Vin du garde!

Dagen efter mitt besök hos Domaine de La Rectorie var jag åter i Banyuls-sur-Mer. Några timmar för mig själv att spendera och en lista över intressanta producenter att besöka. Skillnaden den här gången var att det kändes ganska trevligt att återvända till staden som dagen innan gett lite blandade känslor av ogästvänlighet (vilket var helt felaktigt). Den andra skillnaden var att jag nu var på soloturné eftersom övriga familjen fått ett erbjudande de inte kunde tacka nej till – några timmar att spendera i Collioures allehanda prylbutiker. Hustrun och dottern var självklart inte sena med att tacka ja och även lillebror insåg att möjligheterna att få dricka läsk och käka glass nog var större i mammas och storasysters sällskap än i mitt.

Hur många prylar kan man få in i en butik? Jag avskyr att springa ut och in i dessa ständigt återkommande prylaffärer som säljer samma pryttlar till samma priser. Det tar aldrig slut. Jag hade inte så dåligt samvete när jag lämnade dem bakom mig i Collioure eftersom jag spenderat ganska många timmar med familjen i dessa butiker. Till min fasa låg en sådan butik precis bredvid vårt boende och dessutom hade de öppet till elvatiden varje kväll. En osannolik kombination av damkläder och skor, marrakas och kastanjetter, hopfällbara pilbågar och blåsrör, dolkar och samurajsvärd, bollar och leksaker, konstiga träfigurer och en elefant i något exotiskt träslag för 1200 € och som var så stor att ingen vettig turist på tillfälligt besök ens kan ha tänkt tanken på att köpa den. Även ett stort utbud av bumeranger… jag menar om jag nu befinner mig i Roussillon – varför ska jag då köpa en bumerang? Dessutom kan jag inte låta bli att fundera på en annan sak. Min fru är en ganska samvetsgrann medborgare. Medlem i Amnesty, Greenpeace (eller har varit), köper alltid Aluma (hemlösas tidning i Malmö) och hon är blodgivare för att nämna några saker. Fast när jag påpekar för henne att det nog inte finns en enda pryl i affären som inte borde ha en skyllt med ”Barnarbete” fäst på sig blir hon lite skamsen. Inte en chans i världen att något i dessa butiker är tillverkat av maskiner i västvärlden.

Nej, dåligt samvete för lite egen tid hade jag inte. Frågan var bara vem som skulle besökas först? Valet föll på ett kooperativ som är ganska välkänt vid namn Cave de l’Abbé Rous (bra hemsida). Vissa av deras viner är gjorda av en av Bordeaux’ kända slottsherrar från Libourne/St.-Emilion – Dr. Alain Raynaud. Väl framme vid grinden så ser jag skylten som uppenbarligen hänvisar till en annan adress men först efter överenskommelse per telefon. Eftersom grinden är öppen gör jag ett försök att ringa på dörren. Det ser förvisso helt stängt och närmast övergivet ut men provar man inte, får man inget veta. Ganska snart öppnas ett av fönstren ovanför mig och en dam börjar vänligt prata på franska. Trots mina försök att förklara att jag inte förstår franska så mal hon på. Jag förstår ungefär vad hon säger och på frågan om jag är professionell eller amatör svara jag – halvprofessionell. Jag tänker att det kanske ger större chanser till att få kontakt. Det hjälper inte, damen hänvisar envetet till telefonnumret som står på skylten och menar att jag måste ringa dit först. Jag ger upp och går tvärsöver vägen och bestämmer mig istället för att göra ett försök hos Domaine du Mas Blanc.

