Ikväll var det dags att testa om det var läge att ompröva inställningen att mina Bordeauxer tillhör det mer ointressanta i samlingen. En 1996 Chateau Bourgneuf korkades upp.
Druvsammansättningen är enligt mina noteringar 85 % Merlot och 15 % Cabernet Franc. Parker är ljum i sitt omdöme av vinet (och producenten). Får 87 poäng med plusnotering om vinet utvecklar mer komplexitet med ålder. Det tycker jag nog att det gjort. Detta är andra flaskan av denna årgång som jag provat och nog har den rundats av under de fyra år som gått sedan senaste flaskan. Hade också ett antal flaskor från årgång 1990 som tog slut för ett par år sedan. De spåddes ganska kort livslängd av de svenska vinkritikerna vilket visade sig fel. 90an var mycket bra hela vägen och mattades aldrig av och hade säkert hållit än idag. Samma känsla får jag av denna 96a som känns fullt vital och har många år kvar trots sina 12 år, vilket kanske inte känns lastgammalt men för ett Merlotdominerat vin av lite enklare slag så är det ganska bra gjort.
Det är nog just denna känsla det handlar om med Bordeauxviner, de klarar lagring och utvecklas från kärva viner till mjuka viner. Köper man Bordeauxviner så tror jag att det just är lagringen och utvecklingen man lockas av. Speciellt goda är de sällan direkt som unga men med lite ålder så kommer mer spännande aromer och (med lite tur) även smaker.
Är då detta ett lyckat köp och ett bra exempel? Delvis. Gav 271 kr för vinet 1999 och det är väl tveksamt om det är värt de pengarna som det vin det är idag. Kul och lite utbildande är det dock att prova vinet.
Ganska mörk tegelröd färg. Mogen doft, typisk Pomerol – Merlot med lite jordiga multna toner, oliver - nästan tapenade, svamp, kafferost, örter och tobak. Trevlig och utvecklad doft som gör att man gärna sitter länge och ”sniffar” på vinet.
Smaken då? Tja, den är inte lika kul. Körsbär, lakrits, kafferost och en aning choklad. Svartvinbär med lite blyerts är känslan i eftersmaken. Tanninerna känns välintegrerade. Inget fel på smaken men tyvärr alldeles för tunn, klen frukt och för kort eftersmak som tar ner helhetsintrycket.
Tillbaks till min inledning så är det just så det känns, lite otacksamt kan tyckas men den här typen av vin är inte min grej. Många skulle säkert uppskatta vinet mer än mig men för min del blir det aldrig en riktigt spännande eller häftig upplevelse, bara ett lätt okej. Till och med hustrun som brukar kommentera mina vinval med ” oh, vilket gott vin” var tyst!
Att någon gång få prova en stor häftig Bordeaux med ålder hade varit kul. Tyvärr är ju priserna på dessa viner helt fel så jag får nog avstå ett tag till.
2 kommentarer:
Att vänta med en mogen Bordeaux kan visa sig bli en dyrköpt historia. Priserna på lagrade Bordeauxer kommer knappast att sjunka. Förvisso såldes många falskor vid senaste dryckesauktionen under utropspris, men på sikt är det tveklöst så att priserna på t.ex. -82:orna kommer att gå upp.
Vad är en dröm värd? Vid nämnda dryckesauktion såldes t.ex. 2 falskor Pichon för "endast" 6000kr till en förhoppningsvis lycklig köpare. I min värld är det ett billigt pris för en livsdröm. Drick en nu och spara en.
Vill man ha en extremare upplevelse så kunde man ha köpt en flaska Gruaud Larose 1928 för 5000kr, en Mouton 1928 för 9000kr eller en Latour 1949 för 10000kr. Bättre blir det väl inte:-)
Jo förresten, om man delar flaskorna med en god vän som har vett att uppskatta det. Delad glädje är ju dubbel glädje, och särskild när det handlar om vin menar jag. Man kanske kan dela på kostnaden också:-)
Hej Björn!
Håller med dig i sak. Tycker ändå att det är för mycket pengar i relation till det jag finner som bättre alternativ. Du har helt rätt i tanken om att dela dessa viner. Det borde man göra oftare och kanske i en organiserad provningsform. En Mouton delad på 12 provare för 750.- kunde det ju vara värt för att någon gång dricka ett 80 år gammalt vin! Fast att pynta upp pengarna själv för att stoppa vinet i källaren och aldrig våga dricka dem kan aldrig vara en bra idé.
Skicka en kommentar