När teoretiska teorier tillintetgörs…

Château de Beaucastels viner ska ju inte gå att dricka före sin tioårsdag och dessutom ska de dofta som gammalt omklädningsrum och smaka som kokt frukt. Varför smakade och doftade då 2006an som renaste nektar och var hur tillgänglig som helst? Ibland stämmer inte teori och praktik överrens och det blev tydligt i fler än ett fall när tio årgångar Château de Beaucastel provades på Restaurang Basement i Göteborg.

Introduktionen till egendomen tycker jag mig färdig med i och med föregående inlägg men om någon missade det så går det bra att läsa här. Hur hamnade jag då på Restaurang Basement i Göteborg med tio årgångar Beaucastel i glasen (Malmöbo som jag är)?

För att göra en lång historia kort så började allt i mars månad då jag la en kommentar på Bristly Wine Agents blogg. Gabriel Enning hade besökt "Découvertes en vallé du Rhône" i Avignon och rapporterade massor av intressanta iakttagelser för en Chateauneuf du Pape entusiast som mig. Inte bara jag njöt av läsningen utan även en Johan S, som flitigt kommenterat och kommunicerat med Gabriel, gillade det han läste. Eftersom vi uppenbarligen delade passionen för distriktets viner, kom så Johan upp med förslaget att arrangera en vertikalprovning av Château de Beaucastel. Om jag var intresserad? Självklart men var och när? Var det verkligen på allvar eller bara en nyck i stridens hetta? Läs mer här.

Så kom då i maj månad den formella inbjudan till ett mycket lockande arrangemang. Dessutom fenomenalt generöst – Johan med sin Carina ville dela sin passion för Château de Beaucastel med oss och lockade med några på pappret fantastiska årgångar. Skulle det ändå verkligen bli av, blev min första tanke. Klart att man tackade ja. Carina och Johan hade under många år rest i södra Frankrike och flertalet gånger besökt Château de Beaucastel och blivit nära bekanta med egendomen men också samlat på sig flera årgångar av firmans röda vin. Nu ville man alltså ställa till med ett praktarrangemang och bjuda på en upplevelse som då inte jag ville missa. Dessutom på en av Göteborgs allra främsta restauranger.

Runt bordet tretton sugna vinprovare som förutom Johan och Carina bestod av deras vänner samt då Gabriel och mig med våra respektive. Inbjudna var även Finare Vinare som tyvärr tvingades tacka nej i sista stund. Synd, för jag hade sett fram emot att få träffa dem i egen person och dessutom dela upplevelsen med dem. Vi som var där njöt av både vinerna och maten samt det trevliga sällskapet. Kul att Basements ägare och frontman Ulf Wagner dessutom var en av gästerna och delade med sig av sina vinkunskaper. En lärorik afton. Förutom vinerna som ingick i vertikalprovningen så dök det även upp trevliga bekantskaper till den efterföljande menyn och har man en vinimportör i sällskapet så förvånar det kanske ingen att han hade en joker i bagaget.

Känt på förhand var att årgångarna 1989, 1990, 1994, 1995, 1996 och 1998 skulle finnas med i startfältet. I slutskedet tillsatte Johan och Carina alltså fyra extraårgångar och dessa var för övriga gruppen helt okända. De tio årgångarna delades in i två omgångar och vi fick inte veta vilka årgångar som kom i vilken omgång. Detta gjorde åtminstone för mig, att omgång nummer ett blev en alltför tuff utmaning. Den enda jag lyckade ana mig till var 1998an och att några av resterade viner säkert härstammade från 2000-talet. När vi doftat och smakat en stund avslöjades så vilka årgångar som var med i startfältet och då blev det något lättare att med uteslutningsmetoden försöka hitta rätt. Jag beskriver därför vinerna i omgång ett rakt upp och ned, utan någon gissningslek. Omgång nummer två beskrivs dock utifrån mitt resonemang och gissningar, eftersom vi då viste vilka fyra årgångar var men inte den femte. Dessutom inte om den var äldre eller yngre än övriga. En kort summering följer efter varje vin med i vissa fall lite allmänna åsikter från gruppen.

