En trevlig upptäckt!

Att Domaine du Mas Blanc stängde redan klockan sex var en missräkning men det gick ju bra ändå. Jean-Michel Parcé tog sig tid och lät mig prova allt jag ville (nåja, nästan). Dessutom hade han inga problem med att diskutera och berätta en massa intressanta saker. Nöjd gick jag därifrån och bestämde mig för att göra ett försök med ytterliggare en producent innan det blev kväll.

Nu var knappast målsättningen med nästa besök att göra någon grundlig intervju och källarbesök utan snarast att få prova lite goda viner. Jag hade nämligen några dagar tidigare av en ren slump sprungit på en producent vars viner tog mig med storm. Vid familjens första besök i Collioure bar det sig inte bättre än att jag råkade hitta en parkering nästan rakt framför en butik som tillhörde en vinproducent vid namn Domaine St Sébastien.


Som det mesta i Collioure såg butiken ganska ”chic” ut och egentligen hade jag inga stora förhoppningar om spännande vinupplevelser när jag steg in genom dörren. Resten av familjen begav sig inåt centrum medan jag bad om att få göra ett snabbt besök och prova några viner. Lite med andan i halsen och utan förväntningar blev jag allt lite paff. Det visade sin nämligen vara viner helt i min smak och dessutom till fantastiskt attraktiva priser. I butiken stod en ung trevlig kille som berättade ivrigt om alla viner och han ville inte alls låta mig rusa iväg till den väntande familjen. Jag bad bestämt om att endast få prova de torra vinerna från AOC Collioure (som på alla övriga ställen jag besökte). Av någon anledning tycktes detta väcka nyfikenhet från den andra sidan så att säga. Det verkar som om 95% av besökarna i regionen ägnar sig åt att prova VDN vinerna (egentligen inte alls konstigt) och så kommer då jag och ber att få avstå dem till förmån för de torra. Jag inbillar mig att jag blev tagen på ganska stort allvar i och med detta vilket också i sin tur ledde till att de allra flesta tog sig tid att prata med mig.

Jag insåg snart att detta var viner jag ville handla med mig hem men inte i just detta ögonblick. Killen i butiken berättade att själva källaren och huvudsätet fanns i Banyuls-sur-Mer och att jag gärna fick besöka dem där. Han berättade detaljerat om var jag skulle hitta firman och att den låg vägg i vägg med en restaurang som för övrigt serverade deras viner. Det var alltså dit jag begav mig efter mitt besök hos Mas Blanc. Stilen på vin kunde inte vara mer olik.

Att kalla stället för källare och vineri är nog lite av en överdrift. En ganska enkel butikslokal som låg granne med en tillsynes lika enkel restaurang. I jämförelse med butiken i Collioure såg det allt ut som om pengarna tog slut med renoveringen och uppiffningen där. Operationen i Banyuls-sur-Mer kändes betydligt mer spartansk och atmosfären kändes mer som ”Peppes Bodega” vilket förstärktes än mer av att killen i lokalen bar en sliten t-shirt med Ibiza tryckt i glittriga färger över hela bröstet. Engelskan var mer bristfällig men viljan och entusiasmen minst lika hög som i den betydligt flottare butiken i Collioure.

Killen visar sig vara vinmakaren själv och frågan är om han inte hade ägnat lite för mycket tid i ”källaren” denna dag. Han var mycket ivrig att berätta om sina viner och att de fått fina utmärkelser. Ja, ja tänker man men när han berättar att Revue des Vins de France utsett hans vita Collioure vin till ett av de fem bästa vita vinerna i hela Roussillon blir man självklart lite mer lyhörd. Vidare berättar han stolt att hans röda prestigecuvée i årgång 2006 står omnämnd och rekommenderad bland de röda Colliourevinerna i Guide Hachette (Coup de Coeur och 2 stjärnor). Då insåg jag att min magkänsla nog var rätt den där kvällen i Collioure – att det verkligen var hög kvalitet och substans i vinerna. Kul att kunna lita till sin egen smak som omväxling…

