Ettusenetthundratrettioniopoäng!

Dela ovanstående summa med tolv och medelvärdet blir 94,92 poäng. Egentligen skulle det ha blivit jämna 95 poäng men eftersom vi inte kunde hitta en klockren 95 poängare i en av kategorierna fick vi nöja oss med ett vin bedömt i intervallet 93-95 poäng.

Varför allt detta krångel med siffror och poäng? Jo, varje säsongsupptakt i Gomseglet har under de senaste åren alltid startat med en bedömnings/kalibreringsprovning. Temat för höstsäsongens premiär var just viner med 95 poäng. Konceptet gick ut på att sätta ihop en provning med viner från hela världen som blivit belönade med 95 poäng av någon av The Wine Advocates kritiker. Under åren har det förutom Mästaren själv förkommit kritiker som hjälpt honom med att bedöma viner från olika länder i världen. Medan Robert Parker under senare år helt ägnat sig åt Rhône, Kalifornien och Bordeaux så har ett antal nya medhjälpare tagit anställning (eller sålt sin själ till djävulen) hos Parker och hans The Wine Advocate.


Först ut att hjälpa Parker var Pierre Rovani som med start 1996 fokuserade på Tyskland, Österrike, Sydamerika, Washington State och delar av Frankrike som de viktigaste områdena. Nummer två ombord var Daniel Thomases som engagerade sig i Italiens viner. De bägge har sedan dess hunnit lämna sina uppdrag och är numera ersatta av en ganska stor stab medarbetare.

Vi lyckades få med vin bedömt av Daniel Thomases i startuppställningen. Dessutom fick även viner bedömda av följande herrar plats i starttolvan (även av Parker givetvis):

Antonio Galloni (Italien och Champagne.)

Jay Miller (Oregon, Washington, Spanien, Australien, Sydamerika och Portvin.)

David Schildknecht (Tyskland, Österrike, Östeuropa, Alsace, Bourgogne, Loire, Languedoc-Roussillon och Sydafrika.)

Är alltid 95 poäng just 95 poäng oavsett vilken vintyp och vilket ursprung ett vin har? Är 95 poäng av Jay Miller lika mycket värda som 95 Poäng av Antonio Galloni? Är 95 Aussiepoäng lika mycket värda som 95 Bordeauxpoäng? Vissa anser säkert inte så och därför bestämde vi oss för en utmaning de olika kritikerna och de olika vintyperna emellan. Att helt lyckas bekräfta eller omkullkasta de olika uppfattningarna är naturligtvis omöjligt med endast tolv viner som underlag men ett tillräckligt kul tema för att mana Gomseglet till samling.

Vi var elva provare som slöt upp men två provare var av olika orsaker tvungna att prova på distans så underlaget för gruppens samlade omdöme kom att baseras på nio provares intryck och poängbedömningar. Vi är en ganska homogen grupp med hyfsat lika värderingar men det handlar alls inte om att vi tycker om samma viner eller vintyper. Det kan finnas ganska stora diskrepanser individuella provare emellan.

Alla ombads lämna in sin poängbedömning och helt bortse från att det på förhand var känt att vinerna belönats med just 95 poäng. För det stora flertalet var vinerna helt okända men för mig var fyra viner kända på förhand samt att jag visste ungefär vilka områden som skulle finnas representerade. Endast vår ledare M hade hela uppställningen klar för sig men inte i vilken ordning vinerna skulle serveras. Ganska bra förutsättningar för att få en så objektiv bild som möjligt. Man kan argumentera fram och tillbaks om olika metoders för och nackdelar men för oss kändes tillvägagångssättet bra. Även urvalet av viner kan ifrågasättas med tanke på årgångar och åldersskillnader. Helt blint och samma mognadsgrad hade givetvis varit att föredra men att få ihop ett startfällt som detta är ingen lätt uppgift.