Omgång 1

Vin 1
Purpurröd färg. Doften är lätt dammig med rökiga och brända inslag. Jordig med varm fruktighet och en mineralkaraktär som kan liknas vid stål/metall. Rostat kaffe, chark, ladugård med lite svettigt inslag. Det doftar gott och ungefär som förväntat. Smaken är knuten med ett mörkfruktigt och bittert inslag av körsbär. En aning syrlig karaktär av citrus och eftersmaken tanninrik med en vrång kärvhet som ger ett lite stjälkigt och grönt inslag. Smaken harmonierar inte helt med doften och dessutom upplever jag smaken som ganska knuten.
2004 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Det ante mig att detta är en 2004a. Eller rättare sagt så hade jag inte alls en tanke på det innan årgångarna var kända. Jag upplevde vinet som äldre än vad det är och dessutom inte alls så typiskt som man skulle kunna tro. Övriga i gruppen gillar inte heller detta speciellt mycket och mitt minne säger mig att det var det vin som gick sämst hem hos gruppen. Jag hamnar lite ljumt på 91 poäng eftersom doften trotsallt gör vinet intressant. Robert Parker däremot har varit positivare med sina först (92-95) från fat och därefter 93+ poäng från butelj. Han får kanske rätt så småningom? Det känns som om det här vinet kan bli bättre med mognad men säker är jag inte.

Vin 2
Färgen är ljust tegelröd och skvallrar om lite ålder. Doften är stor och utvecklad med läder, svamp, tryffel och stallighet för att inte säga gödselstack. Örter och garrigue med klara animaliska inslag och kryddighet. Lavendel, rökig men också lätt oxiderad med en förnimmelse av salubrin. Spännande men lite udda. Smaken är sötmogen med fin rondör och frisk syra. Kryddig med en viss eldighet på grund av lite väl torr frukt. Körsbär, citrus och örter förblir mitt intryck även om eftersmaken är bra och balanserad men kanske lite kort.
1996 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
På pappret den svagaste årgången. Det känns enligt mitt förmenande. Detta är det vin som i min smak blir minst tilltalande och mer vinner gehör för sin mognad och utveckling. Återigen gör doften att jag hamnar lite högre i poäng än vad smaken motsvarar och 90 poäng får bli mitt slutbetyg. Det är något positivare än Parker som från fat gav (86-87) som sedan justerades till 89 poäng från butelj. Minns inte vad gruppen i övrigt ansåg men jag tror att det svagare året märktes i allas glas.

Vin 3
Färgen klar och purpurröd med ett svagt drag åt tegelröd till. Doften är stor även om den först upplevs som lite sluten. Medicinalkaraktär med fikon, svamp, tryffel och rostade toner. Animalsikt, blodigt och köttigt med mörk choklad och plommon. Svartvinbär, mörka bär och lätt parfymerat som av rosor. Jag tycker det doftar gott. Smaken är ren, mogen med plommon och svartvinbär. Lite bränd karaktär med karameller och tjära samt inslag av gummi som ger en viss kärvhet i eftersmaken. Koncentrerat.
1998 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Ett klart lyft enligt mig men några i gruppen är mer tveksamma. Det förekommer även spekulationer om att vinet inte är helt korrekt eftersom det delvis sticker ut något men även upplevs som oxiderat. Detta ändrar sig efterhand och misstankarna om ett defekt vin läggs åt sidan. Min teori är att det just är årgången som spelar in. Det sägs att Beaucastel detta år hade mer Grenache i blandningen än normalt och att andelen Mourvedre på motsvarande sätt var lägre. Innan jag vet årgångarna är jag ganska säker på att detta är just 1998an. Vinet har en mer bränd och varm ton som är typisk för årgången. Jag är dock inte lika entusiastisk som Parker utan stannar på 93 poäng. Bob satte (92-94) från fat för att sedan i omgångar höja till
95 poäng två gånger och slutligen landa på hela 96 pinnar. Lite för generöst tycker jag och det tror jag att hela gruppen håller med om. Eller kanske behöver det bara mer tid?