Om man läser på om främst Collioure men även Banyuls så dyker ständigt namnet Mas Blanc upp. Det lär ha varit nuvarande ägarens fader - Dr André Parcé – som var drivkraften bakom grundandet av appellationen Collioure. Läser man Robert Parkers The Wine Advocate så dominerar Mas Blanc närmast listan av förekommande viner från regionen. Man producerar både VDN viner från Banyuls och torra viner från Collioure. Många anser att det är regionens främste producent. Själv visste jag inte riktigt vad som väntade mig. Jag hade en föreställning om vilken typ av vin det kunde röra sig om. De första flaskor jag inhandlade efter ankomsten blev två av Mas Blancs enklare viner, inköpta på ortens stormarknad. Jag måste erkänna att jag blev ganska besviken. Inte alls den typ av vin jag förväntat mig. Väldigt lätta och örtiga i stilen. Eftersom jag insåg att man gör många fler cuvéer från distriktet så bestämde jag mig för att det ändå var värt att offra lite tid på att besöka egendomen.

Väl på plats så går det inte att missa Domaine du Mas Blanc. En av traktens största (längsta) byggnader och att hitta ingången var först inte enkelt. Många dörrar att välja på fanns det. När jag väl valt rätt dörr blev jag först lite överraskad. In kommer jag i något som mest liknar en vinkällarbutik. Lite enkla hyllor med massor av olika viner på och vinäger samt salt som pikanta tillbehör. Bakom disken står en man som först känns lite malplacerad men snart inser jag att det är nuvarande ägaren och sonen Jean-Michel Parcé själv som står där och tänker servera mig smakproven. Det är en mycket vänlig och trevlig man som inte alls verkar störas av att det nu endast är 25 minuter till stängningsdags. Jag stannar långt över tiden och vi talar om allt från hans viner till det svenska vinmonopolet. Han är väl medveten om Systembolaget och han berättar stolt att ett av hans dyrare och mest prestigefulla Banyulsvin lanserats på Systembolaget. Däremot utrycker han missnöje över att hans importör inte vill marknadsföra hans Collioureviner. Tydligen har han bara avtal med dem om att sälja VDN vinerna och detta tycker han är synd eftersom han gärna sett sina AOC Collioure viner på den svenska marknaden. Inte nödvändigtvis på Systembolaget – han hade nöjt sig med att finnas representerad på den svenska restaurangmarknaden. Jag ger honom några tipps på intressanta vinimportörer och kanske leder det till något.

Hans viner visar sig snart överraska mig igen. Jag vet inte exakt hur man ska översätta begreppet ”Vin du gard” men jag gissar att några av Jean-Michel Parcés viner skulle kunna fungera som exempel. Det visar sig handla om ”gamla skolans” typ av vin. Ganska robusta och mäktiga viner med en hel del garvsyror och tanniner – aromatiska som få. Jag inser att detta inte är inställsamma viner som vinner provningar som godaste vin utan mer utpräglade lagringsviner och matviner. Viner som kan vara av stort intresse att prova men som knappast vinner titlar som godaste och mest lättdruckna vin. Jean-Michel berättar vidare att han känt sig tvungen att modernisera stilen lite grand på sistone och göra mer fruktdrivna viner i en lättsammare stil. Det gäller inte bara vinerna från Collioure utan även hans VDN viner. Intressant är att var jag än kommer i området så är det årgångarna 2006, 2007 och 2008 som saluförs. Inte hos Mas Blanc dock. Endast de enklare vinerna tillhör de yngre årgångarna. Nej, Jean-Michel vill inte släppa ut för unga viner på marknaden så han lagrar dem buteljerade så länge han har råd och släpper sedan ut dem som lite mognare viner. Något som kanske förklaras av den robusta stilen.

Vi har mycket trevligt tillsammans och han är en sympatisk och kunnig man att lyssna på. När jag berättar att vi ska resa vidare till Chateauneuf du Pape så berättar han ivrigt att hans familj sedan länge är personliga vänner med Chateau Beaucastels ägarfamilj Perrin. De umgås och träffas kontinuerligt. Han tillägger att hans Counoiserankor är sticklingar från just Beaucastel. Dock inte Grenachen säger han trots motstridiga uppgifter från David Schildknecht (eller så har någon av oss missförstått informationen). Han berättar sedan vidare att hans Mourvedre kommer från Domaine Tempier i Bandol. Tydligen är familjerna även vänner och umgås och Jean-Michel berättar att farfadern till Tempiers nuvarande ägare brukade beskriva en mogen Bandol och Mourvedre som doften av djurkadaver – först då var det ett bra vin.

