1990 Château Cos d'Estournel, St. Estèphe
Jag får tegelröda associationer.
Vidöppen doft med ammoniakliknande bordeauxparfym. Den är gåshudsframkallande med idel krossade bär, ren vinbärsmarmelad med aromatiska blad och allt. Elegant blommighet över en tät väv det inte är så enkelt att dra enskilda trådar ur. Stenkrosston och sammetslen attack med del krydderier. Kanske inte precis elegant men här finns en skönt ruffig karaktär.
Doften breddar ut med svalt kalkiga grusmineraler och annan grönska - plus en aning av multnande undervegetation. Stensöta, och så skogiga aromer. Oj, här osar det klassisk Bordeaux men också ungfräscht med långt gången mognad.
Smaken bjuder på massor av ihoprullad kraft men samtidigt en oantastlig mineralisk balans av läcker och lättgillat mästarprov i grenarna balans och klass. Lyxig frukt. Smaken är ett ymnighetshorn och svävar inte lite mynta ovanpå? Eftersmaken blandar mörk bärfrukt och en härligt mineralstråk. Åh, vilken viktlös tyngd. Massor av kraft men ändå så läskande och lätt på foten. Fast den smått skogsbärslika bärsaftigheten har väl knappast det där riktiga bettet i mittfrukten men mineralerna slår gnistor kring smaklökarna samtidigt som munnen lämnas i ett tillstånd av innerlig lycka och en ren skjuts i eftersmaken.
Attan, så fin med massor av slampig Saint-Estèphe karaktär som får klockorna att ringa. Kudos! Fräsch känsla som inbjuder till en bit mat och en klunk ytterliggare av denna magnifikt fina Bordeaux. Det här är riktigt vin, inget trams. När det är 20 år gammalt funkar verkligen den här torra och uppfriskande stilen med lägre alkohol.
Syftet ikväll att möta upp vår anrättning fixar vinet med besked. Dessutom - matchningen är löjligt bra. (93p).
4 kommentarer:
Muahahaha, klockren frankofil-post! Lysande. Samtidigt känns det att du har rätt mycket du vill diskutera när du skriver så här. Låt det komma ut bara...
Cos '90 är den bästa Cos jag druckit. När AuZone provade Bx 1990 nyligen tyckte jag den var bäst av alla. Montrose har större potential, men Cos var nog godast den kvällen (N.B. flaskan kom från en perfekt källare).
Wow, vilken uppvisning, MV. Kudos galore! Ja, de däringa nollåttorna är sannerligen ett irriterande släkte med sitt flummiga språk. Här behövs en lyxig uppstyrning av killar som kan bättre. Tacka vet vi en rejäl blaffa copyrightad text, tiotusen viktlösa tecken och 1001 ymniga poäng. Never ever put Daddy in the corner. He might call for Grandaddy...
Attans förresten, när man skrollar ner till posten om Beaucastel finns känslan av ironi kvar. Avsiktligt, eller inte?
17% kan vara innerlig lycka, men håll i hatten mannen... ;-)
Hej på er alla tre!
Kul, inom loppet av 45 minuter hela tre kommentarer och inte en formulering i inlägget är min egen.
Copy/paste fungerar tydligen bra. Ingen skugga ska falla över originaltexterna som jag snott ifrån utan syftet var mer att visa hur enkelt det är att sätta ihop en text som man inte står bakom.
Blev i ärlighetens namn skitförbannad när jag fick den snorkiga kommentaren i förra inlägget (som dessutom visar på en äcklig arrogans vilket kan göra mig galen av ilska) och bara för att visa hur enkelt det är att planka text och följa ett mönster snodde jag ihop texten till inlägget. Tre av de mest populära bloggarna kopierades och sedan får ni tolka det som ni vill.
Ironin har inget med Tryffelsvinet att göra och inte Bordeaux heller för den delen.
Angående Beaucastel så finns det inte en gnutta ironi – det inlägget är dödligt allvar med undantag för min rakryggade hållning och försiktighet.
WP,
Ledsen men Bordeaux är inte alltid min grej. Kan förstå stilen men den frälser mig sällan. Flaskan ifråga kom från min egen källare men det är i sig ingen garanti för kvalitén.
/ MV
Skicka en kommentar