Vin 4
Purpurröd färg. Doften är enormt stor med köttig och syltig frukt som jordgubbar och plommon. Söt i karaktären men kryddig och parfymerad med rökta örter och ingefära. En mjuk ton av choklad som ger ett härligt intryck mot slutet. En mycket ren och polerad doft. Smaken är varm med rondör och renaste svartvinbärslikören som ger en lång och intensiv eftersmak. Bra bett men en fin och balanserad syra som drar åt röd citrusfrukt till. Det finns en viss antydan till alkoholbeska men den stör inte mig. Tvärtom upplever jag vinet som väldigt rent och bärigt med allt på plats och inget avigt som sticker ut. Smällgott!
2006 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Jag upplever att detta är allas favorit i första omgången. Vinet går hem i gruppen och Gabriel börjar lyriskt jämföra med en (ur sitt stall) känd vinmakare och producent. Ren, fin och len frukt. Koncentration och en närmast ”modern” känsla. Är det möjligtvis så att ett generationsskifte är på gång? Kanske inte men kul att spekulera är det. Läser man Parkers omdöme så framgår det att även han gillar det här. Han skriver vidare att ingen "Homage à Jacques Perrin" gjordes detta år och att den frukten därför gått till standardvinet. Är det detta som gör skillnaden? Ingen aning men det retar mig kopiöst att jag inte handlade några flaskor i somras. Det hade varit kul att få följa det här vinet. Årgången förtjusar ånyo och det blir 95+ poäng från mig. Parker på (92-94) från fat och sedan 95 poäng från butelj. Så klokt av honom.

Vin 5
Färgen är djupt purpurröd. Återigen är doften först något sluten. Sedan lossnar det mer. Söt frukt med en ljuvlig kryddighet med peppar och blodigt djuriska drag. Rosor och petroleum som en fin Riesling. Parfymerad och rökig med röda bär som ger ett elegant intryck. Stall mot slutet. Smaken är först lite rå med ett stramt och tufft utryck. Tanninrikt med lakrits och violpastill. Lång och intensiv eftersmak som är kärv men samtidigt oerhört lovande. Oförlöst med potential blir slutintrycket.
2005 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Inte så förvånande när årgången avslöjas. Det här är både knutet och tjurigt men så laddat att det inte går annat än att gilla det. Måste nog sparas i många år för att komma loss och bli fullt drickbart. Ju längre vinet står i glaset, desto mer lossnar det. Jag höjer mig efterhand och slutar på 94 poäng som var lägre inledningsvis. Inte så långt ifrån Parker faktiskt som först gav (93-95) från fat för att sedan sluta på 94+ poäng från butelj. Pålitlig karl den där Bob…

Slutintrycket efter första omgången blir för mig att det där med årgångar verkligen spelar roll. De fem vinerna tycker jag alla representerar sina årgångar väl. Omdömet från gruppen blev att alla vinerna var ganska olika trots att det var samma egendoms vin i glasen. Om vi var nöjda så långt var det inget mot vad vi skulle vara när kvällen var över. Däremot upplevde många att omgång två bjöd på mer likartade upplevelser. Något som säkert berodde på att mognaden blev påtagligare i nästkommande uppställning.

