tisdag, augusti 18, 2009

Kramplösande droppar?

Att tala om skrivkramp vore nog lite högtravande men märkligt nog upplever jag nu någon slags déjà vu när jag tänker tillbaks ett år i tiden. Minns att bloggandet kändes allt annat än inspirerande då men efter en grillkväll med Noons 2004 Eclipse som sällskap kom lusten åter och allt kändes plötsligt förlösande. Efter en flaska av samma vin från årgång 2005 fullständigt exploderade skrivlusten och ett långt utkast om min idol Drew Noon kom igång men det förblev ett utkast. Jag är skyldig en del trogna anhängare en lång härlig post om honom men inte idag – en annan gång. Följ istället länken till min favorit hemsida samt ta några minuter och njut av bildspelet ”4 Seasons” under fliken ”high noon” (glöm inte att ha ljudet på). Visst blir man lite sugen på att byta jobb?

Detta kommer istället att handla om en annan aussielegend – Roman Bratasiuk och hans Clarendon Hills. Förutom att han piffat upp sina buteljer och etiketter (fast jag gillar de gamla bättre) har äntligen hans hemsida genomgått en rejäl ansiktslyftning. Det behövdes. Ett tag trodde jag att han lagt ner verksamheten men efter att hans viner för ett tag sedan återintroducerades på den svenska marknaden och hans hemsida nu kommit ikapp, så ser framtiden genast ljus ut.


Roman Bratasiuk är vinentusiasten som under 80talet drabbas av lusten att göra sitt eget vin. Utan någon formell utbildning färdigställde han så sin första årgång 1990 med minst sagt små medel. Läs historian här (fascinerande). Det stora genombrottet kom när han döpte om sin Syrah från 1994 till Astralis och chockhöjde priset men samtidigt sålde slut dem omgående. Medan han fick ett stort genomslag internationellt och omnämndes i samma sammanhang som de stora Europeiska ikonerna förblev han närmast okänd på hemmaplan. Hur var det nu med profet i sin egen hemstad?

Just Astralis brukar anses tillhöra det absoluta toppskiktet och nämnas i samma andetag som Grange och Hill of Grace. Själv har jag aldrig förstått varför det är just dessa tre som anses främst av Australiens alla viner. Jag tycker det finns minst ett dussin andra viner som borde vara lika - eller till och med intressantare (utan att själv ha smakat dem alla). I vilket fall som helst har jag under åren fått prova en del viner från Clarendon Hills som alltid varit spännande - framförallt som mogna. Vinerna sägs ofta gå i en mer europeisk stil. Detta kanske beror på att Roman själv älskar de klasiska Franska vindistrikten (fast jag tycker nog att det jag har provat varit allt annat än ”europeiskt”).

Roman buteljerar druvorna solitärt och blandar aldrig druvor fån olika marker. Enkelt utryckt så innehåller varje butelj vin från just den mark och av den druva som etiketten beskriver. Han lär vara en mästare på att hitta bra råmaterial och vingårdarna som ligger i McLaren Vale är oftast belägna på hög höjd och planterade med gamla stockar, som alla har sitt ursprung från prephylloxera anfäder. Följande text är hämtad från hemsidan och ger lite perspektiv på alla generaliseringar om Australiensiska viner som industriprodukter:

”In fact, pre-phylloxera vines are the dinosaurs of viticulture. They exhibit the entire wealth of their gene pool - unlike cloned varieties which have been pre-programmed to survive in cool regions, high salinity, arid conditions, or infected soils. Cloned varieties are typically limited in their subsequent flavour expressions – whereas pre- phylloxera vines produce an expression that reflects the varied and syncopated climatic conditions of the areas in which they are grown. They are also extremely sensitive to all conditions in every season, and they react in individual ways.”

Handplockade druvor, vildjäst, inga tillsatser och ingen klarning eller filtrering – kort och gott ganska naturliga och hantverksmässiga viner. När 1994 Astralis lanserades i Amerika så skrev Parker följande intressanta rader i sin recension:

“One of Australia's most renowned boutique wines has finally made it to America's shores. Proprietor Roman Bratasiuk clearly knows what he is doing. These are all minimally processed, super-concentrated, explosively rich wines that have been bottled with no fining or filtration. Unlike so many Australian wines that are products of overly-zealous oenologists (gobs of added acidity in addition to multiple filtrations), these are what great old-vine Australian wines are all about.”