Noteringarna som följer är baserade på mina spontana intryck och tankar om ursprung och poäng. Därefter ”rätt svar” i form av vinets namn och poäng/kritiker samt lite allmänna funderingar och gruppens syn på det hela. Mycket siffror blir det men jag tycker att det är kul att visa gruppens samlade intryck med de individuella poängen (mina sist i fet stil) och hur dessa står sig mot proffskritikerna. Välkomna att dela Gomseglets ansträngningar i jakten på sanningen!

Vin 1
Färgen är klar och ljust röd med en fin lyster. Doften är inledningsvis örtig och kemisk med rökighet och ganska tydliga inslag av fat. Animalsikt med rotfrukter och mot slutet mer köttiga och dammiga toner. Korv och en pikant svettig karaktär. Smaken är ren och sval med fin fruktighet av körsbär och röda bär. Balanserad, fräsch och syrlig med en lång och fin eftersmak. Kryddor och jordgubbar mot slutet. Gott men framförallt lovande. Jag vet att det är Pinot Noir i glaset så jag behöver inte gissa. Det blir 93 poäng från mig till slut men jag började två poäng lägre inledningsvis.
2005 Louis Jadot, Côte de Nuits "Clos Vougeot Grand Cru"
Detta är det enda vin jag vet var det står i provningen och även att vinet fått 93-95 poäng av David Schildknecht. Inte helt enkelt att hitta en klockren 95 poängs Bourgogne i gömmorna så därför fick detta duga som undantag. Ytterliggare en provare vet vilket vinet är men resten av gruppen vet ingenting – för dem är det helblint. Alla utom en gissar helt rätt på druva och område. Till vinets försvar kan man föra att det förmodligen handlar mer om framtid än nutid när man bedömer detta. Om tio år hade nog vinet uppskattats mer av fler provare än vad det gör denna gång. Detta blir provningens lägst rankade vin av gruppen med följande resultat:
90 88 93 92 91 91 94 92 93
Gruppens medelpoäng 91,6 / Differens -2,4 (baserat på 94 poäng) / Lägsta poäng 88 / Högsta poäng 94.
En klar underpresterare. Om man betänker att sju av provarna tror att detta är ett exakt 95 poängsvin så blir det ännu tydligare att detta betraktades som en besvikelse – dock visar det på att ingen drabbas av hybris bara för att det förväntas vara 95 poäng i glasen!

Vin 2
Färgen är mörk, tät och svartröd. Doften stor och ekparfymerad med choklad, kola och söta toner av rostade fat. Krossad sten och mineralighet med aprikoser, mandel och marsipan. Kafferost och kanel. Smaken är ren och bärig med syltig frukt men strävhet från tuffa tanniner som nästan känns som lakritspulver. Aprikoser, svartvinbär, mörka körsbär och violpastill i en lite torr eftersmak. Mineraler, peppar och örter. Eftersmaken är lång men ganska torr och stram. Ett robust vin som genast får mig att tänka på Spanien och Toro. Ett vin som ligger nära tillhands är 2004 Pintia med sin stramhet och jobbiga tanninstruktur. Mina poäng pendlar från 93-96 men landar tillslut på 94. Det finns en framtid men frågan är hur den ser ut?
2005 Château Fleur Cardinale, St. Émilion Grand Cru
Konstigt nog gissar endast en provare rätt på ursprunget – M som vet hur uppställningen ser ut (även om hon inte vet var de individuella vinerna står). Övriga gissar alla på Spanien utom en som är i Toscana. Märkligt att en Bordeaux och Merlot lurar oss så. För min del blir vinet aldrig intressant även om det är väldigt potent. Förmodligen är tidpunkten lite illa vald för en 2005a men ingen är helt lyrisk utan betyget förtjänar vinet mer för sin struktur än något annat. Robert Parker gillar uppenbarligen detta mer än oss:
92 92 94 93 93 95 95 94 94
Gruppens medelpoäng 93,6/ Differens -1,4 / Lägsta poäng 92 / Högsta poäng 95.
Det här vinet underpresterar en del och faktiskt slutar vinet tredje sist i vår interna ranking. Flera av oss provade vinet i januari i år och då var intrycken likartade men vinet ännu tuffare i stilen. Den som vill får gärna läsa mer här. Kul att jämföra intrycken faktiskt. Förmodligen har det här vinet börjat knyta sig en hel del.