Läser man just David Schildknechts omdömen av Mas Blancs viner så anger han även att Syrahstockarna ska härstamma från Chave. Jag vet inte om det stämmer och det är aldrig något som Jean-Michel tar upp. En sak förstår jag dock – att Mas Blanc tillhör den krets av klassiska franska vinproducenter som gör landet så framstående i vinets värld.

2008 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Collioure "Signature"
Färgen är ljusgul. Ganska eldig och fatig doft med kryddor och mineraler. Inte så värst mycket frukt. Smaken är lätt och frisk med en sälta samt minerallitet och tydliga fatinslag (vilket jag faktiskt inte tror att vinet någonsin vilar på). Av någon anledning så får jag inga tydliga associationer till frukt i det här vinet. Det handlar mer om friskhet och mineraler. Ett ganska klassikt och välgjort vin som känns mer elegant än direkt gott. Inget jag gillar extremt mycket men ett korrekt vin är det. Det blir 88/89 poäng eftersom jag tycker att vinet är bra kvalitativt men saknar frukt, vilket gör att jag har svårt att helt uppskatta det. Kanske är det för ungt och knutet? Det görs i alla fall av Marsanne (10%), Grenache Blanc (70%), Tourbat (10%) och Viognier (10%). Inget stort vin och inte heller ett vin jag kommer att minnas. Prislappen är ganska hög med sina 12,5 €. (Aldrig officiellt bedömt av The Wine Advocate).

2006 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Collioure "La Llose"
Mörk lite lätt tegelröd färg. Det doftar tobak, cigarr och bigarråer. Lite animaliskt och stalligt med läder i bakgrunden. Även chark och varm bränd frukt. Smaken är ganska lätt till medelfyllig och domineras av körsbärsfrukt samt minerallitet. Röda bär och en lätt örtighet med ett ganska platt avslut. Inget stort vin. Ganska tråkigt om än korrekt. Jag sätter 89 poäng vilket är exakt samma poäng som flaskan jag provade en av våra första kvällar på plats. Det var bland annat den som först gjorde mig lite tveksam till stilen. Vinet görs av Grenache (50%), Syrah (30%) och Mourvedre (20%). Lagras på tidigare använda barriques. Ganska högt skördeuttag vilket kanske gör att vinet känns lättare än vad doften antyder. Inget dyrt vin dock. Priset är 9 €. (Aldrig officiellt bedömt av The Wine Advocate).

2004 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Collioure "L'Agoulle"
Ljus, klar och svagt tegelröd färg. Doften är stor med mängder av tobak och cigarrlåda. Läder, garrigue, herbes de Provence och örter. Klassisk Chateauneuf du Pape näsa i traditionell stil. Även en lätt oxiderad ton framträder. Fantastiskt trevliga aromer. Smaken är ganska örtig med lakrits och violpastiller. Lite köttigt men även friskt mineraligt. Aningens drag av halstabletter och medicinaltoner i allmänhet. Ett robust vin som ändå är ganska snällt och lätt i stilen på samma gång. Kanske är det mognaden som gör vinet behagligt. Ett vin gjort på enbart Grenache är det hursomhelst och lagrat på använda barriques. Jag uppfattar det som om druvorna kommer från ett läge som gränsar till druvor som används för VDN Banyuls. Jag sätter 91/92 poäng och rekommenderar alla som gillar traditionell Chateauneuf du Pape att prova vinet. Old School är bara förnamnet. Jag köper med en flaska och provar om den med samma resultat. Tillskillnad från Rectories viner så verkar Mas Blancs viner hålla distansen ut. Priset är 13 € och det skäms inte för sig jämfört med distriktet i södra Rhône. (Aldrig officiellt bedömt av The Wine Advocate).