Han berättar att den förre ägaren nyligen sålt egendomen och att han själv samt någon till tagit över firman och tänker driva den vidare. Han hävdar att han var vinmakare även tidigare och det finns ingen anledning för mig att inte tro på honom. Det han vill ha sagt är att det kan bli så att det sker förändringar framöver med namnbyte på cuvéerna men inte på egendomen som så om jag förstår honom korrekt. Märkligt nog kommer jag mig aldrig för att fråga vad han heter. Jag har i efterhand hittat uppgifter på att egendomen ägs av Romuald Peronne och Jacques Piriou. Någon av dem var det förmodligen som jag träffade vid mitt besök

2008 Domaine St Sébastien, Collioure ”Empreintes Blanc”
Ljusgul färg. Doften är stor och fet med tydlig fatvanilj och eldighet. Kryddig med päron och en nästan animalisk association. Lite rå och primär men ack så lovande. Smaken är rik med ren frukt av päron, melon och tropisk fruktighet. Vanilj, rondör, lång och intensiv eftersmak med rostade toner och en balanserad syra. Hur gott och njutbart som helst. Visst kommer tanken på modernt och lite ekat nya världen Chardonnay upp men det är inget som stör mig. Jag rankar detta som det bästa vita vinet på hela resan tillsammans med Domaine de la Rectories 2008 "L’Argile". Det blir samma poäng 92/93 fast med ett litet + tecken efteråt. Detta är alltså vinet som Revue des Vins de France utsett till ett av de fem bästa vita i hela Roussillon (åtminstone enligt uppgift från vinmakaren själv). Ett vin gjort av Grenache Gris (90%) och Grenache Blanc (10%). Vilar i 6 månader på ekfat (1/3) och tank (2/3). Prislappen på 12€ är helt i sin ordning och köper man ett sexpack betalar man 11€/st istället. Ett fyndvin.

2008 Domaine St Sébastien, Collioure ”Empreintes Rosé”
Ljus laxrosa färg. Doften är nästan eldig med jordgubbar, vanilj, bär i allmänhet och kryddor. Lite endimensionell doft. Smaken är ganska söt och bärig med vanilj och ek karaktär samt lite grov och besk. Okej som så men inte riktigt i min smak. Lite klumpigt kanske men att bedöma rosévin är svårt. Jag hamnar ändå på 87/88 poäng eftersom det inte finns några brister utan mer att allt känns lite oförlöst men det är ju i sig inget tecken på dålig kvalitet. Det finns karaktär i vinet. En blandning på Grenache (80%) och Syrah (20%). Som jag förstår det finns det ingen ek alls i lagringen av det här vinet utan allt lagras på tank i 6 månader. Priset är 8€ men även här får man 1€ i rabatt per flaska om man handlar sex stycken.

2007 Domaine St Sébastien, Collioure ”Rouge”
Mörk purpurröd färg. Stor fruktig och ren doft med tobak, choklad och vanilj. Bärigt och kryddigt med rostat kaffe och tydlig smörkola samt sötma. Även ett animaliskt inslag. Smaken är ganska intensiv med violpastill, choklad, syltade bär (hallon) och ett drag av gummi. Modern i stilen för att använda ett slitet begrepp. Lång eftersmak med jordgubbar och rondör. Ett gott, hederligt och lättkonsumerat vin. Ställer inga krav men belönar samtidigt med att var mycket inställsamt och tillgängligt. Jag provar om en flaska några dagar senare och får precis samma resultat och upplevelse. Det blir 91+ poäng och konstigare än så är det inte. En blandning på Grenache (90%) och Carignan (10%) som vilar i 8 månader på Franska barriques. Prislappen är 12€ med den sedvanliga rabatten på 1€ vid köp av sex flaskor.