Vin 3
Färgen är mörkt purpurröd men klar. Doften knäckigt söt med kryddor av kanel och Julafton i allmänhet. Kola, mineraler, järn och tobak – cigarr. Kokta, nästan stuvade fikon i gjutjärnsgryta med en krämig och gräddig karaktär i doften. Smaken är ren och syran balanserad. Lakrits, violpastill, gummi och kryddor i massor. Stram med tydliga tanniner. Torkad frukt, fikon, kryddor och mineraler som järn. Lite torr och aningen besk eftersmak som är lång och kryddig. Mycket gott det här. Klart att vi är hemma i södern tänker jag. Frågan är om det kan vara 2006 Pure eller möjligen 2005 Vieille Julienne? Det blir i alla fall 96+ poäng med snudd på en poäng mer. Lovande.
2005 Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée de la Reine des Bois"
Där ser man. Jag som varit ganska kritisk till både just det här vinet och producenten i allmänhet. Det ångrar jag nu. Detta är riktigt bra och lovar ännu mer inför framtiden. Tre till fem år till så blir nog det här alldeles lysande. Lite förvånande att en 2005a inte känns mer knuten? Intressant är att vi endast är två provare som prickar ursprunget. Övriga förslag innefattar Cabernet Sauvignon, Malbec och Shiraz med ett ursprung från nya världen. Kanske inte helt ursprungstypiskt dricka det här?
93 94 95 93 95 94 95 92 96
Gruppens medelpoäng 94,1/ Differens -0,9 / Lägsta poäng 92 / Högsta poäng 96.
Inte heller det här går hem i gruppen. Jag är positivast men mer än hälften anser att vinet inte når upp till sitt fina betyg av Robert Parker. Kanske är det en stilfråga? Vinet placeras av gruppen i mitten på en sjätteplats.

Vin 4
Färgen är tät och djupt röd med blå inslag. Doften är makalöst stor och parfymerad med mentol, mintchoklad och pepprighet samt rostad karaktär. Massor av rena mineraler och violer med rosor. Stendamm, järn och torkad frukt. Perfekt doft! Smaken är ren, koncentrerad, viskös men med en påtaglig syra. Körsbär, citrus, röda vinbär och enormt florala drag. Först är vinet närmast superstramt i munnen men sedan släpper det greppet något och blir tillgängligare och tillgängligare. Det är ändå friskheten, tuffheten, läckerheten och de torkade apelsinskalen som jag faller för. Mycket lovande men också ett väldigt intensivt vin. När jag doftat på vinet funderar jag på Piemonte. Mentol, violer, rosor och torkad frukt kan ju höra hemma där. Färgen och smaken antyder dock något annat. Spanien och Priorat då? Eller något kul från USA? Jag ger mig och kommer inte längre än så. Mina poäng ökar hela tiden och från 96 blir det faktiskt hela 98 poäng till slut. Jag är djupt imponerad av det här vinet.
2005 d'Arenberg, McLaren Vale "The Dead Arm Shiraz"
Herregud! Att jag missar en Aussieshiraz kan jag leva med men att det är just detta vin förvånar mig. Med facit i hand borde naturligtvis de tuffa syrorna och stramheten i kombination med mintchokladen ha hjälpt mig. Jag provade nyligen 2006an som jag inte alls tyckte var så bra. Jag drack även 2001an för ett par månader sedan med stor besvikelse som resultat. Även 1998an var ganska tveksam för många år sedan. Tror både att 2002an och 2004an samt även denna 2005a slunkit ned tidigare utan att jag jublat. Lite chockerad är jag allt. Den här upplevelsen är helt i paritet med hur 2001an smakade som ung och ett ungefär lika gammalt vin som detta är nu. Kanske är fyra till fem år vad vinet klarar för att sedan knyta sig och förvandlas till en ful ankunge som kanske åter blir en svan? Resten av gruppen gissar bättre än mig. Tre klockrena förslag, ett förslag på GSM från rätt land och sedan lite spridda skurar på Cabernet Sauvignon, Italien och Priorat (förutom mig då). Jay Miller är mannen som är ansvarig för de 95 The Wine Advocate poängen.
93 92 95 95 95 95 96 92 98
Gruppens medelpoäng 94,6/ Differens -0,4 / Lägsta poäng 92 / Högsta poäng 98.
Inte helt kasst av Jay Miller faktiskt. Gruppen är inte helt i harmoni men i genomsnitt så närmar vi oss proffskritikerna nu. Det här vinet polariserar lite grand men det räcker till en hedrande fjärde plats enligt gruppens demokratiska röst. Mer än hälften är överens med Jay – något som kom att upprepas mer än en gång!

