftet när bloggarna startades utan jag menar att det gått fel på vägen och därför borde det vara dags för självrannsakan.
Nu beskyller jag inte hela bloggosfären för detta och återigen vägrar jag namnge exempel på både det ena och andra för att inte hamna i en helt omöjlig situation. Det får bli upp till den enskilde läsaren att göra sina egna bedömningar.
Du anser den anonyma kommentaren ointressant men det gör inte jag. Det var ju den som triggade hela förloppet. Utan den hade aldrig min kritik sett dagens ljus – åtminstone inte just nu.
Om syftet var att förklara för mig att jag skriver om oväsentligheter så kunde denne ha sagt så rakt på sak och kanske kommit med konstruktiv kritik. Det hade gärna fått ske anonymt men kanske ännu bättre under ett alias. Kanske är det ett missförstånd men då kunde ju detta har retts ut ganska snabbt och enkelt. Jag tål kritik och kan ta att någon inte gillar det jag skriver men som jag försökt säga i tidigare kommentarer (men som ingen tyckts förstå som sedan kommenterat) är att denne anonyme läsare använt ett ganska ovanligt och mindre känt utryck som jag betvivlar den genomsnittlige läsaren skulle få för sig att använda.
Ta 100 representativa läsare och be dem göra en kommentar om att inlägget innehåller ovidkommande och alltför personliga resonemang och fundera på hur många som skulle använda uttrycket ”kill your darlings”? Hur många tror du det skulle ha blivit?
Är det osannolikt att någon med rätt skolning i fråga om språk och skrift skulle använda uttrycket?
Kan det tänkas att kommentatorn ville vara lite extra elak genom att använda ett utryck som kanske bara vissa skulle förstå och med lite tur inte ens jag?
Mig veterliggen lider jag inte av förföljelsemani men kanske tycker många att jag regerat på ett barnsligt och omoget vis men jag blev ärligt talat skitförbannad och som svar använde jag det fejkade inlägget. Tanken var att visa vad som händer när man inte längre använder den personliga sidan för att förmedla ett budskap. Att det går att publicera något utan att själv stå för ett ord av det som skrivs. En tankeställare helt enkelt.
/ MV
Skicka en kommentar