Omgång 2

Vin 6
Färgen är purpurröd. Doften är rökig med klar medicinalkaraktär och gasbinda som första intryck. Kryddig och örtig. Gödselstack och riktigt genomsvettig hästsadel med rökdimmor av cigarrtobak. Söt, svettig och varm med en fin mörk bärighet. Det går inte annat än att fascineras av den här doften. Mogen doft är precis vad det handlar om. Smaken är varm och mogen med citrus och beska av apelsinskal. Lakrits och sötmognad samt en viss alkoholvärme i eftersmaken. Mer läckert än gott. Spännande om än lite för moget för min smak. Kan det vara omgångens äldsta vin? Ett äldre vin än 1989?
1995 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Märkligt att vinet inte är äldre än vad det är. Jag upplever att mognadsgraden är mycket högre även om färgen antyder ungdom. Många gillar detta mycket och framförallt är det doften som förför. Kanske är den lite för typiskt ”Beaucastelsmutsig”? En viss oenighet råder kring detta vin. Jag tycker om vinet och landar på 93+ poäng. Även om jag uppfattar vinet som utvecklat så finns det mer att ge. Parker har provat det flera gånger med först (92-94) från fat och därefter två gånger med 93 som resultat och slutligen med 92 poäng som slutbetyg. Jag tror att årgång 1995 med sin lite stramare struktur kommer att bli en vinnare i längden. Jag minns vertikalprovningen av Clos des Papes förra hösten där just deras 1995a var ett underbart vin. Mer om den här.

Vin 7
Färgen är ljust purpurröd med dragning åt tegelröd. Det doftar torkad frukt med valnötter och cigarrtobak. Cederträ, garrigue, tjära och lite varm, nästan bränd söt fikonfrukt. Det är en oerhört läcker och komplex doft som bara växer efterhand. Jag börjar hoppas redan efter första doftprovet att det än nu den kommer. Smaken är oerhört söt, varm och närmast lite bränd med gummi och härligt solmogen frukt. Jordgubbssylt, kirsch, violpastill och mycket lång och intensiv eftersmak. Glycerin! Viskös och härlig rondör med koncentration och en köttig och varm avslutning med charkuteri. Ohyggligt gott! Jag är 99,9% säker på att detta måste vara 1989an innan jag ens smakat färdigt de kvarvarande vinerna. Så gott kan bara en legend smaka.
1989 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Gud vad skönt det kändes när det avslöjades att detta var just 1989an. Den som läst om vinet vet att det är något extra med just Beaucastel i denna årgång. Parker skriver: “Full bodied and concentrated, it is one of the most powerful as well as highly extracted Beaucastels I have ever tasted.” Några är förvånade över att detta är ett tjugo år gammalt vin. Inte jag och inte vår värd heller. Johan har provat vinet förut och är också säker på att det är 1989an. Så rikt och så harmoniskt på en och samma gång. Eftersom jag läst om vinet och bildat mig en uppfattning och dessutom är helt överrens med Bob om poängen så kändes det givet att det är det vin det är. Han är ganska duktig på att skriva om vin också – inte bara på att sätta poäng. Jag ger klockrena 97 poäng och är uppe på 98 och vänder. Så läckert som ett moget vin kan bli. Parker har bedömt vinet fem gånger med följande svit: 97, 97, 97, 95 och 97 poäng. Fantastiskt att detta levererade. Tack Carina & Johan!

Vin 8
Färgen är purpurröd. Doften är varm och rökig med tjära och cederträ samt inslag av rått kött. Blodig med medicinalkaraktär och piptobak. Animalsikt med korv, stall och chark samt mynta. Väldigt läcker doft. Smaken är stor, varm och koncentrerad med lakrits och violpastill. Eftersmaken är bra med markerade tanniner och en viss körsbärsbeska samt friskhet. Efter 1989an så är detta dock chanslöst. Jag har svårt att gissa på ålder men någon nittiotalsårgång känns det som.
1994 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Kanske inte helt oväntat. Årgången tillhör inte de största och det lyser lite igenom när man smakar på vinet. Det doftar fantastiskt men smakar inte lika härligt. Lite uttorkat och jag tappar intresset även om vinet är korrekt. Jag är ändå nöjd och 92 poäng känns okej. Några gillar detta bättre än mig. Ser man på Parkers betyg så anar man att han börjat ifrågasätta vinets utveckling. Från fat (94-96) därefter 93 två gånger och senast 90 poäng. Han summerar det ganska bra redan år 2003: "Although dense and chewy, it remains tannic and firm. It will keep for two decades, but it is not a hedonistic example and how much pleasure it will provide remains to be seen."