Vin 5
Färgen är klar och svagt tegelröd. Doften först något dammig och rökig med tydliga inslag av fat. Därefter följer choklad, sylt, jordgubbar och solmogen frukt. Smörkola och ett lätt ”orent” drag mot slutet. Kanske lite sluten? Smaken domineras av solmogen frukt, svartvinbär och violpastill. Ganska låg syra. Bra eftersmak med en viss mognad men bra tanniner och härliga kryddor i form av kanel. Ganska läcker, ren och god eftersmak. Kanske lite torr dock. Att gissa på Cabernet Sauvignon känns inte så våghalsigt men frågan är varifrån? Australien eller Chile. Värmen antyder nya världen. Jag vet ju att bägge förslagen ska finnas med i startfältet så det blir lite av lottdragning för mig. Poängen känns säkrare och landar på 95 stycken. Hederligt dricka det här – även om det är lite tråkigt.
2005 Errazuriz, Maipo "Viñedo Chadwick"
Skönt att druvkaraktären blev så tydlig men faktiskt saknades lite av det som brukar finnas i viner från Chile – gräs, paprika och örter. I min smak gör det inget. Det blir godare utan de gröna inslagen. Nästan alla är inne på rätt druva och tre provare har även rätt på land. Australien som andra alternativ och även Tempranillo och Spanien finns med som förslag från en av provarna. Återigen är det Jay Miller som är skyldig till de 95 poängen.
93 95 96 92 94 91 95 93 95
Gruppens medelpoäng 93,8/ Differens -1,2 / Lägsta poäng 91 / Högsta poäng 96.
Här faller inte gruppens omdöme ut lika positivt som Jays. Mer än hälften anser att han är för positiv men det är inga dramatiska skillnader. Det räcker till en åttondeplats. Före Bordeauxen och Parker! Jag tror att en del provare tycker att detta är lite anonymt och trist, vilket leder till lite lägre betyg.

Vin 6
Färgen är ljus och klar med orange inslag och nästan lite tegelrött. Det doftar friskt och örtigt med mynta och mentol samt väldigt florala toner. Kryddor, tjära, violer, lakrits och rök. Peppar, chark och en något grön karaktär som förstör lite grand enligt min smak. Smaken är varm med solmogen frukt och lakrits. Beska, och tuffa tanniner i den extremt intensiva, rika och väldigt långa – men supertorra eftersmaken. Det är närmast smärtsamt. Att få ned läpparna från tandköttet igen blir en utmaning. Fy för rackans vad strävt det här blev. Viol, örtkryddor och torr (för torr?) frukt som dröjer sig kvar. Inte min typ av vin. Mycket lovande såklart men orkar man vänta ut det? Vad händer sedan? Eftersom jag vet att vi ska ha en Barolo i startfältet så blir givetvis min gissning just så. Barolo och 94 poäng som bygger på att framtiden är god!
2004 Andrea Oberto, Barolo "Vigneto Rocche"
Jag är inledningsvis mycket positivare men efterhand minskar min entusiasm för det här vinet. Det blir för stramt och torrt ju längre det står i glaset. Mitt råd till dem som äger några flaskor av det här vinet får bli att uppmana er att låsa in dem mörkt, i minst tio år och hålla tummarna under tiden. Kanske blir det en vinstlott – kanske blir det en nitlott. Jag tänker inte chansa utan lägger hellre pengarna på nästa vin. Förutom flera förslag på Barolo så dyker även förslag på Frankrike upp och även ett par stora frågetecken. De officiella 95 poängen kommer den här gången från Antonio Galloni.
96 95 94 93 95 93 94 94 94
Gruppens medelpoäng 94,2/ Differens -0,8 / Lägsta poäng 93 / Högsta poäng 96.
Intressant är att enigheten är stor kring detta vin. Ingen som är direkt lyrisk men inte heller någon som tycker att Antonio är helt ute och cyklar - tvärtom. Vi rankar vinet som nummer fem och det får nog anses ganska bra för ett så pass outvecklat vin som detta är.

