Femte planeten från solen – Jupiters ringar!

Även om jag gillar att skriva så tänkte jag bespara er från en lång utläggning om Jupiter men för den nyfikne och vetgirige går det att läsa mer här.

Jupiter är solsystemets största planet och kanske är det därför som Rhônedalens största stjärna har valt just den planeten som symbol för sitt nya projekt. Han är inte bara stor i bemärkelse av vinkändis – nej, han är även stor som person!


Philippe Cambie har beskrivits som Rhônedalens Michel Rolland och allt han tar sig för tycks sluta med framgång. Jag har provat åtskilliga viner från södra delen av Rhône i årgång 2007 och har tillslut tappat räkningen på hur många av dessa producenter som haft Cambie som rådgivare och konsult – men många är det.

Han är framgångsrikare än någonsin och för den som läser The Wine Advocates ”Hedonist’s Gazette” så är det uppenbart att han även blivit personlig vän med Robert Parker under årens lopp. Det är inte helt okontroversiellt eftersom den gode Bob gärna delar ut generösa poäng till viner som bär Cambies signum. Dessutom drar han sig inte det minsta för att hylla honom i text.

Jag ska villigt erkänna att jag just med årgång 2007 började bli lite misstänksam över hyllningarna men med facit i hand så har det visat sig helt onödigt. Ett fall av besvikelse kan jag erinra mig, annars har det mesta varit lysande och i många fall även bättre än vad Robert Parker gett sken av. Han har nog något genialiskt i sig ändå.

Återigen tänkte jag bespara er en lång text med en genomgång av hans karriär, utan istället komma med en uppmaning att läsa om Philippe Cambie hos den alltid lika grundlige Søren Gudiksen.

Förutom att hjälpa andra äger han själv en liten egendom vid namn Domaine de Calendal där han gör vin under appellationen Côtes du Rhône Village - Plan de Dieu.

I och med årgång 2007 skedde så något som kanske inte var helt oväntat utan snarast något som många hade förutspått – han lanserade en egen vinserie baserad på inköpt druvmaterial – han blev helt enkelt negociant.

Tillsammans med den i Amerika kände sommelieren och vinprofilen Daniel Johnnes lanserade han en serie viner under det fantasifulla namnet Les Halos de Jupiter. Varför man valt namnet Les Halos de Jupiter förklaras bäst med Cambies egna ord:

"According to poets, Jupiter (Zeus in Greek) is the father, the king of all gods and humans. He rules on mount Olympus and his power is such that he can shake the entire universe by a simple nod of the head.

He also represents the spiritual world, organizes the exterior world and is the god of all physical, moral and social rules. According to Mircea Eliade, he is the archetypical head of a patriarchal family.

Jupiter is also the biggest planet of our solar system and its Halo is the closest of the three rings that surround the planet.

For me Grenache is the king of all grapes and the natural leader of all Rhone varietals. The halo symbolizes the appellations that best express its personality."

I serien ingår en mängd viner med olika härkomst. Förenklat kan man säga att det finns ett vin från respektive appellation av de vanligaste i södern. Det sägs att Cambie använt druvor från de producenter han samarbetar med och att det inte rör sig om sekunda material som blivit över. Nej, istället lär det handla om prima vara och den som vill ägna sig åt gissningslekar kan ju spekulera om druvornas ursprungliga ägare. Själv har jag två kvalificerade gissningar för vinet från Rasteau och vinet från Châteauneuf-du-Pape.

Philippe Cambie är gammal god vän med Gilles Ferran som äger Domaine des Escaravailles. De har ett samarbete som går djupare än förhållandet konsult – uppdragsgivare. Självklart gissar jag att Gilles Ferran försett Cambie med material till Rasteauvinet och kanske även till Côtes du Rhône buteljeringen.