2004 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Collioure "Cosprons Levants"
Mörk rubinröd färg. Det doftar tobak, stall, läder och svamp. Animaliskt med sälta och tång. Rå, robust och traditionell doft i mängder. Kött, garrigue, oliver men också sötmogen frukt. Eleganta och komplexa aromer. Mycket trevlig doft. Smaken är ren och fruktig med körsbär som gränsar till likör. Vanilj och mjuk fast även intensiv i eftersmaken. Kryddor och violpastill men också en aningen grön ton av paprika. Ett gott vin och ett mycket aromatiskt vin. Jag gillar vinet även om det finns en syrlighet och grönhet i bakgrunden (som kanske mjuknar eller i värsta fall ökar över tiden). Blandningen består av Syrah (60%), Mourvedre (30%) och Grenache (10%). Vilar på använda barriques. Också detta vin köper jag med mig och provar om. Samma bedömning bägge gångerna och även detta vin håller hela resan över två kvällar. Det blir 92/93+ poäng och jag tror att detta kan bli ett framtida fynd med sitt pris på 18 €. I oktober 2007 belönade David Schildknecht vinet med måttliga 89 poäng och anser att det ska njutas nu fram till och med 2014. Mycket försiktigt enligt min mening. På den gamla goda tiden då Bob själv och sedan Pierre Rovani bedömde Roussillon kunde denna cuvée ibland belönas med både 93 och 94 poäng. Också låga poäng har förekommit från de bägge herrarna.

2003 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Collioure "Clos du Moulin"
Färgen är djupt röd. Stor och stallig doft med läder, björnbär och örtighet samt herbes de Provence. En fantastiskt lovande doft om än något mörk och dov samt lite oförlöst. Smaken är stor, intensiv och minst sagt tanninrik med kaffebeska. Mörka dova smaker av bär och frukt. Smaken är rik och lovar massor men just nu lite kärv och oförlöst den också. Inget i vinet skvallrar om att det är en 2003a och att åldern är snart sex år. Smaken är frisk och det förklarar Jean-Michel med att förutom 90% Mourvedre innehåller blandningen 10% Counoise som balanserar och tillför syra. Ett förvånansvärt högt skördeuttag på hela 35 hl/ha. Även detta vin vilar på använda barriques. Ett vin för lång lagring. Jag gillar vinet även om det är en buse just nu. Något svårbedömt men jag sätter 93+ poäng som kanske kommer att vara försiktiga om utvecklingen går på rätt håll. Denna årgång är inte bedömd av The Wine Advocate men de amerikanska kritikerna brukar hålla detta som sitt favoritvin från Mas Blanc. 1994an fick hela 95 poäng en gång i tiden. Prislappen säger 23 €.

2005 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Collioure "Les Junquets"
Mörk, tät djup purpurröd färg. Doften är enorm. Explosiv! Parfymerad, exotisk och vild. Cassis i mängder. Det väller upp aromer av svartvinbärslikör ur glaset. Pepparmint, "Kungen av Danmark tabletter" och citrusfrukter. Violer, intensivt köttig och koncentrerad. Jag har sällan doftat på ett vin med så intensiva aromer. Jag tänker genast på 2005 DRC “Echezeaux” och några av de Guigalviner vi provade i våras. Full pott. Smaken är koncentrerad med cassis, körsbärslikör, pepparmint och fräsch balanserad syra. Tyvärr är smaken inte lika sensationell som doften men den har potential att utvecklas enormt. Just nu ett mer lovande än gott vin. Ett mycket spännande vin att prova och till höstmiddagar av viltkött om så där tio år blir det här nog helt perfekt. En blandning av Syrah (90%), Marsanne (5%) och Roussanne (5%). Skördeuttag på 15 hl/ha. Lagring på använda barriques. Det blir 95+ poäng från mig och hade smaken bara varit mer generös hade överbetyget varit nära. Ett "Vin du garde". Jag förstår mig inte alls på David Schildknechts nyligen släppta omdöme och låga 91 poäng. Jag förstår ingenting. Tidigare kritiker har inte varit så mycket positivare heller till äldre årgångar. Jag förstår att även Jean-Michel är mycket nöjd med detta vin. Jag frågar om det alltid är så exotiskt i stilen men han menar att just årgång 2005 är extrem och unik. Ett verkligen kul och annorlunda vin utan att vara det minsta modernt eller tillrättalagt. Priset 27,8 € får anses okej för ett vin som detta.