2007 Domaine St Sébastien, Collioure ”Cuvée Alexandre”
Färgen är mörkt röd. Doften väldigt stor med choklad, tobak, läder och örter. Mörka sötfruktiga bär. Komplex med närmast djuriska inslag och terpentin samt rostade ekfat. Vanilj, kokos och grillat kött. Kaffe och stall. En enormt läcker doft som passar mig perfekt. Smaken är rik, rund och sötfruktig med varma toner samt mjuka tanniner. Lång eftersmak med en viss råhet och tuff munkänsla. Animaliska inslag även i smaken med en viss eldighet och härligt solvarm karaktär. Kaffe, violpastill och sötlakrits. Om det förra vinet var lite okomplicerat så är det tvärtom med detta vin. Visst är det stort, maffigt och bedövande men samtidigt välbalanserat, rikt och fullständigt njutbart. Jättegott och hedonistiskt. Jag gillar naturligtvis det här väldigt mycket. Det klart bästa röda vin jag provar under vistelsen i Roussillon. Det blir hela 95/96+ poäng. En blandning av Grenache (95%) och Carignan (5%). Vilar i ett år på Franska barriques och därefter en kortare tid på epoxitank. Prislappen säger 20€ men ingen rabatt. Det behövs inte för detta är ett fynd ändå. Precis som med vinet ovan provar jag om detta vin senare. Intrycken ovan är en summering av de bägge smakproven. Ska man vara kritisk mot något skulle det möjligen vara att sötman är lite påträngande över tiden. Har man svårt för ett drag av restsötma ska man nog inte jaga efter detta vin. Ungefär 4000 flaskor produceras av denna cuvée.

När vi är färdiga med provandet så får jag frågan om jag vill prova Cuvée Alexandre årgång 2008 från fat. Självklart svarar jag. Det visar sig att slutblandningen av detta vin gjorts klar samma dag. Allt ligger nu färdigblandat inför tappningen får jag veta. Han verkar mycket nöjd och tillsammans går vi igenom lokalen till det som är själva vineriet. Han ber om ursäkt för röran och plockar undan allehanda grejor för att försöka snygga upp så mycket det går. Att kalla det för en stor produktion skulle vara en lögn. Om detta är allt så har jag svårt att förstå hur man får ekonomi i verksamheten. Epoxitanken som rymmer 2008 års blandning av Cuvée Alexandre ser inte större ut än att den hade fått plats i vilket normaltstort svenskt pannrum som helst – ungefär som en varmvattenberedare modell större. Inte heller är den full. Fyllnivån ser ut att ligga strax under mitten av tankens höjd. Det är en synvilla men jag har starka minnen av att jag reagerade med förvåning. Det är svårt att ta några vettiga anteckningar men i jämförelse med 2007an så känns detta mycket mer civiliserat och mjukare i stilen. Mindre av allt utom möjligtvis fatvanilj. Inte så konstigt eftersom blandningen precis är tappad från barriques.

Ibland är det nyttigt att komma ut i verkligheten och se hur det verkligen ser ut. Att det man sitter hemma vid middagsbordet och analyserar i minsta beståndsdel faktiskt inte tillkommer på ett mer avancerat sätt än vad det gör. Man kan nog kalla det för ett hantverk. En annan sak som slår mig är det faktum att bra råvaror och ett skickligt handlag egentligen är allt som behövs. Vi diskuterar lite om mina tidigare besök och jag förstår att han inte är alldeles imponerad över vad hans kollegor åstadkommer. Själv skördar han mycket sent och endast fullmogna druvor som växer på gamla stockar i de bästa av lägen. Sanningshalten i det påståendet kan jag inte bedöma men om jag ska försöka döma utifrån vad som är i glaset – så kan det nog stämma.


Det ska bli väldigt kul att få prova om vinerna här hemma igen för att se om intrycken består. Förmodligen kommer jag att gräma mig över att jag inte köpte mer än vad jag gjorde. Nästa berättelse blir den om verkligheten de Franska vinbutikerna lever med och som vi bara kan drömma om i Sverige. En producentprovning för kunderna med representant från producenten på plats – dessutom gratis!

PS. När jag så återvänder till Domaine St Sébastien för att inhandla några av vinerna, visar det sig att lokalen är igenbommad. Restaurangen bredvid är dock öppen och en tjej ur personalen kommer till min undsättning. Hon är anförtrodd att sköta ruljansen när butiken är obemannad och hon expedierar min beställning. Hon berättar att ”killarna” är i Perpignan på en sammankomst där det ska delas ut priser för bästa viner och kanske vinner man Saint-Bacchus i år igen säger hon. Jag vet dock inte hur det slutade men för den som kan Franska finns kanske svaret här – men jag tror nog att det blev en liten Bacchus till mitt favoritvin för ”killarna” om jag försöker att gissa vad där står. DS