Vin 9
Färgen är klar och ljust purpurröd. Det doftar läder, örter och värme. Även i detta vin inslag av blodig biff och medicin. Söt och mycket utvecklad doft. Klart spännande. Smaken är solmogen, syltig och varm med en fräsch citruston. Jordgubbar, svartvinbär och koncentration med en syrlighet men också klar starkvinssötma som ger ett härligt elegant intryck. Jag gillar detta och funderar på om det kan vara 1995an?
1985 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Tio år fel är väl inte så tokigt? Det säger antingen något om mitt omdöme eller något om vinets hållbarhet. Även om 1989an är vinnaren så är jag nästan mer imponerad över detta vin som är tjugofyra år gammalt – eller ungt. Jag är generös men 95 poäng måste det bli med den intensiteten och renheten. Jättegott. Parker har sänkt sig från en serie av 4 x 93 poäng till 91 poäng senast. Det tycker jag är synd. Hans kommentar från 2003 är intressant: "One of the most charming Beaucastels since it was first bottled (and still holding on today), is the gorgeous 1985. Its medium ruby color reveals considerable amber/pink at the edge. This offering demonstrates that a wine does not need a lot of tannin and power to age well; it’s all about balance. Velvety-textured, opulent, sweet, and appealing, this remains a classic Beaucastel."

Vin 10
Färgen är klarröd. Doften stor, rökig med tjära och ved. Varm och lite bränd frukt med fikon och syltade aprikoser. Karameller, söta bär och kanel med en underbar renhet i doften. Ung i karaktären. Smaken är först ganska tuff med kärvhet och tanniner samt en påtaglig syra. Lite grovhuggen. Körsbär, svartvinbär och kirsch med en intensiv och väldigt lång eftersmak. Kryddig och ungdomlig med en väldigt ren smak efterhand. Ju längre vinet står, ju mer händer det. Jag ser årgången på denna flaska när vinet serveras så jag vet vad jag har i glaset, vilket faktiskt chockerar mig något.
1990 Château de Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape
Nitton år och nästan outvecklat. Ganska makalöst. Det känns nästan som om vinet är för ungt att dricka och att det måste ha flera år till innan det börjar visa upp sekundära aromer. Inte allas favorit och någon är lite besviken. Jag tycker att vinet växer efterhand och just harmonin och renheten i vinet imponerar mest. Sista dropparna doftar renaste jordgubbssaften. Jag pendlar mellan 94-97 poäng men slutar med 96 tillsist. Riktigt lovande och bra. Inte så hedonistisk som 1989an men kvalitativt i samma nivå. Imponerande. Parker har gett vinet 94 poäng vid tre tillfällen för att senast höja till 96 poäng. Detta skulle jag vilja prova om tio år för att följa utvecklingen.

Vad säger man? Det är inte svårt att känna tacksamhet och uppskattning över att bli bjuden på en provning som denna. Det svåra är att få Carina och Johan att förstå hur mycket jag uppskattar det. Inte för att jag har tunghäfta men ibland kan ord kännas tomma. Jag är djupt tacksam och glad över att jag och min hustru fick vara med och prova dessa viner. Vi känner inte varandra sedan tidigare och inte heller har vi tidigare träffats. Endast kommunicerat i cyberrymden och via telefon. Tänk vad vin kan förena. Tack så mycket!

Nu var inte kvällen slut med detta. Vi var ju på toppkrog och njöt en massa god mat och efterföljande viner också. Jag tog inte så detaljerade anteckningar över vinerna och inte heller fick jag med alla på bild men lite utrymme är de värda.

Menyn med viner såg ut som följer:

Bäck-forell, prästost och spenat serveras med ljummen sallad på trattkantareller och rostad muscatpumpa, emulsion på krondill och kräfta samt smågurkor och nyplockat ängsgrönt från Mölnebo Odlingar.