När det gäller Châteauneuf-du-Pape vinet så känns min gissning säkrare. Vinet är gjort av enbart Grenache som vuxit på La Crau och från över hundra år gamla stockar. Förutom deras täta samarbete med pånyttfödelsen av Clos Saint Jean är dessutom Philippe Cambie och Vincent Maurel goda grannar. Just den egendomen är dessutom en av de största ägarna i La Crau och med en avsevärd ålder på sina stockar. Har man sedan kartonger och flaskor att jämföra med så behöver man knappast vara någon Einstein för att komma till den slutsatsen. Har Cambie inte köpt druvorna av Maurels – så han åtminstone fått just det vinet buteljerat och packat hos dem.

Det sägs finnas endast 1500 flaskor av Châteauneuf-du-Pape vinet och ännu färre av några av de övriga. Ska man då skriva om dessa viner som inte är så enkla att få tag i och som dessutom knappast kommer att nå en bred publik? Kanske inte men jag gör så ändå eftersom Philippe Cambie snart har ett finger i varenda syltburk i Rhône. Hans inflytande är lika tungt som hans kroppshydda. En sak är dock säker – göra gott vin kan han!

2007 Les Halos de Jupiter, Côtes du Rhône har en klar och ljust purpurröd färg. Doften är stor med smörkola, tuttifrutti, vit choklad och parfymerad som av blommor. Örter, vanilj, hallon och jordgubbar med en närmast exotisk fruktighet och blommighet. Kaffe, grädde, knäckig och syltig – nästan som en nyavärlden Pinot Noir. Dag två har en kryddigare karaktär utvecklats med peppar, ingefära och lavendel. En kryddbukett helt enkelt. En riktigt trevlig och typisk doft.

Smaken är rund, mjuk och fruktig med hallon samt jordgubbar. En kryddighet och en aning eldighet med lakritskola och smörighet med en känsla av fatvanilj. Även kryddigheten från doften kommer igen i smaken med en karaktär av lavendelpastiller/kulor. Kola, kirsch och röd sötlakrits med en tilltagande friskhet. Dag två är smaken i det närmaste oförändrad.

Ett riktigt gott vin i en stil som fungerar i alla lägen. Gott att dricka till vardags men fungerar även till fest. Kanske går vinet i en stil som kan upplevas lite modern och sötfruktig och om det enbart beror på årgången är svårt att svara på. Med tanke på prislappen får detta betraktas som ett superfynd. Omräknat i Sek landar priset på ca: 100kr och det blir mycket smak per krona. Kanske inte ett vin för långlagring men att dricka det inom de kommande tre-fem åren är säkert ett rent nöje.

Av de Côtes du Rhône viner från årgången som jag har provat så tillhör detta topp tio. Kanske rentav ett av de fem bästa. Hela 92 poäng som kanske upplevs generösa men sett över de kommande tre åren känns de relevanta. Därefter kanske upplevelsen dämpas något. Parker försiktigare med sina 90 poäng för ett år sedan men han beskriver vinet som: ”an outstanding, sexy 2007 Cotes du Rhone”. Tja, också ett sätt att utrycka saken.

2007 Les Halos de Jupiter, Vacqueyras har en mörk, tät och djup purpurröd färg. Doften är frisk med minerallitet och blommighet. Sedan kola, lavendel och garrigue med en efterföljande metalliskhet som bleck/stål/järn. Blåbär, jordgubbar, choklad och vanilj. Därefter betydligt mer animaliska aromer med närmast stall, gödsel och buljong. En ganska djurisk slutkläm med ett intryck av vax.

Det smakar sötmogna jordgubbar och bittermandel i kombination med salmiak och sötlakrits. Körsbär, lite sviskon med en beska i en ändå sval stil. Torkad frukt, julkryddor/kanel och ett aningen vrångt slutintryck.

Även detta vin provades över två kvällar med förbättrat resultat men det finns något kärvt och hårt intryck som inte passar mig helt perfekt. Jag har säkert provat ett 10-tal viner från Vacqueyras i årgång 2007 och detta tillhör dem jag minst gillar. Annars tycker jag att distriktet överraskat enormt positivt på mig och några av de mest prisvärda och tillgängligaste vinerna från 2007 har i mitt tycke gjorts i just Vacqueyras. I detta fall är jag dock lite mer frågande. Kvalitén finns och välgjort är vinet men man måste nog gilla den mörka och strama lite hårda stilen för att helt gå igång på det här. 90 poäng men inte riktigt så goda som jag hade hoppats. Kanske lossnar det en dag men säker är jag inte. Robert Parker på 91 poäng med kommentarer om: ”telltale garrigue, pepper, and lavish dark fruit notes.”