Ett vin som har bland den märkligaste provningshistoriken av alla på CellarTracker är 2002 Clarendon Hills "Grenache Old Vines Kangarilla Vineyard". Faktiskt talar 50% av omdömena om ett felaktigt och defekt vin och övriga är inte så positiva heller. Vissa verkar dock ha fått helt okej dricka i flaskorna – jag tillhör dem som inte klagar…


Jag har provat fyra flaskor av vinet och visst minns jag från något tillfälle en närmast spritsig och kolsyreaktig känsla men också minns jag ett mycket säreget vin som inte liknar något annat jag provat. Detta vin brukar även omtalas som ett av Clarendon Hills mest publika viner med termer som ”crowd pleaser” och Bob har till och med använt ord som dekadent… ; )

“It is among the finest Grenache-based wine made outside of France's Southern Rhone Valley.”

Kritiken på CellarTracker verkar mest handla om efterjästa buteljer och jag måste hålla med om att det funnits en märklig spritsighet i någon av flaskorna jag provat men som sedan avtagit efterhand i karaffen. Doften har alltid varit felfri. Istället för efterjäsning har jag mer upplevt den spritsighet som ofta finns i ung och nybuteljerad Riesling från framförallt Tyskland. Eftersom vinet omges av negativa omdömen och jag själv haft en del dubier bestämde jag mig för att dricka upp resterande lager våren 2008 men då den flaska jag drack först var helt lysande fick jag mina tvivel. Nu tog dock ångesten återigen överhand och korkskruven sattes obönhörligen i nästsista flaskan – tyvärr… eller inte?
2002 Clarendon Hills, McLaren Vale "Grenache Old Vines Kangarilla Vineyard" har en mörk tegelröd färg. Doften är närmast obstinat. Det doftar som om någon hällt ut en stor spann med nyplockade hallon på en stengrund och sedan hoppat upp och ned på dem med ren frenesi så att allt blivit till en puré. Det doftar inte hallon - det stinker hallon! Helt makalöst. Om man ska försöka översätta termen hedonistiskt i doft så är detta ett skolboksexempel. Knockout! Blygsamt är det inte. Vit choklad och parfym samt vårblommor följer i nästa våg. KIRSCH! Inlagd gurka med mandel och rostat kaffe samt en släng av dammig grusväg. Söt, stor och likörlik doft som inte alla skulle tycka om. Tryffel och oliver. Rökig av tobak. Jag älskar det. Som en läcker och len Armagnac till körsbärspralinen. Knuten är ingen gångbar term i det här fallet. Full pott. Sur filmjölk kanske någon annan skulle sammanfatta det?

Smaken är inte alls skum. Ingen spritsighet eller jäst känsla. Helt korrekt med väldigt ren frukt. Söt är närmast en underdrift. En sockermätare hade nog drabbats av panikångest om den kom inom en radie av en meter från glaset men den friska syran är helt i balans med resten. Renaste körsbärsfrukt med massor av syltiga (och syndiga) toner av choklad och vaniljkräm. Noisette med pistageglass - mosade jordgubbar och sötlakrits i en härlig kompott. Likörlik, viskös och fet munkänsla Så gott!

Kladdigt är fel term men visst finns det en hedonistisk karaktär i vinet som inte alls känns akademisk eller klassisk. Om man vill så skulle man kunna säga att detta skiljer traditionalisterna från modernisterna. Jag blir väldigt glad och upprymd när jag dricker det här vinet. Inte så intellektuellt men bisarrt gott. Min fru är van vid min smak men även hon utbrister spontant att detta är något mycket annorlunda och spännande. Körsbär är hennes enda beskrivning - den räcker långt, väldigt långt!