Vin 7
Färgen är tät och närmast svartröd. Doften är ren, söt, krämig och syltig. En bränd karaktär med fat, rök, tjära och rostade fat med tydlig vaniljsötma. Sedan solmogen, fet och närmast explosivt mineralig svartvinbärslikör. Ren cassis! Chark och kafferost. En alldeles förförande och härlig doft. Mycket trevligt. Smaken domineras först av lakritspulver, söt och solmogen frukt. Choklad och varm smak med inlagda plommon i konjak och grädde. En eldig, varm och rund eftersmak som förutom att den är intensiv också är närmast oändlig. Vi pratar plus en minut. Mycket harmoniska och mogna tanniner. Ja, vad gissar man på? Australien såklart men även Chile och Cabernet Sauvignon får hänga på eftersom jag, som tidigare erkänts, har lite förhandsinformation. Poängen blir 97+ och detta är helt i min smak. Riktigt gott!
2006 Mollydooker, Fleurieu / Langhorne Creek " Gigglepot Cabernet Sauvignon"
Det här är intressant ur flera aspekter. Jag hängde på från början och köpte Mollydookers 2005or och laddade också upp med lite 2006or när de så lanserades. Sedan har det varit stopp. Jag har i perioder varit lite besviken på flera av vinerna för att sedan gilla dem igen. En del har jag aldrig tyckt så mycket om, andra har jag tyckt varit helt okej. Jag bestämde mig för att inte följa dem mer utan nöja mig med vad jag har. Jag har nog tyckt att deras viner ibland blivit lite för stora och svulstiga. Det finns mycket annat att lägga pengarna på. Så kommer då detta vin, min egen butelj som jag aldrig har provat förut. Ett helt ljuvligt vin som passar mig jättebra. Ännu intressantare är att producenten blev minst sagt hånad och utskälld på diverse forum i främst USA när de lanserades där. Än idag är de kontroversiella. Så mycket skäll ha få producenter fått ta. Skyldig till de 95 poängen är återigen Jay Miller. Få kritiker har väl fått utstå så mycket spott och spä som honom. Han har nog blivit anklagad för allt elakt som en människa kan bli anklagad för. Då har vi alltså i starttolvan ett vin från en av de mest kontroversiella producenterna som en av de mest avskydda kritikerna har gett 95 poäng. Fiasko givetvis? Nejdå, detta är provningens vinnare!
96 96 97 96 96 92 95 96 97
Gruppens medelpoäng 95,7/ Differens +0,7 / Lägsta poäng 92 / Högsta poäng 97.
Alla utom en provare håller med Jay eller tycker till och med bättre om vinet än honom. Vi är över Jays betyg som grupp betraktat. Ett av två viner i provningen som vi gillar bättre än proffskritikerna. Man ska nog vara lite ödmjuk och försöka bortse från fördomar om både ursprung, producent och kritiker. Australien dominerar bland förslagen från provarna och buden är ungefär lika för Shiraz och Cabernet Sauvignon. Håller vinet i tio år? Ingen aning men medan andra väntar på sina Barolos – så dricker jag det här…