2007 Les Halos de Jupiter, Côtes du Rhône Villages – Rasteau har en djupt purpurröd färg. Doften är söt och varm med en aning bränd och solmogen karaktär. Likörlik fruktighet av jordgubbar, fikon med Kirsch och choklad samt rostat kaffe. Det finns även ett drag av kött/skinka samt värme som av solvarma stenar. Inte så mångfacetterad som de två föregående vinerna men mycket fin.

Smaken är ren med minerallighet men också sötfruktig med choklad, vanilj, jordgubbar och kirsch. En viss eldighet med inslag av salmiak, tjära och köttighet. Även en aning svartvinbär och hallon i eftersmaken. Gott men lite mer oförlösta smaker än de två föregående vinerna.

Jag har lärt mig att Rasteauvinerna sägs vara av den mer chokladiga och varma karaktären men aldrig riktigt upplevt det. För mig har Rasteau mer varit förknippat med väldigt animaliska viner och på gränsen till vulgärt stalliga. Detta är ett undantag. Här finns det en annan rundhet och mjukhet samt även en hel del choklad och värme. Stramt och kärvt är det inte utan snarast runt och gott. Absolut i 92/93 poängnivå men inte med samma charmighet som Côtes du Rhône vinet erbjuder. Säkert är det mer långlivat. Parker på 92 poäng men hans beskrivning tycker jag inte helt stämmer med mina intryck:”a big, full-bodied, teeth-staining and mouth-filling, powerful style, this cuvee is not for everybody, but it should drink exceptionally well for a decade”

2007 Les Halos de Jupiter, Châteauneuf-du-Pape har en djup purpurröd färg. Doften är kryddig och sötfruktig med vanilj, kafferost och choklad. Parfymerad och blommig med kirsch, lavendel och rökighet. Jordgubbar, hallon, aprikoser och kolaremmar. Lakrits och en viss charkighet och köttighet. En fin och typisk doft även om den drar åt det lite modernare hållet.

Smaken är ren, fruktig med jordgubbar, vanilj och smörkola. Kryddig med lakrits och inslag av Julmust/enbär samt kirsch. Eftersmaken är lång, söt och intensiv med en viss eldighet men också balanserad och fyllig. Mycket gott men långsam i starten.

Detta gillar jag mycket. Även denna flaska provad över två kvällar och det behövdes. I början en aning trög men kväll nummer två öppen och tillgänglig. Enormt god men också intensiv på ett sätt som kanske inte alla tilltalas av. Grenache från sin bästa sida och i en stil som till vissa delar påminner om vad man åstadkommer med druvan i Australien. Betyget ökar från kväll nummer ett till kväll nummer två och slutar då på 97 poäng.

Även denna provad av Parker och i oktoberpublikationen föra åter slutade det med 95 poäng och följande slutkläm: ”It reveals gobs of rich fruit, a full-bodied, opulent mouthfeel, terrific freshness and vibrancy (because of the vintage character), and a long finish.” Även provad senare i The Hedonists Gazette ”Veritas: The Park B Smith Invitational” och då belönad med 97 poäng.

Om ni nu skulle undra så satte jag mina 97 poäng före Bob – jag har faktiskt ett eget liv och en egen smak om någon nu funderar över sakernas tillstånd



Som summering kan man nog säga att det handlar om fyra mycket bra viner även om det är Côtes du Rhône och Châteauneuf-du-Pape vinerna som sticker ut. Några saker har de alla gemensamt. Den blommiga och parfymerade stilen med lavendel och den söta lite likörliknande frukten som brukar kunna sammanfattas med Kirsch.

Något gör Philippe Cambie som inte alla lyckas med – man kan tycka vad man vill om konsulternas roll men en viss begåvning måste de nog ha för att kunna behålla sina uppdrag.