Om jag skulle följa hjärtat skulle poängen bli extremt hög. Glädjen och lustfylldheten gör att det känns som om det inte kan bli roligare än så här att dricka vin. Om man endast ser till en ögonblicksbild och glömmer all analys så är detta en fulländad upplevelse. Nu inser jag att framtiden kanske ändå ligger bakom det här vinet och att det finns ett lite märkligt drag i smaken som gör att 95 poäng får räcka trots euforin. Helt rumsrent och okontroversiellt smakar det inte. Kanske är sötman och syltigheten lite för uppenbar? Senaste buteljen renderade hela 96/97 poäng. Beträffande Mästaren och 2002an så nöjde han sig med 94 poäng en gång i tiden. Tidigare årgångar har varit uppe och nosat på 96-98 från fat. Bobs recension av 1996an skvallrar lite om vad det handlar om för typ av vin:

“Two of the most decadent wines made on planet Earth are the limited production (about 900 cases of each) of Old Vine Grenache. In 1996, there are three offerings, but I only tasted two, the Blewitt Springs and Kangarilla Vineyard. The Blewitt Springs is the first wine I have ever tasted that may be almost too rich to drink. Consequently, I have a slight preference for the 1996 Kangarilla Vineyard.”

Nyligen släppte Parker lite noteringar om äldre årgångar av Australiensiska viner. Ett visst missnöje med just Clarendon Hills och Grenachecuvéerna kunde utläsas i hans noteringar:

“The lesson with respect to these Clarendon Hills Grenaches is to drink them during their first 6-8 years of life.”

Jag noterar att Roman Bratasiuk skriver följande på sin hemsida:

“The Kangarilla vineyard offers majesty in both extension and girth. The depth of savoury, but fresh fruit within the extract remains with this vineyard for well over 15 years. Cleanliness and character define this site. More backward than the Blewitt Springs or Onkaparinga – it is almost the slowest maturing wine in the varietal domain.”


Jag tror att Roman lurat oss alla. Detta vin håller länge ännu. Om man ska vara kritisk mot CellarTracker så är detta ett sådant tillfälle. Varför känns det som om det nästan alltid är amerikaner som klagar över dåliga och förstörda flaskor? Är det den grå marknaden eller är det dålig hantering av vinerna? Jag vet inte men jag börjar faktiskt tappa tålamodet. Den närmast helgonförklarade Eric LeVine och hans CellarTracker har fått utstå en del kritik nyligen. Några anser att den stora massan som ger sina omdömen på sidan har svårt att återge sin egen åsikt och istället drabbas av någon slags masspsykos. Ingen vågar avvika. Alla tycker lika. Om jag inte hade köpt mina flaskor före det att jag läste omdömena på CellarTracker så hade det nog aldrig blivit någon affär. Vem vågar köpa ett vin som hälften anser vara defekt?

Om någon undrar så kommer det snart mera – både från Australien och Clarendon Hills. Först lite Roussillon dock och därefter Chateauneuf du Pape.

13 kommentarer:

Anonym sa...

aldrig testat något vin från Clarendon Hills men man har varit sugen. Astralisen ligger väl på dryga två lök om jag minns rätt, ligger väl ständigt runt 100-streck hos Parker.
Drack en Kalleskes Greenock Shiraz 2006 efter att ha läst ditt inlägg för en månad sedan och den var superb, riktigt riktigt bra men kommer att bli än bättre om något år.
Alla 2006or jag provat från Australien har varit riktigt bra, inte minst Amon Ra, men jag har för mig att de flesta viner får högre betyg av T.ex. Miller i årgång 2005? Är 2006 generellt en sämre årgång enligt honom? Tror faktiskt att vinerna jag testat har varit godare i årgång 2006. Synd bara eftersom man endast hade 1 ynka flaska av Kallesken, det sista systemet hade att erbjuda.
Drack även en viking Wines Grand Shiraz som inte alls var dum. För 198 spänn var den riktigt bra. Läste att druvorna förut ingick i Penfolds Grange, kan det stämma?
När Divine sålde Wiking kostade vinet 398 kr, vet inte om Viking sänkt priserna eller om Divine tog ut överpriser.
Skönt att se att du är på banan igen, bara det inte dröjer lika länge till nästa inlägg¬;-) väntar med spänning
/Johan

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Lustigt att du noterat det där med årgångarna. Jag har själv funderat på att Miller rankar 2005 så högt som han gör (även Parker faktiskt). För att jämföra med en annan auktoritet på Australien så rankar James Halliday faktiskt 2006 högre.