2007 Stein, Mosel Saar Ruwer "St. Aldegunder Palmberg-Terrasen Riesling Spätlese feinherb" Tror att detta är det rätta namnet men är inte helt säker. Spännande sötma och syra i kombination. Ganska lätt och fräscht i stilen. Tydligen en ganska udda herre den där Stein. Kanske värd att veta mer om? En vinupplevelse mer för maten än poängen men 90 pinnar hann jag tänka.

Lyrtorsk och stenbitsrom från Mollösund serveras med buljongkokta grönsaker, gräslök, persilja samt glacerade kantareller och mandelpotatispuré.

2006 Château Coucheroy Blanc, Pessac-Léognan Serverad blind ur karaff från en magnumbutelj. Ingen gissade rätt. Chablis och Alsaceriesling var vanligaste förslagen. Bitande syra som blev okej till mat. Inte min kopp te. Försvinnande gott till maten men bara 88 poäng i boken.

Österlenlamm samt Rönnängstomater och olika sorters basilika serveras med smörböna och pecorino, frasig persiljerot samt nicoise-oliver i demi glace. (Beroendeframkallande – så underbart gott! Min favorit.)

2005 Tenuta Sette Ponti, Toscana IGT "Crognolo" Serverat blint ur karaff med förslag på Cabernet Franc och även Chile. Själv missar jag sällan att pricka en sträv Italienare… Kul att ha rätt ibland. Ett bra vin med massor av kraft. Ceder, blyerts och espresso. Smak av körsbär och cederträ med ett svartfruktigt och väldigt stramt intryck. Tufft utan mat men en njutning till lammet. 90/91 pinnar tänker jag när det är dags att summera kvällen.

Mörk choklad serveras med tjock karamelliserad yoghurt, hasselnötssocker samt hallon som smulor och sorbet. (Till detta en Chenin Blanc från Loire som jag varken hann fota eller anteckna namnet på. Söt och god dock.)

Att maten smakade tror jag alla förstår.

Så var det ju då Vinimportören och hans Joker. Kanske blir Gabriel ond på mig eftersom jag inte hunnit stämma av publiceringen med honom. Eller så blir han glad? Jag blev i alla fall glad över att han ville låta oss prova och bedöma hans senaste stjärnskott i produktportföljen. Ett vin som redan i glaset såg ut att passa min palett…

2007 La Peira en Damaisela, Coteaux du Languedoc - Terrasses du Larzac "Las Flors de la Peira" har en intensivt mörk och närmast svartröd färg. Doften är stor med massor av lakrits och violer med vaniljsötma och syltig frukt. Drottningkräm, kafferost och tjärpastiller med nästan känsla av flytande salmiak. Syltig men sval på en och samma gång. Smaken är stor med återigen en känsla av att dricka lakrits. Violpastill och intensiv fruktsötma. Vanilj, aprikos och en intensiv samt mycket lång eftersmak. Modern, tuff men också solvarm. Sedan denna läckra kyla i smaken trots marmeladstrukturen. Gott men inte för alla gommar.

Den som har provat Chateau de la Neglys viner kommer att känna igen sig. Samma moderna struktur med massor av frukt och kraft men ändå en viss elegans. Själv tycker jag att dessa viner från Languedoc blir som en mix av ovanligt fruktiga Syrahviner från Norra Rhône och svala vindistrikt i Australien. Jag tycker att de saknar lite själ och ursprung men däremot saknar de inte karaktär. Opolerat och välborstat på en och samma gång. Det blir 93 kanske 94 poäng av mig. Det är även vad David Schildknecht tyckte i sin rapport från i somras om Languedocs viner, (93-94) från fat. Tydligen nästa stora stjärna på den sydfranska vinscenen.

Återigen ett stort tack till alla för en väldigt trevlig och underhållande kväll. Såklart ett extra stort tack – igen – till Carina och Johan för ert initiativ och er generositet. Jag tog lite privata bilder på sällskapet men dem tänker jag inte publicera här. En som ändå gärna ville vara med på bild var Ulf Wagner – känd från TV (som min hustru lite diskret påpekade för mig efter en stund).

PS. En liknande vertikalprovning finns att läsa om på Anders Wennerstrands blogg här. DS