Vin 8
Färgen är mörk, tät och svartröd samt aningen utvecklad. Doften är animalisk, närmast djurisk med rostade fat och blyerts. Cederträ, stall, svettig hästsadel och massor av cigarrtobak. Lite hederlig dynga. Sötmogen med kanelkryddighet och rostad choklad. Helt ljuvlig och underbar doft. Min stil. Smaken är ren, frisk och lite syrlig av körsbär. Choklad, espresso, kanel och ceder/blyerts även i smaken. Balanserad, god och finstämd med en ren, elegant, sval och lång eftersmak. Trevligt. Jag är positiv och ger klockrena 95 poäng. Beträffande ursprung så är jag helt säker på att detta är mitt andra vin i uppställningen – vilket visar sig korrekt.
2001 Piaggia, Carmignano Riserva
Riktigt kul. Jag har alltid gillat detta vin även i andra årgångar. Minns en 1999a som var rysligt bra för ett par år sedan. Kvällen före provningen drack jag ett annat vin från samma årgång och Toscana. Nästan förväxlingsbara med undantag för att detta vin var bättre. Gruppen gissar på just Toscana, USA (CS), Spanien (Tempranillo) och Merlot från gamla världen. Med mognad blir det svårare. Här kommer en gammal kritiker så in i bilden genom Daniel Thomases som gav vinet sina 95 poäng en gång i tiden.
93 95 93 93 94 95 94 94 95
Gruppens medelpoäng 94,0/ Differens -1,0 / Lägsta poäng 93 / Högsta poäng 95.
Detta är faktiskt det vin som förenar gruppen mest. Vi är nästan rörande överrens. Ingen är positivare men ingen är heller helt oense med Thomases. Något som delvis skulle upprepas lite senare. Även denne kritiker har fått utstå en hel del kritik av de stora massorna. Oförtjänt?

Vin 9
Färgen är mörkt rubinröd och tät. Det doftar lakrits, viol, rök, peppar och tjära. Grillat kött, chark, korv och bränt bildäck. Gummi, fat och cederträ samt blyerts. Lite metallisk med aprikoser mot slutet. Lysande! Smaken är ren och gräddig med söt, varm solmogen frukt. Lakrits och en aning beska. Eldig och torr eftersmak. Efterhand blir smaken torrare och tanninerna är mycket markerade med en lite oharmonisk och outvecklad karaktär. Synd – detta som började så bra. Vinet är mycket lovande och samtidigt gott men lite tufft och outvecklat. Potentialen är kanske enorm? Jag gillar det och höjer mina ursprungliga poäng med en och slutar på 95+. Gissningen skulle kunna gå till norra Rhône men eftersom jag blivit lurad nog så blir förslaget istället Tempranillo från Rioja. Är det månne Finca Allendes Aurus? Eller är det kanske Ribera del Duero?
2004 Dominio de Atauta, Ribera del Duero "Valdegatiles"
Kul att inte bli lurad ännu en gång. De moderna vinerna från de klassiska Spanska vindistrikten är ganska luriga – men bra och välgjorda. Ännu ett lysande exempel är detta vin. Ett enormt välbyggt och strukturerat vin. Gissningarna i övrigt leder förutom till Spanien även till Australien och Shiraz samt mot Italien. Återigen visar sig Jay Miller ha en ganska bra uppfattning om vin med sina 95 poäng.
96 98 95 92 95 90 95 96 95
Gruppens medelpoäng 94,7/ Differens -0,3 / Lägsta poäng 90 / Högsta poäng 98.
Det här vinet rankar gruppen som nummer tre. Det är också det vin som polariserar näst mest med sina 8 poäng i differens mellan högst och lägst. Hela sju provare har samma eller högre betyg än den omstridde Jay Miller. Kul.