För Barossa Valley så ger Halliday (av 10 möjliga poäng) 2004 = 9, 2005 = 7 och 2006 = 10 (full pott alltså). För McLaren Vale ser det ut så här: 2004 = 9, 2005 = 8 och 2006 = 8.

Vem som har rätt återstår att se men 2006 i Barossa Valley känns som en legendarisk årgång. Att just Jay Miller hanterar Australien för WA känns ju mindre kul. Hade helst sett Parker på den posten.

Beträffande Clarendon Hills så finns det några ströflaskor kvar på Systembolaget. Onkaparingan är ingen favorit. Lever ännu så länge inte upp till de fina omdömena – kanske kommer den loss? Övriga har jag ännu inte provat. Hoppas dock på Astralis nästa år.

Viking Wines har jag aldrig provat men känner väl till dem. Om det stämmer med att man levererat till Grange vet jag inte men det skulle inte förvåna mig. Grange består av ett sammelsurium av olika odlare och druvmaterial. Värsta blandningen av alla. Det är många odlare som slutat sälja till Penfolds och buteljerar själv istället. Granne till Viking Wines lär Rolf Binder vara och han gör/gjorde vinet åt Viking Wines. Binder är nog en av Australiens mest okända profiler (tyvärr). Hans viner är riktigt bra men finns inte i Sverige längre (vad jag vet). Förmodar att du vet att ägaren till Viking Wines är Svensk.

Kul att Kalleske smakade. Själv köpte jag aldrig mer än en flaska till och det ångrar jag idag. Miller missbedömde den helt tycker jag. Speciellt efter det att vinet fått luft under lång tid fullkomligt exploderar det med massor av nyanser.

Ha det gott!

/ MV

Winepunker sa...

Gillar du inte Onkaparinga? Jag tyckte 2005 var strålande när jag provade den i januari, bättre än Hickinbotham faktiskt. Det känns som den dessutom har mer att ge.
Annars föredrar jag deras shiraz, Liandra seglar nog upp som favorit (svårt att ha Astralis som favvo med tanke på priset).

Mina Vinare sa...

Hej Winepunker!

Gillar och gillar. Ibland blir ordvalen fel. Har provat den två gånger under förra året och ingen av buteljerna övertygade mig helt. Det kändes som om vinet inte riktigt blommar ut i smaken. Lite trist och anonymt. Jag har några flaskor kvar och förhoppningsvis kommer vinet att bli bättre. Det är inget fel på det men jag tycker inte heller att det är så spännande.

Hickinbotham Grenache har jag aldrig provat men däremot 2005 Cabernet Sauvignon som går från klarhet till klarhet. Ett ruskigt bra vin. Den är tänkt att avhandlas i en kommande post så jag vill inte berätta mer…

Har aldrig heller provat Liandra men är bra sugen. Satt just innan jag läste din kommentar och funderade på att köpa en flaska bara för att prova. Har letat lite förstrött efter andras intryck och om du gillar den så vågar jag mig nog på ett försök!

Ha det bra!

PS. Kul att höra från dig igen. DS

PPS. Jag har ännu inte hunnit prova Duvals viner, förstår att du gillar dem. DS

Niklas Jörgensen sa...

Har sedan första mötet för snart 12 år sedan diggat Clarendon Hills Grenache-viner stenhårt! Skulle vara fantastiskt kul smyga in en sådan i en C9dp nollsju-uppsättning!

Förresten MV; du har mail från mig!

MVH

Niklas J

Mina Vinare sa...

Hej Niklas!

Tror faktiskt att Clarendon Hills viner hade framstått som ganska blygsamma gentemot några av de större (och sötare) 2007orna från CndP. Den årgången lär bli omdebatterad.

Jag hade för tre år sedan en provning med just det beskrivna vinet och några andra Grenachebaserade viner. Någon tyckte CH var bästa vinet medan andra höll 2001 Torbreck The Steading som bättre och andra samt jag själv höll på 2001 Janasse Chaupin (som var sensationell då). Kul var det att jämföra lika stilar men från olika delar av världen.

Har sett ditt mejl och återkommer inom kort. Sugen är bara förnamnet!

Vi hörs!

/ MV

Niklas Jörgensen sa...

Kolla med mmm som också har en invitation...

thomas sa...