2006 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Banyuls "Rimage"
Färgen är purpurröd. Det doftar choklad, tobak och massor av söt frukt. Ganska okomplicerad och primär men fin doft. Smaken är söt, ren, fruktig och balanserad med en fin rund textur. Körsbär och russin som en sötare Amarone eller Recioto. Jag är egentligen inte så intresserad av att prova detta utan gör det mer av artighet efter det att vi är färdiga med Colliourevinerna. Jag kan tycka att viner som detta är gott men inte så speciellt spännande. Jag hamnar på 91 poäng vilket är en poäng mer än David Schildknechts 90 poäng från purfärska rapporten släppt i dagarna. Vinet är gjort på Grenache (95%) och Mourvedre (5%). För 21 € finns det roligare viner att köpa.

När jag återkommer två dagar senare för att inhandla lite vin får jag även prova 2003 Domaine du Mas Blanc (Docteur Parcé), Banyuls "Rimage La Coume" men tar aldrig några anteckningar. Vinet kostar 38 € och är en variant av vinet ovan. 5% mindre Grenache och 5% Syrah istället är skillnaden i blandningen. Även vinifieringen skiljer sig åt och stilen är ur minnet mer oxiderad och lite mer åt portvinshållet till. Mer tobak och läder och lite mindre sött. Här släppte Schildknecht till och bjöd på hela 94 poäng i oktober 2007. Jag satte inga poäng. Kul att ha provat vinet dock.

Tyvärr gapade det tomt på en hylla. Ett vin som bara görs i några hundra exemplar. Vinet görs av de vita druvor (Marsanne och Roussanne) som ingår i "Les Junquets" och ska enligt Jean-Michel likna Beaucastels vita vin till stilen. Synd att den var slut för det hade varit riktigt kul att få prova vinet. Tydligen är det ett vin som säljer slut blixtsnabbt så sannolikheten att hitta vinet är nog liten.

Även en riktig prestigecuvée har nyligen lanserats i årgång 2007 - ”Reverence André Parcé”. Ett vin gjort för att hedra fadern André. Jag hänger inte med i turerna riktigt men jag tolkar det som att det är ett vin gjort av de äldsta Syrahdruvorna från parceller som fadern upptäckte och de lär även vara pre-phylloxera och skördeuttaget låga 7hl/ha. Tydligen har vinet fått prestigefulla utmärkelser och prislappen är 350€ per butelj. Jean-Michel ler och jag förstår att inte ens han har råd att dricka vinet… jag får naturligtvis inte prova detta vin men det har David Schildknecht gjort med mycket beskedliga 89-90+ poäng som resultat och ett lite märkligt utlåtande.

Jag avslutar istället med ett utlåtande från Bob i april 1994:

“Dr. Andre Parce and his son, Jean-Michel, are among the most highly esteemed winemakers in all of France. Their wines are found on more two and three-star French restaurants' wine lists than any other producer's. Parce, an energetic and enthusiastic promoter of the under-rated wines made from grapes grown on the terraced, hillside vineyards of Collioure and Banyuls, produces several cuvees of dry red wines from the Collioure appellation, and a number of cuvees of France's answer to vintage port, the sweet, late-harvested Banyuls that must be tasted to be believed. These are true rarities, available only in very limited quantities.”

Ett riktigt trevlig möte och viner som både överraskar mig och även får mig att inse att det ibland är kul med en annan och lite kärvare stil av vin än vad jag normalt konsumerar. Jag köpte med mig lite gott och blandat för att kunna följa upp de här vinerna hemma efter många års lagring. Jag tror att det kan bli en trevlig erfarenhet. Något som nästa möte blev – en trevlig upptäckt vill säga.