Vin 10
Färgen är tegelröd. Doften är stor, enormt söt och utvecklad. Portvin, russin, oliver och klart oxiderad i sin karaktär. Det balanserar farligt nära salubrin. Mandel, snus, rök och garrigue med lite fikon och sviskon i efterdyningarna. Kanelkryddig, gasbinda, tobak och cigarrlåda. Jag vill börja röka igen när jag doftar på det här. Spännande om än inte bara angenämt. Smaken är varm, solmogen och russinsöt. Korinter, mandel, katrinplommon och Julpudding. Eldig och nästan spritig eftersmak med stora antydningar till Portvin och mognad. Massor av mognad och eftersmaken är lång, söt men faktiskt också elegant. Märkligt vin. Spännande. På något vis är det väldigt svårt att gissa på något. Mognadsgraden är så hög att det kan vara nästan vad som helst. Både gammal Bordeaux och Chateauneuf du Pape dyker upp som alternativ i mitt inre. Poängen minskar efterhand och slutar nog ändå lite för optimistiskt på 93 stycken.
1998 Allegrini, Amarone della Valpolicella Classico
Överraskande för mig. Hade ingen tanke alls på Amarone. Kanske främst för att jag dricker det så sällan. Däremot består mitt intryck att Amarone kan vara väldig lik den gamla stilen av Chateauneuf du Pape. Kanske är den här flaskan lite hårt åtgången? Åldern känns mycket högre än vad den är. Skulle vara kul att få prova om den någon gång. Övriga i gruppen gissar på allt från Bordeaux, Zinfandel, Spanien, Italien till just Amarone. Det här vinets omdöme är faktisk Bob själv ansvarig för och det som förvånar mest är att han anser att man kan vänta tills 2022 med att dricka det. Kanske går det bra men jag skulle inte rekommendera någon att göra det. Vinet hamnar näst sist i vår ranking.
95 95 94 90 92 93 85 95 93
Gruppens medelpoäng 92,4/ Differens -2,6 / Lägsta poäng 85 / Högsta poäng 95.
Diskrepansen är som störst med detta vin. Gruppen är egentligen ganska enig om att det inte håller måttet men skillnaden mellan högst och lägst är hela tio poäng. Det beror säkert på att vi uppfattar mognadstonen och framtidsutsikterna olika. Ändå håller tre provare med Bob om poängen.

Vin 11
Färgen är klar och purpurröd med en vacker rubinröd lyster. Doften är rökig med mentol och härligt frisk samtidigt. Söt men ”sval” frukt. Lätt pepprighet med stall, svett och rostade toner. Cederträ, parfymerad med klara drag av konjaksfat och ”gurkburk – dillfrön”. En ganska elegant doft. Smaken är ren, gräddig och syltig med en fin syrlighet i den balanserade och fina eftersmaken. Lite torra tanniner med körsbär i ett korrekt, elegant och ganska lent vin. Inte så spännande dock. Att gissa blir inte så lätt men varför inte en modern Spanjor eller en ”snygg” Australiensare? Poängen slutar på 94.
2004 Domini de la Cartoixa, Priorat "Clos Galena"
Se där, en Priorat. Syran och den moderna fatkaraktären som först lurar en till nya världen brukar vara lika med just Priorat. Så även denna gång. Jag har följt vinet. Har det hemma och vi har säkert avverkat ett antal i Gomseglet under de senaste två åren. Oftast har jag landat på 94 poäng. Senast i våras drack jag dock en flaska som fick mig att tvivla starkt. Kul att denna butelj ställde allt tillrätta igen. Övriga gruppen gissar på Bordeaux, Italien, Spanien och Grenache i allmänhet. Vinet förenar återigen och även om vi inte håller med Jay Miller om poängen så är vi väldigt överrens sinsemellan.
92 93 93 94 95 93 95 94 94
Gruppens medelpoäng 93,7/ Differens -1,3 / Lägsta poäng 92 / Högsta poäng 95.
Ett bra vin men inte så spännande. Vår gemensamma ranking sätter vinet på en nionde plats som inte innebär att vare sig vinet eller Jay Miller behöver skämmas för sig. Hälften av provarna håller med Jay eller slutar endast en poäng under hans betyg. Inte alls dåligt.