Old Vines Grenache Hickinbotham 2006 finns till reapris på SB, sänkt till 299 från 399. Drack den förra helgen och var förvånad att den inte var uppbloggad nånstans för den var riktigt bra och njutbar redan nu men med fin potential och spöar lätt många av de unga c9dp jag druckit senaste tiden. OBS det står att det ska vara 2005 i lagersaldot men det är 2006.

Winepunker sa...

2006 av Hickinbotham provades här: http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2008/7/5_Lördagsvin_(Clarendon_Hills).html
Onkaparinga här: http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2009/1/30_Fredagsvin_(Clarendon_Hills).html

Mina Vinare sa...

Hej Thomas!

Jag noterade faktiskt reapriset först igår och tänkte att man kanske borde prova. Trodde dock det var 2005or men om det är 2006or så är det faktiskt ännu intressantare.

Fast egentligen är det för sorgligt. I ”mitt i månaden” släppet 15/4 2008 skulle 96 flaskor av 2005 Hickinbotham Cabernet Sauvignon ha lanserats. Vad som fanns i Stockholm, Göteborg och varudepån vet jag inte men i Malmö låg det snyggt och prydligt 12st flaskor av Hickinbotham OV Grenache. Vilken årgång minns jag inte men sur var jag. Att importören/distributören uppenbarligen plockat fel låda är ju uppenbart men delvis förlåtligt. Men att butikspersonalen inte upptäckte felet känns mer bekymmersamt. Jag var där dessutom någon dag efter släppet och ingen hade märkt något på ett par dagar. Kontakt med importören som beklagade det hela och de visste inte heller vad som hade skickats till de övriga butikerna. Var Cabernet Sauvignon vinet fanns visste ingen. Tre flaskor lyckades så småningom logistikern hos importören jaga fram till mig (en riktig klippa som har hjälp mig med mycket bra viner – hon är nog den i särklass mest kundinriktade medarbetare jag stött på). Sedan var det slut. Nu hade jag gjort en Privatimport dryga halvåret innan så egentligen satt jag lugnt. Hur som helst är jag glad för de tre extra flaskorna 2005 Hickinbotham CS. En vinnare på sikt.

Att det nu är 2006or som gäller för Grenachen trots det står 2005 övarallt förvånar egentligen inte alls (även om man borde bli arg). Det finns mycket att önska när det gäller vårt Monopol.

Hursomhelst är det kul att vinet uppenbarligen är bra och jag hoppas att vi får se mer av Clarendon Hills viner i Sverige.

Bästa!

/ MV

Mina Vinare sa...

Hej WP!

Jag var faktiskt hos dig igår och ”tjuvläste” dina omdömen. Noterade dock inte att det var årgång 2006 istället för 2005 för Hickinbotham OV Grenache. Hittade inget om Liandra?

Jag skrev mina intryck om Onkaparinga här:

http://mina-vinare.blogspot.com/2008/11/sex-frn-andra-sidan-jorden.html

/ MV

Winepunker sa...

Lustigt det där med årgånsförvirringen, det byts hej vilt utan vettig information på Bolis. Jag provade 2005, men om det nu är 2006 som finns på rea är det kanske läge för en investering.
Liandra provade jag senast på Vinordic, ett av många bra viner med det fick ingen riktigt vettig/fokuserad bedömning i den allmänna vinfloden. Däremot provade jag 1998 lite mer seriöst för ett par år sedan, ganska rhône-likt med massor av läder och svartpeppar, lysande.

Mina Vinare sa...

Hej igen WP!

Visst förstår jag att SB har mycket att hålla reda på men det känns lite trist att de inte tar det här med årgångar på så stort allvar. Mycket beror väl också på vilka uppgifter importörerna förser dem med – speciellt i Beställningssortimentet. Det är inte bara SB som felar. Fast när det gäller det lite exklusivare sortimentet tycker man att det borde finnas ett större engagemang, speciellt som de oftast hanteras av Vinkällarbutikerna som ska vara organisationens spjutspets.

Har idag inhandlat en 2005 Liandra för test. Kanske redan ikväll. Din metod med fredagsvin är ett sympatiskt upplägg. Får kanske kopiera den…

Trevlig helg!

/ MV