En Kioskvältare?

För mig som är poängdrickare och troféjägare helt utan egna smakpreferenser uppenbarade sig nyligen något som får betraktas som riktigt högvilt i Systembolagets Beställningssortiment.

Det ska erkännas med en gång att viner från USA närmast lyser med sin frånvaro i egna samlingen – endast 3,2% räknat i antalet flaskor och 3,3% i antalet sorter. Ett inte så värst imponerande facit men det har inget med avoghet att göra utan snarast handlar det om att prisnivån ofta är lite för hög gentemot förväntad kvalitet. Gott är det oftast men prisvärt knappast.

Undantag finns och när Robert Parker släppte sin senaste rapport från Central Coast i slutet av augusti fanns det mycket intressant att läsa och en hel del viner att försöka finna.

Just Syrahviner ifrån Kalifornien har alltid tillhört mina favoriter i provningssammanhang och emellanåt även ibland egna gjorda inköp. Oftast är stilen rik men också sval på en och samma gång. Det smakar inte sällan godare än originalen från norra Rhône och aromerna är oftast minst lika klassiska. Lite halvvägs mellan Rhône och Australien om man så vill. Inte så tjockt och kladdigt som Aussie men rikare än flertalet viner fån sluttningarna i norr.



När så Bob i rapporten delade ut hela 95 poäng till 2008 Melville "Syrah Estate Verna's" höjde jag allt lite på ögonbrynen. Anledningen var inte att 95 poäng som motsvarar "outstanding" på hans språk är ovanligt utan snarast för att vinet ifråga knappast varit i närheten av de höjderna tidigare. Något måste ha skett som gör att en ganska berömd kritiker som Parker vågar sticka ut hakan och dela ut poäng som mången dyrare och mer prestigefulla viner aldrig kommit nära. Vad hade han hittat som inte tidigare funnits i vinet?

Svaret finns kanske i hans beskrivning av årgången från samma rapport:

“Another challenging vintage, with harsh weather in the spring causing sporadic crop losses due to several spring frosts. Moreover, this was another year where, in order for the harvest to be a success, the producer had to wait until late October and, in some cases even late November, to get fully ripened fruit. Those who did made sensational wines, but make no mistake about it, this is a very irregular vintage. That said, the top producers who talk the talk, and walk the walk, (and assumed all the risk), have done some marvelous things in 2008. The wines are less fruit-forward than the 2009s look to be, tend to have a tightly coiled inner core of depth and fruit, and aromatically are still somewhat shut down. Even with that, my inclination is to believe that while these wines will not be terribly long-lived, they will take another year or two to reveal their true personalities.”

Det som gjorde mig än mer attraherad och sugen på ett inköp var något som alltid är viktigare än poängen – innehållet i beskrivningen av vinet:

“reveals lots of northern Rhone-like bacon fat and meaty characteristics interwoven with garrigue, sweet blackberry, and jus de viande notes.”

Jag har följt Melville ett tag och faktiskt köpt just det här vinet – helt utan stöd från Bob - när det första gången lanserades på svenska marknaden. Läs här om senaste gången årgång 2001 provades (september 2008). Därefter har det varit mer sporadiska inköp och sällan har något av vinerna hamnat i samlingen utan konsumerats tämligen omgående. Tyvärr minns jag inte vilken den senaste årgången var som jag provade men det bör ha varit 2007 eller 2006. Minns dock ett korrekt men aldrig spännande intryck. Det passerade ganska obemärkt förbi.

I ärlighetens namn hade jag inte köpt årgång 2008 om det inte vore för Parkers positiva recension. För några kan detta kanske synas märkligt men för mig fungerar det utmärkt att då och då ryckas med av Bobs entusiasm. Var det då värt så denna gång?

2008 Melville, Santa Barbara County "Syrah Estate Verna's" har en mörk men klar purpurröd färg. Doften är stor med chark, prickigkorv och nyrostade kaffebönor. Animaliskt, stalligt och ett tag nästan vulgärt av ammoniak. Jordigt, kryddigt och grillat kött med lakrits, violer och rök. Efterhand kommer en nästan medicinalkaraktär fram som påminner om gasbinda. Doften är sannerligen Syrahtypisk och om man gillar den eller inte beror nog på om man normalt föredrar Syrah framför andra druvor. Jag tycker mycket om den här doften och även om den är påträngande så är den i min smak fascinerande att sniffa på.

Smaken är ren och mjuk med en rondör och fruktighet som utstrålar balans. Sedan mer köttig med lakrits och violpastill samt en lång fin pepprig eftersmak. Minerallitet som sten och frisk fruktighet av hallon, körsbär och jordgubbar. En bra och fin syra som ger en frisk och god eftersmak. Efterhand ökar känslan av metalliskhet i smaken och även lakritsen tar överhand. Kanske tappar vinet lite för mycket i smak och koncentration ju längre kvällen lider.

Kort och gott kan man nog påstå att vinet smakar mycket gott och helhetsintrycket är väldigt positivt. Enda störmomentet är att jag tappar lite intresse för vinet efterhand och tycker kanske att det utvecklas lite för fort under kvällen. Är då Parker fel ute med sina generösa 95 poäng? Nej, jag tycker inte det.

Om man tar vinet för vad det är och njuter av det för stunden så håller det hög klass och faktum är att inte många viner från Rhône levererar större upplevelse av druvan Syrah. Förväntar man sig ett vin som ska mogna till något alldeles fantastiskt i källaren efter 20år så ska man nog avstå det här vinet. Vill man ha något gott och typiskt Syrahaktigt i glaset under de kommande 3-5åren så kan det absolut vara ett mycket bra köp. Kanske ska man också kunna acceptera en lite fruktsötare och mjukare ton, som de flesta viner från nya världen levererar, för att bli helt övertygad. Vill man ha strävhet, kärnighet och oborstade tanniner – ja, då har man kommit fel.

Gott är vinet och okomplicerat att njuta för stunden.