Vin 12
Färgen är klar och purpurröd med inslag av rubinrött och har en fin lyster. Doften är först helt tillknäppt. Det händer absolut ingenting. Jag får återvända tre gånger innan jag kan börja anteckna något överhuvudtaget. Då kommer först lite dova toner av mörk och torkad frukt med en lite rå känsla. Sedan kokos, choklad och inslag av medicinaltoner som gasbinda. Tjära, katrinplommon, svett och oliver. En mörk och lätt kryddighet kommer på slutet. Svårt. Smaken är rik med svartvinbär, plommon, körsbär och gäddighet. Mycket lång och fin eftersmak med ganska tuffa tanniner. Kola, aprikoser, violpastill och en frisk syra. En antydan till eldighet. Gott men vad är det? Ingen aning. Jag gissar inte ens på något vettigt. Australien, USA eller Italien? Poängen blir tillslut 95 och hade bara doften kommit loss så tror jag betyget hade höjts. Ett mycket potent vin.
1999 Feudi di San Gregorio, Taurasi Riserva "Piano di Montevergine"
Helt överraskande för mig Även oväntat. Aglianico är en inte helt enkel druva att identifiera. Jag var en gång i tiden (o)lycklig ägare till det här vinet i årgång 1996. Nästan alla provade flaskor var ganska trista och dåliga men som så ofta var sista flaskan helt lysande. Kanske behöver det här vinet minst tio års mognad? Många av oss ser helt förtvivlade ut när vi ska gissa på ursprung men när det kommer till omdömet är vi återigen väldigt överrens. Det här vinet bedömde Daniel Thomases en gång i tiden och det tycker vi att han gjorde med bravur.
93 96 95 96 95 95 96 95 95
Gruppens medelpoäng 95,1/ Differens +0,1 / Lägsta poäng 93 / Högsta poäng 96.
Detta vin slutar som nummer två i vår ranking av provningens viner. Vi är som grupp betraktat lite positivare än Thomases och endast en provare hamnar lägre än honom. Ganska intressant att ett så pass obskyrt vin förenar oss så. Vad kul det här med vin är!

Okej – blev det för mycket siffror? Kanske kan det tyckas att vi lägger mer fokus på nuffror än på vin. Inget är mer felaktigt. Vinet är givetvis i fokus. Övningen som sådan däremot är mycket lärorik och jag vill uppmana alla att gör något liknande emellanåt. Vad ger det då? Vad lär man sig?

Jo man lär sig att Jay Miller och Mollydooker är mycket bättre än vad illasinnade rykten gör gällande.

Allvarligt talat så ligger det lite i det påståendet. Man ska inte ha fördomar när man håller på med vin. Ännu viktigare är kanske ett par observationer. Av mina topp tre viner i denna provning så kommer två från Australien och en från Chateauneuf du Pape. Vad säger det mig? Jo, att den typ av vin som ligger mig närmst om hjärtat är också de jag tycker bäst om i en provning som denna. Jag gillar dem bättre än vad kritikerna gör. Då borde jag ju lugnt och tryggt kunna fortsätta att följa dem och lita till deras rekommendationer. Intressant är också att de viner jag gillade mest kanske på pappret inför provningen hade fått mig att tvivla.

Om jag plötsligt en dag får för mig att börja köpa en helt annan typ av vin så kanske jag inte kan lita till Antonio Galloni och David Schildknecht? Då kanske jag måste hitta andra inspiratörer. Vidare lär jag mig att 95 poäng från Bordeaux inte smakar bättre än 95 poäng från Australien. Nog så viktigt. Någon annan kanske tycker helt olika – det kanske blev deras lärdom?

Nu behöver man nödvändigtvis inte välja The Wine Advocate som förebild. Gör en provning baserat på andras bedömningar. Ta Wine Spectator, Decanter eller The International Wine Cellar som referens. Varför inte ta Munskänken?

Jag dricker inte poäng, jag samlar inte poäng – jag använder poäng som vägledning till ett rikare vinliv.

Praise the Lord!